Frosten har inte gästat bostadsområdet konstaterar Skriftställaren frostigt nyvaken. Inga frostnupna rönnbär skramlar på nästan bara grenar.
Den ludne finner dock gräsmattorn luktbara. Nosande följer han osynliga spår. Svansen böjd i det för pyrrenehundar bekanta hjulet.
Vid centrum har fastighetskötarna ännu inte börjat sitt värv. Tomma kartonger och och tomma dryckesbehållare vinner som marktäckare. De två morgonvandrarna skyndar förbi dessa lämningar av mänskligt näringsintag. ( en lätt överdrift, så mycket näring fanns det ju inte i det, som nu är tomt.)
Skriftställaren känner sig förpliktigad att med plastpåse plocka upp det den ludne lämnat.
GPS laddas med kordinatorer för närbelaget decentraliserat konferenshotell. Skriftställaren vet att där finns det behållare för allehanda avfall.
Kläderna är inte i bästa ordning. Visst de har säkert inhandlats i märkesbutik. En natts äventyr, som nu är svåra minnas har lämnat spår inte bara på kläderna utan också i det fårade ansiktet. Den ensamma mannen talar högljutt i mobiltelefon. Han bannar den han talar med, för att han inte blivit insläppt. Han reser krav på att personer, i en annan telefon någon annanstans , ska betala för hans påtvingade hotellvistelse.
Jodå, han har visst det rätt att ta en barrunda med kompisarna. Varför skulle han vara tvingad sitta hemma och höra på gnatande hustru. Språket blir inte bara sluddrigare utan också grövre. Meddelande om att den han tala med inte är vatten värd går nog fram även om han snubblar på konsonanterna.
Hans alltmer uppgivna röst och allt mindre kraftlösa vädjande klingar av i takt med Skriftställaren och den ludne ökar avståndet till den ensamme mannen.
Skriftställaren möter den ludnes blick och de förstår båda två att något sådant telefonsamtal kommer de aldrig att ha!
Drama i telefon.
Morgonkaffe hemma vid köksbordet ger en bättre start på lördagen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar