...bara att börja om igen!

Efter en gedigen vällagad lunch begav sig Skriftställaren och hans ludne sambo ut på dräneringspromenad i det snålkalla novebervädret. Det behövs lite kroppsförflyttning efter ett alltför näringsrikt födointag.

Välmående om än lite frusen passerade ekipaget centrumanläggningen. Små vita partiklar började sakta singla mot marken. I brist på annat fann sig skriftställaren i ett tillstånd av meteorologiskt rus.
Ett, två, tre, fyra....  107, 108, 109...
Snöfallet blev allt ymnigare och partiklarna något större. Han följde varje, för honom, observerbar flinga. I ordning förde han in dem i tabell.  1003, 1004, 1005....
Huvudet panorerade åt höger och tillbaka åt vänster. Inte en flinga förblev oräknad.

3317324,3317325....
Ett vänligt tillrop önskade en god eftermiddag!
Skriftställaren tappade räkningen..... jaha börja om igen... trägen vinner, skam den som ger sig!
Plattityderna for genom luften....
Ett, två, tre, fyra, fem....