Chilensk aftonsång

Skriftställaren drog sig till minnes en ljum afton i Santiago. Det chilenska samhället var ännu i de grymma händerna av Pinochet. Det var inte ovanligt att vi samlades utomhus, i en avlägsen del av en park.

En park där unga älskande flytt trångboddheten och gav sig hän på knappt dolda parkbänkar eller i skyddet av ett glest buskage. I denna kakafoni av älskliga ord och en mångfald av älskande par, såväl som ensamt sökande personer träffades vi..
Försiktigheten, vaksamheten fanns ständigt där. Skriftställaren kände många som hade en bror, en syster, en far, en vän som varit på besök i Casa Grimaldi eller andra centra för torterande förhör. Vem som helst bland de vi mötte kunde vara den som angav! Den som röjde!
Viskande fördes samtal av såväl filosofisk, religiös som politisk natur. I bland var det svårt skilja ut under vilken rubrik samtalstemat skulle föras.
I den krets, som Skriftställaren bara parantesiskt tillhörde, fanns allehanda livsåskådningar. Ateister och agnostiker. Ljum attityd och passionerad attityd. Katoliker och protestanter.
Inte en gång under den knappa vecka Skriftställaren fick tillhöra denna grupp, förekom det att andras tro  på ingen, en eller flera gudar angreps. Ömsesidigt fanns en vilja att förstå varandra lite bättre.

I sin dikt "La luna siempre es muy linda" utropar Victor Jara:
Jag vill ropa:
Jag tror på ingenting
utom människors kärlek.

Det var där i den kärleken, som vi kunde överse med varandras ofullkomlighet. I det kärleksmötet fann vi varandra och ett hopp, om att kärleken till varandra en dag ska vinna!

Vintermorgon och gnistrande tankestjärnor

Påpälsad, mötte Skriftställaren och den ludne, påpälsad av födsel och ohejdad vana, den kyliga vintermorgonen. Den 5-gradiga kylan stod i bjärt kontrast mot den värme Skriftställaren mötte vid frukostbordet.
Det är halt nu, sa den ludnes morgonpigga blick. Jag tänkte han vet nog bäst, så säkrast ta det med ro.

Snön är vackrast när den är nyfallen! Skriftställarens ögon, med tvivelaktig känsla för det estetiska, konstaterade detta. I vart fall i urban miljö. Bara några timmar in på den nya dagen med nyfallen snö är det inte så längre. Nedfallna löv sätter bruna prickar i snön. Bilarna, om än aldrig så miljövänligt tankad, lägger en grå hinna över de vita nederbörden. Hundar å katter , hmmm å en annan nödig human being, färgar snön. Cigarettfimpar, ligger som oranga kommatecken på snötäckets yta. Snön är vackrast när den är nyfallen!

Vid entren till bostadsområdets spelbutik mötte Skriftställaren och den ludne Gösta. Gösta är en av de som vi alltid brukar träffa på morgonpromenaderna. Han har berättat en del om sitt tidigare liv om svek, beroende och arbetslöshet. Nu gladdes han åt snön, för den ger tillfälle tjäna en slant. Är skönt kunna göra rätt för sig, menade han och gladdes åt den nyfallna snön.

Bostadsföretagets egna och inhyrda snöplogar for som ettriga humlor längs med gång och cykelbanor. Här dka det sopas och plogas. Det ska sandas och saltas. Män, ja det är mestadels män, i oranga overaller föler efter de surrande humlelika snöborttagningsmaskinerna och putsar va dess missat. Som mindre vita ormar slingrar sig gåmg och cykelbanor genom de snötäckta ytorna. Om detta tycker den ludne inte, han föredrar den orörda snöytan. Tror det kittlar behagligt på magen på honom!

Nu är det bara 8 dagar kvar till klapputdelning och dopp i grytan!

Ett leende kan betyda så mycket

Solen hade varit ovanligt tidig denna morgon. Den hade ansträngt sig att värma herr Skriftställares kaffehörna i trädgården. Arosstrand badade morgontrött i den värmande augustisolens sken. Fåglar kvittrade glatt, En och annan övertidarbetande humla sög nektar från ståndet med smultron. Kort sagt det var en solig morgon i den lilla staden vid Trängtjärns strand!
Herr Skriftställare hade klarat av morgonpromenaden med den ludne sambon. En andra omgång nybruggt kaffe ångade från lattemuggen. Herr Skriftställare satt i sin soliga kaffehörna med dagen sudoko och den nytergivande kaffebrygden.
Den ludne låg behagligt utsträckt på den för ändamålet utplacerade trasmattan. En riktig idyll, hade säkert någon idyllsökande individ utbrustit. Plöstslig ställer sig den ludne på alla fyra och intar en vaktande pose. Herr Skriftställare hör hur trädgårdgrinden öppnas och hasande steg närmar sig husknuten. Den ludne kommenderas stanna i vaktande position!

- God Morgon, utbrister en från Turkiet invandrar åldring. Han är klädd i mörkgrå kostym. Under kostymjackan är en sliten kofta synlig. Skjortan är uppknäppt i halsen och visar halslinningen på den ljusblå t-shirten han bär. Den obligatoriska, något för stora kepsen, fullkomnar bilden. I famnen bär han en brödlåda i papp från Pågens bageri. Den är fylld med allejhanda grönsaker.
Han sträcker med ett nästand tandlöst leende lådan mot herr Skriftställare.
- Du ha vassågott, säger han på mycket bruten svenska. Leende ögon skiner av generositet.

Herr Skriftställare blir något ställd...
-Å ena sidan , tänker han, varför i all världen denna generositet, inte kan jag ta emot denna gåva. Den behövs ju säkert bättre hemma hos honom! Å andra sidan är dte inte en förolämpning att inte ta emot gåvan?
Obeslutsamheten stormade i hans inre. Han sökte i sitt inre efter socialt godtagbara koder för att avböja gåvan, Men inga sådan fann han.
-Varför denna fina gåva, frågade Skriftställaren.
- Du hälsa glad hel vintren, all dagar, sa han med viss svårighet att finna och formulera orden.
Tacksamheten över dessa glada hälsningar ville han nu återgälda med knippen av morötter, lökar av skilda slag, salladshuvud och minsann en plastburk med mörka körsbär. Herr Skriftställere for med en hastighete, som även överraskade honom själv, in i lägenheten, tog en bild från ouppackad kartong och gav den till den gamle invandraren.
-Tack för din fina gåva, sa Skriftställaren, då vill jag du ska ha denna lilla tavla.
Den gamle invandraren tittade på den bild Skriftställaren med myckenhet av kramp och ångets framställt under vintern. Den föreställde en jesusgestalt som höll stadsdelen Vallby i sina händer!
Den gamle tittade på bilden. En tår trillade sakta nerför hans fårade ansikte. Han förde bilden mot sina läppar och kysste den! Han bugade djupt. Han gömde bilden innanför den slitna koftan och bugade igen.
-Tycka om , sa han med det nästan tandlösa leendet!
Han bjöd farväl och lämnade Herr Skriftställare stående ännu förvånad med en brödkartong i papp från Pågens Bageri i sina händer.

Ett leende betyder så mycket!