Mellan nationaldag och midsommarafton

Den svenska nationaldagen har säkert inte slagit igenom som någon stor folklig helgdag. De flesta i landet boende har säkert också vaga föreställningar om varför denna dag firas. För det stora flertalet torde istället Midsommarafton vara den svenska folkliga festen, som de flesta firar. Hur de nu än gör det!
Skriftställaren satt i bersån och läppjade som vanligt på den lätta halvljumma sommarbrisen. För att undvika luftdragsåkommor hade han för dagen valt bära en fodrad slips. Han funderade på svenskhet och immigranter, som kommer till landet för att söka ny framtid.
Hur statliga tjänstemän, politiker och forskare söker mätbarhet i ordet integration. När blir man svensk? Vad bestämmer svenskhet? Hur många generationer ska ha bott i landet innan man kan kalla sig svensk?
Det talas ofta om immigranter behöver nycklar för att förstå hur man socialiserar! En del kan säkert läras ut med andra är mer svårare.
Skriftställaren tänkte på alla oskrivna regler i samhället, regler som finns men aldrig formulerats. Det är väl därför de är oskrivna!
Han drog sig till minnes den unge somaliske pojken som med näst intill desperation frågade skriftställaren, hur man gör när man drar öronen åt sig?
En iransk teveproducent, som levt flera år i Sverige, funderade på varför svenskarna sa, att du kan väl alltid titta över på en kopp kaffe och med stor förvåning noterat att de inte alls var välkomna, då de tittade över för en kopp kaffe!

I Teve står en kulturperson och noterar att vi svenskar undviker pinsamheter, ser upp till det normala, är inåtvända och obenägna ta risker och välkomnar immigranter till landet för att hjälpa oss komma ur dessa tvångströjor!  Nästan så man anade desperationen i hans apell: Vi behöver använda er kära nysvenskar!!!!
Pedagoger,socialarbetare och andra har förfasat sig över att immigranter utbrustit, uppbragda över vad de upplevt som orättvisor,:
- Jag skall döda dig!
samtidigt som de på efterföljande personalmöte utbrister:
- De kan dra åt helvete!
Undrar vilket som är värst, tänkte skriftställare skyndade hals över huvud in till potatiskoket, varvid han gick på öronen i den lilla trappan. Han borde nog ha dragit öronen åt sig!