Söndagsbagatell en kall morgon i maj

Skriftställaren tittade förvånat. Ena ögat såg på värmemätaren, som stadigt annonserade novemberkyla. Det andra ögat såg förvånat på dagvisaren, som envist hävdade det var maj. De nyss lagrade varma kläderna letades efter och påkläddes. Tillsammans  med ludne sambon redo för kylig morgonpromenad.
Noterade att morgontidig skateboardåkare totalt ignorerade värmemätarens budskap. Mer trogen dagvisarens information fors det fram och tillbaka på hjulförsedd bräde. Bara armar och bara ben 

Lite längre fram på den stig de två vandrade
mötte de Bosse med sin bengaliska gökhund. Då skriftställaren undrade vad i all världen det var för hundras, förklarade Bosse med gökhunden:
- En ras som aldrig lärt sig säga vov vov istället säger den Ko-Ko!
Skriftställaren tyckte det lät urdumt och misstänkte starkt att det var en förklädnad.
Säg den hund som inte är bengalen!
Nåväl, nästan nakna brädåkare och bengaliska gökhundar spelar ingen roll.
Det visar bara att ur led är tiden.

Trodde det var slut...

..sa Skriftställaren och tittade ut på ett snöigt landskap!
Kung Bore borde titta mer noga i kalendern och dra sina slutsatser. Bara åtta dagar kvar till "die wunderschönen Monat Mai". Men har den vintrige konungen fattat det?
Icle sa Nicke.
Han fortsätter visa sitt frostigt förfärliga ansikte. Han snöiga flingande flingflickare fortsätter förfärande vårlängtande arosstrandinnevånare.
Hundratalet av Arosstrandsinnevånare utrustade med batteridrivna  hårtorkar kämpade förgäves mot den snart decimeterdjupa vintertäcket. Ja inte egoisten Per Allan Solknut . Han sågs liggande på knäna  använda sladdförsedd hårfönare  värmande trotsigt uppstickande penseer.

Skriftställaren beslöt fortsätta sin flygande  lakanutställnings färdigställande. Han håller till på ett mörkt vindskontor, dit nedfallande snöflingor icke äga tillträde.

 Detta är min vår, sa han trotsigt och med en magisk handrörelse lär han ett blåskimrande sidenlakan börja sin flygtur.