Lit4e mer inte så vanligt

Efter att ha avnjutit underhållning  i televisionsapparaten... något bollsparkande från stövellandet, beslutade skriftställaren att göra ett nedslag i det andra livet.

Han begav sig till Regionen SilentNigth, för att ge respekt till Ikaros och hans Helena.
Skriftställarens dator eller om det är modemet är ibland inte helt överens med Skriftställaren om vad som ska fungera. Det var roligt att så mycket folk hade anlänt och de tycktes alla trivas på denna region.
I ock för sig kan man jy fundera på varför vissa artister väljer att framföra musikstycken, som de i kommentar säger att de inte helt behärskar. Men är det någonstans man ska göra det är det väl i Second Life.

Då det blev dags för Bara Jonsson att framträda beslutade Skriftställarens dator att nu fick det vara nog. Ljudet försvann och efter ett tag även skriftliga kommentarer. En förstenad bild hängde länge kvar. Skriftställaren förstod att det var en så kallad frysning!
Beslut att dränera luden sambo under kvällspromenad fattades !
Vid återkomst till de virtuella världarnas värld talade inloggningen om att önskad inloggningställe inte var klart.

Beslut om att istället besöka den göda vännem Midnattsdotter på hennes Fridestock fattades.
Som alltid blir man hjärtligt välkomnad  värdinnan- Hon och hennes medarbetare lyckas alltid skapa en varm atmosfär, som gör att folk från olika delar av vår värld känner sig hemma och välkomnad.
Skriftställaren  hyser den största förståelse för att det är svårt att balansera ljud från instrument och sång, utan tillgång till mixer. Men samtidigt ger ju denna obalans en närhet och verklighet, som kasettbandskonserterna i Second Live saknar.
Mercury Madzuko, i vars slutnummer Skriftställaren anlände, lyckades i denna sång väl förmedla känslan av längtan efter någon speciell.

Engrama som följde därpå blandade friskt i stämningsläge och musikstil. Enyas pneumatiska musik kändes väl närvarande, men med en latinsk touch. Det var i det mer latininspirerade musikstyckena som sångerskans röst kom till sin bästa rätt.
Även om Skriftställaren inte i allt kan instämma i den ovavtionsliknande beundran, som gästerna gav uttryck för, så konstaterar han att Engrama är bland de bättre liveuppträdande han hört i den virtuella världen.

Med önskan om att de närvarande ska tänka på sina kamelers välfärd, påminde Skriftställaren om att förse dessa husdjur med varma fotbeklädnader innan de släpptes ut för natten. När denna önskan var utsagd, återvände Skriftställaren till en verklighet av somn och väntan på söndagen!.

JULFIRANDET fortsatte

Skriftställaren satt på söndagsmorgonen med en kopp nybryggt kaffe och beskådade ett nusikprogram i den för rörliga bilder och ljud anpassade mackapären. Jul i folkton. Sann spelmansglädje gjorde musiken förtrollad. De skira kvinnliga rösterna , spektakulärt fiolspel, lutor och gitarrer förmedlade julens blandning av myt, mysticism, hedendom och glädjens budskap förkunnades på älvdalsmål. De medverkande samspelade, glimten i ögat triggade till musikaliska broderier. Grubers julpsalm Stilla Natt blev i lutspelande Möllers händer ett musikaliskt hisnande äventyr.

Herr Skriftställare kunde inte låta bli att dra jämförelser med det julfirandet som på lördagkvällen timade på Annabellas Cafe. Där var grundtemat Elvis, men vad som framförallt kommer att minnas är den glädje, värme uppskattning som fick luften vibrerea lång efter det att musiken tystnat och folk återvänt hem.

En märkbart inspirerad Rocketman fyllde de närvarande både med musikalisk glädje , eftertänksamhet, ja nästan andakt. Parken bågnade av avatarnärvaro. Som mest var detdrygt 45 personer som i glädjefulldgemenskap lyssnade till Rocketmans klart elvisinspirerade röst. Han förlorade sig dock inte i slavisk imitation av the Kings artisteri, utan behäll sin egen identitet, vilket gav framträdandet en äkthet. Följdriktigt belönades han med massornas bifall och bedjande om ytterligare en sång.
DJ Betty Idler fortsatte att med sina härliga rockybillysånger elektrifiera stämningen. Tvingades någon lämna firandet kom snart nya gäster. Bettys låtval förtätade glädjen. Här träffades folk som aldrig mötts i förut. Gemenskapen kunde man nästan skära med kniv och dela ut till behövande som saknar sådan.
Caféts egen skivsnurrare Ikaros avslutade kvällen med sin alldeles egna blandning av glada uptempolåtar och stillsamma melodier. Rytet spreds snabbt i Second Life och gäster kom som aldrig förr satt sin fot i Annabellas park och i samstämmighet sa de här var det trevligt, hit kommer vi tillbaka.
Inte undra då, att cafeägarinnan själv flera gånger brast ut i ett:
- Jag är så lycklig, att just ni kom hit!

Jo, Annabellas, det var många, runt 65 personer, som uttryckte sin glädje över att du med ditt julfirandet gett deras jul i SL ytterligare en dimension.
God Fortsättning önskar Skriftställaren och lämnar bloggskrivandet för att möta vintern tillsammans med den påpälsade sambon...