Se det var en resa det....

Skriftställarens ansikte antog alltmer likheter med sonens basfiolsfodral. Stort och avlångt.
Han tittade med förvåning på det julkort han höll i handen.
Visserligen var det den tjugofjärde, men helt fel månad.
.
Hans näsborrar  skälvde lätt av den tydliga lukten av surkål.
Försiktigt lät han julkortet bli luktat på.
Med den doftkänslighet, som utmärker en god matlagare kunde han ganska snart avgöra vad som hänt.

I mitten på december i Herrans år av tvåtusentio lades julkortet på en röd postlåda innanför murarna i Visby.
En något förvirrad  postal tjänsteman på gurtarnas ö fastslog att Västra Aros med säkerhet var huvudregion i östra grekland. Därav den omisskännliga lukten av ouzu och fetaost.
I östra Grekland sitter en lätt berusad grek och tittar med dimmiga ögon på julkortet.
Västra Aros, funderade han och efter en stund beslöt han detta troligen var en felskrivning för West Virginia.

Några dagar senare sitter en kvinnlig posttjänsteman i en liten stad uti det stora landet i väster och tummar drömmande på ett julkort från Visby. Några droppar av barbecuesås letar sig till kortets högra nedre hörn. Hon är övertygad om, att någon i hennes släkt nämnt ett Arosa. Hon ringer sin mamma, som om inte med säkerhet, så dock ett till visshet gränsande ovisshet menar att att det måste vara Europa. Bayern skriker de, båda samtidigt.

Med av surkål och bratwurzt flottiga fingrar vrider en posttjänsteman i lederhosen på det lilla julkortet. Västra Aros, tänker han tankfullt. Han slår ivrigt i en postal katalog och finner slutligen ett namn, som han tycker passar.
I mitten av januari år tvåtusenelva stirrar en något förvirrad postal tjänsteman på gutarnas ö på ett julkort.
Erkännande sin okunnighet konfronterar han sina medarbetare. En av dem  tror sig veta att det på fastlandet finns en sådan stad. De kollar en bilatlas för fastlandet och ser att det äger sin riktighet.
Så kommer det sig att Skriftställaren den 24 januari tvåtusen elva kan läsa en kär hälsning från en från fastlandet flyktad syster.
Skriftställaren samlade sig och försökte se något positivt i postens tillkortakommande.
Med ett snett, ganska ironiskt, leende tänkte han:

Du syster yster, i år var du allt ute i god tid!