lördag 30 april 2011

Infallsvinkel är lika med utfallsvinkel, om man inte skruvar den.....

Han kände sig lätt obekväm med knäppt skjortas, ända upp i halsen, den gummiresårförsedda flugan och de något stela svarta skorna. När hans namn ropades upp och han presenterades, knottrade sig skinnet. Publiken jublade. Han hälsade på sin medtävlare utan att möta den utmanande blicken.
Den första stöten var förlösande. Det lilla vita klotet rullade lydigt den tänkta vägen och lade sig mask bakom ett grönt klot. Han återvände med ett retfullt leende till sin viloplats. Motståndaren lyckades med en trevallare träffa eett rött klot. Han vet att alla säger bollar, men för han var ddet 15 röda klot och sex klot av annan färg också det vita förståss!
Klot för att det hjälpte honom att tänka sfäriskt. Det rensade tankarna och inverkade bra på fokuseringen.
Han såg hur ett rött klot var nåbart. Han ställde sig bredbent, lagom avstånd från bordskanten. Han sträckte det högra benet rakt. Kände hur det stramade igenkännande i knävecket. Vänster ben böjdes i knähöjd. Han kände balansen och stabiliteten. Kön riktades mot det röda klotet. Kroppen vreds lite bort från kön. Höger arm fick fritt spelrum för sin pendelrörelse.
Han fokuserade på stöten. Infallsvinkel lika med utfallsvinkel. Träffa högt och klotet får extra fart. Träffa lågt och klotet kan nästan stanna direkt. Kom ihåg att skruvad träff ger nästa boll rörelse i motsatt riktning.
Osäkerheten kom oväntat. Plötsligen hör han viskningar från läktaren. Prasslandet av godispaket. Det stilla pysandet från öppnandet av en kolsyrad dryck. Han avbryter stöten. Tar ett steg till baka, kritar tankfullt köspetsen.
Lutar sig återigen över bordet. Sträcker högerbenet rakt tills känslan i knävecket finns där. Vänsterbenet böjs för önskad stabilitet. Kroppen vrids från kön, så att högerarmen får fritt spelrum för sin pendelrörelse. Han måttar med små pendlande armrörelser. Kön rör sig fram och tillbaka.
Kom ihåg, att låt inte armbågen röra sig utåt. Pendeln ska vara rak och fin. Vänsterhandens fingrar slutar darra. Perfekt stöd för kön.  Kön träffar klotet med ett tydligt klonk! Han ser klotet ila rullande över den filtklädda bordytan. Studsar i långvallen, utfallsvinkeln perfekt. Rakt mot det röda klotet, som vid träffen lydigt fortsätter det vita klotets åsyftade färd. Studsar i miljökanten och lägger sig retfullt bakom det blåa klotet. Det vita klotet gör, efter träffen, en liten cirkelformad rörelse, det tvekar. Vill nästan stanna, men bestämmer sig sedan för att med accelererande fart färdas mot långvallen bakom gult klot.
Inte helt perfekt, tänkte han när han såg motståndarens ivriga hungriga blick.Han sjunker ner i vilplatsens och funderar på kvällens möte med den unga Brenda.... en annan träff i den unge köförarens liv!

tisdag 19 april 2011

Äggspo

Visserligen har aldrig Skriftställaren haft några gröna fingrar. Därför har också ymniga skördar uteblivit från de land han varit i besittning av.
Döm därför om hans förvåning, då han denna morgon fanna gräsmattan belamrad med äggplantor... en riktig äggsplossion!
För de som till äventyrs har vägarna förbi  denna plats kan upplysas om, att dte går att spela golf på en , med tanke på tiden, vänlig golfbana. Man kan besöka en liten vikingaby eller söka sig till baksidan av fiskestugan, för en satilla svängom. Det går också att besöka en labyrint.. inomhus!  Sedan finns förstås vårt sfäriska galleri med!

Skriftställaren ska så fort påsken är över lägga sig på knä och rensa bort alla äggplantor, så att marken blir skirt grön igen!

onsdag 13 april 2011

Vårdgaranti...

Skriftställaren, som tidigt varit i farten med hundbestyr, läste förvånat på textteve, att Magnus Ladulås förts till Karolinska Sjukhuset.
Tydligen hade remiss från någon vårdcentral skickats om misstänkt benskörhet alternativt hjärtfel eller tuberkolos!
Men HALLÅÅÅÅ!
Karln har varit död i snart tusen år!!!

torsdag 7 april 2011

Man kan inte börja bygga hus på fjärde våningen

Den fågel som följt våren norrut kom så småningom till luftrummet över den lilla staden Arosstrand , där Långtjärns vatten möter land. Fågeln spärrade upp hörselgångarna och förundrades över det tissel och tassel, som hördes från varje stuga. Nu är , i vart fall inte denna fågels , hörsel av bästa slag, så innebörden i de tusen viskningar som hördes förblev ett mysterium för fågeln.
Fågeln slog sig ner på ännu bar trädgren och putsade förnöjt sin fjädrar. Dessa var  slitna och illa tilltygade efter den långa färden från vintervistet.
Ut från en av de trivsamma husen kom en liten grupp. Fågeln blinkade och om han kunde skulle han konstatera att det var sportredaktören Bolle Hurdle, konsulten Solknut, pilatesläraren Tyra Kilison och pedagogen Kartede, som ivrigt samtalande var på väh till konditoriet Bruna Bönan.
Sett ur en fågel perspektiv, så fanns det inget ovanligt med denna lilla parad.
De fyra diskuterade vad som nyligen timat i Arosstrand.
Det som timat var att någon mitt på torget hade rest en staty.
Så djupt i marken var den förankrad att stadens grovarbetare inte lyckats flytta på den! De hade försökt med spett och spade, med dynamit och laser. Men statyn den stod kvar den. På sockeln hade någon ristat in ett hemligt tecken, som ingen ännu lyckats tyda.
De fyra stannade framför statyn och kliade funderande sina alltmer förundrade geniknölar.
De brydde sig lite om statyns utseende, Alla var förundrade över den märkliga texten som var inristad på sockeln.
Bolle Hurdle som rapporterat från flera sportevenang i utlandet menade å sin sida att det var rena grekiskan.
Pedagogen Kartede tyckte, beläst som han var, att detta var ett citat från en mindre känd minoisk tänkare.
Pilatesläraren, den förre toppmodellen Tyra Kilison  uttryckte som sin mening att det var totalt obegripligt. Lika obegripligt had ehon sagt, som det punkiga artdeco mode, som hon en gång tvingats bära på catwalken.
Konsult Solknut förrirrade sig in i talmystikens värld och menade att varje bokstav hade ett numeriskt värde, som om man multiplicerade med en faktor, känd från flera afrikanska stammar, så skulle den sanna meningen bli tydlig.
Fågeln slog sig ner på en utskjutande del av den oformliga statyn och tittade än mer förundar på den möda människor lägger ner på, ur en fågels tänkande, strunt.
Vi gör ett upprop, sa Tyra och ögonen lyste av klarhet! Vi låter alla ge sitt förslag på vad som står. Någon ska väl kunna lista ut det.
Ja, sa Kartede, det är en bra ide. Då man kämpar tillsammans så föds något stort!
Så de skrev av texten . Och snart syntes på varje affischplats den svårtydda texten:
Thealek va nom särs relvinner end försation 
förstande smälvinner snom sön

onsdag 6 april 2011

Finns inte bara ett sätt,

att spela gitarr. Denna afrikanska kvinna har funnit sitt sätt. Vilket skulle få fingersättsskickliga kommunala musiklärare att få hjärtsnörp!

tisdag 5 april 2011

Queens Bohemian Rhapsody i acapellaversion

Bara lyssna och njut!
Det föreligger risk för ståpäls!!!

lördag 2 april 2011

Nu börjas det igen....

Skriftställaren hade just hört om det senaste.
Mållöst.
Inga spanska influenser satte färg på den allsvenska debutmatchen.
Östra Smålands stolthet blev lika mållösa de!
Annat var det på Kalle Svenssons tid.
Skriftställaren försjönk i nostalgi. Leende mindes han den tid, då alla allsvenska matcher spelades klockan 13.30 på söndagar. Han mindes den surt förvärvade enkronan, som räckte till entré! Hade man ingen enkrona, kunde man söka sig till Olympias norra sida, där i stängslet fanns under flera säsonger några hål i stängslet, som man kunda nyttja... för att plamka in på arenan.
Det gällde dock att se upp för vaktmästare Ohlsson och hans kollegor. Det hände ofta att den som tillfångatogs fick sig en "lusing" innan han, det var i 99% av fallen en han, förpassades ut genom samma hål, som nyss nyttjats som ingång.
På den tiden, somliga kallar den gamla goda tiden, fanns inga spelare med namn som gav sportjounalisterna panikångest när de skulle stava till dem. Nä, de hette Kalle Svensson, Gerhard Andersson, Bengt Salomonsson, Ingemar Svensson, Bertil Karlsson, Sven Espling, Lars-Erik Ahlberg och andra, vars namn var fullkomligt möjliga att stava till.
De ljusa kvällarna, givetvis när alla läxor var instuderade, för vi var otroligt flitiga och idoga skolelever, så sparkades boll på gator, som ännu inte var livligt trafikerade av bilar. Vi som hade våra hem på Stampgatan och delar av Pålsjögatan spelade i Bollklubben Stjärnan. Det var en av bröderna Mäller som tog initiativ till denna klubb. Där fanns Rolle, som senare blev duktig i bordtennis och avancerade till kvartsfinaler i stora SM. Där fanns Pojkarna Rydberg, varav minst en av dem blev språkkunnig och översatte böcker från arabiska. Där fans PolisPer, som senare gjorde lucka som handbollsspelare i Lugi och Karry, kusin till möllerbröderna, som blev allsvensk handbollsspelara i IS Göta.
Vi spelade oftast mot Skogens IS. Där fanns också duktiga lirare, som senare gjorde lycka både i allsvenskan, landslaget och som proffs. Vi brukade spela på planen vid Ändhållplatsen för  någon av spårvagnslinjerna vid Pålsjä tennisbanor. Vi dömde själva och mestadels kom vi överens.
Det var tider det när äran blev vår. När vi rusiga av segerlycka firade med hallonsaft och kanelbullar i någons trädgård. hallonsaft och kanelbullar dög bra också, då vi otröstliga efter förlust tröstade varandra med ropen...
- Nästa gång, då vinner vi!
Kan det råda något tvivel om att Skriftställarens hjärta klappar hårt för di rödblåe, allsvenskan mjölkkossa... de stolta bolltrillarna i Helsingborgs IF!
(även om de numer också innehåller spelare vars namn är nästintill omöjliga att uttala)