Reflektioner från en kyrkogård

Den ludna sambon och hans ledsagare flanerade mellan tända gravljus och tysta medflanerare.
Det gick nästan nuddande ta på de tankar som tänktes. En och annan hörbar suck ackompanjerade tystnaden.
Förkvällen denna frusna novemberdag föder tankar på de som gått före "genom den port, genom vilken ingen mer går ut" (Dan Andersson).

Skriftställaren mindes en sjuksal på lasarettet, där modern låg. Hon som en gång var sportig, kraftfull låg där i smärtor. Morfinbedövad. Nästan bara skinn och ben.  Livet fanns knappt där. Mummlande att hon såg Jesus sträcka ut  handen.  Sonen blev avlöst av fadern och mormodern. Flydde längtande efter luft som inte förgiftats av dödens närhet.
Nu ligger moderns aska i jorden. I en urna från det bruk där sonens farfar verkat!

Skriftställaren mindes fadern. Tärd av saknad och bitterhet över den älskades frånvaro. Fadern försökte gömma sin saknad i floder av öl. Nyss hade han fått beskedet att hjärtat inte längre fungerade bra.
-Ska du klara en operation, hade doktorn sagt, får du sluta röka och börja motionera.
Fadern mindes ungdomens jakt på det röda nystanet på isarna utanför Nässjö. Hur då inga tankar på att inte orka fanns. Då när allt verkade möjligt. Han satt där i stolen i sitt teverum. Hade öppnat en Tuborgburk. Slutit pläden om benen! Fotbollsmatchen hade just börjat! Den flimrande bilden av bollsparkare bar hann med sig in i evigheten.
Nu ligger faderns aska i jorden. I en urna från det bruk där farfadern verkat!

Skriftställaren mindes den unga flickan, som var hans. Hon som påminde honom, när det var dags för frisörbesök. Som såg det kvinnor ser, men icke många män, då det gäller hushållets skötsel. Han mindes hennes glada skratt. Han mindes hennes kärlek till faran. Balansera längst ute på klippkanten. Hoppa från högsta trampolinen. Sådant som en åskådande fader fick magknip av. Han mindes hennes kamp, som hon sa, "mot den demon som äter upp mig inifrån". Han minns tiden från Intensivvården, där ögonen tomma på liv, såg ut i intet. Han hörde maskinerna, som höll kroppsfunktioner igång!
Löftet om en promenad med sambon och Skriftställaren bar hon med sig in i evigheten.
Nu ligger hennes aska i jorden. I en minneslund utan skydd av en urna från det bruk där farfadern verkat!
Det är vackert på kyrkogården i allhelgonatid!

att blogga eller inte blogga det är livets stora fråga

så uttryckte sig Arosstrands egen storbloggare Ville Skakspjut höromdagen. Han satt framför sin röda lilla stuga och säg på sin shagfyllda kritpipa. Nu ska genast säga att stugan hans bara är ett skal. Inuti är den ett elektroniskt paradis.
Det är där i det innersta av stugan, som Ville Skakspjut formulera och skriver sina vitt kända bloggar.
Just nuär han dok tvivlande på sin egen förmåga och en viss skrivkramp har infunnit sig! Han har försökt äta nyttigt. gjort fimgergymnastik varje morgon, till vissa grannars förtret. De är lita less på dessa rop:
- tummar framåt böj.
-Längfingrar på stället svikthopp!
- Pekfingrar uppåt sträck!
Den svenska gymnastikens fader Mr Ling, ser från sin himmel med stolthet på Skakspjuts aktiviteter!
- Se det är en gosse i sann Linganda, har flera grannänglar hört honom utropa!
Nu sitter Ville Skakspjut fär framför stugan i den allt mer bleknande höstsoles och njuter sin kritpipa. I hans inre mal tankarna, att blogga eller inte blogga.....
Så går morgontankarnas illamående blekhet sakta över i någon form av mer eller mindre vist fattat beslut.
Han knackar förnöjt ur sin kritpipa klappar katten och uppslukas av den röda stugans inre!