Så svart det blev

Skriftställaren skulle som vanligt aktivera dataapparaten  arla om morgonen. Han brukar göra det för att läsa inkomna email och kolla vad familjen haft för sig.
Apparaten surrade igång så där elektroniskt hemtrevligt, som den alltid brukar göra.
Plötsligen blixtrar det till på bildskärmen och ett meddelande talar om at5t tangentbordet inte längre fungerar. Han ombedes kontrollerar att samtlig kontakter mellan tangentbordet och datan verkligen är korrekt anslutna.
Han gör nödvändiga kontroller och startar om dataapparaten.
Elektroniskt surrande hemtrevnad fyller rummet som ljudet av flitigt surrande bin på väg till kupan.
Han stirrar på bildskärmen.
Den är alldeles svart. Nå. den lyser väl upp snart. Det är väl så att man vill det ska gå snabbare än det verkligen gör, så hys tålamod skriftställaren!
Inget! Intet. Nada!
Bildskärmen är och förblir svart. Svartare än två sotare i kolkällare.

Fångad i sin verklighet, utan kontakt med den virtuella världen.
Inget litet fönster, som lyser upp. Inget virtuellt solsken lyser upp för skriftställaren. Han blir fånge i sin alldeles egna verklighet.
Högstövlarna på!
Pulsande ut i det förråd, han hoppats inte skulle besöka förrån snön smält undan. Reserervskärm och reservtangentbord letas fram. Kånkande genom snö till luden sambos gapande förvåning.
Apparater bäres ut, apparater bäres in.
Sladdar anslutes.
På nytt surras det elektroniskt hemtrevligt.
Se!
Skärmen lyser upp.
Tangentbordet lyder minsta tryckning!
Nu blev det elektronisk vår i Skriftställarens stuga.
Nu kan verkligheten även bli virtuellt verklig.