Idrottsredaktören funderar...

Hemma hos Skriftställaren satt idrotssredaktören Bolle Hurdle djupt nedsjunken i en läsfåtölj vid brasan. Han läppjade tankfullt på glas med apelsinjuice.Betänk att det är ännu arla om morgonen.
- Värt jobb, som idrottsskribenter, beklagade han sig, har blivit svårare med åren.
- Hur menar du, frågade Skriftst'ällaren. Även han läppjade på en apelsinjuice.
- Det gick väl an, sa han när t ex fotbollslagen innehöll  bara ett eller två namn som var svåra stava till.
Men idag kan hela lag innehålla spelare som ser ut vara felstavade fast man vet man stavat rätt.

- Finns det inte en regel om det, undrade Skriftställaren.
- Den för riket så välsignade immigrationen ställer dock till problem för min rättstavningskunskap och lägger man därtill köp av fotbollspelare från främmande kontinenter, så blir det konstigt. Se bara på den laguppställning en av huvudstadens stadsdelslag presenterade igår:

Vaiko, Ceasy, Lyyski, Toivio,Ayuba, Hämäläinen, Perovno,E'kong, Touma, Milic, Igboananike!!!

Duger inte lättstavade namn som Larsson, Mild, Edström m fl längre???
Skriftställaren tittade något förvånat på listan över de namn idrottsredaktören presenterade.
-Du är säker på att detta inte är ett lag från någon av de mer namnkunniga ligorna i Europa?
-Ja, svarade Hurdle, detta är ett lag i ALLSVENSKAN!
Jag har absolut inget emot att Sverige  breddas kulturellt, religiöst  och/eller etniskt. Så har det ju alltid varit och kommer alltid vara. Jag är mer bekymrad över att kunna stava rätt i en min spalt.
- Förresten, fortsatte han, var det Igboananike som såg till att stadsdelslaget vann i går!

Black-outs

Skriftställaren satt å grunnade huruvida han skulle bege sig till stället, där "det är dans bort i vägen" eller per omgående återvända till en mer påtaglig verklighet. Den ludne låg å snusade med huvudet tätt tryckt till den kudde varpå Skriftställaren plägar vila sitt huvud på ej dagtid.
Han fick se att temat för kvällen var Back to Black, så han började leta i den i huset belägna garderoben... och se han fann den. Burken med färg som ställts undan tätt försluten och med lufttät plastpåse runt i kring. Färgen han använde när hussocklarna skulle ges en lämplig svart kulör. Likt fromma kulturbetingade damer i främmande land iklädde han sig sin burk.ha.

Flera minuter efter starttid anlände han till ormdrickas tisdagsförströelse. Kommentarer om politsk korrekthet, återanvändning medmera, passerade smekande hans fåfänga.
Trots den något otympliga utstyrseln lyckades han vid flera tillfällen åpstadkomma något, som , i bästa fall, skulle kunna kallas dans.
Det var en yster skara som mestadels i svarta kulörer trådden dansen på det illuminerade dansunderlaget. Lucienskt skivsnurrande lockade allt fler släppa sina hämningar och kring triviafrågor utbröt med mellanrum vitsiga kommentarer.
Zigadena vann välförtjänt den tävlings som äögde rum på just temat back till black. Aake och .. har nu får man rita kors i taket... skriftställaren utsågs till runnerups och ficka dela lite av den ära som med rätt tillföll Zigadena.

Sedan vaknade den ludne och återkallade Skriftställaren till den mer påtagliga verkligeheten. Promenad i aprilnattens mörker företeddes.
Trots temat "Back to Black" , så menade den ledne att lite Pink icke kunde skada.

Pinkeria con salsa??

Måndagskvällen,  efter att ha rastat den ludne sambon, begav sig skriftställaren iväg till Måndagsbörsen. Därstädes fann han en lugn golvyta och begynte ruska på tentaklerna.
Varma välkomstord och ett delvist rosa dansgolvsinnehåll mötte honom.

Det var Frosty och Otniwz som med den äran snurrade musikrondellerna. åttitalsmusik och andre decenniers musikgodbitar strömmade streamande från deras musikanläggningar. Musikvalet fick gärna innehålla orden Pink eller Rosa i titelrubrik eller bandnamn. Kopplingen mellan Rosa och Björn Skifs kanske var långsökt. Men en av Björns rivaler, den gode Tommy K, har ju en syster som heter Rosa!!!!!!

Skriftställaren må bekänna att han inte alltid är så närvarande vid dessa tillställningar, då hans verklighet också innehåller en luden sambo, som ljudligt protesterar mot andra ludna varelser, som kommer alltför nära de tus vistelserum! Dessutom så har han tänkt så att verklighetens telefonsamtal är viktigare än den digitala verklighetens interna meddelande.
Hur som helst, det var en trevlig kväll och färdigruskad och rosafylld lägsnade Skriftställaren av sig, för att som det hette , och kanske än heter, "vika skrovet för lopporna".

Praktiska lösningar

Mustafa satt nöjd, men något konfunderad i den djupa fåtöljen. Han funderade på det hans sondotter berättat. Mustafa var av släkten sedd som en vis man, orubblig i sin gudstro. Han kunde ibland upplevas fyrkantigt rigid i sna teser om otrogna och svikare.
Nu hade hans son dotter Fahima berättat att hon inte vill ingå äktenskap med Saed. Inte för att han var obehaglig, utan endast beroende på hon var lesbisk och i smyg haft ett förhållande med en daskflorsit, som heter Bente.
Mustafa hade hört om en god vän, som hade samma problem, men med en sonson, som om han mondes rätt hette Khalid och arbetade som softwareutvecklare.
De två äldre gentlemännen, Mustafa och hans vän Bile, träffades hemma hos Bile över en kopp te och några dadelkakor. De diskuterade sin barnbarns sexuella läggningar. De visste att Koranen klart uttalat att män inte ska efterlikna kvinnor ock kvinnor inte efterlikna män. Det är en förbrytelse mod den gudomliga viljan. Många tekoppar sedan och efter en djup religiös diskussion , var det som blixten slig ner hos Mustafa.
-Du Bile, sa han, jag tycker vi ska kalla till ett möte med våra barnbarn och framlägga ett förslah, som räddar våra familjers heder.
- Jag ställer inte upp på några väldsamma hedersuttryck, svarade Bile och befarade det värsta.
- Du känner mig bättre än så, invände Mustafa. Mitt förslah är mycket listigare än så.
- Nu blir jag riktigt nyfiken, sa Bile med ögon fyllda av möjligheters ljus.
- Jo, ingen av oss vill ju att vår kära ska förskjutas ellerpå annat sätt bringa vanheder över våra familjer. Vi ska verka i de mest hemliga rummen. Vi ska låta dimmor av okunskap omsluta detta.
-Nå, så berätta nu, nästan skrek Bile och satte en dadelkaka i vrångstrupen.

Ett ihärdigt hostande och ryggdunkande vidtogs nu. Efter ett par minuter kunde Bile återigen andas normalt, även om hans ögon ännu tårades.
- Jo, så här gör vi sa Mustafa.
De två äldre genytelmännen förde en tyst ivrig diskussion. Fördelar vägdes. Nackdelar dryftades och motargument formulerades. Teet var för länge sedan kallt och dadelkakorna ett minne blott på det tomma kakfatet.
Tre månader senare vigdes Khalid och Bente. De fluttade in i ett nybyggt parhus på Ockelbovägen i Arosstrand. Bile var nöjd med sin nya svärdotter, även om han hade svårt förstå vad hon sa!
Hemma hos Fahima smiddes planer på ett bröllop med Khalids gode vän, bilmekanikern Sven-Anders. Visserligen hade de fått muta honom med en ny bil för att han skulle konvertera, men det var inte så svårt, när man känner den blivande svärsonens svagheter.
Så hände det att Fahime en vacker solig lördageftermiidag i maj sammanvigdes med Sven-Anders. De flyttade in i den andra lägenheten i parhuset på Ockelbovägen.
Mustafa och Bile log i henmligt samförstånd varje gång de träffades!
Ett antal år senare fylldes området av glada barnaskrik.
En god vän till bente frågade hur de hade det hon och Khalid, då väninnan visste vem Bente verkligen älskade.
-Det går bra sa, Bente, ser ju inte så mycket av Khalid.Han är mest i garaget med Sven-Anders. De jobbar med något binärt kopplingsprogram.
Det är bra, jag får på så mycket tid med Fahima. Klart jularna kan vara besvärliga och visst undrar dagispersonalen när vår dotter sjunger:
"Jag såg tomten kyssa pappa jag..."

..att spå är svårt speciellt om framtiden...

För ungefär en månad sedan tittade Akriftställaren på musiktävlingen i TV 4, Körslaget.
Denna form av mvokal musik har alltid haft en speciell attraktion på honom. av en hämdelse råkade han läsa artikeln igen och såg att hann trodde att fyra körer skulle stå kvar på slutet. Han hade trott att Team Strömstedt, Team Moreus , Team Picasso och Team Rongedal skulle utgöra de sista fyra körerna. Så blev också fallet

.
Team Strömstedt fick lämna  förra lördagen medan de övriga tre utgör kvällens semifinalfält.
Hur det ska avlöpa ikväll ska Skriftställaren avstå från att sia om. Man ska inte utmana ödet!
Skriftställaren konstaterar dock att Team Moreus fortsätter sin strategi att sjunga trallvänliga melodier. Samma Stategi tycks Rongedalkören, som ska framföra Gärdestads Eiffeltornet och toppa detta med Toreador fån Bizets Carmen.
Huruvida Picassosångarna kan toppa detta med Pointer Sisters Jump äterstå att se. Deras andraval  Satoris "Time to Say Goodbye" kan dock visa sig vara ett recept för framgång.
Moreuskören som fram för Benny Anderssons "Det öär vi ändå" och följer upp med Beethovens  Europahymn kan troligen redan nu beställa nbuss till finale..
Sedan lär det bli en hårfin kamp mellan Picasso och Rongedal. Det troliga är att Picasso är den som faller ur ramen. Dock man ska aldrig underskatta Picasso.

Fredagsaftonförströelse

Innan Skriftställaren begav sig till nedan beskrivna förlustelseställe, hade han tillbringat en tid lekandes med förg och form.
Skriftställaren är helt på det klara mned att många gjort detta före honom och med visshet så mycket bättre, men det hindrar honom icke från att tycka det är ganska skojigt att få färger tala och former dialoga. Färgglada lakan far runtomkring. Snurrande former virvlar runt i sin egen ystra kolorerade dans.

Själv utsätter han sig för faran att få ett kolorerat lakan mellan ögonen. Men det är honegalt så länge dessa lakan inte består av korrugerad plåt.
Alla är välkomna att besöka denna plattform, även om det hela ännu är på ett tidigt stadium. Det finns en TP-platta på galleritunet. Och SLURL till tunet finns i spalten till vänster.

 Bilderna han använt finns till största delen till salu i en av galleribyggnaderna. Det vill säga bilder som han själv är upphovsman till. Inte vill han åka snålskjuts på det som andra presterat. Välkommen "gör ett besök i mina två rum och kök"!

Litet fredagsnöje

Nybastad russinskrynklad och säkerhetsmummad begav sig Skriftställaren sent omsider till RajRajbryggan för en stunds avkoppling.

Bryggan var till nästan sista plats besatt av dansande, flygande fredagsavatarer. Skriftställaren fann sin trygga hörna och började i takt med musiken ruska på tentaklerna.
Medelst det så kallade IM-systemet förde han en djupare dialog med en god vän om död, sorgearbete och med dem förknippade existensiella frågor. SL är inte bara fest och glam, ytan också allvarliga samtal om det som rör både hinsides och bortom den dörr genom ingen går ut!
Skriftställaren gladdes åt fredagkvällens glammig rajraj, även om saknaden efter hans sekond Second gjorde sig påmind.
Kvällen slutade i en smygkrasch. Det tog nog 15 minuter innan skriftställaren fattade att han levde i sin egen lilla digitala bubbla. Någon förmaning till de dansant närvarande om att tillse kamelernas vattenförsörjning blev det därför inte.

Fredagsbastun för äldre gentlemän

Regnet föll duggande denna fredagseftermiddag i den lilla staden vid Trångtjärns strand. Innevånarna i staden Arosstrand föredrog innevistelse. Även ortolansparven föredrog att vistas skylande under en grangren.  Plötsligt bryts den still eftermiddgsgråheten av en skara, ivrigt småpratande, äldre gentlemän på väg mot stadens badhus.

 Trotsande aprilkylan är de på väg söka värmen i allmänna bastun i Arosstrands herrbastu.
Det står inte på förrän de avklädda och nyduschade inträder i den torra hetluften. Sittande, uppradande som kråkor på en telefonledning, på bastulaven, stärkta av av maltmättad dryck småpratar de ivrigt.
Där satt skolfuxen Edward Kartede med handduken sedesamt döljande kroppsdelar söder om ekvatorn. Sportredaktören Bolle Hurdle svek aldrig fredagsbastugänget. Frisörmästaren Lars Pageson hade för denna trivselstund tillfälligt övergivet såväl sax och rakkniv som pomada och aftershave. Konditorn Napoleon Johansson fanns också där givande löfte om att fri bakelse blir det efter bastun. Skriftställaren själv satt i ett hörn med den elektroniska muskelstimuleringsbältet ivrigt bearbetande kärlekshandtagen.
- Tänk vad lätt kvinnor har det, sa en sent inkommande bastubadare. (det var konsulten Per-Allan Solknut, som anlände sent), när de ska verka attraktiva.
- Vadan denna klarsynthet, undrade Kartede  tänkande på sin Elvira.
-Lite smink, högklackade skor och en kort kjol,. fortsatte Solknut, så är de färdiga förvända synen på vilken karl som helst!
- Det kan ligga något i det, menade Bolle Hurdle, vilken karl skulle förvända synen på en kvinna om han kom i högklackat?
- Det krävs ner av oss män, sa en plötsligen vaken Pageson, män får anstränga sig mer. Storviltjakt, bergsklättring och sådant fysiskt ansträngande får att få uppmärksamhet.
Ja eller röka Marlboro  sade Napoleon. Eller vad det Philip Morris undrade han mer för sig själv, men ändå så högt att andra hörde det.
- Som jag minns det sade Skriftställaren var det Salem med mentolsmak, men jag är inte säker.
- Eller så skaffar du dig en Karaokemaskin och sjunger till förinspelade musik, sammetsögt leende mot de  damer du vill imponera på, sa Solknut. Med dagens teknik kanske du inte ens behöver sjunga själv.
- Ja du det kan säkert imponera på på vissa, sa Napoleon, jag för min del har funnit att lingonlimpa fingerar lika bra.
- Eller så skaffar du dig ett bildbehandlingsprogram och gör stiliga bilder på dig själv med tillhörande dedikation, sa Solknut. Du kan banne mig se ut som Clark Gable .....
Konversationen fortsatte oförtrutet handlande om just ingenting, men styrkta av alkoholhaltig öl, tyckte de närvarande att de berörde väsentligheter i livet.
Nybastade, mummade och med rent under tågade den ölstinna skaran mor Cafe Bruna Bönan för att njuta den utlovade gratisbakelsen.

Trodde det var slut...

..sa Skriftställaren och tittade ut på ett snöigt landskap!
Kung Bore borde titta mer noga i kalendern och dra sina slutsatser. Bara åtta dagar kvar till "die wunderschönen Monat Mai". Men har den vintrige konungen fattat det?
Icle sa Nicke.
Han fortsätter visa sitt frostigt förfärliga ansikte. Han snöiga flingande flingflickare fortsätter förfärande vårlängtande arosstrandinnevånare.
Hundratalet av Arosstrandsinnevånare utrustade med batteridrivna  hårtorkar kämpade förgäves mot den snart decimeterdjupa vintertäcket. Ja inte egoisten Per Allan Solknut . Han sågs liggande på knäna  använda sladdförsedd hårfönare  värmande trotsigt uppstickande penseer.

Skriftställaren beslöt fortsätta sin flygande  lakanutställnings färdigställande. Han håller till på ett mörkt vindskontor, dit nedfallande snöflingor icke äga tillträde.

 Detta är min vår, sa han trotsigt och med en magisk handrörelse lär han ett blåskimrande sidenlakan börja sin flygtur.

En vanlig tisdagkväll

Skriftställaren lade under tisdagkvällen alla tankar på askmoln från "I and SL-anagrammet" på hyllan. Det behövdes lite flärd och rytmiskt motionsutövande.

(21april klockan 11:24 och ute faller det snö)

Han iklädde sig en purple outfit för att smälta in i den dansanta motionsgruppen på OD's Lada.

Till följsamt lucieniskt skivsnurrande ruskade han på tentaklerna. Han lyckades dessutom svara rätt på några frågor i den triviafrågesport, som gick av stapeln. Detta förvånade , inte minst honom själv!

Detta inte minst med tanke på att två företeelser i den verkliga världen pockade på hans samtida intresse.
Att Inter skulle lyckas besegra hans spanska favoritlag var väl inte direkt överraskande. Men alla ni milaneser som hoppas på en final i CL, vet att det återstår en match i Barcelona och då har säkertde spanska taktikerna funnit svaret på hur man försvarar sig mot djupledpassningar.

Det helsingborgska hjärtat svällde av stolthet, när han på textteve kunde konstatera att de rödblå medelst 2-1 seger öve de ljusblå befäst sin ställning som, om än för tillfället, bästa fotbollslag i Sverige. Att dessutom Ängelholm öeder superettan, ännu mer för tillfället, visar bara att det är något visst med nordvästra Skåne.
Då dessa verklighetens störande företeelser var över kunde han åter ägna sig åt trivialiteterna i OD's Lada.
Han gladdes åt de många som vann priser för bra klädnad.
Heder åt eder!

Med en förhoppning att de närvarande skulle ihågkomma att ge kamelerna vatten innan de släpptes ut för natten, rekommenderade sig Skriftställaren och försvann ini verklighetens dimma!

I Arosstrand i skuggan av ett moln

Tyra Kilison, den före detta toppmodellen satt vid ett av borden på Cafe Bruna Bönan. Hon var skakad i sitt innersta. Den mångfald hon så önskad hos den kvinnliga delen av Arosstrands nnevånare hade grusats.
-Aldrig, sa hon sa hon med hög upprörd stämma, har jag sett så många askblonda kvinnor som denna morgon.
Hennes påstående hade sin förklaring i att alla innevånare av kvinnlig art hade under natten ändrat hårfärg. Stadens hälsovårdande myndighet hade förklarat att detta helt visst och sant hade att göra med isländska vulkanutbrott.
Stadens damfrisersalong hade inlagt protester och menat att de likt flygbolagen lidit ekonomisk skada av detta askmoln från eddans ö. Alla hårtoningsjobb hade inhiberats.

Under förmiddagen hade stadsrenhållningsverket också placerat ut ett otal askkoppar. Ja så många askkoppar hade inte setts sedan det var populärt att röka Bill och Boy.
Magister Kartede hade inflikat att börja det regna kunde det bli ännu värre. Ett mörkt regn hotar vår stad hade han förklarat. Små nästan osynliga, men sylvassa askpartiklar kunde följa med regnet mot marken. Dessa kunde skada lungfunktionen, menade han. Dessutom kunde skadliga kemiska ämnen frigöras.
Det blev en rusning till staden hemtekniska diversehandel och det inköptes andningsskydd, som aldrig tillförne.
Skriftställaren hade under hela denna panikliknande aktivietet förhållit sig lugn. Visserligen hade han skrivit någon artikel till avisan, men i övrigt mena han;
-Man får ta dagen som den kommer. Andas genom Melittaflter.
I övrigt menade han att Island var ett anagram för I and SL och då SL är en fiktiv virtualitet, så är nog Island det med.

Uppslukad

Eyjafjallajökull spyr sin aska över norra halvklotet.
Flygplanstrafiken lamslås. Frustrerade resenärer
trängs i trånga tågkupeer. Teknikutvecklingen agas
av hetlevrad vulkan.
Vulkanen Katla hotar med sympatiutbrott!
Om man nu intye kan få sina banker fungera,
hur kan man då förvänta sig de ska hålla sina vulkaner lugna.
Naturen har sin gång.
Askan torde även ha påverkat skriftställarens elektronik.
Vid besök i Mörkerrummet slukades han av en klart
påverkad kolorerad  golvbeläggning.
Eyjafjallajökull håll dig borta från Skriftställarens digitala rum!

Snack under rast på konferens

Det händer ibland att det förflutna hinner  ikapp Skriftställaren. Någon vilsenkommen individ, som en gång under förhistorisk dit tyckt att det Skriftställaren framfört på ett symposium varit bra. Därför kan det hända att han på son ålders höst blir inbjuden till olika sammankomster.
Sådan inbjudan kom och skriftställaren vattenkammade de få hårtussarna som finns kvar. Beströk skodonen med någon form av glansframkallande gel. En del av de som tillhörde Skriftställarens professionella år fanns på plats. Återseendet glädje delades. Uppdateringar om livets irrfärder gjordes.
Konferensen handlade om xenofobi, gängbildningar, integration med mera
Under kafferast utspanns ett samtal, som skriftställaren väljer att skildra i symbolisk form Detta för att de som gärna läser in annat än vad som avses ska få större valmöjlighet!

.Du, det var intressant med fruktskålen, sa en mazarin med cafelatte.
-Hur menar du, sa en kanelbulle med te!
-Jo att två åpplen och två päron alltid blir fyra frukter!
-Det är väl inte alltid så, sa Kanelbullen. Fyra frukter kan ju ha inslag av banan också. Då måste ju endera päron eller  äpple reduceras med en  för att det ska fortsätta vara fyra frukter.
.Men, lade sig en enkel saftkobbel i samtelet, det förutsätter ju att fruktskålen är överens med Malthus. Man kan ju tänka sig att fruktskålen blir större och det ryms fler frukter.
- Nu ska inte du komma och rasera den struktur vårt samtal har. Malthus är ovidkommande och sååååå artonhundratal, sa mazarinen med cafelatte.
Jorå, sa saftkobbeln, jag vill inte ni ska begränsa ert tänkande... tänk inte fruktskål... tänk fruktsallad!
Förresten är kafferasten slut... men eftersom bara en av de tre hade haft kaffe, så beslöt de två kvarvarande att deras rast inte var slut.

Ta dig lite vin för din mages skull, skrev Paulus till Timoteus!

Ovanstående rubrik har inget som helst samband med vad Skriftställaren tänkte formulera nedan.
Skriftställaren har svårt finna det riktiga engagemanget för den alternativa världen som kallas Second Life. Det har inget med olika personer i den världen att göra utan endast beroende på att VERKLIGHETEN kräver sin tid.
Visst har han gjort sina gästspel i den illuminerade fantasivärlden, men den riktiga geisten finns inte för tillfället.
Skriftställaren började leka lite med prims, former och färger högt uppe i den secondiska  skyn. Han tänkte måhända går det att göra något som kan locka tillbaka lusten.

Han tänkte sig ett mörkt rum. Där ting som far runt, som går fram och tillbaka, som går upp, som går ner, som snurrar runt eller gör alls ingenting.
Ting som flyger runt och lyser upp eller släcker ner.
Ting som, som den gamla visan säger, finns men syns inte eller kanske syns, men finns inte alls.
Ett pussel som aldrig blir färdigt. Inte för att det saknas en bit, utan för att alla bitar saknas, utom några få. Livets pussel, som aldrig blir färdigpusslat, det fattas jämt en bit eller så fanns det en bit för mycket. Gränslandet mellan det som finns och det som bärs osynligt, en fransig bit av fantasi.

Skriftställaren har bara börjat det mörka rummets pussel. På tunet i Art Island finns en tpapparat till det mörka rummet. Det går att besöka redan nu trots att det inte på länga vägar är färdigt.
Kanske är det som livet självt inte helt färdigt förrän vi ikläder oss träfracken och ger oss ut på en seglats i det okända, från vilken ingen i modern tid har återkommit.
Visst är det så att detta är en bagatell såväl i VERKLIGHETEN, som i den alternativa världen, som många tycks göra till sin verklighet. Men det är ganska roligt hålla på, även om det bara är för eget nöjes skull.

"Min pappa är rädd för hundar."

Skriftställaren njöt av de nedfallande solstrålarna. Den ludne sambon nosade vårfräscha grästuvor.
De två hade just passerat bostadsområdets centrum. Utanför pizzerian stod två av områdets mindre bemedlade och inhalerade glödande materia. Den bittersöta tobaksdoften kittlade Skriiftställarens näsborrar.

- Vilken fin hund, sa den av droger hesa kvinnliga rösten, är det en samojed?
-Skriftställaren tackade för komplimangen och informerade kvinnan med den droghesa rösten, att det var en blandras.
- Det gör inget, sa hon, det är en fin vovve i alla fall!
Pizzerians fatöl lockade mer än en fortsatt konversation. De två uppslukades av Pizzerian.
Två pojkar med stadsdelslagets klubbtröjor sparkade en tom aluminiumburk mellan sig.
Av deras konversation framgick att de under lördagkvällenvarit uppe sent och sett hur Barcelonas fotbollsstolheter  dragit plösen över de kungliga från Madid i La Ligas senaste el classico.
Plöstligt får de syn på  Skriftställarens ludne sambo.
- Oj vilken stor hund!
- Ja, men jag har sett större. En som var så stor att min mamma blev rädd för den.
- Min mamma är inte rädd för hundar. Pappa är rädd för hundar på kvällen, men inte på morgonen.
- Vad konstigt. Kom det en stor hund på morgonen.
- Nej, han bara är rädd för hundar på morgonen.
Sparkandet på den tomma aluminiumburken fångade åter deras intresse.
Den mindre av de två riktade en spark, som fick den nu tomma dryckesbehållaren att i en parabelliknande båge träffa det vänstra övre hörnet på en grön plastlåda innehållande sand.
Han sträckte jublande händerna mot himlen. Gjorde ett tafatt korstecken och kysste sin träningsjacka.
- Ett noll till Barcelona, skrek han jublande!
I den stunden var han Leo Messi!

Ny småländsk näktergal....

Skriftställaren kan inte låta bli att förmedla denna video från Talang 2010. Inte ofta man ser Bert Carlson fråm Skara så påtagligt berörd. Lyssna och njut... en 14 årig brottartjej från Huskvarna... wow

Söndag och morgon

Skriftställaren satt på trappen och njöt morgonens värmande solsken.
På den lilla grästäppan spankulerade en björktrast och drog förstrött upp en frukostmask.
I fjärran hördes höga röster från lekande barn. Barn som inspirerade av morgonsolen övergett tevespel och Disneydags.
Skriftställaren njöt en kopp Zoegas Inenzo och väntade på att vännen Perla skulle vakna.
Lördagkvällen hade avnjutits framför teven och musikprogrammet "Körslaget".

De hade förundrats över TEAM Mojjes intensiva körsång. De hade än en gång imponerats av TEAM Picassos täta körklang och följsamma körkoreografi. De hade båda trott att TEAM Strömstedt var den kör som skulle få lämna tävlingen. Samtidigt är det förvånande hur mycket en trallvänlig melodi kan betyda mer än körens duglighet.
- Det är dock härligt, hade Perla anmärkt, att live musik hur erbarmlig den än är alltid låter så mycket bättre än alla dessa som uppträder till inspelad musik och sång. Har man lyssnat till en inspelning, så ska det mycket till att nästa lyssning ska ge något mer.
Skriftställaren hade nickat i samförstånd.
Nu var dock lördagen historia och söndagen var här. Solen sände hopp om att vintern äntligen fått vika.
Kung Bore får gå i sommaride.
Midsommargrevar och vårälvor får ta över.

Skriftställaren, strök betänksamt med handen över morgonstubben och  funderade över en kalejdoskopvärld, där former och färger fritt får virvla runt.

Lite vårhjälp

Skriftställaren har idag

• satt yllestrumpor på alla smultronplantor.
• iklätt de späda snödropparna yllekofta
• trätt thermovantar på Jasminen
• värmefläkten har riktats mot kvarvarande snödriva

Våren behöver mer hjälp än vad Skriftställaren trodde.
Gå ni och gör sammanlunda....

Samtal i skymningen framför brasan

 Skriftställarens satt i djupaste läs- och länsfåtöljen med en värmande dryck i handen. Det knastrade hemtrevligt från den ännu icke falnade brasan. I den , till den första fåtöljen, parallellt placerade andra fåtöljen satt Perla PerLars. Han var något äldre än skriftställaren. Detta märktes inte minst på oviljan att röra sig hastigt, men framförallt på ett ansikte som fårat av tidens tand alltmer tycktes russinlikt.
Perla hade bott i Romme i nästan en hel livstid och var på besök i Arosstrand. Visserligen var han på fädernet besläktade med spelmanssläkten PerLars från djupet av Nåsbygden. Men han betraktade sig själv som en riktig "tunfjus".
- Det är allt skönt komma hemifrån, sa Perla, och slippa det ständiga gnatet från hustrun Smet-Ana!
- Det skulle finnas en alternativ värld,  fortsatte han. En värld där man kunde leva om sitt liv. Bli den man drömde bli och säkert också var ämnad att bli.
- Fortsätt dröm om det du, sa Skriftställaren förnimstigt, dte liv du har har du här och nu och det är ditt ansvar ta hand om det.
- Jag är väl medveten om det, sa Perla, samtidigt vore det skönt att kunna fly denna jämmerdal. Skaffa sig en ny hustru, göra karriär på nytt. Äntligen få känna att man betyder något.
- Men käre vän, invände Skriftställaren, du har ju din karriär. Inte många som hunnit med så mycket som du under dina aktiva år. En vacker hustru har du ju med och fyra barn som gör sin fader stolt. Så sa du sist vi träffades.
- Jo, så är det, instämde Perla. Både som skolfux och som högste tjänsteman på statligt verk var dte mycke jag lyckades förändra. Å viusst har mina ätteläggar och ätteläggerska gjort sin fader stolt. Å visst kan än min hustru få gubbar i 70-årsåldern att vända sig om och på medelhavsmässigt sätt vissla sin uppskattning!
- Ja där ser du vad ska du med alternativt liv till?
- Nja bara visa att än kan gubben!
- Du finner nog ditt Utopia, ditt Shangri La, sa Skriftställaren.

De båda nickade i samförstånd och ytterligare starka drycker bräddade glasen. Tröttheten sänkte sig som en blöt yllefilt över de båda vännerna. Mörktret gjorde tröttheten sällskap.
Endast två vitsippor tycktes trotsa nattkylan. Slår inte alla tecken fel, så kommer de leende och utslagna möta de två vännerna i morgondagens gryning!

Que version hermosa

Med Perla Batallas underbara version av "Cucurrucucu Paloma" avslutade Skriftställaren Påskdagen och somnade med ett leende på läpparna!

Gått och blandat

Påskaftons fest vid Second House of Sweden var en trevlig tillställning. Massor med folk "from all over" besökte och fröjdades. Skriftställaren avnjöt det hela i små doser, då han drabbades av elektroniska bungyjump. Eventgruppen och Tina , som vanligt ett imponeande arbete.

I dag fann de graven tom! Å tänk att det var  kvinnorna som bringade nyheten till världen. Ingen modern kommunikatör skulle valt kvinnor som budskapsförmedlare, dvs om de levt på den tiden!

I teveprogrammet Körslaget imponerar fortsättningsvis Team Picasso. Man må säga vad man vill om hennes klädsmak och annat, men hon förmår kören leverera. Sedan kan man ju faktiskt misstänka att det i detta program mer var låtarna som vann än körerna....Underbart!