Blekt av solen stod ett fotografi i hyllan slappt lutande sig mot en liten minnesbuss i keramik från Medellin.
Skriftställaren mötte blicken från det blekta fotografiet, smärtan i dina ögon. Smärtan som förtärde ditt inre.
Din smärta blev hans för ett ögonblick!
Din panikångest fanns i de tårar han gråter.
Ditt korta liv ger minnet närvaro.
Närvarande i hans tårar.
Förlamas av sorg!
Det goda du ville, kan du inte längre ge!
Det sorgsna du ville besegra
finns í de tårar,
som väter hans kind!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
så sorgligt.. jag har också förlorat någon.. för tidigt och aldeles för oväntat..
SvaraRaderaMen de finns ändå kvar, på något sätt.
jag är tacksam för det.
Kramiz Zigga
och jag tänker på dej..
SvaraRaderade här kommentarerna ville inte vara med riktigt idag:)
Jag vet oxå hur det känns men glöm inte dom runt dig som lever, hon hade aldrig viljat att du skulle vart ledsen. kramar från Anna
SvaraRadera=( *Kramar om*
SvaraRaderaTack för vänliga ord. Snart fyra år förflutit, men smärtan kommer ibland som en stormby över lugna vatten!
SvaraRaderaJag vet hur det är Tour. Jag blev änkeman när jag just fyllt 50. De fyra första åren är värst.
SvaraRadera