Vamos a baila de tango

Tiden tycktes ha stått stilla. När Herr Skriftställare med sällskap anlände till Apmels tangofest igår kväll, var det som att förflyttas till tillbaka till den tid, då han lyckliggjorde (om han nu gjorde det) Montevideos gator.
Byggarinnan Kaja hade lyckats fånga färgsättningen på byggnad, så typiskt argentinskt, uruguaynskt.

Nu har ju tango inte alltid varid ballroomen okrönta festmusik, utan också en musik till bilket man fömedlade social och politisk protest. Detta fick till följd att under en period i argentinas historia, så häktades ledande tangomusiker på löpande band. Denna mörka tid i tangons historia märktes dock inte alls i går. Det var fest fest FEST FEST!

Inte minst gjorde de utmärkta latinamerikanska musikerna sitt till för att sätta lokal festprägel på fredagkvällen. Många avatarer i bästa tangoutstyrslen rörde sig latinamerikanskt rytmiskt över golvet. Här förmärktes inte något av den finska tangon lite mer mollstämda touch, utan durglädjen var i högsätet.
Apmel ,som med stor hjälp av Kaja Lurra, anordnat denna unika fest på svenska breddgrader ska ha en stor eloge och en stor tangoros!

TANGO om bara några timmar

Den nästan mytiska pardansen Tango har ett ursprung, som gäckar de flesta. En del menar att det är den dansen som kvinnor dansande i flamencons hemland. Andra säger att den fördes till Argentina och Uruguay med afrikanska slavar. En tangoskola föredrar dansa i 4/4-takt, medan den nu förhärskande skolan menar att 2/4-takt är det enda rätta.
En del menar att den ska ha en mollstämd melodi, men då har vi lämnat sydamerika och hamnat i vårt östra grannland.
Herr Skriftställare skulle lära sig dansa tango i Montevideo en gånbg för längesedan, det gick inte alls. Hade inte den rätt stringenta taktkänslan för denna dans. Jag har besökt en av tangokungarnas gravplats i Montevideo ... lade ursäktande en frisk ros på hans grav.
Nå det må vara storstadslummens, storstadshamnarnas och bordellernas dans, som med åren blivit salongsfähig. Allt detta spelar mindre roll, för i kväll är det
TANGOKVÄLL hos APMEL.
Lämplig landningsplats: http://slurl.com/secondlife/Solace%20Island/194/40/22
Tre tangomusiker framträder med start klockan 21.00
Före under och efter dessa framträdande blir det tillfälle till att själv testa den sensuellt stringenta pardansen.

En resa i en tavlas värld

Skriftställaren stod ensam på galleritunet denna
tropiska morgon på Art Island ön. Han hade just brottats med prims och script i syfte att göra en modern ljusstake till julen.
Den färglada interiören i Second Renoirs galleribyggnad lockade hans ögon och villigt efterlydde han deras önskan. Han lät apostlahästarna föra ögonen och resten av lekamen inomhus, för att återigen låta hennes bilder tala till honom.
De två hundarna Miro och mopsen brydde sig för om honom, utan skuttade runt i sin egen lilla skriptade värld.
Hans blick svepte över lokalerna. Luften vibrerade av färger och former. Det påvra trägolvets rustika texture tycktes anslå en grundton, till vilken tavlor och vaser utförde sin färgglada dans.
Skriftställarens ögon fastnade på en tavla, därtill löv och blommor förklädda afrikanska dansare rörde sig i den afrikanska skymningen till trummors dova hjärtslag. Hans blicks sögs in i den mytiskt berättande dansen och snart var han en del av bildens berättelse. Saharas sand värmde hans fotsulor. De odefinierade skriken från djungeln förförde honom till en skuggdans i lägereldens sken.
Det är något visst med tavlor som kan berätta en historia. Kanske inte historien är den som artisten avsett, men det blir din historia, din sanning av den bilden.
Du som läser detta är välkommen och låta bilderna berätta din historia, förtälja din sanning!
Gör ett besök på Art Island!

Vinter i Fruit Island

Nu börjar de bli synliga, vinterlandskapen i Second Life. Även de mest tropiska simmarna hittar en yta, en bortglämd dal eller en plattform att bygga ett vinterlandskap.
Även den tropiska simmarna som går under samlingsnamnet Fruit Island har gjort sitt landskap.
Här finner du ett gnistrande landskap av frusna vattenfall och spegelblanka isar, lämpliga för skridskoåkning. Du får dela plats med några avancerade pingviner som på stålskodd fot far kors å tvärs över isen. Till din hjälp har du några trevliga skridskobollar.
Du kan även åka runt i en släde, som tar dig runt hela landskapet. Skulle du tröttna på stålskodd fysisk aktivitet finns det tillfälle vila sin lekamen vid lägereldar eller hyra ett trädhus.
Se bara upp för det randiga snökattdjuret som hungrigt bevakar ingången till en igloo.
Platsen väl värd ett besök både ensam och tillsammans med den, de du brukar göra utflykter med!

Oväntat möte i dimmig gryning

Det har nu gått två dagar och herr Skriftställare har fortfarande svårt att fatta att det hänt, som inte kan hända. Hans hela söndag uppfylldes av grubblerier över hur det, som inte kunde hända faktiskt hände. Eller var det han upplevde bara frukten av morgondimmans gryningsmagik.
Som vanligt gick Herr Skriftställare och den ludne sambon en tidig promenad, för att den ludne slulle få dränera systemet efter en lång natts vila. Visserligen brukar Skriftställaren observera saker på sina promenader, men denna morgon var öde. Längtan efter än mer kaffe och ännu en ostfralla dominerade hans tänkande. Inte ens den ludnes stilla gläfsande och allt ivrigare ryck i kopplet störde hans frukostvisioner.
Den ludne blev allt ivrigare i sina gutturala yttringar, svansen viftade alltmer glatt svängande.

Skriftställaren lyfte blicken från marken och mötte morgondimmans trolska ljus. Visst var sikten begränsad, men han såg inte det, den ludne varsnat. De två följde den sällan använda grusvägen. Den dunge av späda kortvuxna björkar format, som stått som svartvita streckgrubbar i dimman försvann då de rundade dungen.
Då såg han... i morgondimmas ljus.. såg han det som han aldrig trodde han skulle se. För det han såg, tillhörde inte denna världen. Det han såg var som en bild ut ett gulnat fotoalbum.
Där framför honom och den ludne gick Skriftställarens mamma i den mockajacka hon inhandlar samma år som skriftställaren fyllde elva år. Till vänster om henne gick skriftställarens dotter i de kläder, som han sist såg henne i. Gående på andra sidan av modern gick boxertiken Rita, ivrigt viftande på sin kuperade svansstump.
Skrift ställaren såg hur de var inbegripna i ett ivrigt samtal, men han kunde inte höra vad de sa. Sanningen att säga, så trodde han inte att han såg vad han såg, långt mindre förväntade han att han skulle höra något.
Farmor och sondotter gick i armkrok ivrigt språkande och boxertiken Rita instämde med markerade svansviftningar. De tre försvann bakom ett skjul och skrift ställaren ökade stegtakten. Han vill se gärna fråga varför, hur är det.....
När han och den ludne nått hörnet av skjulet låg grusvägen tom...
Den ludnes gläfsande och svansviftande hade upphört. Nog tyckte Skriftställaren att ett förvånande uttryck fanns i den ludnes ansikte.
Det enda som möjligen kan påvisa att det som inte kunde hända faktiskt inte bara kunde ha hänt, utan verkligen hände denna disiga söndagsgryning, är ekot av en replik från ett samtal som inte kunde förnimmas.

Lördagkväll och Fride Club

Lördagkvällen var nästan till ända, när Herr Skriftställare kom på att han skulle göra ett besök hos vännen Midnattsdotter och hennes club. Det var annonserat Rocknroll och kvällens skivsnurrerska Cherrie hade redan maxat tempot när Skriftställaren anlände. Troligen doldes han ankomst av någon virtuell teknikalitet, för de vanliga hjärtliga välkomstropen uteblev. Herr skriftställare lät sig dock inte nedslås, utan valde ett hörn där han kunde rocka loss. Känna de heta rytmerna fylla varje fiber.
Den ihärdiga mobiliteten Herr Skriftställare gav prov på utförde underverk med hans visibilitet, för plötsligen kom alla de välkomsthälsningar, som är så kännetecknande för den varma omhändertagande atmosfären på Frides Club.
De närvarande rörde sig ännu frenetiskt i takt med musiken, när Herr Skriftställare kände att sängen ropade hans namn. Med önskan om en god natt och rådet att ge kamelerna vatten, innan de släpps ut för natten, återvände han till nattens verkliga verklighetssyssla....att sova.

Tankar efter en kyligt bedövande morgonpromenad

Morgonens våta kyla trängde in i den lilla stugan, där Skriftställaren slöt filten tätare runt sig. Den ludne gjorde tappra försök att väcka den morgontrötte. Djupa hundartikulerade morgonljud väckte gradvis Skriftställaren till något mer medvetet tillstånd. Hasande fötter över golvet närmade sig kaffestationen. Snart fylldes rummet av den mest njutbara aromen av nybryggt kaffe. Skriftställarens humör ljusnade, borta var gårdagens dävhet. Misstankarna om begynnande nöffsjuka var som bortblåst.

Iklädd flera lager av ylletröjor, vindtygsjacka och regnkäder kopplade han hunden och inträdde utträdande i novembermorgonens iskalla morgonregn. Promenaden blev inte förkortad, utan tålmodigt vandrade de två den vanliga rundan. Det ska villigt erkännas att Skriftställarens tankar inte alltid var närvarande. Dock noterade han att monumentet över kortsiktigt och misslyckad kollektivtrafikpolitiskt beslut var lika icke inbjudande som vanligt. kanske, tänkte Skriftställaren, borde den miljöpartipolitiske beslutsfattaren själv bege sig ut med plastsäck och skräpplockartång och städa upp hållplatsen.

Skriftställaren och den ludne återkom efter dryga halvtimmen åter i stugan vars värem nu kändes nästan tropisk. Ett ivrigt frotterande av våt hundpäls vidtogs. Den ludne återvände belåtet till sin plats vid matsalsbordet, där han kan ha visuell uppsikt över allt det som sker i stugan.

I skrivarlyans bekväma arbetsstol, me ännu en kaffemugg värmande upptinande frusna fingrar började skriftställaren långsamt doppa gåspennan i bläcket och formulerade dagens första mening.

Kursverksamhet tycks vara populärt i den virtuella världen, präntade han långsamt. Måhända ska herr Skriftställare be sin vän den musikaliske brevbäraren att berätta för hågade deltagare hur man startar en musikalisk karriär i den virtuella världen. För egentligen kan vem som helst göra det.
Kanske vore en mer filosofisk kurs om hur vår etik och moral förändras då vi inträder i den virtuella världen också locka deltagare. Är det så att vårt medvetande flyttas till en annan dimension där verkligheten blott blir en fond inför vilken vi kan rättfärdiga vårt beteende i den virtuella världen?
Så övergår den kranke verkligheten i ett blomstrande andra liv, där det mesta kan rättfärdigas med , ... det är ju bara ett spel!