Flashback från skolbygge i Bangladesh

Dagligen undersöker Skriftställaren och den ludne sambon bostadslyans närområde. Detta är inte minst påkallat av den lednes önskemål om att dränera systemet utomhus.
Dessa bevattningspromenader innebär en mångfald av möten och observationer av människor och ting på bostadsområdet. Inte bara årstidens skiftningar följes, utan även byggnationer, bilbestånd och busskurers placering.
För tre veckor sedan fann Skriftställaren att någon lämpat av en stor gallerförsedd grind på ett ställe nordost om det utlokaliserade hotellet och rakt söder om detsamma hade en hög med staketnät avlastats.

Skriftställaren förstod genast sambandet. Under sommaren har flertalet bilar haft påhälsning av oönskade glaskrossare och bilradionappare. Här skulle det byggas en inhägnad parkering med från hotellets reception fjärröppnad gallergrind. Skriftställaren och den ludne tittade i samförstånd på varandra och konstaterade att detta borde vara gjort på några dagar.
Men den påföljande veckan hände ingenting. Jo småbuset hade försökt släpa bort den stora grinden.
Skriftställaren misstänkt starkt att nu får han följa logistikerns värv i verkliga livet.
10 dagar efter det att arbetsmaterialet avlastats kom så MARKÖREN. Han gick runt med en tumstock och en sprayflaska med blå färg. Mellan två promenader hade så den tilltänkta inhägnade parkeringen försetts med blå kors och några blå linjer.
Dag 11 kom GROPGRÄVAREN. Med en bullrande bensindriven jordborr borrade det hål på plats markerat med blått kors.
Dag 12 hände ingenting!
Dag 13 kom STOLPPLACERARE och GJUTARNA. Försedda med laserpass, vattenpass och färdigblandat betong utplacerades nödvändiga stolpar och hålen fyllde med betong.
Dag 15 placerades den tunga grinden på plats med hjälp av  lyftkran. Det borrades i betongplatta och grinden fästes med stora bultar. Några timmar senare anlände ett glatt arbetslag och placerade ut nätet, som fästes med skruvar och speciella distansbrickor. Det hela började faktiskt likna en inhägnad parkeringsplats.
Dag 20 kom så TAGGTRÅDSUPPSÄTTARNA och med tre liner taggtrådar begränsas möjligheten  att medels klättring passera över staketet.
Allt ät nästan klart, men ännu väntar vi på att resterande staket ska sättas upp och Gallergrinden inpassas i sin skena.
Små buset har redan tränat på att klättra över staketet, då parkeringsägarna haft vänligheten uppsätta en rörelsestyrd strålkastare på en påle strax innanför stängslet. Denna påle kommer väl till pass för att utan större hinder klättra över staketet!
Skriftställaren är nästan säker på att det byggarna vinner i effektivitetsbesparingarar förlorar de på  transportera arbetarna mellan olika byggnadsplatser på andra sidan stan eller för den delen i närliggande tätorter.
Vad har nu allt detta med Bangladesh att göra?

Ja inte mycket! Skriftställaren drog sig bara till minnes hur en skolbyggnad, som skulle färdigställas emellanåt stod helt  tom på¨arbetare. Inget hade vi hört... och själva var vi inte kunniga i att bygga.
Svaret kom tre dagar senare när arbetarna återkom till skolbygget. Förklaringen vi fick, var att fisken gått till i Bengaliska viken!

Då blev skolbygget väldigt lågprioriterat!

Vem behöver Second Life, när drama finns mitt framför ögonen

När man läser , vilket inte händer så ofta, profiler på medverkande i Second Life, så står det ofta att vederbörande undanber sig att bli indragen i drama. Nu behövs dock inte SL för att uppleva drama. Det räcker att en tidig novembermorgon gå ut med den ludne sambon, vilket Herr Skriftställare gör dagligen.
Denna morgon passerade Herr Skriftställare och den ludne den stora ännu ödsligt tomma parkeringsplatsen framför en av stadens gymnasieskolor.


Den sömniga morgonpromenaden avbröts plötsligen av en vilt morrande grå Renaultbil som med ett hastigt ryck stannade intill den gröna sopcontainern. Ur steg en propert klädd man i de klägre 20åren. Han satte sig lutande mot motorhuven och tände en cigarett. Mannen spanade oroligt åt olika håll. Även på avstånd kunde Herr Skriftställare se honom le, när en större svart Volvo svängde in på parkeringsplatsen.
Volvon stannade nära Reanulten och ur steg en elegant klädd kvinna , på avstånd såg hon ut vara närmare 40 är 50. Mannen slängde cigaretten och skyndade sig omfamna kvinnan. En del pussande skedde innan de uppslukades av den store Volvons baksäte. Att något försiggick där i Volvon, förstod Herr Skriftställare av bilens rytmiskt guppande dans.
Efter tio minuterhade Skriftställaren och hans ludne vän, nått vägs ände och var på hemväg. Då de såg den stora svarta Volvon lämna parkeringsplatsen med skrikande däck. Den yngre mannen rättade till håret med ena handen och säkerställde att byxans blixtlås var stängd med andra handen. Den gråa Renaulten svalde ynglingen, ett ivrigt tjutande motorljud fyllde luften och även den bilen lämnade parkeringsplatsen.
Åter låg parkeringsplatsen ödsligt tom. Ingen kunde ha anat att något skett om inte en ensam hundägare passerat och sett!
Vem behöver Virtuella draman, när verkligheten bjuder på draman, bara man har ögonen öppna......