Det tog en ända med förskräckelse...

Lördagen den 23 oktober skrev Skriftställaren om en inhägnad parkering vid det på Vallby decentraliserade hotellet.
Idag kan berättas att man sedan flera dagar har installerat en gallergrind. Vid förbipassage med den ludne sambon har kunnat konstaterats att låsmöntörer, elektriker i legio varit sysselsatta med att få det hela fungera.
Och de lyckades... igårkväll hade flera bilar tryggt parkerats innanför låsförsedd grind!
Idag på morgonen var hantverkare i legio fullt sysselsatta med att försöka öppna grinden. Irriterade bilägare stampade frustrerat med fötterna. Tittade ilsket på ensina klockor. Fingrar slog enrgiskt upprört på domumentportföljer.
Lugnande tillrop från hantverkare förkunnade att det snart skulle vara fixat.
En halvtimme senare passerades den väl inhägnade parkeringen på hemvägen.
Ännu fler irriterade bilägare var samlade.
Talet om missade affärsmöten, förlorade miljonbelopp blev allt stmer omfångsrika ju längre tiden gick.
Förslag om att spränga grinden stod som spö i backen.
Protester mot detta förslag upphävdes kraftfull av en ägare till en Mercedes strax innanför grinden.
Middagspromenaden får avslöja hur stort avbräck denna väl låsta grind har på svensk ekonomi!
Huruvida High-Tech-lösningar  alltid är det bästa, funderade Skriftställaren på under hemfärden...
... i motvind piskades ansiktet av regndroppsliknande asiatiska kaststjärnor!

Fru Emellertid och Emedan

Skriftställaren var som vanligt, strax efter lunch, på promenad med den ludne sambon.
Det måste nog vara så att lukter tinar.
Den ludne, med näsa känslig för tinade lukter, ansåg nog med till visshet gränsande sannolikhet att dagens lunchpromenad var rena paradiset. Luktaktiv som aldrig tillförne nosades var och en av de tinade luktställena.
Hans aktivitet avbröts plötsligen av välkomnande skall från en avlång hundfröken.
Nu skall det hälsas och nosas .
Nu ska det markeras , genom plötsliga defensiva skutt, att här finns det en sambo såväl luden som yster.
Detta möte innebär också att Skriftställaren än en gång får höra historien , om den dit, då taxmattens man ännu levde. Detta på omisskännlig västkustdialekt och fylld med lite ålderdomliga ord.
Hon lever sitt liv en gång till, tänkte Skriftställaren, när berättelserna om societetsfester i den stora villan i västkustmetropolen.Den tid, då man klädde upp sig till middag. Då det var otänkbart sitta vid dukat bord iklädd jeans och tshirt.
-Emedan, sa damen, min man var en framstående teknolog hade vi många av kända företagsledare i vårt hem. Dymedlst de kontakter min make skaffade sig, hade vi även en ung Gyllenhammar på middag. Emellertid....

Skriftställaren stoppade ludd i öronen, fällde ihop desamma och längtade till eftermiddgskaffe. Stelt leende, inflikande meningslösa kommentarer. Den ludne kände nog husses besvärande attityd och drog häftigt i kopplet. Ursäktande sig om något lyckades han skaka av sig fru Emedanochemellertid!

Ibland är bara tystnaden skön.

Vissa dagar

Herr Skriftställare har ingen uppfattning om det nedan beskrivna är en generellt och/eller ett världsomspännande fenomen. En sak är dock säker vissa dagar bara är sådana.
Den ordningsamme bloggläsaren ställer sig nu givetvis frågan vad bluddrar skriftställaren om. Läsarens fråga skall inte länge till hänga löst i luften. Här ska minsann ordning och reda råda, även om hjärnans vindlingar är ovanligt kaotiska denna dag.

Skriftställaren vaknade denna morgon ocjhfann vid betraktande av densamma, att den kommit betydligt längre än Skriftställaren själv. Nymornad , frukostotrakterad försökte skriftställaren lyda det hoppingivande mottot "Carpe Diem", men utan märkbart resultat. Like en, för jägaren, flyende hind flydde dagen Skriftställaren. Försök att fånga dagen eller åtminstone hinna i kapp den var fruktlösa, Det är nu, enligt klockan, väl över lunchtid, fortfarande gäckar dagen skriftställaren.
Som en luden yllefilt, utan dess värmande egenskaper, ligger bristen på dagsljus tätt över skriftställarens boning. Den ludne sambon är det bättre ordning på, med skällande yviga gester gjorde han klart för Skriftställaren att en promenad till kanske skulle hjälpa. En sådan företogs, ett munter samtal med hundägaren "Lasse med Billy" hjälpte föga. Regnet tilltog och novemberkylan kröp som hungriga sniglar innanför vinterjackan. Väl hemkommen inmundigande värmande soppa börjar dock dagen återfå något av sitt ljus !

Kvar står dock fakta! Vissa dagar bara år sådana! De tycks aldrig bli fångna eller ens ikapphunna!

Ofrivilligt indragen i annans privatliv

Herr Skriftställare tog,efter en välförtjänt lunch, en promenad med den ludne sambon! Sommaren hetta omslöt Herr Skriftställare å det mest behagliga! Den ludne sambon tyckte dock att isande kylande vindra från Pyreneerna mer var att föredra. Sambon förstod att uppskatta de dofter som andra ludna fyrbenta varelser, omärkliga för oss tvåbenta, spred omkring sig!
Vi stannade vid ett klarbärsträd, som glömts bort i omvandlingen från åkermark och torpargrunder till 70talets miljonprogram. En medhavd apotekspåse fylldes till hälften.
Vi hade nått hälften av vår promenad. Lämpligen hade det decetraliserade hotellet satt upp bänkar framför sin entre. Herr Skriftställare satte sig ner och vilade, njutande de värmande solstrålarna. Den ludne sökte skugga bakom de utplacerad i betong gjorda jätteaskkopparna!

Bänken befolkades även av 8 ungdomar, som tydligen, av samtalet att döma, deltog i någon sommarkurs!
Plötsligen tar en av de unga damerna upp en mobiltelefon och helt ogenerad exkluderar sig från sina kamrater! Hon ringer hem coh frågar, ett syskon om mamma är hemma. Pratar med sitt syskon om hur hennes tilltänkta date till lördagen ska ratas, då han tydligen inte höll måttet. Hon skulle bjuda med Andreas istället, för han är så läcker och så brukar han bjuda på både öl och annat! Nästa samtal går till en väninna och hur man tvättar en solkig vit kavaj avhandlas. Tydligen mycket känsligt material i denna kavaj. då den kan omformeras till dockkläder, om den tvättas fel. Nästa samtal till mamman, som uppmanas ringa den unga damen i fråga.
Mamman förhörs via telefon om hennes iakttagelser om en försvunnen rakhyvel! Systern misstänks starkt! Tydligen konfirmeras denna misstanke av mamman, varvid telefonsamtalet avslutas.
Systern upprings! "Jag ringer för att skälla på dig, du har snott min rakhyvel!" Anklagelsen skapar en stund av tystnad. Innan systern får ännu en längre föreläsning om det felaktiga i att bortsnappa en rakhyvel. Den unga damen tvingades ju nu gå orakad till dagens begivenheter.
(Herr Skriftställare försöker sneglande konstatera var denna unga dam är orakad, utan att med säkerhet kunna fastställa specifik kroppsyta.)
De andra som sitter på hotellbänken är lika tysta som skriftställaren. De har också följt denna enmansshow med stora ögon. Två fjuniga pojkar lägsnar av sig fnittrande och lätt rodnande! Den unga damen tar nu upp samtalet om den solkiga kavajen med sina väninnor! Huruvida de kom fram till en lösning, vet ej Herr Skriftställare, då han ansåg hemgång var påkallad,för att en tid att avnjuta en kaffe med pekanwienerbröd på balkongen!

Noterat under vovvepromenad

Konstaterande,att det faktiskt inte regnade, iklädde sig Herr Skriftställaren passande ytterplagg för dagens första vovvepromenad. De sista dagarnas ihärdigt regnande hade lämnat tydliga våta spår varhelst man tittade. Detta bekymrade inte den lurvige medvandraren, utan han tyckte lite mer väta nog skulle vara på sin plats. Förnöjt lyftande ena bakbenet övergick han från ord till handling!
Skriftställaren mer trött än vovven fortsatte promenaden . Passerade den nyligen uppförda skateparkem, som delvis var vattentäckt. En ensam byggjobbare vandrade otåligt fram och tillbaka utanför en port ivrigt blossande en cigarett. Röken bildade ett tätt moln, som omslöt hans huvud.
Vi passerade ingången till den lokala radioredaktionen, där radiopratare med kaffekopp i hand gett efter för samma last, som herr byggjobbare nyligen så ivrigt idkade.
Utanför det till området centraliserade hotellet försökte en familj från södra sverige ilasta sin bil med diverse föremål, lämpliga för en längre frånvaro från hemmet. Pappan i familjen hade befälet. Tonåringar kommenterade spydigt pappans fruktlösa försök att få allt in i bilen. Mamman stod en bit bort talandes i mobiltelefon med en väninna, tydligen kallad Inger! Kommenterade högt makens tafatta försök att få plats med allt. Undrar om hon tänkte på att maken måste höra hennes ironiska kommentarer eller det kanske var avsikten.
Vi stannade inte för att se hur de hela slutade utan skyndade hemåt. Väl hemma löstes det lite sudoku drickande andra koppen kaffe för dagen. Vovven tuggade nöjt på ett digestivekex med leverpastej.
Nu kan en ny dag börja!