...men det är en oskriven regel!

Skriftställaren satt i skrivarlyan och nafsade betänksamt på den ej formerade ändan av en blyertspenna.
Det smakar torrt trä, tänkte han i en paus över funderandet på vad som är en oskriven regel.
Det mest utmärkande för en sådan outtalad regel, oskriven regel måste vara att den aldrig blivit skriven och formulerad. I den stund den blir formulerad och nedtecknad är den ju inte längre oskriven!

Har ni, eventuella läsare av denna blogg någonsin funderat på , vem har lärt er hur bete sig när man åker man hiss?
Ju fler som ryms i en hisskorg desto mer likriktas beteendet. Något obekväm intar man position med näsa riktad mod utgången. Ett förstulet , måhända säkert ögonkast mot den skylt som förkunnar hur många personer , som får färdas i denna hiss och hur mycket den sammanlagda vikten vara. Sneglande på medpassagerare, försök att uppskatta vikt. Glöm inte medhavda kollin. I huvudet räkna ut hur stor vikt dessa passagerar med bagage sammanlagt väger.
Mannen som, svettas ymnigt, ögonlock som rycker spastiskt.
Har han måhända kommit till resultatet att den sammanlagda vikten är för stor. Räknade vi själva fel?
Eventuella läsare! Du kan säkert komma på fler sådana oskrivna regler, som styr vårt flockbeteende. Komma på fler regler, som vi passivt lärt, utan att vara medveten om inlärningsprocessens var när och hur!
Må er torsdag bli fylld av positiva saker, som berikar och lyckliggör er!

23 november 1859

Herr Skriftställare3 satte ner kaffemuggen, som inhandlade i New Orleans 2002. Han lär de sista livgivande starkt svart kaffe värma de inre matkanalerna och kände hur de blandades med ostfrallan. Hans intresse fångades av en artikel i morgonavisan. Denna dag för 150 är sedan föddes, i New Yorks fattiga kvarter eller var det i New Mexico eller kanske rentav på Irland, en pojke som kom att kallas "Billy the Kid"
Kanske blev han så välnbekant att han s riktiga namn inte var känt eller i vart fall utsattes för viss dubier. Em del hävdar att han hette William Antrim, andra menar att hans namn var Henry McCarty, medan en del säger att William H Bonney var hans riktiga namn,
Hur som heslt så till hörde han den skara av nästa mytiska personer som levde på felsida av lagen, men ändå blivit något av hjältar för sin skurkaktighet. Möjligen kan detta bero på, att de likt sentida Robin Hood-figurer, faktiskt hjälpte en del personer som levde i förtryck och/eller fick tillskott av föda eller likvida medel av dess personer. Doc Hollyday, Jesse James, Charlie Bowdry, Billy the Kid med flera.
Billy the kid dödades, hävdar en del i Fort Summers , Texas av en sheriff kallad Pat Garret, som också skrev en bok om händelsen och blev en hjälte. Ju större bovar man fongat/dödat ju större hjälte!
Det är strax efter andra världskriget som myten om Billy the Kid tar en dramatisk vänding, då påträffar en detektiv Morrison en man som heter Ollie Patrick "Brushy Bully" Roberts. Denne brushy Billy erkänner inför Morrison att han är identisk med "Billy the Kid". Han hävdar att har inte sköts den sommardagen 1881 utan att det var hans vän Billy Marlowe som sköts. I dunklet , menade han sköt Garret fel person och han själv lyckades undkomma. För att dölja sitt misstag hävdade Garret att det var Billy The Kid . Skyndsamt begravdes Billy bara dagarna efter mordet. Garett skrev en bok om sina äventyr och förde till torgs att han var den som ändade storbovens Billy the kids liv.
Brushy Billy berättade för Morrison, att han blivit en kristen och fått Guds förlåtelse för sina illdåd, nu Billy han innan han dog också få verkställighet på den amnesti han en gång blivit lovad.
Morrison arbetade för att så skulle ske, vid den privata samtal som Roberts och Morrisson skulle ha med en statsåklagare om detta förvandlades till en mediacirkus. Den åldrade Roberts tappade koncepterna och gav ett förvirrat intryck. Några dagar senare drogs amnestin tillbaka.
Brushy Billy Roberts dog 1950 i en ålder av 91 år i ett slaganfall under en promenad till stadens postkontor!

Herr Skriftställare förundrades över denna gamla historia och hur den än idag fascineras så många människor och att ingen historisk klarhet över vad som hände kunnat fastställas.

Valfritt ämne

Under Herr skriftställare skoltid fanns vid svenskämnets uppsatsskrivningar, förutom en mängd olika ämnesområden att skriva om, et befriande alternativ längst ner på listam: Valfritt ämne !
Detta alternativ tilltalade mestadels herr Skriftställare!
Där blandades skrönor om flickan som älskade Essaias Tegner och hatade hon inte levde i samma århundrade. Där skrevs det om hovfotografen som vandrade vilde i de svenska fjällen. En skröna om det pratande badkaret. Vikingen som lärde sig köra bil! Ja många figurer passerade förbi. De flesta var rena påhitten, andra lånade drag av människor Herr Skriftställare mött under sin då korta vandring på jorden. Sömmerskan Elvira var en sådan halvpåhittad tant. Egentligen var hon syster till min Mormor. Tillsammans drev de en sytillbehörsaffär. Elvira var den som stöd för ändringsskrädderi och mormor affärskvinnan som stod i butiken och sålde trådrullar och spetsar, nålar och tyger!
Herr Skriftställare förstod tidigt att besöka affären, för då vankades det limpsmörgås med ost och kaffe med mjölk och TVÅ sockerbitar! Att Limpsmörgås var så attraktivt, berodde på att Skriftställarens fader under en längre period var ivrig så kallad frisksportare! Det betydde att normalt bröd inte gillades, utan han påtvingade den övriga familjen ett grått btöd, som uppskuret i tunna skivor mest liknade och smakade masonit!
Herr Slriftställare har under en längre tidsperiod nästan daglogen gästat Second Life. Vid flera tillfällen har detta program stått honom upp o halsen och han har tagit kortare och längre avbrott. Ibland har jan undrat om Second Life mestadels är till för den generation, som avundsjukt tittat på hur barn elle ryngre syskon lekt med LEGO eller Barbiedockor. Kanske tillhör du dem som under natten, när alla sov, i smyg, i ficklampas sken byggde med Legoklossar eller spelade dockrollspel med barnens/syskonens Barbie och Ken!
Så plötsligen för ett antal år sedan erbjöds detta VuxenLego, detta VuxenBarbie/Ken... som kallas Second Life.
Där fiction blir verklighet, där vuxenhetens mognad förbytts till barnens hämningslösa fantasilekar. I secon Life blev jag plötsligen den, som verkligheten förvägrat mig! Där kunde jag bli modell, husbyggare,kläddesigner, fotbollsproffs, ja till och med musiker och konstnär! I skräck över att verklighetens partner skulle upptäcka fann/finner många förtjusning i att hitta nya partners, ja till och med gifta sig en gång till!!!
"ja, men det är ju bara en lek och vi har ju själva valt!"
Så är det kanske men ibland behöver man en paus och besinna sig, att låta verkligheten få bli herre i livet igen.
Herr Skriftställare vill genast understryka att den partner han har i Second Life är det käresta han känner i alla liv!
Så blir då verkligheten ett Second Life och Second Life en verklighet....ibland behövs dock en paus så att verklighet får förbli verklighet och second life förbli ett second life!



Vi höres och synes i verkligheten eller i något virtuellt gathörn!

Malmö i Second Life flip eller flop

En god vän till mig gjorde mig uppmärksam på att Malmö Stad hade en egen sim i Second Life. Han tyckte att jag som infödd skåning borde göra ett besök! Sagt och gjort jag snörade på mig TP- san- dalerna och begav mig!
Började vandra längs med en enslig stig som i och för sig inramades av en mängd, ganska snygga, infotavlor om SL-basics. På avstånd ser jag em mölla (skånska för väderkvarn) och når så småningom fram till Orangeriet. Imponerande byggnad, men innehållet??? Inga orkider, inga vallmon bara tomma bord, påminde mig om en bespisninglokal från den forntida småskoleklasser!
Lite besviken lämnade jag Orangeriet och vandrade vidare. Påmindes om att varför vänta, åk innerslang eller skateboard.. eller spela schack! Inte en skåning så långt ögat når. Fortsätter min ensamma vandring. Passerar något som jag tolkar som en skateboardramp, men känner inte för skateboarding. Minns med skräck försöken av virtuella störtlopp!

Kommer fram till en scen. Scenljuset flödar undrar om det ska bli något uppträdande, för inte har de väl bara glömt ljuset på? Väntar en stund, men inget händer. Inte ens en vaktmästare eller ljustekniker finns tillstädes. Såg en skylt om ett stadsbibliotek. Tänker jag försöker leta mig dit. Så jag återupptar min vandring. Morgonens kyla har vikit och solens värmande strålar hettar sakta upp mig och mina ögon letar, livligt påhejad av en allt torrare strupe, letar förgäves efter ett vattenhål. Alltid undrat varför kallar man det vattenhål, när vatten är det sista man tänker på.
Hittar ingen bar, inte ens en liten gräbba med lemonad för försäljning, sådana som sålde och all behållning gick till en resa till Tivoli i Löpenhamn med klassen! Torrlagd når jag så småningom Stadsbiblioteket. Återigen fascineras jag av byggnaden. Stannar en stund och låter min estetiska hjärnhalva insupa det hela.
Stiger in i en praktfull entrehall. Återigen förundras jag över vad jag ser. Kollar bokbeståndet och upptäcker att det repeteras flera gånger på samma bokställ! Men jag kan förstå dilemmat!
Söker ivrigt efter en reception. Finner en till slut och tänker precis som i hemstadens bibliotek, aldrig någon där , när man vill fråga om något. Letar efyter en liten skylt som ska ge information om när kafferasten är slut. Men hittar ingen. Nå, de är sökert på mågon personalutbildning i Snekkersten och lär sig hur man ska bemöta allmänheten på ett bra sätt. Någon inhyrd konsult, en skådis som i avsaknad av roller på de stora teatrarna hittat en ny inkomstkälla!
Beslutar mig för att lämna "bibblan" och på nytt ge mig ut på upptäktsfärd i landets tredje stad , om än bara en virtuell vandring!

På håll ser jag en informationstavla av gediget äldrat skånskt bokträd antar jag. Nu ska vi se vad som händer i Malmö. Med stigande spänning närmare jag mig skylten för att ta del av som komma skall. Tänker för mig själv inget kan slå en kväll med Eva Rydbergpå Fredriksdalsteatern i Sundets Pärla, men mer än villig ge virtuella Malmö en chans.

"Döm om min förvåning, den är fruktansvärd stor!" Povel Ramels visa börjar snurra i min skalle. Inga arrangemang! Men jag såg ju på annan plats att det var både Raj Raj och poolparty, men de kanske inte räknas här. Kanske bara stora arrangemang med inhyrada ertister räknas. Men nog vore det trevligare med ett litet Raj Raj som event i väntan på Peps Persson eller Wilmer X. Nå jag har inte mycket mer att hämta här, så jag vandrar väl vidare och ser vad jag kan finna. Någonstans skall det väl finnas några människor som kan presentera Malmö för den den vilsne turisten!

Följer en pil som ska ta mig till en Sandbox eller möjligen en Stapelbäddspark. Nog börjar mina virtuella fötter svälla lite och fortfarande skriker den torrlagda strupen efter något svalkande att dricka. Aldrig har väl en virtuell öl varit mer efterlängtad!

Jag har visst gått för långt! Ser på min SL-radar att tre avatarer finns i närheten. Tycker mig till och med känna igen namnet på en av dem. Är på väg att vända om för att närma mig den avatariska trion jag sett på min radar. När jag plötsligen ser ett litet poolområde med ... PALMER. Hmmm måste ha varit Bulltofta flygledartorn jag nyss passerat och av ngn anledning har jag TP-ats till Kanarieöarna. Men förstår snart att detta är en av de attraktioner som erbjuds varje Torsdagkväll. Tänka sig skrivet på utrikiska med! Jo, men visst har Skåne alltid varit mer internationellt än resten av Scerige, så det är väl på sin plats. Men palmer? Undrar om det är spillvatten från Barsebäck som letts ner till Ribbersborg och skapat en ny klimatzon. Ja, detta härliga SL där allt kan hända och allt är möjligt.
Närmar mig de tre i Malmös sandbox . Nu är jag ganska trött! Men datorn visade sig vara än mer trött eller så var det Telias Modem som tyckte nu fick det vara nog! Hur som helst så slutade min vandring i Virtuella Malmö med en krasch!
Det här kan säkert bli bra, men än är det icke det. Ska man presentera Malmö måste det ju vara färdigt! Bjuda besökarna på något som gör att de minns sitt besök. Det behövs något ut over det vanliga. Kankse om jag återvänder till ett Raj Raj eller BeachParty och träffar människor det kan väga upp det annars ganska torftiga första intryck!
Varför inte en stor tavla med ständig uppkomling till Malmö stads hemsida...
Good Luck