Det börjar ta form

En stor dyr tomt passade inte ihop med hur frekvent närvaron i Second Life är.
Men nu tror vi att det finns balans.
Storlek och kostnader är balanserade med närvaron i den virtuella världen.
Miro och Mopsi de två ludna kamraterna har hittat sin gräsmatta och leker förnöjsamt även när matte och husse är i en mindre digital värld.
Byggnaden vi uppfört är ännu så länge tom. För några för den tanken till Bilbao i Norra Spanien, för andra är det bara ett misslyckat försök att imitera.
Hur som helst!
Snart ska byggnaden fyllas med ögonfröjd och annat, som är mindre fröjd för ögat.
Redan nu kan man dock finna den lilla danspaviljongen och ta sig en svängom, om man så vill!
Dvs om tekniken fungerar!
Vem vet kanske kommer det en skröna från Skriftställarens penna, när man minst anar det!