Skriftställaren har tjuvkikat i en manual

Det var ned förvåning, som Skriftställaren öppnade dagens post. Bland räkningar och reklam låg ett skrynkligt och väl tummat häfte.
" Så skall du svara" förkunnade försättsbladet.
Nu ska Skriftställaren inte göra anspråk på att detta är helt riktigt, men han tyckte sig se vissa paralleller med den nyligen timade valrörelsen.
- Erkänn aldrig andras faktahävisningar, säg istället att vi inom SD gjort egena undersökningar, egen faktainsamling. Påpeka gärna att de andras fakta, experutlåtande är framtagna med politiska avsikter.
- I det fall era motståndare säger ni har fel, så tala om för dem att de kan inte se in i era hjärnor och därför inte veta vad vi menar. För även om vi säger något som uppfattas som fel, menar vi ju  inte vad vi säger!
- Tala gärna om att vi inom SD faktiskt speglar den svenska folkviljan. De andra 95% som inte tycker som vi, speglar inte vad svensken egentligen tänker.
- Om någon använder citat från uttalande från enskild medlem eller partimanifest, så hävda att det är en missuppfattning och att citatet ryckts ur sitt sammanhang.
- Erkänn aldrig att vi är sprugna ur ett nazistiskt nätverk. Även om vi säger saker som kan uppfattas, som om vi gör det, så har vi ju sedan länge rensat ut sådant.
- Tycker inte folk som ni eller de tar avstånd från er. Tala om för dem att de är oseriösa och inte villiga ta ansvar. Franhäll att det egentligen bara vi som är seriösa och villiga att ta ansvar.

Det stod nog mycket mer, men Skriftställaren orkade inte läsa mer. 

Morgonpromenad dagen efter

Skriftställaren och den ludne sambon beslöt att dagen skulle inledas med en promenad i höstkylan. Det var den ludne sambon som var mest ivrig att möta höstmorgonen, Skriftställaren hade egentligen andra prioriteringar. Mera kaffe, mera sömn. Det verkade för honom, som han egentligen inte ville möta denna dag.
Väl ute på bostadsområdets gångbanor kändes morgonen ovanlig kall och hård. Detta bekom dock inte den ludne nämvärt. Han bevattnade ivrigt och befriande småbuskar och träd. Nosade ivrigt längs underjordiska sorkgångar. Det politiska klimatet i landet tycktes föga påverka honom.
En unken extrem xenofobisk vind piskade mot ansiktet. Prydnadsbuskar rodnade skamset! Träd av allehanda slag syntes förändra sitt utseende. En dyster dag!
De sju unga män som 1988 samlades i en lägenhet för att finna framkomlig väg för sina extema  xenofobiska åsikter, var överens. Bomberjackor och kängor måste bort. De var eniga att de måste lära sig knyta slipsknutar.
De gömmer sitt nazistiska arv bak pressveck och slipsar. Håret får växa ut. De finner så småningom en bortstött medlem i liberala ungdomsförbundet. Den typen, slängd i käften och uttryckslöst ansikte, honom kan vi modellera till ledare för vårt garbadinrasistiska partis ledare.
En unken xenofobisk vind piskar i ansiktet.....