Naturen bjöd på rojalistisk morgon

Skriftställaren vaknade plötsligt. Som skjuten ur en kanot, fann han sig plötsligt i lodrätt ställning. Fönsterrutorna skakade ännu av den himmelska krevaden. Den ludne sambon, som i vanliga fall intar en avvaktande hållning gentemot krevader och ljusfenomen, visade denna morgon ingen som helst tveksamhet. Här skulle det ut och promeneras. Regnplagg letades fram. Så började denna morgon sicksackande väjande för regnvattenfyllda pussar.
Den ludne tittade på Skriftställaren och hans gutturala ljudande kunde tolkas som en erinran om mötet mellan den  lokale lustigkurren och dåvarande kungligheten Oscar II. Kung Oscar tilltalade den lokale ordlekaren med frågan:
- Jag har hört att Herrn är lustig och blixtrande snabb med lustifika repliker!
- Blixtrar den så åskar den andre, ljöd det snabba svaret!
Det var väl detta, som var det enda rojalistiska, denna morgon kunde bjuda på. För nog både åskade och blixtrade det.
Det var både kyligt, blött och ljudligt!  Med vatten rinnande från det kvarvarande håret ner innanför regnjackans kraglinning utbrast Skriftställaren i fuktig frustration:
- Men Naturen hur mås det egentligen?
Döm om de morgontidiga parets förvåning när Naturen blixtrande snabbt replikerade:
- Det knallar!