Ta dig lite vin för din mages skull, skrev Paulus till Timoteus!

Ovanstående rubrik har inget som helst samband med vad Skriftställaren tänkte formulera nedan.
Skriftställaren har svårt finna det riktiga engagemanget för den alternativa världen som kallas Second Life. Det har inget med olika personer i den världen att göra utan endast beroende på att VERKLIGHETEN kräver sin tid.
Visst har han gjort sina gästspel i den illuminerade fantasivärlden, men den riktiga geisten finns inte för tillfället.
Skriftställaren började leka lite med prims, former och färger högt uppe i den secondiska  skyn. Han tänkte måhända går det att göra något som kan locka tillbaka lusten.

Han tänkte sig ett mörkt rum. Där ting som far runt, som går fram och tillbaka, som går upp, som går ner, som snurrar runt eller gör alls ingenting.
Ting som flyger runt och lyser upp eller släcker ner.
Ting som, som den gamla visan säger, finns men syns inte eller kanske syns, men finns inte alls.
Ett pussel som aldrig blir färdigt. Inte för att det saknas en bit, utan för att alla bitar saknas, utom några få. Livets pussel, som aldrig blir färdigpusslat, det fattas jämt en bit eller så fanns det en bit för mycket. Gränslandet mellan det som finns och det som bärs osynligt, en fransig bit av fantasi.

Skriftställaren har bara börjat det mörka rummets pussel. På tunet i Art Island finns en tpapparat till det mörka rummet. Det går att besöka redan nu trots att det inte på länga vägar är färdigt.
Kanske är det som livet självt inte helt färdigt förrän vi ikläder oss träfracken och ger oss ut på en seglats i det okända, från vilken ingen i modern tid har återkommit.
Visst är det så att detta är en bagatell såväl i VERKLIGHETEN, som i den alternativa världen, som många tycks göra till sin verklighet. Men det är ganska roligt hålla på, även om det bara är för eget nöjes skull.