Julstädning

I skriftställarens trevna stuga pågår febril aktivitet.
Allt ska ju vara fejat och klart till den tjugofjärde.
För året nyinköpta julgardiner ska sättas upp.
I detta gardinbytarögonblick så kommer ångesten.
Vill jag verkligen ha julgardiner?
Vill jag verkligen ha gardiner överhuvud taget?
Likt en blixt från klar himmel kommer tanken:


Gardiner inte bara hindrar utsikten. 
Gardiner minskar ju också insikten!

Det börjar ta form

En stor dyr tomt passade inte ihop med hur frekvent närvaron i Second Life är.
Men nu tror vi att det finns balans.
Storlek och kostnader är balanserade med närvaron i den virtuella världen.
Miro och Mopsi de två ludna kamraterna har hittat sin gräsmatta och leker förnöjsamt även när matte och husse är i en mindre digital värld.
Byggnaden vi uppfört är ännu så länge tom. För några för den tanken till Bilbao i Norra Spanien, för andra är det bara ett misslyckat försök att imitera.
Hur som helst!
Snart ska byggnaden fyllas med ögonfröjd och annat, som är mindre fröjd för ögat.
Redan nu kan man dock finna den lilla danspaviljongen och ta sig en svängom, om man så vill!
Dvs om tekniken fungerar!
Vem vet kanske kommer det en skröna från Skriftställarens penna, när man minst anar det!

Det är inte så tätt mellan spridda skurar

Skriftställaren kommer allt mer sällan att sätta ord på pränt i denna blogg!
Att skriva blogg har sin tid, att vara akriv i virtuella världar har sin tid!
Nu ska kraft ägnas åt att frigöra Skriftställaren från tid och rum!
Att leva sitt liv i en tid så rik på teknologiska landvinningar,
som hjälpt honom att både flyga och dansa, sträcka ut händer mot det ogripbara,
att sova och drömma.. så är det nu tid att leva!
Nu ska fågelsängen få låta på riktig och inte i digitaliserad form!
Debatten bland de till riksdag och andra församlingar kommer fortsätta,
ord och tillmälen studsa mellan protestmarscher och plenarsamlingar!
Inget kommer att förändras i det vi kallar verklighet,
mer än att Skriftställaren ska lyssna till symfoni som komponeras
av drillande fåglar, kvackande grodor, råmande kreatur
och mänskliga läten....
Deras ljud kommer att låta som nyblommade körsbärsträd
och natten kommer att vara ljus.. som sommaren är!

Nationaldagsfunderingar blev hans vandringskamrat

Skriftställaren och luden sambo tog en tidig morgonpromenad. Solen värmde skönt. Gångbanorna var befriade från medgångare.
Idag är det den svenska nationaldagen. Några flaggor som stolt vajade mot den klarblå morgonhimlen syntes inte.
Funderingar kring detta relativa nya i att fira den svenska nationaldagen blev en vandringskamrat.
Han drog sig till minnes att det var Arthur Hazelius, Nordiska Museets och Skansens grundare, som 1893 anordnade några dagars fest i fosterländsk anda på Skansen i Stockholm.
"såsom de fosterländska minnenas högtidsdag har på Skansen införts den 6 juni, Gustavsdagen, vilken då har firats och hädanefter kommer att firas som svensk nationaldag " (Nordiska museets årsbok 1893)

1916 instiftades Svenska Flaggans dag , som i Stockholm årligen firades på Stockholms Stadion fram till 1963, då firandet flyttades tillbaka till Skansen.
1918 infördes seden att överlämna invigda flaggor till olika organisationer!
1983 fick den 6 juni status som nationaldag.
2005 blev den 6 juni arbetsfri helgdag.
Anledningen till att den 6 juni valdes är först och främst Gastav Vasas intåg i Stockholm 1523.
Funderingar på hur innevånare i Blekinge, Halland  och Skåne ser på detta dyker upp, de var tillhörde ju inte Sverige 1523!
Även regeringsformerna av 1809 och 1974 har nämnts.
Frågan är om Nationaldagen någonsin kommer att firas med samma emfas som  i Norge , USA med flera länder. Den för det stora flertalet lösa historiska kopplingen till den dag talar emot det.

Smörgåstårtan är det många som har börjat äta på nationaldagen, såsom sillen på midsommar, äggen till påsk!

Och en fruktig nationaldagsbakelse sitter väl inte heller helt fel. Denna bakelse på mazarinbotten, toppad med skivade jordgubbar och en kvist citronmeliss.






Ha en glad Nationaldag!

Funderingar arla om morgonen

Skriftställaren och den ludne sambon promenerade mellan nyslagna gräsmattor och nyvaknade fåglars morgondrill. En morgondrill slog även den ludne. Morgonkylan var mycket närvarande och Skriftställaren åmgrade på intet vis att han valt en höstjacka för denna morgonpromenad.
Ännu dröjde solens värme bakom mörka moln. Det nästan luktade oväder, blixtar och dunder.
Skriftställaren undrade om det var den Tyska Åskan, som funnit ett stickspår från sin förutspådda ostliga bana.
Om, tänkte han vidare, man nu nerkyles av den Tyska Åskan kan man då drabbas av den Spoanska Sjukan eller den Engelska Sjukan. Kanske får man en Rysk Snuva!

Nåja han får  vid hemkomsten kurera sig med Danske Kungens Bröstdroppar. Han får njuta kaffet från Colombia  och några Finska Pinnar. Möjligen även njuta någon Turkisk Konfekt.
Undrar tänkte han hur dessa riksdagens garbadinnationalister överhuvud kan leva svenskt?
Nu verkar den ludne klar med sina morgonbestyr. Det han synligen lämnat kvar har ordentligt upplockats och inneslutits i plast och förpassat till närmsta skräpbehållare.
Hemkommen till trevna stugan hör han en röst från den påslagna teven säga:

-Smaken sitter i hålen!
Tydligen reklam för en ost från västligt grannland, som inte smakar någonting!
Kommersiell konsumentupplysning är bra för då vet man, vilken ost man inte ska införskaffa!

Längtar kvällen då han får avnjuta ännu ett avsnitt av The Big Bang Theory, tevekanalernas mest intelligent roliga sitcom......

Nu har han gått in genom porten,

som enligt Dan Andersson " ingen mer går ut "!
Jag minns från tidigt sextiotal en skoltävling i friidrott på Olympia i Helsingborg. Ja då hade ännu denna arena kolstybbsbanor runt fotbollsplanen.
Vi som skulle tävla i sprint, tittade med förundran på den storväxte från Malmö. Han var bra mycket större än oss andra spinkiga i de första tonåren. Björn hette han och var en hejare på att springa fort. Vi var helt utan chans.

Det var med förvåning, som jag några år senare läste om Ricky i tidningarna. Han hade blivit ännu mer muskulös och svingade med äran diskus och stötte kula !
Men visst var det Björn, som numer hette Ricky och som så utklassat oss i sprinttävlingar!
Cirka 25 år senare på Arosvallen i Västerås stötte jag på honom igen. Han var ganska butter, men sprack upp i ett varmt leende, då jag påminde honom om skoltävlingar på på sextiotalets början! Vi skakde hand och utbytte några ord.
På kvällen lite senare hörde jag på nyheterna att han läxat upp dåvarande förbundskaptenen Anders Borgström, om nu inte minnet sviker mig! Han hade till och med givit förbundskaptenen en hurril!
Jag kommer ändå att minna Björn Rickard Bruch som en varm och rolig person.
Minnas allt det han betytt för svensk idrott!
Nu har du äntligen fått frid!
Nu blir det nya rekord, där du nu är!

Ett felsteg eller hur Skriftställaren tappa fotfästet.

Dagens början var int på något sätt olik andra dagars början. Den ludne sambon tycker fortfarande att solens uppgång är den tid då en första dräneringspromenad bör äga rum.
En sådan genomfördes med all nödvändig vakenhet. Visst kan man promenera med luden sambo halvsovande, mer är inte nödvändigt arla om morgonen.
Hemkomsten till trevna stugan var helt odramatisk. Zoegas Intenzo doftade gott från köket. Två smörgåsar bereddes och ett glas juice fylldes. Morgontidningen slölästes och befintlig Suduko löstes. Skriftställaren vägrar dock insända lösning på problem, som kan lösas via besök på Sudukowebsidor. Det är resan som är mödan värd, citerar skriftställaren i tanken en känd dikt!
Efter intagande av dagens första måltid kände Skriftställaren hur livsdandarna fyllde kropp, tanke och själ. Visserligen gjorde en lättare sommarförkylning morgonen mindre njutningsfull.
Den ludne behagfullt utsträckt och njutande tuggande så kallad  Dental Stick!
In i badrummet med hurtig längtan efter att få begjutas av spridda vattenstrålar.

Plötsligt utan någon som helst förvarning, gör Skriftställaren en vågrätt volt i duschlokaliteten. För ett ögonblick upplevs ett totalt vertigo. Höger fot  är hastigt och mindre lustigt på samma höjdnivå som anletet. Två armar flaxar vilt i sitt sökande efter någon form av balans. En annan tentakel söker förtvivlat efter stadigt fundament.
Efter vad som tycktes vara en evighet återfinner Skriftställaren sig själv flitigt betäckande badrumsgolvet. Någon sticker honom i sidan med en rostig förskärare. Med minnen från fornstora dar, då lekamen ärofullt med vighet och blixtsnabbt förflyttade spå olika sportarenor, känner han igen vad en lättare mjukdelsskada är.
Dubbelvikt av smärta förpassar han sig med gutturala smärtutrop till tevesoffan. Den ludne rusar fram i hopp om att Skriftställaren funnit en ny lek.
Nu är så inte fallet och med huvudet på sned uttrycker den ludnes ögon en viss sympati och snart totalt ointresse.
Varje vridning av överkroppen sänder smärta genom kroppen. Varje liten sommarhosta utlöser höga aj-skrik.
Efter ett tag så känner han den molande  värken i  magmuskler. Under en längre tidsperiod prövar han olika sitt - och liggställningar som begränsar smärtan.
Trevligare och mer nyttig morgongymnastik kan utföras!
Men tappar man fotfästet arla om morgonen, så får man inse sina begränsningar ....