Ett år till ända.. och hopp för de hopplösa

Skriftställaren lutade sig behagfullt tillbaka i läsefåtöljen. Förberedelserna för årets champagneafton är gjorda.

Redan har småhuliganerna varit och nallat i storhuliganernas fyrverkeriförråd. För inte är det väl föräldrar som köpt ut till sina ätteläggar? Så ansvarslösa är väl inte föräldrar idag? Skriftställaren kände att rent mordiska tankar väcktes i primatdelen av hjärnkontoret. Stoppa en raket innanför tröjan på dessa kapitalförstörare till fyrverkerihanterare. En klunk Zoegas Intenso lugnar de blodiga tankegångarna och han suckar djupt.
Öppnar dörren till badrummet, som skänker den ludne en ljudisolerad plats.
-Här rädes varken schäfrar eller kamphundar, björn eller varg, säger den ludne, men dessa UFO-ljud ger mig stora skälvan!
Skriftställaren funderar på hur strategiskt förlägga dräneringspromenaderna, så att den ludne lider minst. Det ska nog gå i år med tänker han och tänker på annat!
Hans tankar går till alla de, som planerar att avlägga mer eller mindre välövertänkta löften inför den nya fyrkvartalsperioden. Hur många hoppas att de ska kunna hålla sina löften. För hoppas på det måste de ju, annars är de hopplösa!

När juldagsmorgon glimmar...

... jag vill till stallet gå!
Tidig barndom kom till Skriftställarens minne, när han hörde den gamla julpsalmen. Fadern övade på pianot, det han senare skulle spela på kyrkans orgel. Han mindes hur han tyckte synd om de, som ville till stallet gå.
Juldagsmorgnarna i Skriftställarens barndom var sällan sådana morgnar som manade till promenader. Råkallt! Isande vindar från Öresund, där sundet är som smalast. En tunt snötäcke som knappt dolde de krattade gångbanorna. dessutom en uppsjö nya saker att sysselsätta sig med. Mekano, bilar av märket Dinky Toys!
... där Gud i nattens timma - ar ren vilar uppå strå!
Bilderna som formades i hans unga sinne blev rätt absurda. Han såg framför sig de hornförsedda samekorna vilande på en bädd av halm. Moderns ihärdiga gnat om att de stickiga strumporna måste på. Den nymodiga nylonskjortan skulle iträdas! Han hatade dessa nylonskjortor, som vid minsta huvudvridning  nöp tag i nackhaår och orsakade stor smärta.
.. så tar vi tagelskjortan på!
Den tidiga spårvagnsfärden från korsning Tågagatan och Pålsjögatan via centrum och avstigning vid Knutpunkten. Inträda i den gamla Betaniakyrkan där människor med tilltvingad hurtighet önskade varandra god fortsättning. Fast Skriftställaren visste nog att de flesta likt honom helst ville vara hemma och smälta julaftonens lekamliga förnöjelser!
Det var långt senare i livet, som han förstod mera av julen kristna budskap. Ett budskap han senare i livet tyckte att många ockuperat för egen tillfredställelse och till och med egen vinning.
För den mer äldre Skriftställaren handlar julen inte om skinka och julklappar. Inte om familjens introverta navelskådande, utan om ett hopp...
Ett hopp som föddes där någon gång före vår tideräknings början.
Men ändå.. den underbara Sofia Karlsson får hälsa god fortsättning med denna version av Gläns över sjö och strand....

Julen står för dörren

Hade vi levt för cirka 1600 år sedan hade vi likt biskop Wulfilas kunna konstatera att vi är i sita fasen an av Jiuleis! Detta lär vara en av de absolut första gångerna man kan konstatera att ord som avlägset påminner om vårt jul används. Ska man försöka ge sig på ytterligare äldre "jul-ord" år man på mycket osäkert gungfly!
Fornengelskan använde Geohhol eller geohol. Fornnordiska språk lånar ut Yule till engelskan och Jul till tyskan. Dessa båda språk har numer anammat Christmas respektive Weihnachten!
I svenska skrifter lär ordet Jwlen och iula förekommit. Islänningar använder an annan stavningsvarian Jol. Finland har två ord med samma ursprung.  Juhla, som väl numer betecknar högtid i största allmänhet och sedan ordet för Jul... Joula!

Vår julfigur  tomten kom i allmänt bruk först i slutet av 1800-talet, då han ersatte den mer , då, vanligt förekommande Julbocken.  Det lär vara Jenny Nyströms illustration av Viktor Rydbergs berättelse om lille Vigg 1874, som inspirerat till denna figur. Äldre vittnesbörd menar att tomten inte var så röd, som idag. Möjligen har luvan varit röd! I övrigt lär hans klädsel varit mer grådaskig.
Den lilla figuren i grå vadmalsrock, som vakade över gårdens hus, stall och andra byggnader.
Tomtenisse, som odag är beteckningen på tomtens hjälpredor är egentligen samma sak som tomtegubben. Så här har på dryga hundra år en sammanblandning skett. Till yttermera visso har väl dagens tomte i a ll sin röda prakt också sammanblandats med Sankt Nickolaus och andra mindre trevliga fugurer i medeltida mysteriespel! Tryckfelsnisse är måhända en sådan figur som mindre övervakar än ställer till allmänt förtret i tryckalster!
Det mu nu vara hur som helst med det!
Skriftställaren med luden sambo önskar alla eventuella läsare en GOD JUL och önskar Tomtebolycka till alla!

Insnöade tankar snöade in

Skriftställaren satt som vanligt vid brasan denna kyliga måndagmorgon i julveckan och läppjade belåtet på på en kopp Intenso från Zoegas. Den ludne sambon låg något ekivokt på rygg och slappade.

Han hade under tidig morgonpromenad funderat på huruvida visioner finns på denna sidan horisonten eller den på andra sidan densamma.
Han hade vandrat i tystnaden denna morgon. Så tyst han kunde höra de få snöflingorna ljuda när de långsamt singlade mot marken. Ändå fanns undran kvar, I tystnaden finns en längtan efter det som inte tystnad är.

Den korniga snön knastrade om såväl fot som tass. Hemvägen syntes oändlig. Verkar som snön djupfryser lukter och koncentrera dem till ännu m,er ljuvliga doftupplevelser för luden sambo. Hemmet nåddes efter en del kontroverser om huruvida gula abstarktioner i snötäcket ska kräva mer eller mindre än två minuters doftande.

 Då gryningen sakt övergick i ljusare morgon, konstaterade Skriftställaren,
att i stängda ögons sällskap ser man inte sanningen!

Sonya Hedenbratt å ett glas vitt

Skriftställaren satt och löste korsord i den trevna skrivarlyan. Plastgranen vilar ännu i sitt skåp. Inget julpynt har ännu visat sig i all sin prydnad.

Visserligen hade Skriftställaren besökt förrådsrummet, där dessa girlanger och gamla papperstryck vilat sen förra julen. Visst var det meningen , att dess skulle plockas fram och iordningställas för den korta tid de får tillfälle visa sig. Han kom av sig, då han hittade den gamla Rolleiflexen. Den kära gamla kameratrotjänaren han ärvt av sin fader. Han hade öppnat den och sett in  kamerhusets inre. Hans ögon beskådade ett stort tomt inre. Han mindes hur han med hjälp av småbildsinsatsen luckats ta flera fina bilder. Men riktigt bra lyckades han inte. Han lyckades aldrig få filmframmatningen fungera. 36-bildersrullen gav alltid ba4a sex bilder. Såp han tröttnade. Nu när han såg det tomma inre, undrade han om det inte fanns  en digitalinsats att handla. Som kunde bevara optiken och förena den med digitalkamerans fördelar. Om inte ett tips till någon digitalt elektroteknisk kunnig....
I bakgrunnden hörde han från televisionsapparaten hur Sonya Hedenbratts dotter, berättade hur Sonya H gjorde sin sångdebut. Upplurad på scen av äldre broder Östen. Hur hon behöll kappan på, när hon sjöng. För hon ville inte visa hur enkel hennes klänning var. Mindes många sköna musikminnen med denna underbara säbgerska och revyartist!
I avvaktan på att julsånger helt ska dominera, så njut av Sonya Hedenbratt när hon sjunger till Jan Johanssons (en annan svensk jazzgigant) Trio!

Kommersiell konsumentupplysning

Det är inte, på något sätt, ovanligt , att Skriftställaren nogsamt insuper lärdom från televisionens kommersiella kanaler. Där får man veta både det ena och det andra. Lära sig om tandborstar, som svenska tandläkare rekommenderar. Dessa dentala artister tycks också ha förkärlek för vissa tandkrämer.

En helt ny värld av kunskap öppnar sig, då det ges information om diverse feminina nödvändigheter. Något som Skriftställaren tidigare med varm hand överlåtit till personer av motsatta könet. Men nu vet han, allt om vilka bindor som begärligt insuper en blåaktig vätska, utan att det på något sätt märks. Detta till skillnad från andra artiklar, som spiller  den blåaktiga vätskan både länge och väl. Måhända skillnaden är vingarna.

Krämer kan införskaffas, som enligt upplysaren vetenskapligt bevisat gör dig, om inte 10 år yngre , så i vart fall betydligt mindre rynkig. Smörj bara på och märk skillnaden redan efter första gången den används. Känd skrynkelfri allvarligt leende skådespelerska lovordar krämen.
Mer näraliggande för Skriftställaren intresse, är informationen om att man nu kan inhandla bilar, som redan har framtidens teknik och material integrerat. Vissa av dessa konsumentupplysare av bilmärken hävdar dessutom att du är mer  miljövänlig än någon annan bilägare.
Men det som måste vara helt felaktigt, är de kommersiella konsumentrådgivare, som menar, att deras kapselkaffemaskin är det mest miljövänliga som finns. Skriftställaren har aldrig förstått hur det hänger ihop! Hur kan trettio små plastkapslar bli mer miljövänligt än en kaffepaketkapsel i papper!
Usch, nu börjar det ett samhällsprogram... tusan, att det ska avbryta de informativa  upplysningsfilmerna, som andra kallar tevereklam!

Making Whoopee och söndagsmorgon

Efter nattlig dräneringspromenad med den ludne sambon kunde Skriftställaren konstatera att den nattliga kyliga snålblåsten gör det den nattliga kyliga snålblåsten är bäst på. Om detta vittnade den lätta rodnaden på såväl öron, näsa som kind.

Söndagmorgonen vaknade sakta i Skriftställarens sinne. Kaffebryggarens hemtrevna surrande. Förväntnibgar inför Luciafirande i det andra livet bubblande. Visserligen kan en frustration infinna sig, då samma firande av den sicilianska flickans livsavgörande öde också sker i den första världen. Det kommer innbära en mängd teleporting såväl i verkliga livet som till andra livet och inom andra livet. Med hopp om att alla arrangörer av luciafirande ska få framgång försvinner Skriftställaren in i en verklighet av fejande och tillredande.. det ska ju både var julrent och julgott.. inför firandet av den multikulturella helg.. många kallar jul!

Skriftställaren kan dock finna även de mest otrevna städaktioner utförbara om de ackompanjeras av Diana Kralls  underbara pianospel och herrarna Elton John och Elvis Costellos inspirerande sång. De gör Donaldsson/ Kahns mer än 80 år gamla musikaldänga till ett söndagsmorgonminne... som varar ända fram till nyår, fast det är inte sant, för däremellan kommer julen.

Vad Making Woopee egentligen betyder avstår Skriftställaren för att markera söndagens prydhet...

det jobbas , läste han...

.. på en blogg nära honom.
Det är inte lätt att bli med nytt land, samtidigt som ett deltagande i Zindras Art Maze ska förberedas. Såp just nu motbevisas tesen att endast kvinnor kan multitaska.
Ett första test över utställningshall av permanent slag har uppförts. Samtidigt jobbas det med tester av icke-permanenta expo-hallar.
Det andra livet tar sin tribut och första livet kräver sin. Sim en skållad gnagare i fiberkablar löper Skriftställaren mellan de två världarna.

Med hopp om att allt till slut ska stå färdigt, så har han iklätt sig de gamla spikskorna, vässat spikarna och fullbordar loppet allt eftersom.
Megaprims som äter bilder.
Ludna sambon, som ger brevdistributören en utskällning.
Det är mycket att stå i dagarna före den multikulturella högtid, någon kallar jul!

Jenny Lewis - Veckans Musiktips

Jenny Lewis bildade tillsammans med vänner bandet Rilo Kiley i Los ASngelses 1998. Hon har även en egen karriär som soloartist.
Skriftställaren brukar titta på olika musikprogram i teve och Elvis Costellos program brukar alltid locka fram en stund av musikalisk njutning och insiktsfulla intervjuer, även om Mr Costello ibland kan bli lite väl pratig.
Denna söndagmorgon, i Mr Costellos program, innan vintersport totalt ockuperade eterutrymmet, mötte han Jenny Lewis som soloartist.
En musikupplevelse han gärna delar med sig av:

Med viss förkärlek för udda ordvändningar...

..kan Skriftställaren inte låta bli att kommentera den forskning,som bedrivs vid State University of New York.

Där tror man sig nu funnit en variant av genen DRD4, som gör att risken vara otroGEN fördubblas!
Skriftställaren kan inte låta bli att undra. är det bärarna av varianten av genen DRD4,
...som kallas GENGÅNGARE?

Christmas for displaced persons?

Skriftställaren och Andra, som är den enda, kastades brutalt ut i vindpinad ödemark, som framgått av tidigare blogginlägg. Den stora frågan för de båda är nu, ska det bli nåt till Jul eller är det torftig lägervistelse som är deras lott.
Det jobbas på det lite i skymundan och hoppet är tänt och kalla vintern tycks kunna erbjuda ett värmande hopp.

Nu är det inte bara de två som arbetar för att julen ska bli något att minnas. Runt om i den virtuella världen plogas dansbanor och skulpteras scener. I keltiska nejder arbetas det för ett luciafirandet och på virtuella Svenska Ambassaden är arbetet lika ihärdigt.  I det andra Norge  är fliten lika påtaglig.


Egentligen ganska märkligt hur profaniserade skandinaver med sådan emfas ägnar möda och tid att fira ett katolskt helgon! Eller är det månne förväntan om arla kaffeblask, vetebullar och morgonsup serverat av någon grann ljusklädd jänta som är det drivande?

Till alla er som så ihärdigt arbetar för andras trevnad, sänder Skriftställaren en musikalisk hälsning av David Phelps, som kan göra till och med helvetespotentaten religös. En av de absolut bästa versioner Skriftställaren hört av den kanske mest älskade julpsalmen!