Glädje och sorg de dansa tillsammans i midsommartid

Skriftställaren satt bekvämt tillbakalutad på parkbänken. Leende såg han den unga flickan i glädjefylld dans med den ludne sambon. Den ludne i ystra krumsprång, flickan med ungdomens spänst och glädje. Det var midsommartid för fyra år sedan. Skriftställaren och den unga flickan hade ätit glass och planerat morgondagens utflykt till Björnö. Där skulle inandas livgivande naturreservatsluft. Hälsa på vänner, som föredrog svettig motion framför vördnadsfulla kommentarer om naturens storhet.
Den ludne skulle med sin hundtrofasthet glädjas åt lillmattes närvaro.
En igenkännande vissling från lillmatte skulle få den ludne att vifta på svansen och med mörkbruna ögon med kärlek se på sin vän.
Nu blev det inte så. Dagen efter tillbringades på intensivvårdsavdelningen. Kampen mot de demoner som tärde flickan inre hade segrat.! Nu dansar hon sin midsommardans i himlen och sjunger med änglar i kör.
Man lär sig, tänkte Skriftställaren! Även den djupaste sorg förvandlas till glada minnen och tacksamhet för vad de ger. Man hittar en ny normallinje i livet. Inte är det som förr, men de glada minnena finns både saknad och ett leende!
Glädjen och sorgen de dansar tillsammans en blomstrande midsommardans!

JULFIRANDET fortsatte

Skriftställaren satt på söndagsmorgonen med en kopp nybryggt kaffe och beskådade ett nusikprogram i den för rörliga bilder och ljud anpassade mackapären. Jul i folkton. Sann spelmansglädje gjorde musiken förtrollad. De skira kvinnliga rösterna , spektakulärt fiolspel, lutor och gitarrer förmedlade julens blandning av myt, mysticism, hedendom och glädjens budskap förkunnades på älvdalsmål. De medverkande samspelade, glimten i ögat triggade till musikaliska broderier. Grubers julpsalm Stilla Natt blev i lutspelande Möllers händer ett musikaliskt hisnande äventyr.

Herr Skriftställare kunde inte låta bli att dra jämförelser med det julfirandet som på lördagkvällen timade på Annabellas Cafe. Där var grundtemat Elvis, men vad som framförallt kommer att minnas är den glädje, värme uppskattning som fick luften vibrerea lång efter det att musiken tystnat och folk återvänt hem.

En märkbart inspirerad Rocketman fyllde de närvarande både med musikalisk glädje , eftertänksamhet, ja nästan andakt. Parken bågnade av avatarnärvaro. Som mest var detdrygt 45 personer som i glädjefulldgemenskap lyssnade till Rocketmans klart elvisinspirerade röst. Han förlorade sig dock inte i slavisk imitation av the Kings artisteri, utan behäll sin egen identitet, vilket gav framträdandet en äkthet. Följdriktigt belönades han med massornas bifall och bedjande om ytterligare en sång.
DJ Betty Idler fortsatte att med sina härliga rockybillysånger elektrifiera stämningen. Tvingades någon lämna firandet kom snart nya gäster. Bettys låtval förtätade glädjen. Här träffades folk som aldrig mötts i förut. Gemenskapen kunde man nästan skära med kniv och dela ut till behövande som saknar sådan.
Caféts egen skivsnurrare Ikaros avslutade kvällen med sin alldeles egna blandning av glada uptempolåtar och stillsamma melodier. Rytet spreds snabbt i Second Life och gäster kom som aldrig förr satt sin fot i Annabellas park och i samstämmighet sa de här var det trevligt, hit kommer vi tillbaka.
Inte undra då, att cafeägarinnan själv flera gånger brast ut i ett:
- Jag är så lycklig, att just ni kom hit!

Jo, Annabellas, det var många, runt 65 personer, som uttryckte sin glädje över att du med ditt julfirandet gett deras jul i SL ytterligare en dimension.
God Fortsättning önskar Skriftställaren och lämnar bloggskrivandet för att möta vintern tillsammans med den påpälsade sambon...