Christmas for displaced persons?

Skriftställaren och Andra, som är den enda, kastades brutalt ut i vindpinad ödemark, som framgått av tidigare blogginlägg. Den stora frågan för de båda är nu, ska det bli nåt till Jul eller är det torftig lägervistelse som är deras lott.
Det jobbas på det lite i skymundan och hoppet är tänt och kalla vintern tycks kunna erbjuda ett värmande hopp.

Nu är det inte bara de två som arbetar för att julen ska bli något att minnas. Runt om i den virtuella världen plogas dansbanor och skulpteras scener. I keltiska nejder arbetas det för ett luciafirandet och på virtuella Svenska Ambassaden är arbetet lika ihärdigt.  I det andra Norge  är fliten lika påtaglig.


Egentligen ganska märkligt hur profaniserade skandinaver med sådan emfas ägnar möda och tid att fira ett katolskt helgon! Eller är det månne förväntan om arla kaffeblask, vetebullar och morgonsup serverat av någon grann ljusklädd jänta som är det drivande?

Till alla er som så ihärdigt arbetar för andras trevnad, sänder Skriftställaren en musikalisk hälsning av David Phelps, som kan göra till och med helvetespotentaten religös. En av de absolut bästa versioner Skriftställaren hört av den kanske mest älskade julpsalmen!