Skriftställaren tittar ut genom fönstret i datastugan!
Vita örngottsstora sjok av det somliga pläga kalla snö!
För skriftställaren är det lodrätt fallande sjok av brustna förhoppningar.
Vårdagsjämningen lär vara passerad. Detta är ingen inspelning, detta händer verkligen!
Tungt, blött, tätt faller snön. Skapar en ridå, så det verkliga inte syns.
Inte ens teve lovar vår utan fortsätter ihärdigt sända vinterstudio. Nå det positiva med det är att det ger lite förnöjelse, när utevistelse ter sig mindre lockande.
Även den ludne sambon fnyser föraktfullt åt dessa flingor som faller, kittlande känsliga luktorgan.
Inget är som tror det är!
Inte ens vädret.
Svekfullt uppträder våren lockande fram personer med hopp om att
"... nu får vi gå utan strumpor och skor"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar