Mellan lek och verklighet

När skriftställaren för  månader sedan beslutade att börja blogga, hade han en föresats, att bara skriva när lusten att skriva fanns.
Just nu finns ingen lust!
Allt för mycket RL hämmar det lustfyllda att skriva.
Allt för lite SL ger inga uppslag till att skriva!
Men var mer då i SL, skriker folk!
Den tiden kommer , tänker Skriftställaren och tuggar frustrerad på pennskaftet.

Dagen i Arosstrand har börjat kallt. Kyliga vindar har letat sig under lagren av värmande plagg.
Den ludne har luktat på otaliga slarvigt markerade gula asterisker i den vita nederbörden.
Verklighetens människor har mötts på upplogade gångbanor.
Rimfrostord värmer inte frusna själar.
.
Meterhöga snövallar förvandlat kända gångbanor till labyrintiska irrgångar.

Irrgångar i gränslandet mellan verklighet och en spegelvärld.
Bloggars självgoda kommentarer om egen viktighet, där en spegelvärld tycks mer verklig än den verklighet, som trots allt bör vara den mest verkliga verkligheten.
Overklighet blir verklighet.
Drömmar om det som kunde vara blir mer en sann verklighet!
Lev drömmar.
Fly verklighet.
Vi ses säkert i den vägkorsning där verklighet möter fantasi och drömmar!

Denna dag värd att minnas

Herr Skriftställare konstaterade , efter att ha läst en mängd tidningar till morgonkaffet, att gårdagen innebar en myckenhet av celebrering av Berlinmurens fall.

Han har alltid haft en tanke om att egentligen borde det vara dagen efter man firar. Dagen efter, den dagen då man insåg att allt inte bara var en dröm. Det hade verkligen hänt.

Den 10 november höjer Herr Skriftställare morgonkoppen med Zoegas bästa rostning och celebrerar att det var ingen dröm... det var verklighet!

Drömmen de drömt om frihet, om frånvaro av misstänksamhet och förtryck var verklighet också då de vaknade dagen efter!

Ett ensamt stearinljus lyser morgonens verklighet!