Insnöade tankar snöade in

Skriftställaren satt som vanligt vid brasan denna kyliga måndagmorgon i julveckan och läppjade belåtet på på en kopp Intenso från Zoegas. Den ludne sambon låg något ekivokt på rygg och slappade.

Han hade under tidig morgonpromenad funderat på huruvida visioner finns på denna sidan horisonten eller den på andra sidan densamma.
Han hade vandrat i tystnaden denna morgon. Så tyst han kunde höra de få snöflingorna ljuda när de långsamt singlade mot marken. Ändå fanns undran kvar, I tystnaden finns en längtan efter det som inte tystnad är.

Den korniga snön knastrade om såväl fot som tass. Hemvägen syntes oändlig. Verkar som snön djupfryser lukter och koncentrera dem till ännu m,er ljuvliga doftupplevelser för luden sambo. Hemmet nåddes efter en del kontroverser om huruvida gula abstarktioner i snötäcket ska kräva mer eller mindre än två minuters doftande.

 Då gryningen sakt övergick i ljusare morgon, konstaterade Skriftställaren,
att i stängda ögons sällskap ser man inte sanningen!