Fars dag

Denna dag då alla fädrar ska ges uppskattning av sina barn är just idag. Slipsar och morgontofflor. Bakelser och teckningar överlämnas med i bästa fall en kram!
Så mammor och pappor ni har varsin dag. Men varför har inte brödrar och systrar, fastrar och mostrar sin egen dag!
Lätt kunde vi fylla hela året med olika dagar som hyllade någon speciell!
Egentligen är det konstigt att inte kusiner  och sysslingar har sin egen dag, oavsett om de är fädrar eller mödrar!
Eller är det så enkelt att dessa dagar som tillskrives någon speciell egentligen inte skulle behövas. Varje dag hela året runt borde vara mors dag, fars dag, brödras dag, systrars dag, fastrar och mostras dag, kusiner och tremänningars dag!

Slips- och morgonrocksförsäjlare protesterar ivrigt.

Idag är den dag då , dem som är far, får det han förtjänar!

Chilensk aftonsång

Skriftställaren drog sig till minnes en ljum afton i Santiago. Det chilenska samhället var ännu i de grymma händerna av Pinochet. Det var inte ovanligt att vi samlades utomhus, i en avlägsen del av en park.

En park där unga älskande flytt trångboddheten och gav sig hän på knappt dolda parkbänkar eller i skyddet av ett glest buskage. I denna kakafoni av älskliga ord och en mångfald av älskande par, såväl som ensamt sökande personer träffades vi..
Försiktigheten, vaksamheten fanns ständigt där. Skriftställaren kände många som hade en bror, en syster, en far, en vän som varit på besök i Casa Grimaldi eller andra centra för torterande förhör. Vem som helst bland de vi mötte kunde vara den som angav! Den som röjde!
Viskande fördes samtal av såväl filosofisk, religiös som politisk natur. I bland var det svårt skilja ut under vilken rubrik samtalstemat skulle föras.
I den krets, som Skriftställaren bara parantesiskt tillhörde, fanns allehanda livsåskådningar. Ateister och agnostiker. Ljum attityd och passionerad attityd. Katoliker och protestanter.
Inte en gång under den knappa vecka Skriftställaren fick tillhöra denna grupp, förekom det att andras tro  på ingen, en eller flera gudar angreps. Ömsesidigt fanns en vilja att förstå varandra lite bättre.

I sin dikt "La luna siempre es muy linda" utropar Victor Jara:
Jag vill ropa:
Jag tror på ingenting
utom människors kärlek.

Det var där i den kärleken, som vi kunde överse med varandras ofullkomlighet. I det kärleksmötet fann vi varandra och ett hopp, om att kärleken till varandra en dag ska vinna!

Klargörande

Sedan flera veckor har då och då IM nått  Skriftställaren, där det undrats över hur mycket han betalts för att skriva bloggartiklar!
SVAR: Inte ett enda öre, penny,cent,linden eller annan valuta har Skriftställaren fått. Av den enkla anledningen att hans åsikter ej är till salu!

Det har på senare tid i IM till Skriftställaren gjorts gällande att han bara skriver på uppdrag av andra/annan  person!
SVAR: Skriftställaren skriver bara på eget initiativ. Beställning på vissa åsikter eller blogginnehåll mottages ej och utföres inte!




Dyker det upp företeelser, händelser som står mot vad Skriftställaren tycker och tänker, så ska dessa företeelser kritiseras, ifrågasättas.
Skriftställaren tar i allt avstånd från odemokratiska företeelser, misstänkliggörande , personförföljelse, vuxenmobbning,  rasism med mera varhelst de visar sina fula ansikten.

"De sista 24 timmarna har tusentals människor runt om i världen avstått från att säga eller göra elaka saker mot varandra."

Little Boots - Veckans musik

Lite oregelbundet, men ändå, tips på musik som är tilltalande ovanligt och tillgängligt!
Här direkt från Blackpool med såväl tenori-on och Slylophone kommer Little Boots.
Lyssna njut. Hänföres av nya instrument (allt är relativt) handklappning och en nästintill magisk vänsterhand.

Reflektioner från en kyrkogård

Den ludna sambon och hans ledsagare flanerade mellan tända gravljus och tysta medflanerare.
Det gick nästan nuddande ta på de tankar som tänktes. En och annan hörbar suck ackompanjerade tystnaden.
Förkvällen denna frusna novemberdag föder tankar på de som gått före "genom den port, genom vilken ingen mer går ut" (Dan Andersson).

Skriftställaren mindes en sjuksal på lasarettet, där modern låg. Hon som en gång var sportig, kraftfull låg där i smärtor. Morfinbedövad. Nästan bara skinn och ben.  Livet fanns knappt där. Mummlande att hon såg Jesus sträcka ut  handen.  Sonen blev avlöst av fadern och mormodern. Flydde längtande efter luft som inte förgiftats av dödens närhet.
Nu ligger moderns aska i jorden. I en urna från det bruk där sonens farfar verkat!

Skriftställaren mindes fadern. Tärd av saknad och bitterhet över den älskades frånvaro. Fadern försökte gömma sin saknad i floder av öl. Nyss hade han fått beskedet att hjärtat inte längre fungerade bra.
-Ska du klara en operation, hade doktorn sagt, får du sluta röka och börja motionera.
Fadern mindes ungdomens jakt på det röda nystanet på isarna utanför Nässjö. Hur då inga tankar på att inte orka fanns. Då när allt verkade möjligt. Han satt där i stolen i sitt teverum. Hade öppnat en Tuborgburk. Slutit pläden om benen! Fotbollsmatchen hade just börjat! Den flimrande bilden av bollsparkare bar hann med sig in i evigheten.
Nu ligger faderns aska i jorden. I en urna från det bruk där farfadern verkat!

Skriftställaren mindes den unga flickan, som var hans. Hon som påminde honom, när det var dags för frisörbesök. Som såg det kvinnor ser, men icke många män, då det gäller hushållets skötsel. Han mindes hennes glada skratt. Han mindes hennes kärlek till faran. Balansera längst ute på klippkanten. Hoppa från högsta trampolinen. Sådant som en åskådande fader fick magknip av. Han mindes hennes kamp, som hon sa, "mot den demon som äter upp mig inifrån". Han minns tiden från Intensivvården, där ögonen tomma på liv, såg ut i intet. Han hörde maskinerna, som höll kroppsfunktioner igång!
Löftet om en promenad med sambon och Skriftställaren bar hon med sig in i evigheten.
Nu ligger hennes aska i jorden. I en minneslund utan skydd av en urna från det bruk där farfadern verkat!
Det är vackert på kyrkogården i allhelgonatid!

Sakta isande kryper vintern...

... upp innanför byxorna. Påminnande om att tid för värmande underplagg må vara att tänka på.
Förundrad ser Skriftställaren och den ludne sambon hur pärlgnistrande gräsmattor sakta tinande vaknar  i morgonsolens värme.

Frostig gräsmatta släpper sommarlängtande daggvåta tårar på frusen mark.
De två morgonvandrarna förundras över att en frostig morgons kyla ändå kan ge ett panorama av gnistrande skönhet!
Inkommen i stugvärmen försvinner morgonens kylans i takt med att en värmande kopp kaffe ger önskvärt resultat!

Det tog en ända med förskräckelse...

Lördagen den 23 oktober skrev Skriftställaren om en inhägnad parkering vid det på Vallby decentraliserade hotellet.
Idag kan berättas att man sedan flera dagar har installerat en gallergrind. Vid förbipassage med den ludne sambon har kunnat konstaterats att låsmöntörer, elektriker i legio varit sysselsatta med att få det hela fungera.
Och de lyckades... igårkväll hade flera bilar tryggt parkerats innanför låsförsedd grind!
Idag på morgonen var hantverkare i legio fullt sysselsatta med att försöka öppna grinden. Irriterade bilägare stampade frustrerat med fötterna. Tittade ilsket på ensina klockor. Fingrar slog enrgiskt upprört på domumentportföljer.
Lugnande tillrop från hantverkare förkunnade att det snart skulle vara fixat.
En halvtimme senare passerades den väl inhägnade parkeringen på hemvägen.
Ännu fler irriterade bilägare var samlade.
Talet om missade affärsmöten, förlorade miljonbelopp blev allt stmer omfångsrika ju längre tiden gick.
Förslag om att spränga grinden stod som spö i backen.
Protester mot detta förslag upphävdes kraftfull av en ägare till en Mercedes strax innanför grinden.
Middagspromenaden får avslöja hur stort avbräck denna väl låsta grind har på svensk ekonomi!
Huruvida High-Tech-lösningar  alltid är det bästa, funderade Skriftställaren på under hemfärden...
... i motvind piskades ansiktet av regndroppsliknande asiatiska kaststjärnor!