Skärvor av minnen från resor i världen

Skriftställaren var som alla morgnar de sista sju åren ute på morgonpromenad med luden sambo. Solen hade redan klättrat högt. Solen tinade rimfrostiga gräsmattor. De två valde solen. I skuggan känns vintern så nära.
Känslan av värmande solstrålar som kittlande berör  genom höstkläder.

Den känslan påminde Skriftställaren  om en resa till Polen för många många år sedan. Tillsammans med två kamrater var han inbjuden av det polska inrikesministeriet. Lyxigt skulle det vara, tänkte biträdande inrikesministern. Han, som vi gement kallade för Singer. För när han pratade, såg man att flera tänder saknades och han påminde om en ivrigt arbetande symaskin, när han pratade. Han hade ordnat logiplatser åt oss på polska  inrikesministeriets semesterhem, flera mil utanför den polska huvudstaden. Efter dagens program, som mestadels bestod i att vi lotsades runt till olika myndigheter, som beskrev hur aktivt de arbetade med att förhindra romska resenärer vid landets sydligaste gräns.
Nå väl denna semesteranläggning var väl inte så lyxig som ministeriet ville göra gällande. Gallerportarna öppnades av beväpnad vakt, som nogsamt kontrollerade våra identiteter. Efter en middag som vi försökte dra ut på så länge som möjligt, infann sig sysslolöshet.
Vi gjorde golfbana i korridoren utanför rummet och spelade med pingpongbollar och en hoprullad och tejpad tidning som klubba. Personalen på anläggningen gjorde sig ärende till vår korridor, för att titta på de tokiga svenskarna.
Den klorstinna inomhusbassängen ratades. Själv får Skriftställaren besvär i andningsvägarna även i icke så klorstinn inomhusbassäng.
Morgonen kom som en befrielse, då slapp vi ur detta fängelseliknande semesterhem. Fler studiebesök, fler intervjuer. Fler resor i minibuss på olagade polska vägar.
Polen hade nyss vaknat ur den totalitära styres sömntillvaro. Det fanns en längtan ta del av allt det som tidigare bara var en dröm. Idag minns Skriftställaren inte mycket av det som då var viktigt i de besök som gjordes i de samtal som fördes.
Mötena med människor är alla resors lön.

Det är inte lätt plocka oliver med pincett

Skriftställaren hade för en tid sedan ingått i en kamratkrets som tillbringade en period av hösten med att rensa en olivlund på dess svarta frukter.

Det var dammigt, smutsigt, varmt. Man rev sig på kvistar. Den brännande höstsolen frestade plockarna till ideliga pauser! I enlighet med regionens dryckeskultur, så var det inte enbart vatten som brukades för att behålla vätskebalansen. Måhända det var denna blandning av svaga och starka drycker, som gjorde eftermiddagarna och tidiga kvällar näst intill outhärdliga.

Denna speciella dag hade inte startat eller förlöpt annorlunda än andra plockardagar. I dte fall man nu ska leta skillnader, så kunde man se att det fanns inga fler oliver att plocka. Kar, plastsäckar, säckar av juteväv och en och annan ICA-kasse var till brädden fyllda.
Olivlundsägarinnan kände sig förnöjd och belåten. Tittade tacksamt på de fyllda behållarna och konstaterade att det kommande årets förbrukning av virgin oil var hemma.
Hon hade dock en överraskning i beredskap, det fanns en olivlund till! En inomhusodling.
Något konfunderade följde vi olivlundsinnehaverskan in i det stora slottsliknande huset. Genom ett vairrvarr av korridorer och genom stora magnifika rum, nådde vi till slut det lilla rummet,

Det lilla rummet innehöll förutom badkar, bidé också en bonzaiodling av olivträd. Man fick ha en större lupp för att över huvud  taget se frukterna.
Nåväl, du tappra skara av rutinerade olivplockare knäna böj och fram med pimcetterna. Hela natten höll de på och plockade knappt knapphålsstora oliver. Tandborstglas efter tandborstglas fylldes.I neonlampans sken fann de arla om morgonen att hela skörden rymdes plastkasse från hemlandets apotek.
Trötta lutade sig de rutinerade plockarna mot badrumsväggen och föll stående i en kort orolig slummerdvala. En solstråle letade sig in genom det öppna fönstret och killade  Skriftställaren på näsan.
Han gjorde en hastig rörelse med handen, som han ville vifta bort solstrålen.
. O liv     igen , ropade gruppens lustigkurre!

Det visade sig senare under dagen att dessa bonzaioliver var värda sin vikt i saffran. Från denna skörd av bonzaioliver kunde pressare framställa en "Mini Virgin Oil", som i små flaskor såldes till de mest renommerade  restauranger världen runt.
Den numer välbärgade Skriftställaren hälsar vinkande till Arosstrands medborgare, då han färdas på stadens gator i en olivgrön Bentley!
Så kom inte å säg , att det inte lönar sig plocka oliver med pincett!

Ensam på höstkylig stenbänk ångrar hon natten!

Skriftställaren och den ludne sambon inträdde tidig måndagsmorgon i den kyliga hösten. Nästan frusna rönnbär skramlade uppgivet från lövbefriad gren. Solen gömdes av gråa yllekoftsliknande moln. Uppsprickande revor i molnkoftan gav dock hopp om sol längre fram på dagen.
Fastighetskötarna rensade  citytorgets yta från urdruckna dryckesbehållare och kladdiga pizzakartonger.
På håll skällde en frihetslängtande pitbull. Matte släpades runt på gräsmattan.
Allt var som det brukade denna morgon konstaterade Skriftställaren. Sakta vaknade bostadsområdet. En äldre kvinna hängde sängkläder över balkongräcket.
Den ludne dränerade system och gladde någon ännu näringstörstande växt. Nosande sorkgångar sprang han kors och tvärs över nymornade gräsmattan.
En stilla snyftning nådde sorgesamt Skriftställarens öron.  När han och den ludne rundade nyponhäcken, såg han henne. Hon satt med knäna uppdragna mot bröstet. Hennes kläder verkade vara från ngn av de modebutiker, som utropar att deras kläder gör dig unik. Våra blickar möttes. Skriftställaren förtärdes av den sorg som hennes ögon reflekterade.
Han undrade stillsamt om allt var som det skulle.
Han möttes av en uppgiven kommentar, vem han var som brydde sig.
Den ludne närmade sig flickan såg på henne  la huvudet på sned och gnydde lite.
Kontakt var etablerad och så berättade hon med ord som hela tiden avbröts av djupa snyftningar.

Hon hade tillbringat natten på det decentraliserade konferenshotellet tillsammans med en medelålders man. Inte för att hon egentligen ville det, som hon sa. Men  hon ville ju så gärna kunna köpa en märkes jacka. Hennes föräldrar hade inte råd, sa hon. Det var ingen natt hon var stolt över. Hon ville inte gå hem. Hon ville inte gå till skolan. Hennes skolkamrater kallade henne "HH".
HH, undrade Skriftställaren nyfiket.
Ja, HotellHoran, sa hon med tårar rinnande ner för de tonåriga kinderna.
Skriftställaren kände att det inte var läge för någon moralpredikan. Han la sin hand över hennes och sa, att de val vi gör här i livet får alltid konsekvenser. Han ville inte fördöma eller trycka ner, men hans hjälplöshet var kanske lika sorglig som hennes sätt att leva.
Det bästa sa han tapper försökande ingjuta hopp. är att du har livet framför dig och du har kan göra det till ett bra liv!
Han kände själv hur patetiska hans ord var, men det är inte lätt vara rådgivare, när verkligheten träffar en som en stormvind på oroligt verklighetshav.
De skildes åt och trots allt syntes eett litet, om än sorgset, leende på hennes läppar !
Ensam på höstkylig stenbänk ångrade hon natten!

Kan man kramas om man inte har några armar?

Skriftställaren tänkte att han kunde fördriva tiden mellan två fotbollsmatcher med att tjuvkika på Här Är Ditt Liv och iordningställa några kvällsmackor.
Herr Oldsberg presenterade sin gäst Lena Maria Klingvall. Ett namn som fick hjärnkontoret hos skriftställaren att gå på högvarv. Arkivskåp i hjärnvindlingar genomletades. Ett svagt spår av en notis om handikappidrott återfanns. Kunde vara trevligt tänkte han och höra mer om henne. Kvällsmackorna förblev obredda. Kvällsölen mer och mer avslagen och rumsvarm.
En fascinerande kvinna. En stark livsbejakande och fylld med livsglädje lämnade hon teveskärmen och blev närvarande i rummet!
Hon sjöng vackert med  Thank You For The Music. Hon gjorde sången till sin. En upplevelse, så mycket bättre äm all sidledsfotboll från Italien.
Denna kvinna som använder sitt liv till att hjälpa andra. BEUNDRANSVÄRT!
Tyvärr kunde Skriftställaren inte finna ovan nämnda sång med henne i för  honom tillgängliga musikarkiv, men håll till godo med denna sång med Lena Maria Klingvall


Kan man kramas om  man inte har några armar?
Ja, med sin livsglädje sin sång ger hon sina lyssnare en kram!

Ojdå....

Skriftställaren bläddrade förstrött i korgen för inkommande. En lätt malvadoftande skrivelse fångade hans öga. Skrivaren undrade varför Skriftställaren inte längre skrev om händelser i Second Life.
Först vill han understryka att det som händer i den värld som är verklighet är prioriterat. Det är ju så att vi iden kommun, där Skriftställaren mestadels finnes,  har valt in 3 stycken representanter för Sverigedemokraterna i kommunfullmäktige, Detta tar tid att att analysera. Nej .inte deras rätt att finnas där! Det har skett helt enligt de regler som gäller.
Däremot hur väljarna kan välja in ett parti som helt saknar lokalt valprogram eller handlingsplan. Vid förfrågan hur de ställer sig i olika lokala frågor, är svaret, det har vi inte diskuterat än! Detta rimmar så illa med de uttalande herr Åkesson sagt, att vi tar ansvar!!!

Som andra punkt på Skriftställarens agenda är hur detta parti, Sverigedemokraterna, kan säga de är nytänkande, då de längtar tillbaka till ett Sverige , som inte längre finns. Hur deras syn på samhället som Malthusiskt. Fundera ut på vilken mer dammig representant för storfinans och högerytterlighet, som ska stiga fram som mentor och/eller rådgivare till detta parti.
Så kära brevskivare med et malvadoftande brevet, du förstår, att imperiebyggande, vänexkluderingar med mera i en fantasivärld har väldigt låg prioritet.
Borta är det Second Life, som blomstrade och där alla hjälpte alla, ja för det mesta i vart fall. Nu handlar det om investerade medel och tid. Gillar ni det inte så bort med dig!
Hur som helst!
Hösten är här med färger och kyla. Med sol som på dagtid jagar kylan väck!

Från tidngen Dagens Arbete....

Skriftställaren vill gärna ge er alla möjlighet att ta del av denna intervju. SD's arbetsmarknadspolitiske talesman intervjuas.

dagens arbete

http://www.dagensarbete.se/home/da/home.nsf/98770b2ae7748f3541256ce5006dad5f/1090acf0fc83b1d4c125739f002cbb75?OpenDocument

Skriftställaren har tjuvkikat i en manual

Det var ned förvåning, som Skriftställaren öppnade dagens post. Bland räkningar och reklam låg ett skrynkligt och väl tummat häfte.
" Så skall du svara" förkunnade försättsbladet.
Nu ska Skriftställaren inte göra anspråk på att detta är helt riktigt, men han tyckte sig se vissa paralleller med den nyligen timade valrörelsen.
- Erkänn aldrig andras faktahävisningar, säg istället att vi inom SD gjort egena undersökningar, egen faktainsamling. Påpeka gärna att de andras fakta, experutlåtande är framtagna med politiska avsikter.
- I det fall era motståndare säger ni har fel, så tala om för dem att de kan inte se in i era hjärnor och därför inte veta vad vi menar. För även om vi säger något som uppfattas som fel, menar vi ju  inte vad vi säger!
- Tala gärna om att vi inom SD faktiskt speglar den svenska folkviljan. De andra 95% som inte tycker som vi, speglar inte vad svensken egentligen tänker.
- Om någon använder citat från uttalande från enskild medlem eller partimanifest, så hävda att det är en missuppfattning och att citatet ryckts ur sitt sammanhang.
- Erkänn aldrig att vi är sprugna ur ett nazistiskt nätverk. Även om vi säger saker som kan uppfattas, som om vi gör det, så har vi ju sedan länge rensat ut sådant.
- Tycker inte folk som ni eller de tar avstånd från er. Tala om för dem att de är oseriösa och inte villiga ta ansvar. Franhäll att det egentligen bara vi som är seriösa och villiga att ta ansvar.

Det stod nog mycket mer, men Skriftställaren orkade inte läsa mer.