Det börjar ta form

En stor dyr tomt passade inte ihop med hur frekvent närvaron i Second Life är.
Men nu tror vi att det finns balans.
Storlek och kostnader är balanserade med närvaron i den virtuella världen.
Miro och Mopsi de två ludna kamraterna har hittat sin gräsmatta och leker förnöjsamt även när matte och husse är i en mindre digital värld.
Byggnaden vi uppfört är ännu så länge tom. För några för den tanken till Bilbao i Norra Spanien, för andra är det bara ett misslyckat försök att imitera.
Hur som helst!
Snart ska byggnaden fyllas med ögonfröjd och annat, som är mindre fröjd för ögat.
Redan nu kan man dock finna den lilla danspaviljongen och ta sig en svängom, om man så vill!
Dvs om tekniken fungerar!
Vem vet kanske kommer det en skröna från Skriftställarens penna, när man minst anar det!

Ojdå....

Skriftställaren bläddrade förstrött i korgen för inkommande. En lätt malvadoftande skrivelse fångade hans öga. Skrivaren undrade varför Skriftställaren inte längre skrev om händelser i Second Life.
Först vill han understryka att det som händer i den värld som är verklighet är prioriterat. Det är ju så att vi iden kommun, där Skriftställaren mestadels finnes,  har valt in 3 stycken representanter för Sverigedemokraterna i kommunfullmäktige, Detta tar tid att att analysera. Nej .inte deras rätt att finnas där! Det har skett helt enligt de regler som gäller.
Däremot hur väljarna kan välja in ett parti som helt saknar lokalt valprogram eller handlingsplan. Vid förfrågan hur de ställer sig i olika lokala frågor, är svaret, det har vi inte diskuterat än! Detta rimmar så illa med de uttalande herr Åkesson sagt, att vi tar ansvar!!!

Som andra punkt på Skriftställarens agenda är hur detta parti, Sverigedemokraterna, kan säga de är nytänkande, då de längtar tillbaka till ett Sverige , som inte längre finns. Hur deras syn på samhället som Malthusiskt. Fundera ut på vilken mer dammig representant för storfinans och högerytterlighet, som ska stiga fram som mentor och/eller rådgivare till detta parti.
Så kära brevskivare med et malvadoftande brevet, du förstår, att imperiebyggande, vänexkluderingar med mera i en fantasivärld har väldigt låg prioritet.
Borta är det Second Life, som blomstrade och där alla hjälpte alla, ja för det mesta i vart fall. Nu handlar det om investerade medel och tid. Gillar ni det inte så bort med dig!
Hur som helst!
Hösten är här med färger och kyla. Med sol som på dagtid jagar kylan väck!

Idag nobbar jag definitivt Second Life....

... i vart fall från 14.05 och nån timme framöver.
Uppmanar varje intressent av intelligent filmkomedi att göra det samma!
I SVT 1 visas idag  14.05 Onsdag  Jacques Tatis  Min Onkel!
Hans alter ego Hulot upplever kulturmöten i den egna släkten.
En villa med moderna finesser har en icke obetydlig roll!

52 år gammal film gör kanske att vissa gags känns lite malätna, medan andra gags är tidlösa.
Så mycket roligare än SL en onsdagseftermiddag i vart fall!

Det var dans bort i bortastans

Skriftställaren delade söndagkvällen mellan att ruska sina tentaklar på ormdrickas svartochvitdans  och med att se de runda kulörta bollarnas betvingare på Eurosport.

Det var trevligt på ormdricka glada avatarer gjorde det bästa de kunde för att demontera pixlade kroppshyddor.
Neil och Graham gjorde sitt bästa och luckades få de kulörta bollarna ta nästan pixlade vägar för att nå avsett mål och hål. Miljötänkandet var stort även om hörntänkandet var större.

Efter en stunds rystande på ben och armar tyckte den ludne sambon, nu fick det vara nog. Inget mer stillasittande tolererades, vare sig framför dator  eller teveapparat. Inte ens den korta promenaden mellan datarum och teverum godkändes. Nä,  här gällde varma tröjor och vinterskor, så att en nosande, pinkande nattlig promenad kunde företas.

.. och har de två inte slutat promenera så promenerar de väl än!

I Arosstrand i skuggan av ett moln

Tyra Kilison, den före detta toppmodellen satt vid ett av borden på Cafe Bruna Bönan. Hon var skakad i sitt innersta. Den mångfald hon så önskad hos den kvinnliga delen av Arosstrands nnevånare hade grusats.
-Aldrig, sa hon sa hon med hög upprörd stämma, har jag sett så många askblonda kvinnor som denna morgon.
Hennes påstående hade sin förklaring i att alla innevånare av kvinnlig art hade under natten ändrat hårfärg. Stadens hälsovårdande myndighet hade förklarat att detta helt visst och sant hade att göra med isländska vulkanutbrott.
Stadens damfrisersalong hade inlagt protester och menat att de likt flygbolagen lidit ekonomisk skada av detta askmoln från eddans ö. Alla hårtoningsjobb hade inhiberats.

Under förmiddagen hade stadsrenhållningsverket också placerat ut ett otal askkoppar. Ja så många askkoppar hade inte setts sedan det var populärt att röka Bill och Boy.
Magister Kartede hade inflikat att börja det regna kunde det bli ännu värre. Ett mörkt regn hotar vår stad hade han förklarat. Små nästan osynliga, men sylvassa askpartiklar kunde följa med regnet mot marken. Dessa kunde skada lungfunktionen, menade han. Dessutom kunde skadliga kemiska ämnen frigöras.
Det blev en rusning till staden hemtekniska diversehandel och det inköptes andningsskydd, som aldrig tillförne.
Skriftställaren hade under hela denna panikliknande aktivietet förhållit sig lugn. Visserligen hade han skrivit någon artikel till avisan, men i övrigt mena han;
-Man får ta dagen som den kommer. Andas genom Melittaflter.
I övrigt menade han att Island var ett anagram för I and SL och då SL är en fiktiv virtualitet, så är nog Island det med.

Skuttande och pipande påskdjur

Arosstrands egen grävande reporter Leena "Herlook" Been har tagit del av en mängd bloggartiklar om förekomsten av skuttande djur på den plats, som ska härbärgera årets påskfest.
Huruvida detta skuttande beror på ystra vårkänslor eller ej har vid avisans deadline ej kunnat säkerställas. Tydligen spelar ett rosa kattdjur en roll i
den förvirringens fog som omger förberedelsearbetet. Pipande ljud har även hörts
från små gula varelser, fastslår reportern Been.
Huruvida de skuyttande djuren är identiska med den alltmer populära påskharen ska reportern vara osagt!

Huruvida påskhararna  haft skalövningar för att kunna överta påskkycklingens roll i årets påskfirande i Second Life är  avisans reporter obekant.
Dock tyckes flera observationer lämnat samstämmiga uppgifter om ett smygande av  varelser i brandgula särkar lämnats.  Grävande reportern har spårat ett flertal av dessa varelser tillbaka till Calcutta i Indien. De har där setts öva på en sorts chippendaledans , ivrig skakande tanburiner.
Något direkt samband med påskens harefirande kan dock i nuläget ej bekräftas.
Hugh Heffners easterbunnies uppges inte heller haft något inflytande på det som ske den 3 april.
Leena been, uppger vid direkt förfrågan att spåren till Calcutta ännu ej är helt uttömda och hon lovar återkomma med ett avslöjande citat-


Hemma på galleritunet har Skriftställaren förberett för en "Eastern Egghunt" . Detta stärkte Leena Beens misstanke om calcuttaspåret.
- Det vet ju alla, att Calcutta is  far eastern of svenskarnas tillhåll i Second Life.

Vad som göms i och bakom dessa ovala hönsprodukter får väl uppenbaras då tiden är mogen, tänkte skriftställaren. Han gjorde en egen variant på detta, som kanske kan lämna en ledtråd.
Skriftställaren  trängde upp den gravande reportern mot redaktionsväggen och anmodade henne att släppa det avslöjande citatet, hon allt för länge behållt som sin  hemloghet.
.Nå Leena Been, nu är dags att avslöja vilket djur som är mest påskigt.
. Enligt mina källor, säger reportern, är det haren och jag har ett citat, som kan kopplas till de orangeklädda yamburinspelande varelserna!
- Då lär du klämma fram det citatet, sa Skriftställaren uppfodrande!
Leena Been log förnöjt:
HARE Krishna!

Mellan lek och verklighet

När skriftställaren för  månader sedan beslutade att börja blogga, hade han en föresats, att bara skriva när lusten att skriva fanns.
Just nu finns ingen lust!
Allt för mycket RL hämmar det lustfyllda att skriva.
Allt för lite SL ger inga uppslag till att skriva!
Men var mer då i SL, skriker folk!
Den tiden kommer , tänker Skriftställaren och tuggar frustrerad på pennskaftet.

Dagen i Arosstrand har börjat kallt. Kyliga vindar har letat sig under lagren av värmande plagg.
Den ludne har luktat på otaliga slarvigt markerade gula asterisker i den vita nederbörden.
Verklighetens människor har mötts på upplogade gångbanor.
Rimfrostord värmer inte frusna själar.
.
Meterhöga snövallar förvandlat kända gångbanor till labyrintiska irrgångar.

Irrgångar i gränslandet mellan verklighet och en spegelvärld.
Bloggars självgoda kommentarer om egen viktighet, där en spegelvärld tycks mer verklig än den verklighet, som trots allt bör vara den mest verkliga verkligheten.
Overklighet blir verklighet.
Drömmar om det som kunde vara blir mer en sann verklighet!
Lev drömmar.
Fly verklighet.
Vi ses säkert i den vägkorsning där verklighet möter fantasi och drömmar!

Rezparty för tre

Måndagkvällen var en fest kväll, inta bara för SLambon Second, utan även för SLägerskan Blanche och MåndagsbörSLens drottning Gittrika. Blanche och Second fullde 3 SL-är år och Gittrika ett, denna måndag den 25 januari i nådens år 2010.

Det hade uppdragits åt caféidkerskan och eventarrangören Annabella att anordna detta party. Hon såg härvid ett utmärkt tillfälle sysselsätta gode vännen och trädgårdsmästaren. För kvällen upphöjdes han till byggmästare. Han undrar om detta kommer synas i lönekuvertet!

Det blev en anstormning av gratulanter och gratulationerna stod som spön i backen. Efter att blåst ut ljusen på tårtan inbjöds de tre att lyssna till först Wildstars , för kvällen syn och hörbart ovanligt inspirerad, på hedersplatser på scenen. Rätt var det var så uppenbarade sig en livs levande manlig stripdansare på scenen, som fallen från skyarna. Till de tres förnöjelse och lätt generade njöt de the Dukes förförande dansrörelser.

Det var en fest det som de cirka 60 besökarna kommer att minnas länge, kanske inte lika läng som festföremålen , men länge! Fram till midnatt var det aldrig under 40 deltagare som syn- och hörbarligen inte bara gratulerade de tre, utan också förlustade sig själva!

Må även kommande år i ert andra liv bli fyllda med glädje och inspiration!

Fredagkväll

Kvällen splittrade Skriftställarens uppmärksamhet. På Spåret i den nationella kanalen och tidigare skidskytte. I datorn ett andra liv och kontakt med släktgruppen på vår sida. Den ludnes behov ab dräneringspromeander, pälsansning och kloförkortning. Ja nog håller livet en igång även en fredagkväll.

 Klockan närmade sig 21.00 och Skriftställaren,som nu lämnat "På Spåret" åt sitt öde bänkade sig framför datorn. Hans ava snörade på sig TP-sandalerna och begav sig till Frides Club and lounge. Som alltid var stämningen där hjärtlig och välkomnande omhändertagande. Han valde sin egen stilla fotförflyttningsdans och delade gemenskapen på dansgolvet med de övriga. Kvällen i den vackra borgsalen var trivsam.

 Många aktiviteter i detta andra liv ryckte i rockskörten på Skriftställaren och han begav sig till RajRaj-udden för att i sin hörna skaka på kroppen lite gran och lyssna till kommentarerna som stod som spön i backen. Även här var stämningen hög och ett stort antal medavatarer förflyttade sig rytmiskt. Det fanns stunder då dessa dansande rajrajjare även tycktes sväva euforiskt i luftrummet ovanför bryggan. Skriftställaren kallades  tillfälligt bort från datans trygga värld för att klara av en sen besökare i RL. Återkommen till densamma befann han sig vara utloggad och svävande i ett virtuellt intet.
 

Detta virtuella intet tog han som ett tecken på att natten var kommen och borde besovas. Elektronisk apperatur avstängdes från kraftförsörjning. Horisontalläge intogs. Snart nog såg han insidan på ögonlocken. Har han inte återkommit i den virtuella världen så studerar han väl fortfarande insidan av ögonlocken!

Sexiest Man i Second Life

 Herr Skriftställaren placerade med bestämdhet ner glaset med toddyn på det lilla bordet till vänster om läsfåtöljen. Med lika bestämda steg vandrade han mot skrivpulpeten. Han skrev med stora bokstäver:

ATT VARA SEXIG ÄR I HÖGSTA GRAD SUBJEKTIVT.

Han tittade på meningen och nickade, så är det. Man kan inte tävla i sexighet, då det är så långt från objektivt mätbart man kan komma. Därför kommer bedömningar i stället handla om andra saker. Bildkomposition, färger!
För inte kan det väl vara så, att marlbororomantikens hälsoskadlighet anses sexig???  Inte kan det väl vara så, att utestänga ögonens sexighetsreflekterande anses sexigt. Nä, hyr in dina vänner låt dem rösta på dig! Du behöver inte ens se bilden, finns alltid någon som villigt talar om vad du ska rösta på. Så omvandlas en tävlings syfte  till ett annat syfte!

Kanske ger ett fåtals subjektiva omdöme en större objektivitet, då det gäller bedöma ett subjektivt begrepp!

2010

Morgonen hade just vaknat.
Stillheten var morgonens syster.
Tunna lätta snöflingor var ivrigt sysselsatta med landningsprocedur på terra firma.
Herr Skriftställares ludne sambo nosade befriande på tystnaden. Hela hans kroppsspråk signalerade förnöjsamhet över frånvaron av bländande ljus sken och dova eller tydliga explosioner.
Den nyfallna snön bepudrade den smutsiga snön och den vita nederbörden gav åter heder åt begreppet snövit!
Den nyanlända nederbörden hade dock inte helt lyckats dölja resterna av medmänniskornas förkärlek för nyttjande av explosiva flygande objekt. Efter att konsulterat ett reklamblad, kunde herr Skriftställare konstatera, att explosiva objekt till ett värde av minst 10000 svenska kronor bara i Skriftställarens närområde brunnit upp. Det står klart för honom, att personer som inte har vett nog att lägga sina slantar på mer bestående festivitas, ej heller har vett att städa upp efter sig!
Den ludne njöt så av den frysta tystnaden att han inte hade några som helst planer på att återvända till stugvärmen. Nykomna snöflingor skulle nosas på. Han skrapade med tassarna i snön för att även visuellt kunna notera, här hade någon varit för hono,. Detta framskrapade bevis på hundars variant av "Kilroy was here" övertäcktes nogsamt. "Harpo was here" tycktes vara hans motto.
Hemkommen i stugvärmen satte sig Sktiftställaren vid pulpeten för att träna skriva 2010! De nånga nya år han upplevt har lärt honom att detta kan vara väl värt mödan. Det kan ju vara lite skämmigt att ännu när året är månadsgammalt överlämna bakdaterade checkar. Även om checkskrivande är historia, så passade det bra skriva så, konstaterade Skriftställaren. Han är väl medveten om att dagens betalningsmedel sällan kräver utskrivande av generösa checkar!
Ett nytt år! Ett obrukat år! Många löften om bättre sätt att vara har proklamerats. Löften som ganska snart fått se sitt bäst-före-datum passerat och inte finner aktualitet förrän nästa nyår.
I virtuella världar ska drömmar levas ut, karriärer som den riktiga världen av olika orsaker förvägrats ska utstakas och levas. Månne kommer det nya virtuella världar enbart för så kallade "wannabes"!
Hur det blir med det får väl ett årsbokslut om ett år förtydliga, bekräfta eller strykas. Skriftställaren är tacksam för de vänner han funnit i den virtuella världen och hoppas att vi alla ska kunna ha ett andra liv, när den första inte riktigt tycks räcka till, för att vara den man villa vara.....

Skriftställarens morgonfika och en borttappad hund

Ibland finns det för skriftställaren inte så mycket skriva om. Kunde tänkas han hade vettet , att helt låta bli då! Men icke då, så klok och förståndig är han inte.
Denna morgon satt han i skrivarlyan och njöt sitt morgonkaffe med dopp. Sudolon var färdiglöst. Han småtittade lite på ett av tevekanalernas morgonprogram. Där man just annonserade ett inslag om cyberkapitalism. En för skriftställaren okänd forslare, Peter Zackariasson, hade skrivit en bok om ämnet. Program ledarna gav exempel på program i cybervärlden, som genererarRL-pengar till sina deltagare. SL och WoW nämdes som såda "spel". Och en något laid-back WoW, förklarade att hon skulle logga in och döda drakar, så de "droppade" " items", som han kunde "picka".
Skriftställaren funderade . Kan det vara så att detta nämnande av SL och WoW i samma sammanhang, lockar deltagare toill SL i tron att de ska få döda och skjuta? Kan besvikelsen över att detta inte var avsikten med SL och att SL inte på samma sätt som WoW är ett spel, skapa destruktiva yttringar, som skadar det andra byggt i SL?
Forskaren försökte skjuta in en förklaring.
- I Second Life försöker man likna den verkliga världen så mycket som möjligt, medan WoW försöker man avvika som mycket som möjligt från den verkliga världen!

Det må vara hur det vill, tänkte Skriftställaren. Nu fanns inte tid för mer intellektuell verksamhet, utan en promenad med den ludne sambon var på agendan. Skriftställaren snörade på sig snöskorna, virade den långa halssjalen flera varv runt rint halsen. Drog ner mössan över öronen. Så begav sig de två ut i snöyran. De små nubbhårda snökornen piskade mot Skriftställarens ansikte. Kylan, rå och isande, fann vägar för bi alla klädeshinder skriftställaren kommit på.
Denna morgons väder, direkt från stugvärmen, kunde inte vara mer strapatsril än vad nordpolsfarare får erfara. Huttrande såg han hur den ludne pulsade i decimeter hög snö. Hur den ludne tog halvmeterhöga krumspråmg av lycka. Rullande sig behagfullt i den vita nederbörden.
Skriftställaren utböt några ord om den förskräckliga vintern med en förbryllad migrant från söder om medelhavet. När hans uppmärksamhet åter riktades mot det vita fältet, där den vita ludna sambon borde utföra sin ystra välkomstdans till snön, så var han borta.
Vart han än tittade, så var fältet till synes helt hundbefriat! Ett fält befritat från hundar var inte vad Skrtiftställaren hade väntat sig. Det var svårt att se också, för den nedfallande vita nederbörden skymde delvis sikten.
Skriftställaren bifogar en bild och ber om hjälp att finna den borttappade ludne!

Stugvärmen var välkomnande varm. Kaffet nybryggt och förföriskt doftande.

Nu är det bara 9 dagar kvar till Jul!

Luciafirandet dubbelsuccé

Herr Skriftställare med parant SLambo Second besökte under fredagkvällen det svenska luciafirandet på Second House of Sweden. Firandet började redan klockan sju på kvällen då danslystna luciafirare, som inte fått nog av fredagkvällens luciavaka, virvlade runt i yster tävlan med nedfallande partikelflingor.

Uti det fall den tilltagande laggen påverkade stämningen, så var det obetydligt. Det första luciatåget var aviserat till åttatiden och strax före det klockslaget uppmanades de närvarande att se till vänster. Se, skridande över bron kom hon med följe. Årets svenska Lucia i Second Life, Wizanna Hax anförde med sedvanlig grace och elegans det ljusomstrålade luciaföljet!
Skrida är det som luciatåg gör, när natten går tunga fjät. Inget klampande på bron där, det är överlåtet åt Bockarna Bruse, men se det är en helt annan historia. De välfunna sångerna inramade musikaliskt luciaframträdandet. Att via video ta del av manskören Orphi Drängar hjälpte till förhöja stämningen.

Herr Skriftställare noterade att bland de i huvudsak vuxna deltagarna fanns även brådmogna tomåringar, som på sitt juvinala sätt kommenterade det de såg och hörde. Herr Skriftställare brydde sig inte så mycket , för han vet att med ålder kommer, i vart fall i bästa fall, vishet och vett och etikett. Ibland är det vuxet att hålla inne kommentarer, som kan såra andra!

Kvällen fortsatte med ett bejublat framträdande av den svenske countrysångaren Ernst Edman, som även noterade att Gubbängen fått årets första snö, passande nog lagom till luciafirandet. Han avslutade sitt framträdande men en personlig och fin tolkning av Mitt vinterland. Tonerna från hans gitarr han knappt förpassas till tonernas viloplats innan luciasången hördes på nytt och kvällens andra luciaframträdande ägde rum.

Det var nu Herr Skriftställares problem började på allvar, hans förmåga att att röra sig utan med hjälp av posebollar försvann helt. Att han överhuvud taget lyckades fånga något med kameran är att betrakta som ett under. Men inte blev det många bilder. Kraschen var ett faktum, i en vådlig slalomfärd utför virtuella störtloppsbanor for skriftställaren ut ur Second Life. Då han lyckades åter ta sig tillbaka verkade det som hela simmen försvunnit, men flitige luciasamordnaren Tina Bergman ordnade till det hela lagom till att bocken skulle brännas.

Det var ett lucia firandet och många var dte som avnjöt båda föreställningarna. IDet får luciakommitten se som ett gott betyg, och understruket av Skriftställarens applåder, finna att årets luciavärv var väl och förtjänstfullt utfört!

Konst är inte konstigare än så....

...konstaterade konsthallsbesökare Herr Skriftställare. Fredagförmiddagen inbjöds han av skön Second, att besöka en konstutställning. Eftersom intresset för bilder och symboler alltid varit en del av hans liv, så var det med förtjusning han bejakade inbjudan.
Det är alltid en speciell känsla att se ett konstverk för första gången, få ge sif tid att låta verket beröra en. Vänta på den stunden då en dialog börjar med konstverket. Ibland uteblir den dialogen, därmed inte sagt att det är dålig konst, utan mer att just då var inte betraktaren och konstverket "on speaking terms".

Länge stod Skriftställaren och betraktade en installation, som skulle föreställla ett hologram. Konstverket i sig inte så märkvärdigt, men det talade till Skriftställaren och reste frågor i hans inre.
Är det liv vi lever ett hologram av våra drömmar och ambitioner?
Är vårt second life ett hologram av svikna drömmar i det verkliga livet?
Är våra drömmar ett hologram av tillkortakommande i verkliga livet?

Lätt filosofisk och begrundande fortsatte Herr Skriftställare sin rundvandring i konsthallen. Tavlor, skulpturer, mobiler och installationer pockade på hans uppmärksamhet. Inför vissa verk uppstod också en form av kontakt.
Ta dig tid besök en konstutställning, men ha inte bråttom, En del konstverk är lite blyga och behöver tid för att kunna starta ett samtal med dig.

Våra julklappar har rymt......

Snart är det dags leta fram sherlockholmeshatten och förstoringsglaset. Årets spännande jakt på de försvunna julklapparna startar den 7 december!! Likt den över isen raskande räven, kommer avatarer raska över simmarna i SL. Jakten går raskande på privata simmar och tomter, men även till butiker som ägs av svenskar i Second Life.
Herr Skriftställare har nåtts av ryktet att klappjägarna kan finna fina julklappar! Kanske även se nya områden och träffa nya människor.
Välkomna att vara med i den spännande jakten.!
Vill du veta hur? Åk till ambassaden, där kommer det finnas ett ställ med en klickbar yta som ger dig ett Notecard!
Säkerligen kan du läsa mer och få mer info om julklappsjakten i gruppchattar och i bloggvärlden!.

Arabiska dofter och ljus på Måndagsbörsen

I går kväll fanna Herr Skriftställare en väska på vinden. Han öppnade den ochsåg innehållet! Ur den slitna restrinken steg en doft av kamel, dadlar och kardemummakryddat kaffe. Han undersäkte försiktigt innehållet och fann efter att lagt kamelsadel och och den libanesiska vattenpipan åt sidan, den arabiska mansdräkten. Han provade nyfiket nostalgiskt dräkten och prålade sig, när han såg bilden av sig själv i den nu matta spegeln.




Fåfänga poser testades och olika solglasögon från en svunnen oassemester provades. I faxen smattrade en inbjudan till en arabisk kväll på Måndagsbörsen fram.
"Tala om tillfälligheter!"
Skriftställarens tanke var given, klart han ska göra ett besök . I denna dräkt är det dock ingen som kan se honom svänga sina lurviga. Han anropade en blå TP-taxi och begav sig åstad.

Han anlände oskadd, som vanligt något försenad. Får väl delvis skyllas på hans ovana att snabbt förflutta sig i fotsid klädnad. Redan var, till övervägande delen, oasen fylld med orientaliskt klädda människor. Oasens harem hade frikväll och den orientaliske potentatens kuttersmycken draperade festplatsen med kvinnlig fägring.
Sklivsnurraren Ikaros lät de lät arrakfläckade plamskivorna snurra på den kameldrivna skivsnurrarmaskinen. Musikaliskt välljud studsade mellan palmer och kamelstall.
Dörren till en nästan drömsk festyra öppnades än mer när Ali ropade sitt "Sesam öppna dig"!
De närvarande vare sig de var beslöjade femininer eller till persika tjuvar eller oljeshejkar förklädda maskuliner rörde sig rytmiskt i den arabiska oasförtrollade natten. Inte ett kamelöga var torrt! Det var en feststämning som nästan gick att ta på.
Återigen hade Måndagsbörsoasens bemanning lyckats skapa en trivsam och välkomnande fest. En helt vanlig måndagkväll blev därigenom mindre vanlig och lämnar ett speciellt utrymme i deltagarnas minneskammare.

När Herr Skriftställare längre fram på natten manade fram sin flygande matta för att bege sig hemåt och en sista kopp kardemumummakryddade kaffe påminde han de närvarande att inte glömma ge kamelerna vatten, innan de släpptes ut för natten.

Vinter i Fruit Island

Nu börjar de bli synliga, vinterlandskapen i Second Life. Även de mest tropiska simmarna hittar en yta, en bortglämd dal eller en plattform att bygga ett vinterlandskap.
Även den tropiska simmarna som går under samlingsnamnet Fruit Island har gjort sitt landskap.
Här finner du ett gnistrande landskap av frusna vattenfall och spegelblanka isar, lämpliga för skridskoåkning. Du får dela plats med några avancerade pingviner som på stålskodd fot far kors å tvärs över isen. Till din hjälp har du några trevliga skridskobollar.
Du kan även åka runt i en släde, som tar dig runt hela landskapet. Skulle du tröttna på stålskodd fysisk aktivitet finns det tillfälle vila sin lekamen vid lägereldar eller hyra ett trädhus.
Se bara upp för det randiga snökattdjuret som hungrigt bevakar ingången till en igloo.
Platsen väl värd ett besök både ensam och tillsammans med den, de du brukar göra utflykter med!

Välkommen ibland oss bloggare

Så har det slutat våndats och funderats. Nu har Blanche Argus startat sin alldeles egen blogg.
Vi ser fram mot spännande läsning.
Rakt över disk, blir det säkert och såväl mjuka som hårda paket.
Du är hjärtinnerligen välkommen i den allt större skara som i bloggform vill skriva och dela med sig av åsikter, upplevelser och känslor.
Gör ett besök, läs och begrunda BLANCHES ARENA
Vässa penna.. kära sl-svägerska

Drama i verkligheten.... Second life en fjärt i rymden

Herr Skriftställare förlade den ordinarie munchpromenaden norrut på bostadsområdet denna kulna dag. En helt vanlig promenad, där den ludne får nosa på sina ludna medhundar och Herr Skriftställare växla några ord om väder och vind och om vad tiden går fort.
Han passerade parkeringen vid det decentraliserade hotellet, sär under en sommarvecka det sråt dollargrin vid dollargrin. Så icke nu, nu är det konferensdeltagares mer slätstrukna fordon sim står parkerade där.
Han hälsar glatt på lokalvårdarinnan som besvarar hans leende med ett soligt rent leende. Under promenaden kastar han ett öga in i restaurangköket och ser flitiga matlagare och matlagerskor förbereda den sena konferenslunchen. En pausande kocka upplyser Skriftställaren om det vankas kycklinggryta för delegaterna.
Han svänger runt hörnet och passerar ingången för den mesta västmanländska lokalradion. De två sneddar över gräsmattan och ska passera gatan, då en vit Golf i hög fart passerar dem.
Plötsligt gnisslande bromsar och en dov skrapande duns och Golfen står prydligt parkerad ned vänster framflygel ivrigt kelande en betongsugga. Upp flyger bakluckan och ut hoppar en stor doberman, som hastigt lägsnar av sig.
Ur bilen stiger en dam och en herre.
- Vad f-n gör du, skriker den unga damen upphetsat, du kan väl för f-n inte bara dra i handbromsen så där!
- Jag blev så dj-a kissnödig, försvarade mannen sitt handbromsryckande, och såg en buske som jag tyckte passa.
- Jag blir så s-ns förbannad på dig, du e ju helt pundig i huvet, skriker kvinnan och går bort från bilen med arga uppbragta steg.
- Är det bätter jag pissar i din bil då, motiverar mannen sitt agerande! Det räcker väl för f-n att det stinker byracka i bilen.
- Du säger inte byracka om min hund, din tjockskallige dj-vla pundhuvud, skriker damen och närmar sig åter bilen och mannen.
- Jag skulle kunna lappa till dig, så du inte vet vad som är upp och nmer längre, fortsatte kvinnan och närmade sig hotfullt mannen.
Hon hoppade in i bilen, startade densamma och backade ut från vägrenen. Hon rusade motorn och med slirning på kopplingen körde hon hotfullt nära mannen. Han vägrade flytta på sig och med förnuft någorlunda returnerat till kvinnan, så avstod hon att ramma honom.
Hon steg ur bilen lockade på hunden och kommenderade in honom i baksätet, stängde luckan och återvände till förarplatsen.
Hon backade bilen, körden en omväg över gräsmatta och med rusande motor begav hon sig bort mot Skerikesvägen.
- Kör du ifrån mig?
Mannen slog hjälplöst ut med händerna och började sakta gå efter den bortflyende bilen.
När Skriftställaren och den ludne började vända hemåt, hördes mannens hjälplösa frågande rop:
- Kör du ifrån mig?
-F-n hon körde ifrån mig!

Vem behöver SL? Vem behöver leka de lekar i SL, som barndomen tydligt inte förunnat oss, när drama och episoder möter oss i vardagslivet bara vi lyfter blicken från marken och ser verkligheten!

Vem behöver Second Life, när drama finns mitt framför ögonen

När man läser , vilket inte händer så ofta, profiler på medverkande i Second Life, så står det ofta att vederbörande undanber sig att bli indragen i drama. Nu behövs dock inte SL för att uppleva drama. Det räcker att en tidig novembermorgon gå ut med den ludne sambon, vilket Herr Skriftställare gör dagligen.
Denna morgon passerade Herr Skriftställare och den ludne den stora ännu ödsligt tomma parkeringsplatsen framför en av stadens gymnasieskolor.


Den sömniga morgonpromenaden avbröts plötsligen av en vilt morrande grå Renaultbil som med ett hastigt ryck stannade intill den gröna sopcontainern. Ur steg en propert klädd man i de klägre 20åren. Han satte sig lutande mot motorhuven och tände en cigarett. Mannen spanade oroligt åt olika håll. Även på avstånd kunde Herr Skriftställare se honom le, när en större svart Volvo svängde in på parkeringsplatsen.
Volvon stannade nära Reanulten och ur steg en elegant klädd kvinna , på avstånd såg hon ut vara närmare 40 är 50. Mannen slängde cigaretten och skyndade sig omfamna kvinnan. En del pussande skedde innan de uppslukades av den store Volvons baksäte. Att något försiggick där i Volvon, förstod Herr Skriftställare av bilens rytmiskt guppande dans.
Efter tio minuterhade Skriftställaren och hans ludne vän, nått vägs ände och var på hemväg. Då de såg den stora svarta Volvon lämna parkeringsplatsen med skrikande däck. Den yngre mannen rättade till håret med ena handen och säkerställde att byxans blixtlås var stängd med andra handen. Den gråa Renaulten svalde ynglingen, ett ivrigt tjutande motorljud fyllde luften och även den bilen lämnade parkeringsplatsen.
Åter låg parkeringsplatsen ödsligt tom. Ingen kunde ha anat att något skett om inte en ensam hundägare passerat och sett!
Vem behöver Virtuella draman, när verkligheten bjuder på draman, bara man har ögonen öppna......