Så svart det blev

Skriftställaren skulle som vanligt aktivera dataapparaten  arla om morgonen. Han brukar göra det för att läsa inkomna email och kolla vad familjen haft för sig.
Apparaten surrade igång så där elektroniskt hemtrevligt, som den alltid brukar göra.
Plötsligen blixtrar det till på bildskärmen och ett meddelande talar om at5t tangentbordet inte längre fungerar. Han ombedes kontrollerar att samtlig kontakter mellan tangentbordet och datan verkligen är korrekt anslutna.
Han gör nödvändiga kontroller och startar om dataapparaten.
Elektroniskt surrande hemtrevnad fyller rummet som ljudet av flitigt surrande bin på väg till kupan.
Han stirrar på bildskärmen.
Den är alldeles svart. Nå. den lyser väl upp snart. Det är väl så att man vill det ska gå snabbare än det verkligen gör, så hys tålamod skriftställaren!
Inget! Intet. Nada!
Bildskärmen är och förblir svart. Svartare än två sotare i kolkällare.

Fångad i sin verklighet, utan kontakt med den virtuella världen.
Inget litet fönster, som lyser upp. Inget virtuellt solsken lyser upp för skriftställaren. Han blir fånge i sin alldeles egna verklighet.
Högstövlarna på!
Pulsande ut i det förråd, han hoppats inte skulle besöka förrån snön smält undan. Reserervskärm och reservtangentbord letas fram. Kånkande genom snö till luden sambos gapande förvåning.
Apparater bäres ut, apparater bäres in.
Sladdar anslutes.
På nytt surras det elektroniskt hemtrevligt.
Se!
Skärmen lyser upp.
Tangentbordet lyder minsta tryckning!
Nu blev det elektronisk vår i Skriftställarens stuga.
Nu kan verkligheten även bli virtuellt verklig.

Osorterade tankar från en trasig protfölj

Skriftställaren har varit , som P Lagerquist uttryckte det, Gäst hos verkligheten !
Det har skurats det har fejats. Kungens lilla piga skulle väl ha funnit sig till rätta i hans lilla palä.
Det har promenerats med luden saambo bland snöhögar. Plogade gångvägar med meterhöga vallar blir till en labyrint av frostiga irrfärder.
Utanför bostadsområdets ATG-ombud står rökande V75 fantaster och diskuterar ivrigt vad göra med den hägrande vinsten.
Inflyttad iranier ska köpa den den flotta bilen och på dolda vägar ta sif in i Iran för att hälsa på åldrig moder.
Ålderstigen  gentleman önskar lycka till  och framhåller att reperation av sommarstuga står högst på hans åtgärdslista, då rätta hästar spräng målsnöret som vinnare.
Hotellets förgård är befolkat av tonåriga tjejer, som dricker festis och äter kexchokolad.
Å vilken söt hund!
Är det en samojed?
Uppiggad av komplimnger viftar den ludne frenetiskt på svansen.
Innebandyturnering avslutad och nu ska de unga tillbaka  till Lidköping och den grå högstadievardagen.
Bottenvåningen på servicehuset innehåller några lägenheter, som den förbipasserande kan titta in i. Russinskrynklig farbror med starka glasögon ser uppslukande in i tevebildens inbjudande förtrollande värld. Halvnakna kvinnor i plymer och frukthattar sprattlar i teverutan. Huruvida den russinskrynklige dreglar framgår inte.
Det är bra det finns en verklighet som är verklig. Där folk lever sina drömmar efter det mått av talang de fått. Ett andsra liv, där drömmar om det man inte kan eller inte är blir viktigare än den verklighet, där man är den man är, känns allt mer mindre lockande!
I den virtuella verkligheten finns tack och lov personer som är riktiga, dem värdesätter skriftställaren!

Denna dag värd att minnas

Herr Skriftställare konstaterade , efter att ha läst en mängd tidningar till morgonkaffet, att gårdagen innebar en myckenhet av celebrering av Berlinmurens fall.

Han har alltid haft en tanke om att egentligen borde det vara dagen efter man firar. Dagen efter, den dagen då man insåg att allt inte bara var en dröm. Det hade verkligen hänt.

Den 10 november höjer Herr Skriftställare morgonkoppen med Zoegas bästa rostning och celebrerar att det var ingen dröm... det var verklighet!

Drömmen de drömt om frihet, om frånvaro av misstänksamhet och förtryck var verklighet också då de vaknade dagen efter!

Ett ensamt stearinljus lyser morgonens verklighet!

Så blev det tid för

Herr Skriftställare beslöt under söndagkvällen att ställa in latmansskorna i skoskåpet och beges sig till Fruit Islands evenemangsplats. Det var dags för ABBA SWEDEN att besöka en evenemangsplats nära honom.
Platsen fylldes med sittande, stående, skuttande, hoppande dansande avatarer. Ja så många att platsen totalkraschade vid ett tillfälle.
Nu undrar sig vän av ordning vad Herr Skriftställare har för åsikt om det han hörde och såg.
För att vän av ordning inte skall vandra genom livet undrande, så vill Herr Skriftställare anmäla följande;
Han förstår att de medverkande har lika roligt som åhörarna under sina framträdande. Musiken är ju glad och melodiös. De har med gestures och texturer i kläder och scenlayout gjort ett väldigt gott arbete. Abba musiken förlorar i kvalitet som scenmusik varje gång de inte framförs av orginalABBA!
Herr Skriftställare lämnade föreställningen med en bitter eftersmak av industriproduktion och själlöshet. Samma eftersmak som när han lyssnade till A-teens och det andra andra coverbandet, som olyckligjort scener runtom i Sverige och världen!

Han slår sig ner i fram förbrasan, häller upp en toddy och konstaterar att det är väl det här som är SL att ersätta verkligheten med sin egen digitala verklighet!