Ibland är det lustfyllt att se på teve....

Skriftställaren hade ägnat hela lördagen åt att i minnet återuppleva fredagkvällens musikprogram. Duktiga tjejer o "Så ska det låta" som gjorde en alldeles utmärkt version av "First I take Manhattan....". Sann musikglädje och talang, långt från sing å playbackperformers botoxfullda framträdande.
Skriftställaren hade bara precis låtit denna upplevelse förpassas till arkivet för glada upplevelser, då det var dags för nytt musikprogram. Premiären på körslaget i tevefyra.
Det ska villigt sägas att en del förutfattade meningar om vissa artisters medverkan i detta program fanns.
Bröderna Rognedahl gjorde vad som förvöntades, de skaoade en tät körmusik.
Mojje Johansson lyckades få sin kör att fungera bra.Fast i skriftställarens tycke lät det lite platt!
Kvällens överraskning för mig var Marie Picassos Västeråskör. Med säker koreografi och treklangssång visade hon att mälarstaden Västerås sannerligen är ..built by rock'n roll!.
Niklas Strömstedts beachboyinspirerade , en riktig körutmaning, lyckades bra de med och ska med spänning se vad den kören kan åstadkomma framöver.
Mustaschsångaren Gyllenbergs kör var inget som föll Skriftställaren i smaken. Hårdrockskör kan inte bara ha attityd, det måste gå få fram nyanser också i hårdrock!
Linda Sundblads kör var för skriftställaren också den litet intetsägande. Enkelheten är kanske inte alltid bäst.
Kvällens behållning förutom Picassos kör var Kalle Moreus orsakör. De hade gett sig på en enligt skriftställaren svårsjungen folkmelodi. Men lyckades över förväntan.
Skriftställaren ska med spänning följa vidare köräventyr under kommande lördagar. Kör  som fungerar tillsammans är mäktigt och även om ingen kör dennna kväll kanunde matcja avslutningskören i Carmina Burana, så visas prov på härlig musikalitet och tät körsång.
Nynnande sången om en stad byggd av rock'n roll försvinner skriftställaren ut i marsnatten för en promenad tillsammans med den ludne sambon.