Som alla dagar, börjar Skriftställaren dagen med en kopp Zoegas Intenzorostning. Ska det vara , Zo Ega!
Därefter, när livsandarna återigen fyllt kroppen med kreativ otålighet och lagom spring i benen, vidtar dräneringspromenad med luden sambo.
Dessa gångaktiviteter innebär förutom muskulär rörelse även en stund då tankar kommer och går. Denna morgon kom tankarna på vinteridrottare, som trots en allt mer närvarande vårsol, uthärdar i finalspel i diverse isidrotter. Visserligen har deltgarna i marginalsporten Bandy fortfarande sitt finalspel utomhud, vilket torde vara en chock, för de flesta utövare av denna aktivitet. Då de numer är vana spela inomhus. En flykt som puckpetare och stenstötande borstande utövare sedan länge klarat av. Vinteridrott utan extra yllekalsonger och halm i skodon! De slutar väl alla som veklingar innebandyklubbar till fromma!
Tanken gled sedan, utan att det egentligen märktes in på politiska konferenser, som numer också mestadels hålls inomhus.
Skriftställaren funderade på, under en promenad som förde honom allt längre från fadershuset, vad är det med mustacher och politiker?
Han undrade vad är det, som ger så dåliga vibrationer, när politik och mustascher sammankopplas?
Engelsmän brukar prata om "Upper stiff lip", men inte är det väl detta man söker dölja. Funderingar på vad mustachen står för, följde Skriftställaren denna vårliga morgonppromenad. Vad är det för personlighetsdrag som understryks av denna läppbeklädnad.
I detta sammanhang ska inte nämnas eller diskuteras vad politiker med helskägg döljer, för då torde utrymmet för dessa funderingar bli allt för snäva.
Nej, han lär hålla sig till renrakade politiker, näåväl undantaget överläppstäckande hårväxt!
Trots att morgonpromenaden blev längre än vanligt och därmed tankarna fick löpa fritt längre tid än vanligt, så kunde han inte komma till någon klar slutsats.
För inte kan det väl vara så , att de med läppbeklädnad har vissa totalitära personlighetsdrag. Nej det finns allt för många undantag från den regeln.
Det är väl bara att konstatera, att det gamla talesättet " läpparnas beklädnad", hmmm... eller var det "läpparnas bekännelse" får fortsätta vara det, som avgör!
Tankarna som osökt hittade vägen i hjärnans vindlingar, var knutna till tidiga morgnar för längesedan. då Skriftställaren och salig dotter tillbringade timmar med ett spel till Nintendo, där en eller två så tecknade rörmokare for som galningar längs en snitslad bana. Hoppandes på svampar, ridande gröna och röda hästar.
Den suveränitet, som salig dotter uppvisade lyckades Skriftställaren aldrig nå, utan han fick se sig besegrad varje gång. Hon visste var de hemliga gångarna var, hon visste vila odjur som skulle pucklas på. Dessa virtuella promenader kompades av den mest avskyvärda blippande elektronmusik, som stod att finnas.
Funderingar på varför dessa tankebanor dök upp just nu är något att fundera på nästa morgonpromenad, om luden sambo så vill och vågar!
måndag 28 mars 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jo det finns ett gäng mindre tilltalande gubbar med mustasch men låt oss för all del som du skriver se förbi själva hårprydnaden.
SvaraRaderaSjälv är jag anhängare av goa gubbar OCH mustasch.
För övrigt undrar jag varför ännu ingen journalist i de stora dagstidningarna kommit på jämförelsen med Branting och den för närvarande mest aktuelle svenske mustaschen. Och den liknande hårigheten slår ju igenom även på ögonbrynen.
Måste bero på att det knappt finns nån över 50 kvar på de stora tidningarna. Journalisterna där vet knappt vem varken Branting var eller för den delen Lasse Lönndahl är.
Jag satt och lyssnade på hela Håkans mustaschprydda linjetal och måste säga att jag tyckte det var genialt. Bara en sån sak som att börja med Orionteatern och avsluta med: Allas frihet, hela världens fred!
SvaraRaderaAtt de borgerliga politiska kommentatorerna missat det mesta i talet är nog inte bara en åldersfråga.
Ok, är du Håkan med honom nu Appe ... ; )) ?
SvaraRaderaJa själv lyssnade jag på Juholts hela tal och tyckte det var om inte genialt så i alla fall lysande.
Fast jag hade önskat några mer gedigna utblickar utanför vårt lilla lands gränser.
Jag tänker bara på Kaj-Åke "Kajan" Hansson när jag ser Juholt. Och lite Starke man.
SvaraRadera