Luciafirandet dubbelsuccé

Herr Skriftställare med parant SLambo Second besökte under fredagkvällen det svenska luciafirandet på Second House of Sweden. Firandet började redan klockan sju på kvällen då danslystna luciafirare, som inte fått nog av fredagkvällens luciavaka, virvlade runt i yster tävlan med nedfallande partikelflingor.

Uti det fall den tilltagande laggen påverkade stämningen, så var det obetydligt. Det första luciatåget var aviserat till åttatiden och strax före det klockslaget uppmanades de närvarande att se till vänster. Se, skridande över bron kom hon med följe. Årets svenska Lucia i Second Life, Wizanna Hax anförde med sedvanlig grace och elegans det ljusomstrålade luciaföljet!
Skrida är det som luciatåg gör, när natten går tunga fjät. Inget klampande på bron där, det är överlåtet åt Bockarna Bruse, men se det är en helt annan historia. De välfunna sångerna inramade musikaliskt luciaframträdandet. Att via video ta del av manskören Orphi Drängar hjälpte till förhöja stämningen.

Herr Skriftställare noterade att bland de i huvudsak vuxna deltagarna fanns även brådmogna tomåringar, som på sitt juvinala sätt kommenterade det de såg och hörde. Herr Skriftställare brydde sig inte så mycket , för han vet att med ålder kommer, i vart fall i bästa fall, vishet och vett och etikett. Ibland är det vuxet att hålla inne kommentarer, som kan såra andra!

Kvällen fortsatte med ett bejublat framträdande av den svenske countrysångaren Ernst Edman, som även noterade att Gubbängen fått årets första snö, passande nog lagom till luciafirandet. Han avslutade sitt framträdande men en personlig och fin tolkning av Mitt vinterland. Tonerna från hans gitarr han knappt förpassas till tonernas viloplats innan luciasången hördes på nytt och kvällens andra luciaframträdande ägde rum.

Det var nu Herr Skriftställares problem började på allvar, hans förmåga att att röra sig utan med hjälp av posebollar försvann helt. Att han överhuvud taget lyckades fånga något med kameran är att betrakta som ett under. Men inte blev det många bilder. Kraschen var ett faktum, i en vådlig slalomfärd utför virtuella störtloppsbanor for skriftställaren ut ur Second Life. Då han lyckades åter ta sig tillbaka verkade det som hela simmen försvunnit, men flitige luciasamordnaren Tina Bergman ordnade till det hela lagom till att bocken skulle brännas.

Det var ett lucia firandet och många var dte som avnjöt båda föreställningarna. IDet får luciakommitten se som ett gott betyg, och understruket av Skriftställarens applåder, finna att årets luciavärv var väl och förtjänstfullt utfört!

I skuggan av var Luciafirandet ska vara

Efter att hela fredagen varigt ivrigt sysselsatt med att finna en lämplig julutstyrsel återvände Skriftställaren till skrivarlyan. Han ratade föraktfullt termoskaffet. Detta hade under dagen blivit tämligen ljummet och hälldes med ett tvi och usch i slasken. Nytt kaffe bryggdes och de goda dofterna som spreds i skrivarlyan gjorde Skriftställaren på bättre humör.
Han lät sig väl smaka av den styrkande kaffetåren. Telefaxen smattrade och förfrågningar huruvida han tänkte närvara på kvällens luciavaka kunde läsas. Bejakande dessa förfrågningar och inbjudningar dressade han sig så gott han kunde för denna begivenhet. Speciellt stolt var han över valet av skjorta!
Något försenad, när är han inte det?, anlände han och började dansa tillsammans med den talrika skaran av medavaterer. Något förvånad blev han över de kommentarer som hälsade honom. Det påstods att han sålt skjortan och nästan stod med rumpan bar! Han kikade på sig själv i den virtuella spegel, som dataskärmen är för honom. Inte var han, varken byx- eller skjortlös. Detta stärkte hans självkänsla och han kunde frimodigt ge sig hän uti dansen. Kommentarerna fortsatte dock att strömma in om Skriftställarens skjortlösa tillstånd!
Nu fogades även bildbevis till kommentarerna. Skriftställaren lyckade, trots stora laggproblem ta en bild som motbevisade detta-
Han funderade mycket på hur detta går till. Hur kan han själv se sig med skjorta, medan andra inte ser honom så. Betraktarnas önskedrömmar? Knappast troligt, det är ju som se kycklingbröst i matbutikens frysdisk.
Herr Skriftställare faxar iväg artikeln till huvudredaktionen och lovar återkomma med bildbevis. Några bilder från luciavaka, som i övrigt var en dundrande succé och stilfull avslutning för RAJRAJ-on-tour, kunde Skriftställaren inte taga på grund av ständiga dataproblem!

Hemligt uppdrag, sa ...

... chefredaktören Ben A Mittrén och kliade sig konspiratoriskt på den av oansat skägg täckta hakan. Herr Skriftställare tittade storögt på sin uppdragsgivare och undrade vad som nu skulle läggas på hans axlar. Han var i och för sig inte ovan vid de mest skräckinjagande reportageresorna. Denna gång skakade det i hans inre, när redaktör Mittrén fortsatte;
- En bekymrad läsare har ringt och berättat för oss att en ljussekt har hemliga ritualer för sig i närheten av Svenska Ambassaden. Våra kontakter i området säger att beredskapen är hög. Man befarar terroristattack av den fruktade 13-decemberligan.

Herr Skriftställare satte sig ner i cafeterian och med en kopp kaffe läste han den mapp han fått av Ben A Mittrén. Tydligen har denna grupp av icke så ljusskygga individer funnit i flera hundra år. Inspiration har de fått inte bara av 300-talsmyten om den goda Lucia från Sicilien. Det finns även kopplingar till medeltida julspel om jesusbarn (Krist Kindlein) och Lucifer. En viss Sankt Nickolaus har även han haft ett finger med i spelet med att skapa den den moderna 13-decemberligan. Det finns vissa etnologer, som hävdar att den person ligan hyllar är en ohelig blandning av Lucia, Jesusbarnet, Nickolaus, jultomten och Lucifer.

Fylld av nyvunnen kunskap tog sig Skriftställaren till platsen för de påstådda terroristövningarna. Ett smygande i buskarna blev hans huvudsakliga sysselsättning denna torsdagsskymning. Lådkameran var laddad med den mest ljuskänsliga film han hittat. Han var fast övertygad att avslöja dess hemskheter för Avisans läsare.
Där såg han något märkligt. Ett jättelikt altare var rest mot skyn. Det sprudlade av ljus, gnistrade konspiratorisk emot den lilla grupp av svartklädda individer som stod i stum åkallan. Hans fingrar darrade när han lät lådkameran föreviga det han såg. Nästan sakral musik låg som en bedövande matta över naturscenen framför honom. Buskarna stack illasinnade Skriftställaren i ansiktet när han ålade sig fram genom buskagen. En grupp mestadels vitklädda människor skred ritualistiskt fram mot scenen. De tycktes bära avlånga vita granater i sina händer. den brinnande stubintråden brann med en hotande flamma.
Skriftställaren upptäckte att han var inte ensam reporter som smög i buskagen, han igen kände en reporter från en av piratavisorna i den lilla staden, Nå han skulle minsann visa vem som var den bäste. Han vågade, lätt förklädd till en trädgren, sig ända fram till en bänk och kunde ta det avslöjande fotografiet! Nu visste han. Nu förstod han!
Här lämnar vi Skriftställaren, för det känns inte speciellt intressant för er läsare att berätta om hur han sitter i sin lya och skriver om det, som ni alla kan vara med och uppleva!
Skriftställarens reportage kommer i söndagsbilagan. Men ni kan ligga steget före genom att besöka Second House of Sweden på lördagkväll klockan 20.00 eller22.30. Ni kan själva vara med och avslöja vad Lussebrudarna med följe vill förkunna för er.




Så kom. Upplev! Beröres!

Ettåring firades.... Lucia utsågs

Ormdricka Nattklubb firades med buller å bång igår kväll. Vampi med crew har på denna korta tid lyckats etablera ett välbesökt ställe i SL. Många är de teman, artister och gäster som passerat förbi. Ingen har gått därifrån oberörd.
Igår kväll besökte Herr Skriftställare Ormdricka , trots han stod i slutet av alla förberedelser inför starten av julklappsjakt och julbodspåfyllning. Även om besöket blev kortare än han planerat, så fick han tillfälle ruska på sin kropp i sällskap med övriga ettårsgratulanter.

Allas vår PG Bergman syntes bland gästerna och fick tillfälle att kungöra vem årets Lucia i SL blev.
Wizanna Hax var den som de röstande bäst tycktes skulle passa. Inte bara för sin skönhet, utan juryn fann henne också representativoch hjälpsam mot medavatarer. Precis som en Lucia ska vara.

Wizanna, som var närvarande bland de dansande tackade för för förtroendet och började genast fundera på hårfärg. Övriga gäster försökrade henne om att hon var så bra, precis som hon är.
Ser man Wizanna så är det lätt föreställa sig , att 300-talets Lucia kunde se ut så.

Att kvällen på ormdricka fortsatte i uppsluppet firande är Herr Skriftställare säker på. Han fann det dock tvunget att i förtid lämna ettårsfirandet, då verklighetens ludne sambo pockade på kvällspromenad.

Stort välförtjänt grattis till Ormdrickas alla medarbetare, som så gör söndagkvällarna till festkvällar i Second Life!