Ostron och Politik

Det var rätt längesedan , som det kliade i skrivtarmen hos Skriftställaren. Han och den ludne har njutit sommaren i en verkliga världen. Långa promenader. Hittat och testat jordgubbsplantor, som dolt sig bak och under en buske i lilla täppan. Tittat på idrottsevenemang från Barcelona, där folk skuttat både högt och lågt. Kvinnor och män har sprungit fort både långt och kort. Muskulösa och i en del fall klart överviktiga personer har hivat spjut,diskusar, kulor och andra föremål  i syfte att bli bäst i Europa. Skriftställaren jämförde sina snart halvsekelgamla personrekord i olika grenar och möjligen, men ej sannolikt, skulle han tagit sig till en semifinal på damernas sprinterdistanser.
Skriftställaren avnjöt under torsdagsmorgonen en ostfralla och en styrkande kopp Zoegas Intenso. Görande detta åsåg han vas som föregick i televisionsapparaten.
En tveksam herre frågar sin kvinnliga partner om Ostron verkligen ska lukta unket. Försäkrande att fallet är så uppmanar hon sin partner att sörpla och njuta ostronet. Alla skaldjursälskare vet att luktar det unket, ska man inte äta.
De rysningar av obehag, som ostroninslaget väckte hade knappt försvunnit, förrän en välmående partiledare och en icke mindre välmående allianspolitiker debatterar förmögenhetskatt. Den ene framhåller med emfas att den andre inte har helhetsbilden klar för sig, medan den andre med skärpa i rösten beskyller den förste för att utelämna viktiga delar. Dessa valdebatter är i skriftställarens  tycke lika unkna som ovan nämnda ostronintag.
Ett missnöjesparti har nyligen skickat ut ett reklamblad kallat en tidning. Där man tendiöst målar en svartbild av "Sverige" och framhåller sig som den enda sanna frälsaren.  Usch för garbardinextremister!

Måtte jag bara stå ut den knappa månad som är kvar till valet!