Åh vilket härligt party in the hood

Onsdagskvällen i Second Life bjöd åter igen på en härlig upplevelse i parken vid Annabellas café. Kvällens tema var slum, luffare och bagladies. Aldrig tillförne har väl en så begränsad yta befolkats av så många sjavigt klädda avatarer. De passade bra in i den för kvällen uppbyggda scenariet.
Den månghövdade skaran kunde inte bara se typiska ghettokaserner, utan även lekamligt fylla sig med ärtsoppa, kaffe och kom man överens med den lättklädda barflickan även mer starkare drycker. Det gick ett rykte att soppan inte bara var kokt på en spik, men även att ärtorna stulits från yngre hoodinnevånare med blåsrör. Herr Skriftställare kan dock dementera detta, då Fru Cafeägarinnan garanterade att de var sponsrade av slumsystrarna.
Kvällen inleddes med gitarristen och trubaduren Wildstar framträdde på flaket till en gammal rostig pickup! Herr Skivsnurraren hade vissa problem med att dela strålglansen med Wildstar. Herr Skriftställare hörde skivsnurraren ihärdigt mumla något om ovisshet hur vissa elsladdar skulle kopplas. Och se efter en dryg halvtimme tycktes han snurrat till det ordentligt. Wildstar som underhållit den 40-hövdade skaran med sin sång, förångades..upplöstes i intet! Tystnaden lade sig som en mjuk sammetsfilt över bakgården.
Efter ett tag av tystnad ljöd åter musiken och de sjavigt klädda dansarna var så i trance försatte att de knappt märktes att de var utan musik. Dansen fortsatte, soppa sörplades, kaffe läppjades och Skivsnurraren Ikaros fick fart på skivtallrikarna.
Wildstar återkom efter ett, förkroppsligades lika mystiskt som han försvann. Han beklagade att han inte kunde fortsätt sitt framträdande, då hans laptop bara lagt av. Och den datorn han nu använde, ville dottern också använda och då får en fader ge upp...så är det bara.
Åhörare visade trots sin sjavighet förståelse och belönade herr Trubaduren med en medkännande och uppskattande applåd.
Kvällen fortsatte till Skivsnurrarens såväl egen favoritmusik, som den illa klädda publikens skivönskemål. Kvällen innehöll och en pristävling , där den mest sjaviga avataren skulle utses. Vinnare av denna tävling blev i särklass Bellona Sword, som inte bara lyckats finna sjaviga kläder, utan också..hmmm troligen med kuddar och djupfryst hjortstekar, lyckats med att så totalt framställa en typisk hoodinnevånare. Enligt Caféägarinnan skulle prispengarna inte användas till billig fastfood eller snacks, utan till en rejäl kroppslig makeover. Och se hon blev sannspådd snabbare än nägon anat. Innan kvällen var slut blev Bellona åter sitt vanliga gracila jag!
Till skivsnurraren Ikaros ihärdiga snurrande och goda melodival fortsatte dansen till lång efter onsdagen blivit torsdag.
Det var inte beordrat på något sätt, men herr Skriftställare hörde flera rop om en snar repris. Ja se Annabellas Cafékvällar med eller utan tema har blivit efterlängtat avbrott i den vanliga SL.lunken. Hon tycks inte kunna misslyckas med sina event. Succe är bara förnamnet till vad denna trevliga cafeägarinna kan åstadkomma.
Så alla ni som inte var där, ni kommer att ångra er!
Se upp för nästa arrangemang på Annabellas 50-talscafé och deltag!
Men nu närmast riltar vi in oss på Lördagens stora begivenhet Halloweenfest på slottet i Verloren!

Det var inte många som inte var där

Under onsdagskskvällen återöppnade Annabella Lundquist sitt cafe. Detta passerade inte obemärkt förbi. Anslutningen var storslhgen. Redan innan det utsatta klockslaget hade många sökt sig till planen framför cafét. Några hade även påbörjat rutmiska övningar inne i cafélokalen.
Herr Skriftställare såg genom portalen att det redan var många där, då han anlände.
Kockan nio äntrade en elvisliknande sångare scenen. Det var Rocketman Galaxe som påbörjade sitt scenframträdande. Det är ju på sin plats att intaga scenen då!
Hans framträdande var inte många minuter långt innan den första varningsklockan ljöd, simmen är fullsatt!
Rocketmans framträdande behagade de närvarande som till ivriga applåder och jubelrop dansande åhörde hans, i vissa registerotillräckliga röst, men på det hela taget ett njutbart framträdande. God scennärvaro och publikdragande approach. Det var många som ville höra mera och hoppades på snart återseende.
En allt gladare cafeägarinnan dansade delvis skymmande sin värdkollega Aake för kvällen. Hon hördes uttrycka sin glädje över alla närvarandes närvari och bklagade de som i stod i kö för att komma dit.
Efter Rocketmans uppträdande var det dags för Washup Sideways framträdande. Hans gitarrspel lockade fram glada tillrop och vissa partier i hans gitarrspel så känsligt lockade fram tårar hos de närvarande. Washup är en helgjuten musikan och teknisk skicklig på sitt intstrument. Hans sång matchade väl inte alltid den talangen. Men totalt var paketet fullt njutbart att åhöra.
Några nyanlända , såg sina ljusblåa drömmar om inträde i cafet besannade och flera stycken utropade förvånar:
"Är det här alla är?"
"Oj, är allesammans här?"
Efter scenframträdandena så ledde den svenska DJ'n Betty Idler aktiviteterna. Hennes flinka fingrar fick inte bara fart på skivtallrikarna utan även de församlade. Härlig rå, ursprunglig rockmusik fyllde salen och Betty lyckades också infria flertalet lyssnarönskemål. En svängigt rockande feststämning fyllde lokalen. Endats ett fåtal syntes avstå från dansanta kvällsövningar. Vilket i sig kan ha berott på den sena timmens skapande av tvetvågsenhet. Uppsöka sängens energigivande nattro eller energivande bidraga till feststämningen.
De som hann lägsna av sig, innan Herr Skriftställare gjorde detsamma, uttryckte önskemål om att cafeägarinnan snart skulle ordna en liknande kväll. Att ta ordet succe i sin mun för att beskriva kvällen låter fattigt. Det var så mycket mer än succe, vilket de över 80 som lyckades tpa sig dit säkert instämmer i.
Rocketman Galaxy, Washup Sideways, Betty Idler, värdarna Swessa och Aake och inte minst kvällens värdinna Annabella det gjorde ni bra!
Herr Skriftställare hoppas att hans och Second Renoirs kommande vernissage på Art Island åtminstone ska komma i närheten av onsdagens fullträff!