Se det var en resa det....

Skriftställarens ansikte antog alltmer likheter med sonens basfiolsfodral. Stort och avlångt.
Han tittade med förvåning på det julkort han höll i handen.
Visserligen var det den tjugofjärde, men helt fel månad.
.
Hans näsborrar  skälvde lätt av den tydliga lukten av surkål.
Försiktigt lät han julkortet bli luktat på.
Med den doftkänslighet, som utmärker en god matlagare kunde han ganska snart avgöra vad som hänt.

I mitten på december i Herrans år av tvåtusentio lades julkortet på en röd postlåda innanför murarna i Visby.
En något förvirrad  postal tjänsteman på gurtarnas ö fastslog att Västra Aros med säkerhet var huvudregion i östra grekland. Därav den omisskännliga lukten av ouzu och fetaost.
I östra Grekland sitter en lätt berusad grek och tittar med dimmiga ögon på julkortet.
Västra Aros, funderade han och efter en stund beslöt han detta troligen var en felskrivning för West Virginia.

Några dagar senare sitter en kvinnlig posttjänsteman i en liten stad uti det stora landet i väster och tummar drömmande på ett julkort från Visby. Några droppar av barbecuesås letar sig till kortets högra nedre hörn. Hon är övertygad om, att någon i hennes släkt nämnt ett Arosa. Hon ringer sin mamma, som om inte med säkerhet, så dock ett till visshet gränsande ovisshet menar att att det måste vara Europa. Bayern skriker de, båda samtidigt.

Med av surkål och bratwurzt flottiga fingrar vrider en posttjänsteman i lederhosen på det lilla julkortet. Västra Aros, tänker han tankfullt. Han slår ivrigt i en postal katalog och finner slutligen ett namn, som han tycker passar.
I mitten av januari år tvåtusenelva stirrar en något förvirrad postal tjänsteman på gutarnas ö på ett julkort.
Erkännande sin okunnighet konfronterar han sina medarbetare. En av dem  tror sig veta att det på fastlandet finns en sådan stad. De kollar en bilatlas för fastlandet och ser att det äger sin riktighet.
Så kommer det sig att Skriftställaren den 24 januari tvåtusen elva kan läsa en kär hälsning från en från fastlandet flyktad syster.
Skriftställaren samlade sig och försökte se något positivt i postens tillkortakommande.
Med ett snett, ganska ironiskt, leende tänkte han:

Du syster yster, i år var du allt ute i god tid!

Rapport från verkligheter

Det har slutat snöa nu. Marken insvept i ett tunt nysnötäcke. Den ludne sambon och Skriftställaren himself har beslutat att kombinera dräneringspromenad med inköp av nödvändig materia att inmundiga lite senare. Så en helt vanligt dag.

I den andra verkligheten har en av de stora konsthändelserna haft sin början. Art Maze, som exponerar drygt 30 olika SL-artister och en kalejdoskopskakare, har startat med en strid ström av besökare. Skriftställaren och Andra var där mitt i natten och hälsade på besökare i den gemensamma utställningslokalen.
Uppfinningsrikedomen är stor hos den månghövdade utställningsskaran. Här vet man hur scripta en prim. Här vet man hur använda megaprims  och texturer. Det är inte utan, att Skriftställaren rekommenderar ett besök.  En maze att med förtjusning vandra vilse i. En maze att finna det egna rummet där upplevelse skänker eftertanker eller bara stilla ro!
Nu ska Skriftställaren ut och halka på nederbörden i samverkan med luden sambo.
Livet är glatt!

Så svart det blev

Skriftställaren skulle som vanligt aktivera dataapparaten  arla om morgonen. Han brukar göra det för att läsa inkomna email och kolla vad familjen haft för sig.
Apparaten surrade igång så där elektroniskt hemtrevligt, som den alltid brukar göra.
Plötsligen blixtrar det till på bildskärmen och ett meddelande talar om at5t tangentbordet inte längre fungerar. Han ombedes kontrollerar att samtlig kontakter mellan tangentbordet och datan verkligen är korrekt anslutna.
Han gör nödvändiga kontroller och startar om dataapparaten.
Elektroniskt surrande hemtrevnad fyller rummet som ljudet av flitigt surrande bin på väg till kupan.
Han stirrar på bildskärmen.
Den är alldeles svart. Nå. den lyser väl upp snart. Det är väl så att man vill det ska gå snabbare än det verkligen gör, så hys tålamod skriftställaren!
Inget! Intet. Nada!
Bildskärmen är och förblir svart. Svartare än två sotare i kolkällare.

Fångad i sin verklighet, utan kontakt med den virtuella världen.
Inget litet fönster, som lyser upp. Inget virtuellt solsken lyser upp för skriftställaren. Han blir fånge i sin alldeles egna verklighet.
Högstövlarna på!
Pulsande ut i det förråd, han hoppats inte skulle besöka förrån snön smält undan. Reserervskärm och reservtangentbord letas fram. Kånkande genom snö till luden sambos gapande förvåning.
Apparater bäres ut, apparater bäres in.
Sladdar anslutes.
På nytt surras det elektroniskt hemtrevligt.
Se!
Skärmen lyser upp.
Tangentbordet lyder minsta tryckning!
Nu blev det elektronisk vår i Skriftställarens stuga.
Nu kan verkligheten även bli virtuellt verklig.

Med vånda å glatt humör

Till sin egen stora förvåning hade skriftställarens kalejdoskopbilder accepteras för att visas på en konsthändelse. Zindra Expos Art Maze, som tar sin början den 21 januari.
Vid flera tillfällen har han vandrat omkring och sett hur andra med skicklighet och talang byggt upp fantastiska skapelser, så väl utställningsutrymme som bildverk. I sanning kan sägas att ingen gjort en tavla, ingen har fallit ur ramen utom möjligen skriftställaren själv då.

Art Maze är projekt, som drivs i samverkan med Linden Lab och hur många artister som medverkar blir  han inte klok på. De står konstnärer som spön i backen på de utrymmen som finns tillgängliga. På ett hörn finns även herr Kalejdoskopskakaren med. Hans bilder har inga dolda budskap, utan är hans lust till form och färg som skakats fram.
Att skriva blogg blir allt mer sekundärt. Så de få blogginlägg som här kommer publiceras, får eventuella läsare  läsa flera gånger i stället.

Eller inte läsa allt!






Kan också meddela att efter flera promenader i tövädret, så är det glatt!

Ett år till ända.. och hopp för de hopplösa

Skriftställaren lutade sig behagfullt tillbaka i läsefåtöljen. Förberedelserna för årets champagneafton är gjorda.

Redan har småhuliganerna varit och nallat i storhuliganernas fyrverkeriförråd. För inte är det väl föräldrar som köpt ut till sina ätteläggar? Så ansvarslösa är väl inte föräldrar idag? Skriftställaren kände att rent mordiska tankar väcktes i primatdelen av hjärnkontoret. Stoppa en raket innanför tröjan på dessa kapitalförstörare till fyrverkerihanterare. En klunk Zoegas Intenso lugnar de blodiga tankegångarna och han suckar djupt.
Öppnar dörren till badrummet, som skänker den ludne en ljudisolerad plats.
-Här rädes varken schäfrar eller kamphundar, björn eller varg, säger den ludne, men dessa UFO-ljud ger mig stora skälvan!
Skriftställaren funderar på hur strategiskt förlägga dräneringspromenaderna, så att den ludne lider minst. Det ska nog gå i år med tänker han och tänker på annat!
Hans tankar går till alla de, som planerar att avlägga mer eller mindre välövertänkta löften inför den nya fyrkvartalsperioden. Hur många hoppas att de ska kunna hålla sina löften. För hoppas på det måste de ju, annars är de hopplösa!

När juldagsmorgon glimmar...

... jag vill till stallet gå!
Tidig barndom kom till Skriftställarens minne, när han hörde den gamla julpsalmen. Fadern övade på pianot, det han senare skulle spela på kyrkans orgel. Han mindes hur han tyckte synd om de, som ville till stallet gå.
Juldagsmorgnarna i Skriftställarens barndom var sällan sådana morgnar som manade till promenader. Råkallt! Isande vindar från Öresund, där sundet är som smalast. En tunt snötäcke som knappt dolde de krattade gångbanorna. dessutom en uppsjö nya saker att sysselsätta sig med. Mekano, bilar av märket Dinky Toys!
... där Gud i nattens timma - ar ren vilar uppå strå!
Bilderna som formades i hans unga sinne blev rätt absurda. Han såg framför sig de hornförsedda samekorna vilande på en bädd av halm. Moderns ihärdiga gnat om att de stickiga strumporna måste på. Den nymodiga nylonskjortan skulle iträdas! Han hatade dessa nylonskjortor, som vid minsta huvudvridning  nöp tag i nackhaår och orsakade stor smärta.
.. så tar vi tagelskjortan på!
Den tidiga spårvagnsfärden från korsning Tågagatan och Pålsjögatan via centrum och avstigning vid Knutpunkten. Inträda i den gamla Betaniakyrkan där människor med tilltvingad hurtighet önskade varandra god fortsättning. Fast Skriftställaren visste nog att de flesta likt honom helst ville vara hemma och smälta julaftonens lekamliga förnöjelser!
Det var långt senare i livet, som han förstod mera av julen kristna budskap. Ett budskap han senare i livet tyckte att många ockuperat för egen tillfredställelse och till och med egen vinning.
För den mer äldre Skriftställaren handlar julen inte om skinka och julklappar. Inte om familjens introverta navelskådande, utan om ett hopp...
Ett hopp som föddes där någon gång före vår tideräknings början.
Men ändå.. den underbara Sofia Karlsson får hälsa god fortsättning med denna version av Gläns över sjö och strand....

Julen står för dörren

Hade vi levt för cirka 1600 år sedan hade vi likt biskop Wulfilas kunna konstatera att vi är i sita fasen an av Jiuleis! Detta lär vara en av de absolut första gångerna man kan konstatera att ord som avlägset påminner om vårt jul används. Ska man försöka ge sig på ytterligare äldre "jul-ord" år man på mycket osäkert gungfly!
Fornengelskan använde Geohhol eller geohol. Fornnordiska språk lånar ut Yule till engelskan och Jul till tyskan. Dessa båda språk har numer anammat Christmas respektive Weihnachten!
I svenska skrifter lär ordet Jwlen och iula förekommit. Islänningar använder an annan stavningsvarian Jol. Finland har två ord med samma ursprung.  Juhla, som väl numer betecknar högtid i största allmänhet och sedan ordet för Jul... Joula!

Vår julfigur  tomten kom i allmänt bruk först i slutet av 1800-talet, då han ersatte den mer , då, vanligt förekommande Julbocken.  Det lär vara Jenny Nyströms illustration av Viktor Rydbergs berättelse om lille Vigg 1874, som inspirerat till denna figur. Äldre vittnesbörd menar att tomten inte var så röd, som idag. Möjligen har luvan varit röd! I övrigt lär hans klädsel varit mer grådaskig.
Den lilla figuren i grå vadmalsrock, som vakade över gårdens hus, stall och andra byggnader.
Tomtenisse, som odag är beteckningen på tomtens hjälpredor är egentligen samma sak som tomtegubben. Så här har på dryga hundra år en sammanblandning skett. Till yttermera visso har väl dagens tomte i a ll sin röda prakt också sammanblandats med Sankt Nickolaus och andra mindre trevliga fugurer i medeltida mysteriespel! Tryckfelsnisse är måhända en sådan figur som mindre övervakar än ställer till allmänt förtret i tryckalster!
Det mu nu vara hur som helst med det!
Skriftställaren med luden sambo önskar alla eventuella läsare en GOD JUL och önskar Tomtebolycka till alla!