GOOD NEWS Nyhetsbyrå

Skriftställaren satt och läste inkommande notiser på den mer än ålderdomliga teleprintern. Han vet att det finns modernare grejer, men han gillar det manande printersmattret, som signalerar något nytt har kommit!
Hans ögon fastnade på en nyhetsnotis från den okända  nyhetsbyrån GOOD NEWS.
Notisen var liksom glittrande självlysande:


"Under de sista  24 timmarna har mängder med människor jorden runt avstått från att göra eller säga elaka saker mot varandra."

Man ska inte leva i det förgågna, men alltid lär man sig något av historien!

För flera hundra år sedan runtom i världen försiggick ett drev.
Moralens väktare av så väl religiös som annan livsyn jagade häxor trollkonor och trollkarlar!
Det räckte med att någon sa.. jag har sett... jag har hört...
Så var drevet igång!
I mörka slutna rum band man den väv som skulle leda till fällande dom!
Unga och äldre , företrädesvis kvinnor, togs till fånga,  i bästa fall summariska rättegångar. dödsdomar. Tusentals  brändes på bål, för att någon tolkat, sett, hört annan säga....

Historien har lärt oss... det var inte häxorna, trollkonorna som var skyldiga,
utan de som sprang med rykten, jagade häxor, trollkonor, trollkarlar, de som dömde, oftast utan rättegång!

De var de anklagande som var de skyldiga, så lär  en titt i historiens backspegel!
Måhända kan det idag lära oss att vara mer varsam med ord och tillmälen!

Flashback från skolbygge i Bangladesh

Dagligen undersöker Skriftställaren och den ludne sambon bostadslyans närområde. Detta är inte minst påkallat av den lednes önskemål om att dränera systemet utomhus.
Dessa bevattningspromenader innebär en mångfald av möten och observationer av människor och ting på bostadsområdet. Inte bara årstidens skiftningar följes, utan även byggnationer, bilbestånd och busskurers placering.
För tre veckor sedan fann Skriftställaren att någon lämpat av en stor gallerförsedd grind på ett ställe nordost om det utlokaliserade hotellet och rakt söder om detsamma hade en hög med staketnät avlastats.

Skriftställaren förstod genast sambandet. Under sommaren har flertalet bilar haft påhälsning av oönskade glaskrossare och bilradionappare. Här skulle det byggas en inhägnad parkering med från hotellets reception fjärröppnad gallergrind. Skriftställaren och den ludne tittade i samförstånd på varandra och konstaterade att detta borde vara gjort på några dagar.
Men den påföljande veckan hände ingenting. Jo småbuset hade försökt släpa bort den stora grinden.
Skriftställaren misstänkt starkt att nu får han följa logistikerns värv i verkliga livet.
10 dagar efter det att arbetsmaterialet avlastats kom så MARKÖREN. Han gick runt med en tumstock och en sprayflaska med blå färg. Mellan två promenader hade så den tilltänkta inhägnade parkeringen försetts med blå kors och några blå linjer.
Dag 11 kom GROPGRÄVAREN. Med en bullrande bensindriven jordborr borrade det hål på plats markerat med blått kors.
Dag 12 hände ingenting!
Dag 13 kom STOLPPLACERARE och GJUTARNA. Försedda med laserpass, vattenpass och färdigblandat betong utplacerades nödvändiga stolpar och hålen fyllde med betong.
Dag 15 placerades den tunga grinden på plats med hjälp av  lyftkran. Det borrades i betongplatta och grinden fästes med stora bultar. Några timmar senare anlände ett glatt arbetslag och placerade ut nätet, som fästes med skruvar och speciella distansbrickor. Det hela började faktiskt likna en inhägnad parkeringsplats.
Dag 20 kom så TAGGTRÅDSUPPSÄTTARNA och med tre liner taggtrådar begränsas möjligheten  att medels klättring passera över staketet.
Allt ät nästan klart, men ännu väntar vi på att resterande staket ska sättas upp och Gallergrinden inpassas i sin skena.
Små buset har redan tränat på att klättra över staketet, då parkeringsägarna haft vänligheten uppsätta en rörelsestyrd strålkastare på en påle strax innanför stängslet. Denna påle kommer väl till pass för att utan större hinder klättra över staketet!
Skriftställaren är nästan säker på att det byggarna vinner i effektivitetsbesparingarar förlorar de på  transportera arbetarna mellan olika byggnadsplatser på andra sidan stan eller för den delen i närliggande tätorter.
Vad har nu allt detta med Bangladesh att göra?

Ja inte mycket! Skriftställaren drog sig bara till minnes hur en skolbyggnad, som skulle färdigställas emellanåt stod helt  tom på¨arbetare. Inget hade vi hört... och själva var vi inte kunniga i att bygga.
Svaret kom tre dagar senare när arbetarna återkom till skolbygget. Förklaringen vi fick, var att fisken gått till i Bengaliska viken!

Då blev skolbygget väldigt lågprioriterat!

Gogol Bordello PALA TUTE

Det händer det dyker upp från ingenstans.
MUSIKUPPLEVELSE
Gogol (ett namn som nästan passar som hand i handske på internet) Bordello blandar friskt bland musikaliska influenser. Det romska musikarvet får bl a  en touch av såväl punk, som contry,  rock och blues. Sedan kryddat med genuin spelglädje och spelmansyra.
I omkvädet kan man även höra latinamerikanska influenser och då inte minst från den latinamrikanska popdängan Camisa Negra!
Smaka på detta och jag är säker på du kommer att tycka att roms musik inte bara är Gypsy Kings!

Nostalgisk eufori

Skriftställaren noterade att Sundets Pärlas fotbollsstolthet nästan passerade "di blåe" och kampen om vilket skånelag som vinner allsvenskan är åter en öppen affär.

På den tiden då ett Olympiabesök var en given  händelse varannan söndag var alla fotbollsspelare betydligt äldre än Skriftställaren. Vilken skillnad mot idag! Idag då alla fotbollssparkare är betydligt yngre än Skriftställaren. Men spänningen består!
Den laglojalitet, som spelare som Sven "Butti" Espling, Sven-Ove Svensson, Gerhard Andersson, Lars-Erik Ahlberg, Bengt Salomonson och Kalle Svensson med flera skapade hos Skriftställaren har överlevt såväl flytt till bandymetropol, som kortare och längre utlandsvistelser.
De rödblåa bollkämparna var alltid i pojkgänget betydligt mer intressanta identifiera sig med än de blåes Prawits Öberh, Tore Svensson, Bengt Lindskog, Ingvar Swahn, Bo Larsson med flera.

Det var de rödblåas hjältar man ville vara när pojkgänget sparkade boll på gatan eller lyckades smita in på Magnnus Stenbocksskolans grusplan. Skolgården låstes efter schemalagd tid och mmed jämna mellanrum jagades vi bort av skolvaktmästarna.
Med samma självklara elegans som de rödblå gjorde mål på Olympia, så gjorde vi mål antingen mellan upplagda tröjor eller på skolgårdens trämål.
I skriftställarens ögon har Helsingborg redan gjort mer än vad som förväntats. Redan nu med tre omgångar kvar har man skrapat hop sex poäng mer än vad vi "experter" siade om före allsvenskans start i våras!
Skulle nu Malmö gå å vinna, så får ju vi exhelsingborgare glädjas åt att de tränas av en helsingborgare!
Så Skriftställaren blir nog nöjd hur det än slutar.
Mest nöjd blir han dock om de rödblå skulle lyckas passera de blåe på upploppet!

Lit4e mer inte så vanligt

Efter att ha avnjutit underhållning  i televisionsapparaten... något bollsparkande från stövellandet, beslutade skriftställaren att göra ett nedslag i det andra livet.

Han begav sig till Regionen SilentNigth, för att ge respekt till Ikaros och hans Helena.
Skriftställarens dator eller om det är modemet är ibland inte helt överens med Skriftställaren om vad som ska fungera. Det var roligt att så mycket folk hade anlänt och de tycktes alla trivas på denna region.
I ock för sig kan man jy fundera på varför vissa artister väljer att framföra musikstycken, som de i kommentar säger att de inte helt behärskar. Men är det någonstans man ska göra det är det väl i Second Life.

Då det blev dags för Bara Jonsson att framträda beslutade Skriftställarens dator att nu fick det vara nog. Ljudet försvann och efter ett tag även skriftliga kommentarer. En förstenad bild hängde länge kvar. Skriftställaren förstod att det var en så kallad frysning!
Beslut att dränera luden sambo under kvällspromenad fattades !
Vid återkomst till de virtuella världarnas värld talade inloggningen om att önskad inloggningställe inte var klart.

Beslut om att istället besöka den göda vännem Midnattsdotter på hennes Fridestock fattades.
Som alltid blir man hjärtligt välkomnad  värdinnan- Hon och hennes medarbetare lyckas alltid skapa en varm atmosfär, som gör att folk från olika delar av vår värld känner sig hemma och välkomnad.
Skriftställaren  hyser den största förståelse för att det är svårt att balansera ljud från instrument och sång, utan tillgång till mixer. Men samtidigt ger ju denna obalans en närhet och verklighet, som kasettbandskonserterna i Second Live saknar.
Mercury Madzuko, i vars slutnummer Skriftställaren anlände, lyckades i denna sång väl förmedla känslan av längtan efter någon speciell.

Engrama som följde därpå blandade friskt i stämningsläge och musikstil. Enyas pneumatiska musik kändes väl närvarande, men med en latinsk touch. Det var i det mer latininspirerade musikstyckena som sångerskans röst kom till sin bästa rätt.
Även om Skriftställaren inte i allt kan instämma i den ovavtionsliknande beundran, som gästerna gav uttryck för, så konstaterar han att Engrama är bland de bättre liveuppträdande han hört i den virtuella världen.

Med önskan om att de närvarande ska tänka på sina kamelers välfärd, påminde Skriftställaren om att förse dessa husdjur med varma fotbeklädnader innan de släpptes ut för natten. När denna önskan var utsagd, återvände Skriftställaren till en verklighet av somn och väntan på söndagen!.

Inte så vanligt

... att Skriftställaren lämnar sin skyddade verkstad och beger sig ut bland vanligt folk. Fredagkvällen var dock ett sådant tillfälle. Han hörsammade en kallelse och besökte det nya tillhållet för de som gillar RAJRAJ. Ett socialt sammanhang där man alltid hälsas välkommen, fredagkvällen var inget undantag.

Det kan vara riktigt behagligt och avslappnande att befinna sig mitt i bruset. Belzez väl valda musikskivor. Insiktsfulla och ibland inte helt meningsfulla kommentarer far som ljumma sommarbrisar mellan de dansande.
Efter ett tag kallade verklighetens sömn på Skriftställaren  och med en önskan att förse nattutgående kameler med värmande yllesockar försvann Skriftställaren in i sömnens dimma.

Kan ni läsa detta är det gott hopp om att han vaknat ur dvalan och verkligen skrivit detta.
Men helt säker kan man aldrig vara!

Det var då...

, då den ljusnande framtid ännu var ett hopp för abiturenterna. Skriftställarens och hans kamrater, Mange, Bosse, Birgitta, Annika och Lena, gick hårt in för att vara "svåra". Svåra kulturellt sett. Vi älskade gå till bibliotekets hörsal och uppleva diktläsning. Diktläsning var kanske att ta i.

Uppläsaren kom in i en mörklagd sal med pannlampa. Han ställde sig och titta på publiken.
Vi satt alla tyst förväntansfulla.
Den pannlampsförsedde poeten teg under en minut. Sedan tog han fram en hammare, som han dolt innanför manchesterkavajen. Han la upp sin hand på det lilla bordet.
Tystnad!
Sakta förde han hammaren i en parabelliknande båge och lät hammaren med ett snärtigt ljud träffa handen.
Nu vidtog en lång tystnad. En tystnad som gränsade till pinsam längd.
Pannlampans sken panorerade över publiken.
Till slut kom det... det förlösande ordet:

AJ!

Vi jublade i hänfördhet över denna verbala existensiella ångest! Eller vad vi nu kunde ha tolkat det som!

Det var i denna anda som Skriftställaren, Mange , Bosse, Lena, Annika och Birgitta skulle sätta upp en teaterpjäs på en av stadens ungdomsgårdar. Troligen kallades den " ingen ser vad som händer bak trädets stam! " Eller något liknande meningslöst. Skriftställaren vill idag inte gärna kännas vid detta teaterstycke, som i ärlighetens namn inte hade mycket till handling eller för den delen dialog heller.  Han vill minnas att det hela gick ut på att få med så många ordvitsar som möjligt, typ:
Nu barkar det åt helvete!
Om du stammar blir du stamanställd!
Det där var kvistigt!
Träd tråden!
I Löv you, en replik som vill visa på vår internationella solidaritet!
För att skyla över bristen på handling, dialog och annat  för ett teaterstycke nödvändigt innehåll, drog vi ut på pauserna mellan akterna, så långt vi kunde.

Mange och skriftställaren vattnade en liten planta i en kruka. De tillförde näring av olika slag. De gav kommentarer till den allt mer otåliga publiken, att de behövde ett träd för handlingen i sista akten.

I varje aktpaus, så byttes den lilla plantan ut och ersattes med en något större. Ihärdigt vattnades den!
Till slut tvingades de i sista akten att korta av denna med hänvisning till att trädåterväxten inte var så god, som de hoppats.
Den gode tidningskrönikören, som var satt bevaka ungdomsgårdarna, konstaterade torrt dagen efter att pauserna utgjorde 80 % av de den fem akter långa föreställningen.
Det behöver väl inte tilläggas, att de fem inte fick fler engagemang!

Nä, det blev inget....

Skrifställaren satt ner och betraktade håglöst det vita papperet i den gamla Remingtonen. Han hade förgäves sökt få de i tanken formulerade meningarna att materialiseras på pappret. Det ville sig inte!
Att säga att det inte ens blev ett kommatecken, vore dock en överdrift. Ty när han skulle borsta bort en liten svart partikel, som solkade det vita pappersarket, visade det sig vara just ett kommatecken.
Samtalet med den äldre finska kvinnan, som pantade burkar i den lokala butiken, ville inte bli fästat på pappret.
Sammanträffandet med gamla arbetskamrater, som återigen hade en planeringsdag... nä processdag heter det visst numer,... om samma saker som vi planerade/processade om 1993, gav bara en fadd eftersmak och ville inte låta sig beskrivas i ord.
Mötet med de två unga syrianska pojkarna, som försökte provecera bråk, kändes bara tjatigt. Den enes fader hade samma "spela-tupp-fas" för 25 år sedan.
Skriftställaren känner ålderdomens ältande och brist på nytt föga inspirerande. Han känner sig nöjd med sig och sitt. Han har inget behov av att ta över andras framgångskoncept för att stå i centrum.
Nej något helt nytt ska det vara, något som ingen gjort förut, då komme ungdomen åter. Men det är en annan historia och den som lever får se!
Något nytt är på gång....

Konstskandal

Det var uppror bland de konstälskande innevånarna i den lilla staden Arosstrand.
Vågorna i den naturhamn som Trångtjärns vik  utgjorde hade ännu inte tämjts av vinterns förlamade kyla. Innevånarna hade ännu inte uppsökt sina vinterviste med mysiga brasor och varm toddy.
På stadens café Bruna Bönan hade de konstälskande samlats.
Huruvida stadens prima målarinna Kladde-Maja Spleen skulle lägga penslarna och palettknivar på hyllan var det stora samtalsämnet.
Det hade nämligen visat sig att den magra konstnärslön hon åtnjutit av stadens myndigheter nu skulle dras in. Den allmänna sparivern hade också nått kulturens område. All icke-kommersiell  kultur skulle gå på sparlåga, menade kulturpolitikerna. Den konst som inte kan överleva av egen kraft är inte en konst vi vill befrämja sa de.
Ryktet hade gått att Kladde-Maja Spleen inte längre hade råd med annan fär än  den vita färgen.

Kulturmecenaten Inge Verde menade dock att denna ny situation hade gett Fröken Spleens konst en  ny dimenssion.
- Se bara på hennes senaste Tavla "Vita Frun på vintersemester"! Visst, har hon, fortsatte han lyckats fånga fruntimrets sensuella längtan efter en ny ungdom med hänförande penselskicklighet. Man kan riktigt ana hur den Vita Frun längtar till varmare trakter, till sol bad och en läskande Pina Collada
- Näru, sa den mer insatte teckningslärarinnen Rita Janill, det säger du bara för att du inte voll sponsra henne längre. Hennes verk saknar nu den skärpa och vitalitet, som hennes mer färglada bilder gav!

Med en av sparsamhet driven envishet fortsatte mecenaten Inge Verde att hävda att hennes  senaste bilder på ett helt nytt sett pekade på kulturens utsatthet i ett postkulturellt samhälle.
_ Se bara på denna bild, som så tydligt visar hur konsten marginaliserats i vårt nutida sammanhang.
Denna bild kallar hon "Musikanten" och jag har själv hört henne säga att det är hennes protest mot våra kulturpolitiker, för vilka en god middag med tillhörande dryckjom är mer eftertraktat än att göra ny inköp till stadens konstmuseum.
_ Jag vet inte om jag håller med dig helt därm sa Rita Janill. Tycker nog att hennes senare bilder helt fallit ur ramen för vad som ska betraktas som konst.
Skriftställaren avlägsnade sig med de debatterandes hetsighet ringande i öronen. Han vet dock att det vore synd om konstnärer bara skulle ha råd med vit färg, för att kulturpolitiker mer lystet ser på konst , som betalar sig själv.

Det är inte lätt...

Skriftställaren besökte lokala ICA-butiken under fredagen. Tre unga pojkar i dryga körkortsåldern gick omkring bland varuhyllor och kyldiskar. De kommenterade högljutt varor och personer som inte hade Sverige som ursprungsland. En del kommentarer var faktiskt ganska fyndiga, men även fyndiga kommentarer kan såra.
Skriftställaren fann sig föranlåten att upphäva sin röst och bad de tre att spara sina kommentarer till hemkomst och förströelse i pojkrummet. Detta fick till fäljd att Skriftställaren beskylldes för att vara antisvensk och icke hava respekt för vare sig för demokrati eller till dett begrepp hörande åsikts- och yttrandefrihet.
Övriga butiksbesökare drog sig tillbaka. Skriftställaren uthärdade i åsikten att man må ha såväl yttrande- som åsiktsfrihet, men att dessa friheter bör inte tas i syfte att såra eller trycka ner andra. Kan inte säga att de skildes åt i någon enighet eller såt vänskap.
De tre följde efter Skriftställaren och den ludne på behörigt avstånd. De kom lyckligt och väl hem. Dukade fram en kaffebricka och satte sig mer vid datorn.
PANG!
PANG!

Två råa ägg träffade med kraft fönsterrutan och en gelartad äggmassa rann sakta ner för fönstret!
Skriftställaren tittade ut och såg de tre anhängarna till främlingsfientlig politik skynda bort!
Med bilrutespolvätska, fönsterputs , degskrapa och fönsterskrapa gjordes rutan ren.
Skriftställaren konstaterade att varhelst anhängare till en främlingsfientlig politik drar fram, lämnar de avfall efter sig!

MARIO VARGAS LLOSAS årets Nobelpristagare i litteratur

Skriftställaren hade funderat ut gem kandidater som mottagare av årets Nobelpris i Litteratur.

Att MARIO VARGAS LLOSAS fanns med bland kandidaterna, skulle man i bland travspelarna kallat  "en fidus". Han har väl funnits med bland de förhandstippade de sista 20 åren. *ven om priset nästan känns postumt är han en värdig vinnare. Heder åt honom och hans många böcker.

Fast nog tycker Skriftställaren att det varit mer häftigt om den unga algerisk-frnaska lyrikern NINA BOURAOUI fått priset.

Men det gör inget nu har Skriftställaren en ny "fidus" för de närmsta 20 åren!

Nobel och pris till bokskrivare

Så här timmarna före offentligörandet av  vem som får årets Nobelpris i litteratur, sitter Skriftställaren och funderar på vem, som äran och guldet ska få!
Att västeråspoeten Tomas Tranströmer (även om han numer bor i Stockholm) skulle få priset , tycker Skriftställaren låter  otroligt. Han har ju redan fått Nordiska Rådets pris och det gör honom lite på sidan av akademins ranking.Snarare är der väl så att Akademin vill premiera någon från stora vida världen.
Någon exiliranier som skriver stora verk kan Skriftställaren inte påminna sig.
Däremot kanske en arabisk författare kan ligga bra till.. den  ålderstigne ADONIS kanske?
Eller varför inte en av latinamerikas stora roman författare... MARIO VARGAS LLOSA?

Eller vill Akademin premiera en kvinna så finns ju både JOYCE OATES,  SVETLANA ALEKSIJEVITJ,  eller varför inte den mer yngre NINA BOURAOUI?


Nåväl klockan 13.00 får vi höra om AKADEMIN hittat en för alla totalt okänd pristagare!
Skriftställaren laddar upp med tacos och pepperonistinn köttfärssörja.. å en tjeckisk öl med det konstiga namnet!

Vi har ingen politik, så vi måste får er tro att vi är martyrer

Flertalet av Sverigedemokraternas riksdagsgrupp valde att teatraliskt lämna den fudstjänst som inledden det Svenska Riksmötets öppnande.
Detta för att man inte gillade att predikanten underströk att alla människor har lika värde. Och vikten av att denna synpunkt torgförs.
Skriftställaren upplever det så att denna politiska grupperingar så osäkra i sin roll som rikspolitiker, att de väljer se konspirationer och elakt  förtal, där de finner minsta antydan till det.
Hur i alla världens dagar skall denna politik, som aldrig egentligen stötts och blötts mot andra åsokter överleva fyra år i den svenslka riksdagen.
Ska man söka martyrrollen och lämna utskottssammanträden och plenisalar, så fort man inte får som man vill.
Partiets vice ordförande, som inte tillhörde dem som lämnade gudstjänsten, tillfrågades i teve om några aktuella  politiska frågor. Han kunde inte svara, för som han sa, de hade inte diskuterat frågorna.
Sverigedemokraterna förvandlar svensk riksdagsdebatt till kaotisk cirkus redan innan arbetet egentligen påbörjats!

I politik är sanningen subjektiv.....

Skriftställaren har länge funderat på vad det är som gör att vissa så kallade politiker ser sina hjärtefrågor som sanning och fakta. Senast är det företrädare för Sverigedemokraterna som med stort allvar hävdar att de är ägare av sanningen.

Deras utrikespolitiska talesman herr Ekeroths uttalande kan ge en bild av varför det är så. Som grundbult i sin åskådning är att det finns en konspiration... en islamisk konspiration. Utifrån denna  upplevda sammansvärjning bygger man sin samhälls- och världssyn. Man har så enkelriktad speglad allt i denna sammansvärjning av islamister, att spegelbi9lden blir deras verklighet. En förenklad verklighetsuppfattning,  som man klär i ofta nationella domedagsbilder, ...den svenska nationen dör i en suck, givande efter för islam!
Grundar man sina uttalande och åsikter  enkelriktat i denna spegelbild av en förenklad verklighet, så blir det ju en sanning för dem. En  "sanning" som erbjuder enkla förklaringar för de många, som av olika anledningar känner sig svikna av de , de tidigare känt tilltro till.
Man pratar om "massinvandring till Sverige"... en immigrationsnumerär som utgör promille av världens flyktingar. Man pratar om invandring, som stjäl arbetstillfällen från svenskar, vilket inte är sant. Man talar om mångkultur utan att definiera vad det är. Ingen har Skriftställaren veterligen definierat detta ord!
Hela den politiska agendan bygger på en förenklad världs- och samhällssyn.
Det är med förskräckelse för vad  denna politikergrupp  ska innebära i det svenska  samhället.
Ge inte Sverigedemokraterna större inflytande än vad deras parlamentariska ställning innebär.

Det var riktigt svettigt... 260 km på cykel!

Skriftställaren torkade svetten ur pannan. Världsmästerskapen på cykel down under är slut. Dryga grosset cyklister har färdats runt 260 kilometer.. 5 cyklister leder med 23 minuter. De övriga samlar sig, samarbetar hinner upp passerar. Sadeln skaver. Några cyklister skruvar oroligt på sig under färden mot målet. Någon cyklar omkull. Den vårvarma dagen i Australien lockar fram svettpärlor på naken hud. Senigt muskulösa ben arbetar som pistonger i en ångmaskin. Fortare, fortare.. Ansikte förvrids i utmattad grimas. Som sina mer apostlautnyttjande kollegor, maratonlöparna, plågar de sig till det yttersta. Vätskebalansen viktig. Näringsintag i gelform från små plasttuber.
Deras insats ska inte på något sätt förringas. Segerrusig norrman ska givetvis hedras och beundras.
Men hallå... cyklister och maratonlöpare! Har ni aldrig hört talas om tåg?

Skriftställaren tänkte på dessa idrottsmän som medels stav eller utan stav gör försök efter försök att passera en allt högre belägen ribba. Koncentration, fokusering. Spänstiga ben springer. Upphopp göres. Ribbor passeras. Lyckan synes total, när ribban ligger kvar.
Deras prestation ska absolut inte nedvärderas!
Men hallå... ni alla höjders betvingare! Har ni inte hört talas om trappor, stegar eller...HISS?

Skriftställaren funderade vidare på alla dessa idrottsmän, som vinner ära och berömmelse genom att förpassa tillverkade föremål så lång som möjligt. Här stötes det sfäriskt formade järnföremål. Här kastades det platta och kulformade föremål. Med rotation förpassas  något, som närmast likanr ett medeltida tortyrredskap så långt som möjligt.. Andra försöker med en ickenaturlig kaströrelse förpassa en längre pinne så långt som möjligt.
Men hallå... alla kastare och stötare av tillverkade föremål! Har ni inte hört talas om Postens paketservice?
Nä någon matta får det väl vara på alla dessa kraftmätningar som försöker härma det som var överlevnadskunskap för så länge sedan!
Nu går Skriftställaren och den ludne ut i naturen, mellan huskroppar och asfalterade ytor.
Men hallå...Skriftställaren! Har du aldrig hört talas om skogen?

Step by Step - Imik Smik

Skriftställaren har gjort en my musikbekantskap.
Men mjukhet och passion i rösten bygger Hindi Zahra musikaliska broar mellan det nordafrikanska tonspråket och det europeiska. Från Marocka kommer denna afrikanska sångfågel.
Skriftställaren vill gärna dela med sig av musikglädje. Håll till godo!

Råkade lyssna på ett telefonsamtal

Tidiga morgnar är den ludne sambons melodi. Uppmanande ljud, nästan etydliknande hundtonsljud väcker Skriftställaren. Det är inte utan motstånd, som Skriftställaren förpassas utomhus av den ludne.
Frosten har inte gästat bostadsområdet konstaterar Skriftställaren frostigt nyvaken. Inga frostnupna rönnbär skramlar på nästan bara grenar.
Den ludne finner dock gräsmattorn luktbara. Nosande följer han osynliga spår. Svansen böjd i det för pyrrenehundar bekanta hjulet.
Vid centrum har fastighetskötarna ännu inte börjat sitt värv. Tomma kartonger och och tomma dryckesbehållare vinner som marktäckare. De två morgonvandrarna skyndar förbi dessa lämningar av mänskligt näringsintag. ( en lätt överdrift, så mycket näring fanns det ju inte i det, som nu är tomt.)
Skriftställaren känner sig förpliktigad att med plastpåse plocka upp det den ludne lämnat.
GPS laddas med kordinatorer för närbelaget decentraliserat konferenshotell. Skriftställaren vet att där finns det behållare för allehanda avfall.

Ensam sitter en något bedagad herre och tömmer en aluminiumburk med snabbt försvinnande vätska från Åsbro Bryggeri.
Kläderna är inte i bästa ordning. Visst de har säkert inhandlats i märkesbutik. En natts äventyr, som nu är svåra minnas har lämnat spår inte bara på kläderna utan också i det fårade ansiktet. Den ensamma  mannen talar högljutt i mobiltelefon. Han bannar den han talar med, för att han inte blivit insläppt. Han reser krav på att personer, i en annan telefon någon annanstans , ska betala för hans påtvingade hotellvistelse.
Jodå, han har visst det rätt att ta en barrunda med kompisarna. Varför skulle han vara tvingad sitta hemma och höra på gnatande hustru. Språket blir inte bara sluddrigare utan också grövre. Meddelande om att den han tala med inte är vatten värd går nog fram även om han snubblar på konsonanterna.
Hans alltmer uppgivna röst och allt mindre kraftlösa vädjande klingar av i takt med Skriftställaren och den ludne ökar avståndet till den ensamme mannen.
Skriftställaren möter den ludnes blick och de förstår båda två att något sådant telefonsamtal kommer de aldrig att ha!
Drama i telefon.
Morgonkaffe hemma vid köksbordet ger en bättre start på lördagen!

Elvis å tjejen med rötterna i Mora

Skriftställaren tänker tillbringa det mesta av fredagskvällen framför teven. Han tänker avnjuta de musikprogram han där finner lust till. I sällskap med den ludne, en hemmagjord sallad av havets frukter och en god tjeckisk öl.

Det är ju inte bara det lekfulla musikprogrammet Doobidoo, där goda artister leker å bjuder på det de är bäst på! Senare på lvällen ska Elvis Costello vara gästa i sitt eget program. Där för har man hyrt in en gästprogramledare, Mary-Louise Parker. Denna amerikanska skådespelare vars stora genombrott kom i filmen Stekta Gröna Tomater. Senast är hon  känd för sin bärande medverkan i teveserien Weeds.
Med hänvisning till rubriken vill skriftställaren onformera om att ML Parkers's morfar kommer från Mora i Dalarna.
Nedan bjuder jag på en inspelning med Elvis Costello och hans sång Still!




Skriftställeren väljer god underhållning i teve framför vilken kasettbandsillusion som helst i de virtuella världarna.