Det är något lurt.... med att vara displaced persons

Skriftställaren och Andra, som är den enda, har under en längre tid försökt göra den ägandes parceln lite vintrig och snöig. Så mycket tid har ägnats åt detta, att vi nästan alldeles glömt bort att medelst tillverkade skapade alster pryda densamma.
Visst fanns två stycken smidda viltsvin på plats. Och en och annan mobil hade ochså poppat upp ur snötäcket.

En läckert glaserad urna hade även den lyckats hitta en hedersplats. Ivrigt övervakad av en snögubbe. Mr Snowman kastade då och då ett vakande öga på den stora adventsstaken, som tryggt vilade i en snödriva energiskt förkunnande att första advent redan varit.
Den lilla viken hade frusit och de båda inneboende hade provat skridskoduglighet och bärkraft. Allt verkade berett för en slutspurt och göra den nya boplatsen färdig.
De två hade lyckats hitta en tomt, som passade deras  icke så frekventa tillvaro i den virtuella världen.

Priser, som minde om Skriftställarens första stapplande steg som landägare i denna virtuella värld.
Då kom bomben!
Ägaren har sålt sina simmar. Ägaren fick inte det hela gå runt! Den nya ägarna beklagade i långt brev att de inte kunde ha marken kvar i nuvarande skick, utan uppmanade oss att söka ny mark, då de nyförvärvade simmarna helt måste göras om och med helt annan prisnivå.
Förstämningen sänktes över de två. Nu var de tillbaka på ruta ett! Den tid och kraft som borde ha ägnats åt att göra lite vintrigt, får nu ägnas åt att finna ny bosättning. De två börjar lite känna sig som internflyktingar och spanar ivrigt efter konventionstexter om regler för displaced persons.

Kanhända finner vi ny bosättning innan sillsallt och skinka ska inmundigas.
Kanske finner de ny bosättning innan klappar ska lackas och öppnas!
Eller blir det en jul i något tältläger i UNWRA:s regi?

Det är något visst med flickorna från Norberg

Skriftställaren har med förtjusning tagit del av Eurosports sändningar från alpina tävlingar i  USA. Ävren om deras bildpratare inte skulle fått godkännt i svensk geografi. Han placerade Norberg i Dalarna. Visserligen kan det vara ett gränsfall.. gränsen till dalarna går ju nästan nästgårds. Men ännu ligger Norberg i Västmanland!

Från Norberg kommer den frejdiga tösen Frida Hansdotter och hon gjorde storstilat ifrån sig i de amerikanska pisterna. Tänka sig tre töser från Sverige bland de nio främsta. 

Maria Pietilä Holmner  vann sin första seger i den alpina världscupen. Och som hon gjorde det. Det schvischades mellan slalompinnar och snön bar henne fram till seger. Vonn, Reich, Putiainen med flera kunde bara stå och med beundran se på svenskans framfart. 

 


Therese Borsen från Rättvik forsade fram  och med en tid i andra åket, som tangerade Norbergsjäntans , blev hon nästbäst av  de svenska pistbetvingerskorna.




 
 Frida Hansdotter slog an tonen med ett andråk som med kraft lyfte henne i prislistorna. Ja, se de kan då, dessa töser från Norberg!

Nu kan Skriftställaren inte lämna den alpina världen utan att notera att gammelgubben Järbyn förvånade alla. Den äldste super-g-åkaren i tävlingen belade en hedersam sjundeplats. Hatten av för ålderiga svenska utförsåkare!

Internt drama

Skriftställaren läste häromdagen en bloggartikel av VANADIS!
Den handlade om ett test man kunde göra på en sida kopplad till Nationalencyklopedin. Genom att svara på ett antal enkla frågor, skulle man få reda på vilken fiktiv figur man kunde finna likheter med.

Nyfiken av naturen kunde han inte låta bli och testa.
Han följde länken och svarade på frågorna. Dessa var nu inte så enkla , utan skapade en viss frustration! Det visade sig, att han kunde klicka på flera alternativ.
För att undvika eventuella felkällor, så utförde han testet flera gånger, så att alla de svarsalternativ han tyckte stämde in på honom kom med.
Inte så underligt att svaret att han inte bara påminde om en figur, utan två!
Nu går han omkring och känner efter hur dessa två fiktiva personligheter strider om hans inre utrymme.
Det fajtas om utrymmet, det strides om vilken som ska få störst plats.
Vilket drama! Vilken dualism!
I en vrå i ett hjärnkontor står Herr Pigg
tillsammans med onkel Melker rökande en cigg.

För övrigt kan från verkliga livet rapporteras att många personer råkat i blåsväder dessa dagar!

Vi undra var hon varit....

Hon använde gärna sin lilla fyrbenta föleslagare, som språkrör för vad hon ville säga. Hon hade en förkärlek för att använda lite ålderdomliga prepositioner. Det var därför inte underligt att hon kom att kallas "Fru Emedan och Emellertid"!

Hon låt sin fyrbenta följeslageska ha synpunkter på det mesta. Hon lyssnade ivrigt efter udda saker, som gav henne en arsenal till nya uttalande. Givetvis inte uttalade av henne själv, utan lagda i den fyrbentes taxlikbnande mun.
"Mimmi har alltid tyckt om karlar!"
"Mimmi skulle aldrig röstat vänster, emedan hon är för klok för det!"
"Mimmi tyckte inte det var trevligt att Bosse och Kajsa separerats, emellertid tror Mimmi det berodde på alkoholen!"
Ibland lämnades den fyrbenta hemma och Fru Emedan-och-Emellertid besökte ortens servicehus. Här intog hon emellanåt lunch och pratade med gästerna. För hennes del var det lycka att finna någon äldre, som ej kunde flytta sig själv. Då blev denna äldre föremål för timslånga monologer om ett liv som varit:
Då lade hon fram åsikter om kärnkraft och och andra energislag, med en mångordighet osm var förbluffande. Med jämna mellanrum  sköt hon in, att hon visste och kunde, för hennes make, salig i åminnelse, minsann varit lektor på en stor teknisk högskola och fått ett flertal böcker ederade i ovan nämnda områden.
Med för hemorten omisskännlig dialekt malde hon på.
Bo-Erik vägrade öppna dörren , när hon ringde på. Vilket fick till följd att Hemtjänsten kallades in, för något hemskt måste ha inträffat.
" Det måste det ju, för Minni tycker vi har så trevliga konversationer!"
Nu var det ingen som sett och hört av henne på mer än en vecka! Jo, vi hundägare har lite koll på varandra, även om vi inte alla sitter i knät på varandra. En oro spred sig. Kan något ha hänt henne.
Eller hade hon åkt till sin dotter i Stockholm. Kanske var hon åter inlagd på lasarettet? Ryktena florerade och ibland var de väl fantastiska. Hasse med Laban påstod att han med säkerhet visste att hon flyttat samman med en döv fd ingenjör på Västermalm. Inga med Rullatorn å sin sida var övertygad om hon åkt på charterresa till Bulgarien.
I samtal vid rullatorparkeringen är Fru Emedan-och-Emellertid det dagliga samtalsämnet. Alla tror att en dag så dyker hon upp igen och talar om:
-Mimmi tycker om karlar!

Imelda May --- Veckans Musiktips

Imelda May  gav natten ett ljus, en rytm, en sång!
Skriftställaren hade somnat i tevesoffan. Flimrande bilder  och ljud fyllde rummet utan att någon lyssnade eller såg.
Vaknade och skulle stänga av flimret, men fingrarna tryckte på fel knapp. Fråne tveapparaten strömmade rockabillymusik ,er irländsk touch. Skriftställaren blev klarvaken! Han dansade sittande i soffan. Klappade takten.  Sen plötsligt förändrades musikmiljön. Lugn kärleksång. Underbar sång. Fantastiskt basspel. Ord som Skriftställaren kunde rikta till kvinnan i hans hjärta.
Lyssna och njut!

...bara att börja om igen!

Efter en gedigen vällagad lunch begav sig Skriftställaren och hans ludne sambo ut på dräneringspromenad i det snålkalla novebervädret. Det behövs lite kroppsförflyttning efter ett alltför näringsrikt födointag.

Välmående om än lite frusen passerade ekipaget centrumanläggningen. Små vita partiklar började sakta singla mot marken. I brist på annat fann sig skriftställaren i ett tillstånd av meteorologiskt rus.
Ett, två, tre, fyra....  107, 108, 109...
Snöfallet blev allt ymnigare och partiklarna något större. Han följde varje, för honom, observerbar flinga. I ordning förde han in dem i tabell.  1003, 1004, 1005....
Huvudet panorerade åt höger och tillbaka åt vänster. Inte en flinga förblev oräknad.

3317324,3317325....
Ett vänligt tillrop önskade en god eftermiddag!
Skriftställaren tappade räkningen..... jaha börja om igen... trägen vinner, skam den som ger sig!
Plattityderna for genom luften....
Ett, två, tre, fyra, fem....

Gånglåt

Knastrande gånglåt komponeras steg för steg på frusen tösnös notpapper!

Tystnadens stråkar spelas ljudlöst av frusna fåglars vintersömn.
Fåtaliga morgonvandrares basgång ger morgonen rytm!
Den ludnes krafsande i frusen driva ger morgonen virveltrumljud.
Fåfängt sökes mening med dagen innan styrkande kaffe intages.
Backande varubil stöter i basunen andra till varning!
Frusna ljud fyller morgonen med musik!

Nu ska vi bara få lite kaffe, så blir den här dagen med en dag att njuta av!

Fars dag

Denna dag då alla fädrar ska ges uppskattning av sina barn är just idag. Slipsar och morgontofflor. Bakelser och teckningar överlämnas med i bästa fall en kram!
Så mammor och pappor ni har varsin dag. Men varför har inte brödrar och systrar, fastrar och mostrar sin egen dag!
Lätt kunde vi fylla hela året med olika dagar som hyllade någon speciell!
Egentligen är det konstigt att inte kusiner  och sysslingar har sin egen dag, oavsett om de är fädrar eller mödrar!
Eller är det så enkelt att dessa dagar som tillskrives någon speciell egentligen inte skulle behövas. Varje dag hela året runt borde vara mors dag, fars dag, brödras dag, systrars dag, fastrar och mostras dag, kusiner och tremänningars dag!

Slips- och morgonrocksförsäjlare protesterar ivrigt.

Idag är den dag då , dem som är far, får det han förtjänar!

Chilensk aftonsång

Skriftställaren drog sig till minnes en ljum afton i Santiago. Det chilenska samhället var ännu i de grymma händerna av Pinochet. Det var inte ovanligt att vi samlades utomhus, i en avlägsen del av en park.

En park där unga älskande flytt trångboddheten och gav sig hän på knappt dolda parkbänkar eller i skyddet av ett glest buskage. I denna kakafoni av älskliga ord och en mångfald av älskande par, såväl som ensamt sökande personer träffades vi..
Försiktigheten, vaksamheten fanns ständigt där. Skriftställaren kände många som hade en bror, en syster, en far, en vän som varit på besök i Casa Grimaldi eller andra centra för torterande förhör. Vem som helst bland de vi mötte kunde vara den som angav! Den som röjde!
Viskande fördes samtal av såväl filosofisk, religiös som politisk natur. I bland var det svårt skilja ut under vilken rubrik samtalstemat skulle föras.
I den krets, som Skriftställaren bara parantesiskt tillhörde, fanns allehanda livsåskådningar. Ateister och agnostiker. Ljum attityd och passionerad attityd. Katoliker och protestanter.
Inte en gång under den knappa vecka Skriftställaren fick tillhöra denna grupp, förekom det att andras tro  på ingen, en eller flera gudar angreps. Ömsesidigt fanns en vilja att förstå varandra lite bättre.

I sin dikt "La luna siempre es muy linda" utropar Victor Jara:
Jag vill ropa:
Jag tror på ingenting
utom människors kärlek.

Det var där i den kärleken, som vi kunde överse med varandras ofullkomlighet. I det kärleksmötet fann vi varandra och ett hopp, om att kärleken till varandra en dag ska vinna!

Klargörande

Sedan flera veckor har då och då IM nått  Skriftställaren, där det undrats över hur mycket han betalts för att skriva bloggartiklar!
SVAR: Inte ett enda öre, penny,cent,linden eller annan valuta har Skriftställaren fått. Av den enkla anledningen att hans åsikter ej är till salu!

Det har på senare tid i IM till Skriftställaren gjorts gällande att han bara skriver på uppdrag av andra/annan  person!
SVAR: Skriftställaren skriver bara på eget initiativ. Beställning på vissa åsikter eller blogginnehåll mottages ej och utföres inte!




Dyker det upp företeelser, händelser som står mot vad Skriftställaren tycker och tänker, så ska dessa företeelser kritiseras, ifrågasättas.
Skriftställaren tar i allt avstånd från odemokratiska företeelser, misstänkliggörande , personförföljelse, vuxenmobbning,  rasism med mera varhelst de visar sina fula ansikten.

"De sista 24 timmarna har tusentals människor runt om i världen avstått från att säga eller göra elaka saker mot varandra."

Little Boots - Veckans musik

Lite oregelbundet, men ändå, tips på musik som är tilltalande ovanligt och tillgängligt!
Här direkt från Blackpool med såväl tenori-on och Slylophone kommer Little Boots.
Lyssna njut. Hänföres av nya instrument (allt är relativt) handklappning och en nästintill magisk vänsterhand.

Reflektioner från en kyrkogård

Den ludna sambon och hans ledsagare flanerade mellan tända gravljus och tysta medflanerare.
Det gick nästan nuddande ta på de tankar som tänktes. En och annan hörbar suck ackompanjerade tystnaden.
Förkvällen denna frusna novemberdag föder tankar på de som gått före "genom den port, genom vilken ingen mer går ut" (Dan Andersson).

Skriftställaren mindes en sjuksal på lasarettet, där modern låg. Hon som en gång var sportig, kraftfull låg där i smärtor. Morfinbedövad. Nästan bara skinn och ben.  Livet fanns knappt där. Mummlande att hon såg Jesus sträcka ut  handen.  Sonen blev avlöst av fadern och mormodern. Flydde längtande efter luft som inte förgiftats av dödens närhet.
Nu ligger moderns aska i jorden. I en urna från det bruk där sonens farfar verkat!

Skriftställaren mindes fadern. Tärd av saknad och bitterhet över den älskades frånvaro. Fadern försökte gömma sin saknad i floder av öl. Nyss hade han fått beskedet att hjärtat inte längre fungerade bra.
-Ska du klara en operation, hade doktorn sagt, får du sluta röka och börja motionera.
Fadern mindes ungdomens jakt på det röda nystanet på isarna utanför Nässjö. Hur då inga tankar på att inte orka fanns. Då när allt verkade möjligt. Han satt där i stolen i sitt teverum. Hade öppnat en Tuborgburk. Slutit pläden om benen! Fotbollsmatchen hade just börjat! Den flimrande bilden av bollsparkare bar hann med sig in i evigheten.
Nu ligger faderns aska i jorden. I en urna från det bruk där farfadern verkat!

Skriftställaren mindes den unga flickan, som var hans. Hon som påminde honom, när det var dags för frisörbesök. Som såg det kvinnor ser, men icke många män, då det gäller hushållets skötsel. Han mindes hennes glada skratt. Han mindes hennes kärlek till faran. Balansera längst ute på klippkanten. Hoppa från högsta trampolinen. Sådant som en åskådande fader fick magknip av. Han mindes hennes kamp, som hon sa, "mot den demon som äter upp mig inifrån". Han minns tiden från Intensivvården, där ögonen tomma på liv, såg ut i intet. Han hörde maskinerna, som höll kroppsfunktioner igång!
Löftet om en promenad med sambon och Skriftställaren bar hon med sig in i evigheten.
Nu ligger hennes aska i jorden. I en minneslund utan skydd av en urna från det bruk där farfadern verkat!
Det är vackert på kyrkogården i allhelgonatid!

Sakta isande kryper vintern...

... upp innanför byxorna. Påminnande om att tid för värmande underplagg må vara att tänka på.
Förundrad ser Skriftställaren och den ludne sambon hur pärlgnistrande gräsmattor sakta tinande vaknar  i morgonsolens värme.

Frostig gräsmatta släpper sommarlängtande daggvåta tårar på frusen mark.
De två morgonvandrarna förundras över att en frostig morgons kyla ändå kan ge ett panorama av gnistrande skönhet!
Inkommen i stugvärmen försvinner morgonens kylans i takt med att en värmande kopp kaffe ger önskvärt resultat!

Det tog en ända med förskräckelse...

Lördagen den 23 oktober skrev Skriftställaren om en inhägnad parkering vid det på Vallby decentraliserade hotellet.
Idag kan berättas att man sedan flera dagar har installerat en gallergrind. Vid förbipassage med den ludne sambon har kunnat konstaterats att låsmöntörer, elektriker i legio varit sysselsatta med att få det hela fungera.
Och de lyckades... igårkväll hade flera bilar tryggt parkerats innanför låsförsedd grind!
Idag på morgonen var hantverkare i legio fullt sysselsatta med att försöka öppna grinden. Irriterade bilägare stampade frustrerat med fötterna. Tittade ilsket på ensina klockor. Fingrar slog enrgiskt upprört på domumentportföljer.
Lugnande tillrop från hantverkare förkunnade att det snart skulle vara fixat.
En halvtimme senare passerades den väl inhägnade parkeringen på hemvägen.
Ännu fler irriterade bilägare var samlade.
Talet om missade affärsmöten, förlorade miljonbelopp blev allt stmer omfångsrika ju längre tiden gick.
Förslag om att spränga grinden stod som spö i backen.
Protester mot detta förslag upphävdes kraftfull av en ägare till en Mercedes strax innanför grinden.
Middagspromenaden får avslöja hur stort avbräck denna väl låsta grind har på svensk ekonomi!
Huruvida High-Tech-lösningar  alltid är det bästa, funderade Skriftställaren på under hemfärden...
... i motvind piskades ansiktet av regndroppsliknande asiatiska kaststjärnor!