Chilensk aftonsång

Skriftställaren drog sig till minnes en ljum afton i Santiago. Det chilenska samhället var ännu i de grymma händerna av Pinochet. Det var inte ovanligt att vi samlades utomhus, i en avlägsen del av en park.

En park där unga älskande flytt trångboddheten och gav sig hän på knappt dolda parkbänkar eller i skyddet av ett glest buskage. I denna kakafoni av älskliga ord och en mångfald av älskande par, såväl som ensamt sökande personer träffades vi..
Försiktigheten, vaksamheten fanns ständigt där. Skriftställaren kände många som hade en bror, en syster, en far, en vän som varit på besök i Casa Grimaldi eller andra centra för torterande förhör. Vem som helst bland de vi mötte kunde vara den som angav! Den som röjde!
Viskande fördes samtal av såväl filosofisk, religiös som politisk natur. I bland var det svårt skilja ut under vilken rubrik samtalstemat skulle föras.
I den krets, som Skriftställaren bara parantesiskt tillhörde, fanns allehanda livsåskådningar. Ateister och agnostiker. Ljum attityd och passionerad attityd. Katoliker och protestanter.
Inte en gång under den knappa vecka Skriftställaren fick tillhöra denna grupp, förekom det att andras tro  på ingen, en eller flera gudar angreps. Ömsesidigt fanns en vilja att förstå varandra lite bättre.

I sin dikt "La luna siempre es muy linda" utropar Victor Jara:
Jag vill ropa:
Jag tror på ingenting
utom människors kärlek.

Det var där i den kärleken, som vi kunde överse med varandras ofullkomlighet. I det kärleksmötet fann vi varandra och ett hopp, om att kärleken till varandra en dag ska vinna!

Yesterday that never ended and today that never started

Gårdagen var en märklig dag! Inte bara var det första måndagen denna vecka utan också den sista! Skriftställaren fick ett uppdrag. Han ombads hjälpa cafeidkerskan Annabella att skapa något annorlunda, något keligt (eller heter det kuddligt på nysvenska?)...definitivt mer vårligt för att inte säga somrigt i den till Annabellas Caf'e anslutna parken.
Första ansats gjord!
Det blir nog bra det här, sa uppdragsgiverskan!
När natten sakta övergick i till tisdag, fick Skriftställaren ännu ett uppdrag. Han var ute och letade en en liten speciell sak, då ropet från den betagande SLambon Second skallade.
-Var är du?
-Kom hem, vi måste ha förfest!
Ilande hemåt hade det redan blivit tisdag. Vi blev några få, som i nattens timmar, inväntade det klockslag då  den bild som bäst beskriver en manlig sexig avatar skulle avtäckas .
Valvakan började pågick och avslutades med ett besök på platsen  där vinnaren skulle avslöjas.
Till sin häpnad och (det ska erkännas) med viss tillfredställelse hade juryn utsett Skriftställarens bidrag till bronsmedaljör. Hmm kanske början på ny karriär! Släng penslar och pennor i väggen, kör en minmal herrunderbyxa och bedåra den som bedåras vill!
För ordningens skull ska meddelas att en bild kallad Wicked Game vann.
Herr Skriftställare håller med bildkompositionen var överlägset bäst,  men han ställer sig mer tveksam till budskapet i bilden.
Så nu har vi konceptet för kommande tävlingar. Gör bilden svartvitt, sätt en kvinnoprofil i förgrunden, stäng in ögonens sensuella sexighet bak mörka solglasögon och sätt en jointfimp i mannens ena mungipa!
Ja. se det är sexigt det!