kan inte detta vita sluta snart

Skriftställare var på promenad. Små vita hårda snökorn, smekt av isande nordan, attackerar hans ansikte. Längtan till stugvärme, varmt kaffe och frånvaro av OS fyller hans tankar. Den ludne sambon är dock inte helt med på noterna.

Han har fått upp ett spår. Med nosen som en snöplog, i det allt tjockare nysnölagret, plöjer han en väg för de två. Promenaden blir längre och längre. Snökornen blir alltmer intima. Söker sig under halsduk och jacka.

Hemkommen i stugan tinar tassarna sakta hos såväl sambo som Skriftställare.

Skriftställaren står i köket beredande sjömansbiff. Han hör hur från påslahen teve hur någon talkshowperson söker förklara varför danskar anses vara lyckligaste folket i världe. Med uns av förakt frågar hon om inte Danmark är socialistiskt! 

En intervjuade danska svara, vi föredrar att kalla det civiliserat!

Skriftställaren påminner sig den invandrade sociologen från Chile som yttrade att ni här i Sverige... 

Ni lever för att arbeta, medan vi snarare arbeta för att leva!