Ensam på höstkylig stenbänk ångrar hon natten!

Skriftställaren och den ludne sambon inträdde tidig måndagsmorgon i den kyliga hösten. Nästan frusna rönnbär skramlade uppgivet från lövbefriad gren. Solen gömdes av gråa yllekoftsliknande moln. Uppsprickande revor i molnkoftan gav dock hopp om sol längre fram på dagen.
Fastighetskötarna rensade  citytorgets yta från urdruckna dryckesbehållare och kladdiga pizzakartonger.
På håll skällde en frihetslängtande pitbull. Matte släpades runt på gräsmattan.
Allt var som det brukade denna morgon konstaterade Skriftställaren. Sakta vaknade bostadsområdet. En äldre kvinna hängde sängkläder över balkongräcket.
Den ludne dränerade system och gladde någon ännu näringstörstande växt. Nosande sorkgångar sprang han kors och tvärs över nymornade gräsmattan.
En stilla snyftning nådde sorgesamt Skriftställarens öron.  När han och den ludne rundade nyponhäcken, såg han henne. Hon satt med knäna uppdragna mot bröstet. Hennes kläder verkade vara från ngn av de modebutiker, som utropar att deras kläder gör dig unik. Våra blickar möttes. Skriftställaren förtärdes av den sorg som hennes ögon reflekterade.
Han undrade stillsamt om allt var som det skulle.
Han möttes av en uppgiven kommentar, vem han var som brydde sig.
Den ludne närmade sig flickan såg på henne  la huvudet på sned och gnydde lite.
Kontakt var etablerad och så berättade hon med ord som hela tiden avbröts av djupa snyftningar.

Hon hade tillbringat natten på det decentraliserade konferenshotellet tillsammans med en medelålders man. Inte för att hon egentligen ville det, som hon sa. Men  hon ville ju så gärna kunna köpa en märkes jacka. Hennes föräldrar hade inte råd, sa hon. Det var ingen natt hon var stolt över. Hon ville inte gå hem. Hon ville inte gå till skolan. Hennes skolkamrater kallade henne "HH".
HH, undrade Skriftställaren nyfiket.
Ja, HotellHoran, sa hon med tårar rinnande ner för de tonåriga kinderna.
Skriftställaren kände att det inte var läge för någon moralpredikan. Han la sin hand över hennes och sa, att de val vi gör här i livet får alltid konsekvenser. Han ville inte fördöma eller trycka ner, men hans hjälplöshet var kanske lika sorglig som hennes sätt att leva.
Det bästa sa han tapper försökande ingjuta hopp. är att du har livet framför dig och du har kan göra det till ett bra liv!
Han kände själv hur patetiska hans ord var, men det är inte lätt vara rådgivare, när verkligheten träffar en som en stormvind på oroligt verklighetshav.
De skildes åt och trots allt syntes eett litet, om än sorgset, leende på hennes läppar !
Ensam på höstkylig stenbänk ångrade hon natten!

Västerås Power Meet 2010 8-9-10 juli.

Så har vi nått veckan då Power meet ska förvandla Västra Aros från industri och handelsstad till en amerikansk utpost. I vart fall då det gäller bilparken.

Svepande bilprofiler.
Förförande fenor.
Solglitter i gnistrande krom.

Den kommunala förvaltningen köper väl också i år utsläppsrätter så att de dryga 10 000 bilarna med gott samvete kan cruisa gata upp och gata ner.
I stadsdelen Vallby finns ett utlokaliserat hotell, där mer stadgade bilentusiaster vilar sina kroppshyddor, då de inte far staden runt. Parkeringsplatsen brukar fyllas med amerinska blingförsedda bilar. De gröna gräsmattorna brukar inbjuda till pinics. Skriftställaren brukar få bruka flertalet olika tungomål, för att ge lite info om den gamla industri och handelsstaden. En inbjudan att dela en plats på picnicfilten och en kall öl är ej ovanligt.
Förra året rapporterade Skriftställaren dagligen från detta minipowermeet på Vallby och för att skapa en tradition, så blir det sådan dagsrapportering i år också!
Det är bara hoppas att vädret håller i sig och att picnickarna inte regnar bort...
Brum Brum... å bilarna de bara far förbi... som de en gång sjöng !

Ofrivilligt indragen i annans privatliv

Herr Skriftställare tog,efter en välförtjänt lunch, en promenad med den ludne sambon! Sommaren hetta omslöt Herr Skriftställare å det mest behagliga! Den ludne sambon tyckte dock att isande kylande vindra från Pyreneerna mer var att föredra. Sambon förstod att uppskatta de dofter som andra ludna fyrbenta varelser, omärkliga för oss tvåbenta, spred omkring sig!
Vi stannade vid ett klarbärsträd, som glömts bort i omvandlingen från åkermark och torpargrunder till 70talets miljonprogram. En medhavd apotekspåse fylldes till hälften.
Vi hade nått hälften av vår promenad. Lämpligen hade det decetraliserade hotellet satt upp bänkar framför sin entre. Herr Skriftställare satte sig ner och vilade, njutande de värmande solstrålarna. Den ludne sökte skugga bakom de utplacerad i betong gjorda jätteaskkopparna!

Bänken befolkades även av 8 ungdomar, som tydligen, av samtalet att döma, deltog i någon sommarkurs!
Plötsligen tar en av de unga damerna upp en mobiltelefon och helt ogenerad exkluderar sig från sina kamrater! Hon ringer hem coh frågar, ett syskon om mamma är hemma. Pratar med sitt syskon om hur hennes tilltänkta date till lördagen ska ratas, då han tydligen inte höll måttet. Hon skulle bjuda med Andreas istället, för han är så läcker och så brukar han bjuda på både öl och annat! Nästa samtal går till en väninna och hur man tvättar en solkig vit kavaj avhandlas. Tydligen mycket känsligt material i denna kavaj. då den kan omformeras till dockkläder, om den tvättas fel. Nästa samtal till mamman, som uppmanas ringa den unga damen i fråga.
Mamman förhörs via telefon om hennes iakttagelser om en försvunnen rakhyvel! Systern misstänks starkt! Tydligen konfirmeras denna misstanke av mamman, varvid telefonsamtalet avslutas.
Systern upprings! "Jag ringer för att skälla på dig, du har snott min rakhyvel!" Anklagelsen skapar en stund av tystnad. Innan systern får ännu en längre föreläsning om det felaktiga i att bortsnappa en rakhyvel. Den unga damen tvingades ju nu gå orakad till dagens begivenheter.
(Herr Skriftställare försöker sneglande konstatera var denna unga dam är orakad, utan att med säkerhet kunna fastställa specifik kroppsyta.)
De andra som sitter på hotellbänken är lika tysta som skriftställaren. De har också följt denna enmansshow med stora ögon. Två fjuniga pojkar lägsnar av sig fnittrande och lätt rodnande! Den unga damen tar nu upp samtalet om den solkiga kavajen med sina väninnor! Huruvida de kom fram till en lösning, vet ej Herr Skriftställare, då han ansåg hemgång var påkallad,för att en tid att avnjuta en kaffe med pekanwienerbröd på balkongen!

Noterat under vovvepromenad

Konstaterande,att det faktiskt inte regnade, iklädde sig Herr Skriftställaren passande ytterplagg för dagens första vovvepromenad. De sista dagarnas ihärdigt regnande hade lämnat tydliga våta spår varhelst man tittade. Detta bekymrade inte den lurvige medvandraren, utan han tyckte lite mer väta nog skulle vara på sin plats. Förnöjt lyftande ena bakbenet övergick han från ord till handling!
Skriftställaren mer trött än vovven fortsatte promenaden . Passerade den nyligen uppförda skateparkem, som delvis var vattentäckt. En ensam byggjobbare vandrade otåligt fram och tillbaka utanför en port ivrigt blossande en cigarett. Röken bildade ett tätt moln, som omslöt hans huvud.
Vi passerade ingången till den lokala radioredaktionen, där radiopratare med kaffekopp i hand gett efter för samma last, som herr byggjobbare nyligen så ivrigt idkade.
Utanför det till området centraliserade hotellet försökte en familj från södra sverige ilasta sin bil med diverse föremål, lämpliga för en längre frånvaro från hemmet. Pappan i familjen hade befälet. Tonåringar kommenterade spydigt pappans fruktlösa försök att få allt in i bilen. Mamman stod en bit bort talandes i mobiltelefon med en väninna, tydligen kallad Inger! Kommenterade högt makens tafatta försök att få plats med allt. Undrar om hon tänkte på att maken måste höra hennes ironiska kommentarer eller det kanske var avsikten.
Vi stannade inte för att se hur de hela slutade utan skyndade hemåt. Väl hemma löstes det lite sudoku drickande andra koppen kaffe för dagen. Vovven tuggade nöjt på ett digestivekex med leverpastej.
Nu kan en ny dag börja!