Se det var en resa det....

Skriftställarens ansikte antog alltmer likheter med sonens basfiolsfodral. Stort och avlångt.
Han tittade med förvåning på det julkort han höll i handen.
Visserligen var det den tjugofjärde, men helt fel månad.
.
Hans näsborrar  skälvde lätt av den tydliga lukten av surkål.
Försiktigt lät han julkortet bli luktat på.
Med den doftkänslighet, som utmärker en god matlagare kunde han ganska snart avgöra vad som hänt.

I mitten på december i Herrans år av tvåtusentio lades julkortet på en röd postlåda innanför murarna i Visby.
En något förvirrad  postal tjänsteman på gurtarnas ö fastslog att Västra Aros med säkerhet var huvudregion i östra grekland. Därav den omisskännliga lukten av ouzu och fetaost.
I östra Grekland sitter en lätt berusad grek och tittar med dimmiga ögon på julkortet.
Västra Aros, funderade han och efter en stund beslöt han detta troligen var en felskrivning för West Virginia.

Några dagar senare sitter en kvinnlig posttjänsteman i en liten stad uti det stora landet i väster och tummar drömmande på ett julkort från Visby. Några droppar av barbecuesås letar sig till kortets högra nedre hörn. Hon är övertygad om, att någon i hennes släkt nämnt ett Arosa. Hon ringer sin mamma, som om inte med säkerhet, så dock ett till visshet gränsande ovisshet menar att att det måste vara Europa. Bayern skriker de, båda samtidigt.

Med av surkål och bratwurzt flottiga fingrar vrider en posttjänsteman i lederhosen på det lilla julkortet. Västra Aros, tänker han tankfullt. Han slår ivrigt i en postal katalog och finner slutligen ett namn, som han tycker passar.
I mitten av januari år tvåtusenelva stirrar en något förvirrad postal tjänsteman på gutarnas ö på ett julkort.
Erkännande sin okunnighet konfronterar han sina medarbetare. En av dem  tror sig veta att det på fastlandet finns en sådan stad. De kollar en bilatlas för fastlandet och ser att det äger sin riktighet.
Så kommer det sig att Skriftställaren den 24 januari tvåtusen elva kan läsa en kär hälsning från en från fastlandet flyktad syster.
Skriftställaren samlade sig och försökte se något positivt i postens tillkortakommande.
Med ett snett, ganska ironiskt, leende tänkte han:

Du syster yster, i år var du allt ute i god tid!

Rapport från verkligheter

Det har slutat snöa nu. Marken insvept i ett tunt nysnötäcke. Den ludne sambon och Skriftställaren himself har beslutat att kombinera dräneringspromenad med inköp av nödvändig materia att inmundiga lite senare. Så en helt vanligt dag.

I den andra verkligheten har en av de stora konsthändelserna haft sin början. Art Maze, som exponerar drygt 30 olika SL-artister och en kalejdoskopskakare, har startat med en strid ström av besökare. Skriftställaren och Andra var där mitt i natten och hälsade på besökare i den gemensamma utställningslokalen.
Uppfinningsrikedomen är stor hos den månghövdade utställningsskaran. Här vet man hur scripta en prim. Här vet man hur använda megaprims  och texturer. Det är inte utan, att Skriftställaren rekommenderar ett besök.  En maze att med förtjusning vandra vilse i. En maze att finna det egna rummet där upplevelse skänker eftertanker eller bara stilla ro!
Nu ska Skriftställaren ut och halka på nederbörden i samverkan med luden sambo.
Livet är glatt!

Så svart det blev

Skriftställaren skulle som vanligt aktivera dataapparaten  arla om morgonen. Han brukar göra det för att läsa inkomna email och kolla vad familjen haft för sig.
Apparaten surrade igång så där elektroniskt hemtrevligt, som den alltid brukar göra.
Plötsligen blixtrar det till på bildskärmen och ett meddelande talar om at5t tangentbordet inte längre fungerar. Han ombedes kontrollerar att samtlig kontakter mellan tangentbordet och datan verkligen är korrekt anslutna.
Han gör nödvändiga kontroller och startar om dataapparaten.
Elektroniskt surrande hemtrevnad fyller rummet som ljudet av flitigt surrande bin på väg till kupan.
Han stirrar på bildskärmen.
Den är alldeles svart. Nå. den lyser väl upp snart. Det är väl så att man vill det ska gå snabbare än det verkligen gör, så hys tålamod skriftställaren!
Inget! Intet. Nada!
Bildskärmen är och förblir svart. Svartare än två sotare i kolkällare.

Fångad i sin verklighet, utan kontakt med den virtuella världen.
Inget litet fönster, som lyser upp. Inget virtuellt solsken lyser upp för skriftställaren. Han blir fånge i sin alldeles egna verklighet.
Högstövlarna på!
Pulsande ut i det förråd, han hoppats inte skulle besöka förrån snön smält undan. Reserervskärm och reservtangentbord letas fram. Kånkande genom snö till luden sambos gapande förvåning.
Apparater bäres ut, apparater bäres in.
Sladdar anslutes.
På nytt surras det elektroniskt hemtrevligt.
Se!
Skärmen lyser upp.
Tangentbordet lyder minsta tryckning!
Nu blev det elektronisk vår i Skriftställarens stuga.
Nu kan verkligheten även bli virtuellt verklig.

Med vånda å glatt humör

Till sin egen stora förvåning hade skriftställarens kalejdoskopbilder accepteras för att visas på en konsthändelse. Zindra Expos Art Maze, som tar sin början den 21 januari.
Vid flera tillfällen har han vandrat omkring och sett hur andra med skicklighet och talang byggt upp fantastiska skapelser, så väl utställningsutrymme som bildverk. I sanning kan sägas att ingen gjort en tavla, ingen har fallit ur ramen utom möjligen skriftställaren själv då.

Art Maze är projekt, som drivs i samverkan med Linden Lab och hur många artister som medverkar blir  han inte klok på. De står konstnärer som spön i backen på de utrymmen som finns tillgängliga. På ett hörn finns även herr Kalejdoskopskakaren med. Hans bilder har inga dolda budskap, utan är hans lust till form och färg som skakats fram.
Att skriva blogg blir allt mer sekundärt. Så de få blogginlägg som här kommer publiceras, får eventuella läsare  läsa flera gånger i stället.

Eller inte läsa allt!






Kan också meddela att efter flera promenader i tövädret, så är det glatt!