Ta dig lite vin för din mages skull, skrev Paulus till Timoteus!

Ovanstående rubrik har inget som helst samband med vad Skriftställaren tänkte formulera nedan.
Skriftställaren har svårt finna det riktiga engagemanget för den alternativa världen som kallas Second Life. Det har inget med olika personer i den världen att göra utan endast beroende på att VERKLIGHETEN kräver sin tid.
Visst har han gjort sina gästspel i den illuminerade fantasivärlden, men den riktiga geisten finns inte för tillfället.
Skriftställaren började leka lite med prims, former och färger högt uppe i den secondiska  skyn. Han tänkte måhända går det att göra något som kan locka tillbaka lusten.

Han tänkte sig ett mörkt rum. Där ting som far runt, som går fram och tillbaka, som går upp, som går ner, som snurrar runt eller gör alls ingenting.
Ting som flyger runt och lyser upp eller släcker ner.
Ting som, som den gamla visan säger, finns men syns inte eller kanske syns, men finns inte alls.
Ett pussel som aldrig blir färdigt. Inte för att det saknas en bit, utan för att alla bitar saknas, utom några få. Livets pussel, som aldrig blir färdigpusslat, det fattas jämt en bit eller så fanns det en bit för mycket. Gränslandet mellan det som finns och det som bärs osynligt, en fransig bit av fantasi.

Skriftställaren har bara börjat det mörka rummets pussel. På tunet i Art Island finns en tpapparat till det mörka rummet. Det går att besöka redan nu trots att det inte på länga vägar är färdigt.
Kanske är det som livet självt inte helt färdigt förrän vi ikläder oss träfracken och ger oss ut på en seglats i det okända, från vilken ingen i modern tid har återkommit.
Visst är det så att detta är en bagatell såväl i VERKLIGHETEN, som i den alternativa världen, som många tycks göra till sin verklighet. Men det är ganska roligt hålla på, även om det bara är för eget nöjes skull.

Tankar efter en kyligt bedövande morgonpromenad

Morgonens våta kyla trängde in i den lilla stugan, där Skriftställaren slöt filten tätare runt sig. Den ludne gjorde tappra försök att väcka den morgontrötte. Djupa hundartikulerade morgonljud väckte gradvis Skriftställaren till något mer medvetet tillstånd. Hasande fötter över golvet närmade sig kaffestationen. Snart fylldes rummet av den mest njutbara aromen av nybryggt kaffe. Skriftställarens humör ljusnade, borta var gårdagens dävhet. Misstankarna om begynnande nöffsjuka var som bortblåst.

Iklädd flera lager av ylletröjor, vindtygsjacka och regnkäder kopplade han hunden och inträdde utträdande i novembermorgonens iskalla morgonregn. Promenaden blev inte förkortad, utan tålmodigt vandrade de två den vanliga rundan. Det ska villigt erkännas att Skriftställarens tankar inte alltid var närvarande. Dock noterade han att monumentet över kortsiktigt och misslyckad kollektivtrafikpolitiskt beslut var lika icke inbjudande som vanligt. kanske, tänkte Skriftställaren, borde den miljöpartipolitiske beslutsfattaren själv bege sig ut med plastsäck och skräpplockartång och städa upp hållplatsen.

Skriftställaren och den ludne återkom efter dryga halvtimmen åter i stugan vars värem nu kändes nästan tropisk. Ett ivrigt frotterande av våt hundpäls vidtogs. Den ludne återvände belåtet till sin plats vid matsalsbordet, där han kan ha visuell uppsikt över allt det som sker i stugan.

I skrivarlyans bekväma arbetsstol, me ännu en kaffemugg värmande upptinande frusna fingrar började skriftställaren långsamt doppa gåspennan i bläcket och formulerade dagens första mening.

Kursverksamhet tycks vara populärt i den virtuella världen, präntade han långsamt. Måhända ska herr Skriftställare be sin vän den musikaliske brevbäraren att berätta för hågade deltagare hur man startar en musikalisk karriär i den virtuella världen. För egentligen kan vem som helst göra det.
Kanske vore en mer filosofisk kurs om hur vår etik och moral förändras då vi inträder i den virtuella världen också locka deltagare. Är det så att vårt medvetande flyttas till en annan dimension där verkligheten blott blir en fond inför vilken vi kan rättfärdiga vårt beteende i den virtuella världen?
Så övergår den kranke verkligheten i ett blomstrande andra liv, där det mesta kan rättfärdigas med , ... det är ju bara ett spel!

Samtal tidigt en söndagsmorgon

Herr Skriftställare vaknade varje morgon finnandes filt med tillhörande lakan försvunnit under natter. Denna söndagsmorgon var inget undantag. Han fann den ludne i köket inredande en boplats med den filt och bifogade lakan, som så mystiskt försvunnit. Efter lämpliga bannor och återställande av ursprunglig sovplats drack herr Skriftställare en kopp kaffe. Han kände hur livet sakta återkom!
Han kopplade den ludne och med ny aptit på vad agen skulle bjuda styrde han stegen mot den Napoleon Johanssons café.
Hann fann några av vännerna ivrigt inbegripna i ett samtal. Då och då hördes också ett sörplande ljud av kaffedrickande.
- Jag blir så förundrad varje gång jag ser hur barnen går upp i sina lekar, sade den alltid korrekt klädde ungdomspedagogen Kartede! De blir verkligen sina hjältar och idoler!
- Jo, men det är väl en av barndomens välsignelser, sa den före detta modellen Tyra Kilison, det är ju deras sätt att forma en identitet, utforska vem de egentligen är eller ska bli!
- Det är inte bara barn och ungdomar som lever så, sa den alltid allvetande konsulten Per-Allan Solknut! Flera arbetsplatser jag besökt har det alltid funnits vuxna, som med en liten detalj eller med val av klädsle o dyl, visar att de egentligen ville vara någon de inte är! Jag minns försäljningschefen på en större chokladindustri, som varje fredag eftermiddag bytte om till elviskostym och satt på sitt kontor och spelade Are you lonely tonight på en kam!
- Haha, skrattade Napoleon, som passerade med ett fat nygräddade äppleknyten, du menar Bosse P, ja jag har mött honom med. Han kom hit engång iförd såväl vi presletutstyrsel som gräddrosa Cadillac. Men han var nog inte möblerad som andra där uppe i hjärnkontoret, avslutade han sitt inlägg och uppslukades av cafét inre.
Herr Skriftställare noterade på sin laptop vad de morgonkaffedrickande vännerna avhandlade och mindes vad hans kusin betendevetaren Franz-Gösta brukade påstå.

" Även vuxna behöver ett rum där deras fantasier och drömmar kan bearbetas. Där de kan leva ut sina drömmar om att få vara den de ville vara men aldrig blev. Många betalar dyra arvoden, för att ligga på min soffa och berätta om detta. Andra sköter det själva på sin kammare. Det viktiga är att vi terapeuter hjälper dem att balansera dessa drömmar, så de inte kommer att leva i en lögn. Deras fantasier får ju inte gå så långt att de skadar andra. Alla tycks dock behöva ett utrymme att få leva ett andra liv..."

Tidig morgon i Arosstrand

Herr Skriftställare vaknade tidigt denna morgon. Den ludne sambon hade ivrigt med tasskrap på skriftställarens bringa markerat, en ny dag har börjat. En nybryggd kaffetår och en ostsmörgås väckte samta men märkbart skriftställaren till mer vaket tillstånd.
Han noterade att den 16 oktober 1955 ville omkring 85% av de folkomröstande svenskarna bevara vänstertafiken. Han log vid tanken på hur dåtidens politker under 8 år avstod från att lyssna på folkets röst. Nordiska rådet och Europarådets önskan om en samordnad eurpeisk trafiksyn var viktigare. Så 1963 beslöt man att folket kan bara ge råd, som icke bör ålydas, att införa högertrafik i sverige någon gång under 1967.
-Så är då politiken ett spel på annan tilja än den folket spelar på, sa skriftställaren till den sista kaffetåren.

Iförd nästan hela vintergarnityret, toppad med regnjacka, begav sig skiftställaren och den kopplade ludne ut i det kyliga duggande oktoberregnet.

1854 denna dag, drog sig skriftställaren sig till minnes, föddes också den irländske dandyn Oscar Wilde. De bitska , snillrika, dubbelbottnade meningarnas mästare. Han undrade för sig själv vad denne Oscar skulle säga om det liv som levs i de virtuella mötesplatserna. Där allt inte är vad det ser ut att vara. Där man med den virtuella tekniken kan skapa sin egen verklighet. Där den naive tror det han/hon ser faktiskt är på riktigt. Jo du Oscar W det vore en guld gruva för dig att kommentera.
Undrar om det var han som sa (eller skulle kunna säga);

"25 är en härlig ålder. I Second Life känner jag flera som varit i den ålder i flera år nu."

Likt en Adolfsson, hörde han musik från en frusen orkester. Medan den ludne intresserad nosande studerade ett grässtrå, såg Herr Skriftställare en affisch, som kungjorde att coverbander "Boiling Fakes" skulle spela i en närbekägen källarlokal. I det finstilta kungjordes att man skulle spela musik från sina stora idoler de rullande stenarna. En lika tidig flanör som skriftställaren musikkritikern kommenterade.. att det inte var på riktigt, det var bara fem grabbar som levde sin dröm.
Herr Skriftställare tittade förvånat på honom. Konstaterande att även i Arosstrand är en verklighet utbytt mot en fantasi.
Han suckade och återvände till värmen i stugan och en kaffe med en baguette med ishavssallad.
Dagen har börjat.....

Valfritt ämne

Under Herr skriftställare skoltid fanns vid svenskämnets uppsatsskrivningar, förutom en mängd olika ämnesområden att skriva om, et befriande alternativ längst ner på listam: Valfritt ämne !
Detta alternativ tilltalade mestadels herr Skriftställare!
Där blandades skrönor om flickan som älskade Essaias Tegner och hatade hon inte levde i samma århundrade. Där skrevs det om hovfotografen som vandrade vilde i de svenska fjällen. En skröna om det pratande badkaret. Vikingen som lärde sig köra bil! Ja många figurer passerade förbi. De flesta var rena påhitten, andra lånade drag av människor Herr Skriftställare mött under sin då korta vandring på jorden. Sömmerskan Elvira var en sådan halvpåhittad tant. Egentligen var hon syster till min Mormor. Tillsammans drev de en sytillbehörsaffär. Elvira var den som stöd för ändringsskrädderi och mormor affärskvinnan som stod i butiken och sålde trådrullar och spetsar, nålar och tyger!
Herr Skriftställare förstod tidigt att besöka affären, för då vankades det limpsmörgås med ost och kaffe med mjölk och TVÅ sockerbitar! Att Limpsmörgås var så attraktivt, berodde på att Skriftställarens fader under en längre period var ivrig så kallad frisksportare! Det betydde att normalt bröd inte gillades, utan han påtvingade den övriga familjen ett grått btöd, som uppskuret i tunna skivor mest liknade och smakade masonit!
Herr Slriftställare har under en längre tidsperiod nästan daglogen gästat Second Life. Vid flera tillfällen har detta program stått honom upp o halsen och han har tagit kortare och längre avbrott. Ibland har jan undrat om Second Life mestadels är till för den generation, som avundsjukt tittat på hur barn elle ryngre syskon lekt med LEGO eller Barbiedockor. Kanske tillhör du dem som under natten, när alla sov, i smyg, i ficklampas sken byggde med Legoklossar eller spelade dockrollspel med barnens/syskonens Barbie och Ken!
Så plötsligen för ett antal år sedan erbjöds detta VuxenLego, detta VuxenBarbie/Ken... som kallas Second Life.
Där fiction blir verklighet, där vuxenhetens mognad förbytts till barnens hämningslösa fantasilekar. I secon Life blev jag plötsligen den, som verkligheten förvägrat mig! Där kunde jag bli modell, husbyggare,kläddesigner, fotbollsproffs, ja till och med musiker och konstnär! I skräck över att verklighetens partner skulle upptäcka fann/finner många förtjusning i att hitta nya partners, ja till och med gifta sig en gång till!!!
"ja, men det är ju bara en lek och vi har ju själva valt!"
Så är det kanske men ibland behöver man en paus och besinna sig, att låta verkligheten få bli herre i livet igen.
Herr Skriftställare vill genast understryka att den partner han har i Second Life är det käresta han känner i alla liv!
Så blir då verkligheten ett Second Life och Second Life en verklighet....ibland behövs dock en paus så att verklighet får förbli verklighet och second life förbli ett second life!



Vi höres och synes i verkligheten eller i något virtuellt gathörn!