Vårdande rörelserytmik på Ormdricka Hospital

Gårdagkvällen avsteg Herr Skriftställare från sin på sistone nöjesfria andra livsvandring. Som förklädd sjukhusrevisor gästade han hospitalsbalen på Ormdricka Nattklubb. En utmaning för hans trötta modem, men en del bilder blev det. Nu utmanar han värderade läsare att sjålva para bildkavalkad med bifogad text.


En aldrig sinande rad av mer eller mindre letalt skadade patienter säkte sig under söndagkvällen till illuster balupplevelse. Vare sig man var under grå lerinpackningsbehandlig eller framträdde som mumifierad kattvarelse, så lade sig den ystra dansglädjen som plåster på all upptänkliga sår.




Framhärdande sina dagar med en påle i hjärtetrakten är ingen match för amazonen från Loovika Gård. Med sedvanlig grace förflyttade hon sig rytmiskt elegant på minimal golvyta. Se , sådan stil hon har....nynnades det i vrårna.


En annan gäst tycktes ha fått sin fot krossad av en niblick. Men även utanför golfbanan syntes hans svingande dansstil likt en eagle vinna poäng. Från balsalens skrymslen hördes en mus i kanten utbrista...Underbart under par!



Kvällens mysterium för Herr Skriftställare var en rockande rullstolen. Med en elegans som anstod den mest dansanta syntes rullstolen genomföra en pas-de-double som var second to none. Även om rullstolen av nöd tvingades uppsöka avträde för röreslehindrade, märktes inget rörelsehinder på dansgolvet!


En av våra mer nya kamrater fann snabbt sin dansanta roll och utbrast:
- Det är roligt det här!

Ja, se det var en återigen en kväll som Vampi Twine arrangerat och som lockat till spontan glädje och dans. Men vad kan man mer förvänta från en gräbba från Högaborg!

Söndagen närmade sig med hastiga steg Måndagen och innan den riktigt var ikapp, så lämnade Herr Skriftställare hospitalbalen för att njuta sitt nattliga otium!

Tappra försök men ingen cigarr

Herr Skriftställare gjorde under fredagkvällen flera försök att närvara vid den kräftfest som gick av stapeln i närheten av den sk svenska ambassaden! En gång mottog Linden Lab hans begäran om inträde i Second Life. Landningpunkten vid ambassaden gav dock ingen kontakt med festplatsen. Efter en del strövande såg han ett antal festande människor på andra sidan viken.
Digitala skoskav och allmän lagg hindrade dock skriftställaren för att komma nära. Kunnig om en del tricks , lyckades han nå en stol i utkanten av området. Helt uppladdat blev dock bilden aldrig och inget ljud för att åhöra artister gick att få.

Kamerazoomning gav dock en del bilder av tvivelaktig kvalitet!
Undrar om Skriftställarens ava över huvud taget var synlig, för under den dryga halvtimme han var där var det ingen, som hälsade eller svarade på hälsningar. Några bilder lyckades han dock ta.
Utan ljud, utan större närvaro är det svårt att avgöra om festen var lyckad eller ej! Han får dock för de närvarandes skull hoppas att det var en lyckad fest!

Inte förekommer det väl social skiktning i SL???

Herr Skriftställare såg att några bänkat sig vid ett honnörsbord.
Yster dans tycktes centreras runt några få på begränsad yta.
En del vände helt sonika ryggen mot uppträdande.


Utan ljud utan att fullt ut kunna följa vad som som föregick är det svårt hålla intresset upp, så efter dryga halvtimmen återvände Herr Skriftställare till verkligheten och njöt av den bandade dokumentären om Viktor Borges roliga liv!

För att travestera Falstaff Fakir:
Kräftan är ett fredligt djur
bör därför ej fångas i bur!

Getingar, bihustru och fredagkväll

Arosstrand den lilla idyllen vid Trångtjärns strand inväntade helgen på sedvanligt maner. Innevånarna i staden avslutade städningen ibför två lediga dagar. En del hade inrett lönnrum med kulörta lyktor och strött dillkronor på golvet(en gammal sed från den tid då dill var dill och persilja persiljaoch ingen dillade eller prata persilja).
Luckor till de hemliga rummen hade marketays, så att bara de invigda kunde hitta! Byfullmäktiges kräftpoliser var på tårna för att finna de som trotsade förbudet att deltaga i kräftorgier!
Andra i staden iklädde sig vadmalskläder för att deltaga i den av stadens ledning sanktionerade fullkornsmüslifestivalen.
Allt var alltså som vanligt I Arosstrand inför denna speciella tradionella weekend.
På stadens torg hade några av stadens mer kända profiler samlats för att dryfta senaste nytt.
Där fanns språkforskaren Per Fectum, konsulte Par-Allan Solknut, Skriftställaren Eddie Thor med flera. Ämnet för samtalet var förre fotbollsprofilen Inge "Tåfjutt" Ribba och hans alltmer sedeslösa leverne. Det misstänktes stark att han i sin flygel ingalunda tog det piano, uyandärstädes hyste ett harem. Ävenså hade han stadigvarande varit gäst på stadens lilla Turisthotell med dithörande bakficka.
-Exempellöst, sade konsulten Solknut fylld av upprörda känslor, å han ska vara ett föredöme för det uppväxande släktet fortsatte han med förtrytelse.
-Så farligt är det väl inte , försökte språkforskaren gjuta olka på vågorna, minns att han även varit mentor åt många unga som nu tjänar sitt levebröd på att fjutta boll runt om i världen!
Samyalet blev allt mer hätskt och vänner tycktes klippa vänskapsband på löpande band. Lockade av den upprörda diskussionen hade bagarmästare Napoleon Johansson anslutit till gruppen. Med den direkthet och frankhet som många års degnde i bagarstugan gett homom kastade han sig in i samtalet!
_ Det ska ni bara veta, kära vetebullar, att "Tåfjutt" Ribba verkligen har ett harem i flygeln, sa han upplysande. De övriga tystnade och stirrade på honom med stora ögon.
Samfällt om än inte direkt samtidigt sa de:
-Hur kan du vara så säker på det?
Jo , sa Napoleon, för varje gång Inge "Tåfjutt" Ribba tager sig en geting, tager han sig också en bihustru!

Nytt millenium

Herr Skriftställare konstaterade att idag har 2000 besök nåtts! Alltid ett tillfälle att fira.

Han har ingen aning om huruvida detta betraktas som normalt eller ej, men för att vara på den säkra sidan, öppnar han en flaska Pommac och njuter under korkeken!

Å han ser fram mot att nästa millenium ska nås, då blir det tre Pommac, tänker han i sitt något morgonförvirrade tillstånd!

Klagomål

Det har framförts klagomål på att Arosstrands hävdtecknare, Herr Skriftställare, är anonym. Det har ifrågasatts hans uppriktighet, då han framträder anonymt!
Nu är det väl så, att den lilla staden Arosstrand vid Tråntjärn strand existens och dess innevånares vällevnad inte är beroende av huruvida Herr Skrifdtställare är anonym eller inte!
Herr Skriftställare har valt att framträda underpsedonym, för att han ska ingång i alla samhällsskikt och inte bespottas av de, som till äventyrs har råkat ut för hans skarp blick och vassa penna..
Han dock inte sämrekarl än att han kan ändra sig! Så för alla er som har undrat över hans riktiga nammeddelar hanss pressekreterare, att han arbetar åt en egelskspråkig "yellow-page.magazine" som Editor och hans namn är Eddie Thor!
Nu vet ni det och att allt han skriver är till sanning gränsande sannolikhet eller om det var sannolikhet gränsande sanning!
I övrigt kan meddelas att staden Arosstrand hela dagen duschats av ett ihållande regn, som tvättat varje husfasad ren och varje byk skinande ren! Någon kräftfest blir det dock inte i år, då stadens fullmäktige tagit beslut om kräftsörplande är etiskt skamligt och intagande av drycker och fåniga haklappar, mössor, kulörta luktoronverkar degenererande på det mäsnkliga släktet.
Vissa beklagar detta och har utvandrat till någon svensk ambassad någonstans, där man icke är so noga med sedligheten. Andra har valt att stanna kvar och harendera i lönndom kräftfest eller så deltager de i det mer öppna firandet inmundigande fullkornsmüsli och långmjölk!
- Fy på sig alla depraverade kräftsörplare, utbrister fullmäktigeledamoten Inge Vetth hotfullt svingande en fullkornsbaguette!!

Ett leende kan betyda så mycket

Solen hade varit ovanligt tidig denna morgon. Den hade ansträngt sig att värma herr Skriftställares kaffehörna i trädgården. Arosstrand badade morgontrött i den värmande augustisolens sken. Fåglar kvittrade glatt, En och annan övertidarbetande humla sög nektar från ståndet med smultron. Kort sagt det var en solig morgon i den lilla staden vid Trängtjärns strand!
Herr Skriftställare hade klarat av morgonpromenaden med den ludne sambon. En andra omgång nybruggt kaffe ångade från lattemuggen. Herr Skriftställare satt i sin soliga kaffehörna med dagen sudoko och den nytergivande kaffebrygden.
Den ludne låg behagligt utsträckt på den för ändamålet utplacerade trasmattan. En riktig idyll, hade säkert någon idyllsökande individ utbrustit. Plöstslig ställer sig den ludne på alla fyra och intar en vaktande pose. Herr Skriftställare hör hur trädgårdgrinden öppnas och hasande steg närmar sig husknuten. Den ludne kommenderas stanna i vaktande position!

- God Morgon, utbrister en från Turkiet invandrar åldring. Han är klädd i mörkgrå kostym. Under kostymjackan är en sliten kofta synlig. Skjortan är uppknäppt i halsen och visar halslinningen på den ljusblå t-shirten han bär. Den obligatoriska, något för stora kepsen, fullkomnar bilden. I famnen bär han en brödlåda i papp från Pågens bageri. Den är fylld med allejhanda grönsaker.
Han sträcker med ett nästand tandlöst leende lådan mot herr Skriftställare.
- Du ha vassågott, säger han på mycket bruten svenska. Leende ögon skiner av generositet.

Herr Skriftställare blir något ställd...
-Å ena sidan , tänker han, varför i all världen denna generositet, inte kan jag ta emot denna gåva. Den behövs ju säkert bättre hemma hos honom! Å andra sidan är dte inte en förolämpning att inte ta emot gåvan?
Obeslutsamheten stormade i hans inre. Han sökte i sitt inre efter socialt godtagbara koder för att avböja gåvan, Men inga sådan fann han.
-Varför denna fina gåva, frågade Skriftställaren.
- Du hälsa glad hel vintren, all dagar, sa han med viss svårighet att finna och formulera orden.
Tacksamheten över dessa glada hälsningar ville han nu återgälda med knippen av morötter, lökar av skilda slag, salladshuvud och minsann en plastburk med mörka körsbär. Herr Skriftställere for med en hastighete, som även överraskade honom själv, in i lägenheten, tog en bild från ouppackad kartong och gav den till den gamle invandraren.
-Tack för din fina gåva, sa Skriftställaren, då vill jag du ska ha denna lilla tavla.
Den gamle invandraren tittade på den bild Skriftställaren med myckenhet av kramp och ångets framställt under vintern. Den föreställde en jesusgestalt som höll stadsdelen Vallby i sina händer!
Den gamle tittade på bilden. En tår trillade sakta nerför hans fårade ansikte. Han förde bilden mot sina läppar och kysste den! Han bugade djupt. Han gömde bilden innanför den slitna koftan och bugade igen.
-Tycka om , sa han med det nästan tandlösa leendet!
Han bjöd farväl och lämnade Herr Skriftställare stående ännu förvånad med en brödkartong i papp från Pågens Bageri i sina händer.

Ett leende betyder så mycket!

Snabbast är inte den som kommer först i mål!

Eftermiddagen i Arosstrand var lugn! Sömnigheten låg som en luddig yllefilt över staden ich dess innevånare, Det minsta lilla flyfä njöt siesta i npgon avlägsen vrå. Myrorna orkade knappt dra sitt strå till stacken.
Hos konditormästare Napoleon Johansson var det dagsfärska brödetsakta lurande påbörjat sin förvandling till reavara. Fluffiga gräddbakelser är inte längre fluffiga. En sloknande bästföreattityd har bemästrat sig deras utseende!
I bersån återfann Herr Skriftställare en sömnig sportredaktör,som hade abstinens av det numer avslutade atletiska spelen i Berlin! En viss upprördget kunde dock förmärkas i den artikel han hamrade ner på den gamla portabla remingtonmaskinen!
-Hörrdu skriftställare, sa han något exalterat men mer sömnigt, det är ett evigt tjatande om den där Bolten, som utropas till vår globs snabbaste man. Men vad sjutton, fortsatte han, om en man behöver ta mellan 15 och 20 steg mindre än sina medtävlare, så betyder ju inte det att han rör påkarna snabbare! Nä världen snabbaste är nog han som kom tvåa, talade han agitatoriskt, nu minns jag inte om han var gay eller hette Gay. Den mannen hade 5% snabbare rörelsehastighet på sina påkar än den som vann.
-Gay sa du, sa en nyvaken från siestaslummern bloggare Ville Skakspjut. Undrar om han är son till Git Gay, se det var en primadonna det, fortsatte han och försvann in den halvvaknes drömtillvaro.
Denna kortvariga aktivitet av bilateralt meningsutbyte var det enda som störde eftermiddagslugnet i den lilla staden vid Trängtjärns strand.
Herr Skriftställare lägsnade hastigt av sig och sökte sitt eget sällskap under en lummig ölandstok. Bäst så tänkte han!
Konstaterande att det inte alltid är den snabbaste som kommer först i mål, är en skröna värdig en fabelförfattare!

Den klara sol går upp över båda bloggare och ickebloggare

Herr Skriftställare sitter på en ttuva och pillar eftertänksamt på sin ruva!Ensamheten vid Trångtjärns strand avbryts endats av en och annan morgonpigg gäddas plaskande i vassen!

Herr Skriftställare har denna norgon valt ensamheten trött på det eviga tjattret vid storljugarnas cafebord, de vana livsfrågelösarna får vara utan hans vishet!
Här i naturen till fåglars morgonsång, lövverks kompande prasslande finner han sin ro. Småleende åseende ekorrungars ystra språng från tallegren och ivrigt rännande upp och ner trädens stammar infinner sig ett visst filosofiskt medvetande.
Herr Skriftstä'llare funderar på alla de som finner vardagens jobb tyngande och stressande. Till alla de som längtar ledighet och arbetsfri tillvaro.
Tilla lla dessa säger han, med en vishet ett inte allt för lång arbetsliv givit:

"Du måste arbeta för att få ledighet."

Finn inspiration i den vissheten och utförstordåd, snart är det helg igen!

att blogga eller inte blogga det är livets stora fråga

så uttryckte sig Arosstrands egen storbloggare Ville Skakspjut höromdagen. Han satt framför sin röda lilla stuga och säg på sin shagfyllda kritpipa. Nu ska genast säga att stugan hans bara är ett skal. Inuti är den ett elektroniskt paradis.
Det är där i det innersta av stugan, som Ville Skakspjut formulera och skriver sina vitt kända bloggar.
Just nuär han dok tvivlande på sin egen förmåga och en viss skrivkramp har infunnit sig! Han har försökt äta nyttigt. gjort fimgergymnastik varje morgon, till vissa grannars förtret. De är lita less på dessa rop:
- tummar framåt böj.
-Längfingrar på stället svikthopp!
- Pekfingrar uppåt sträck!
Den svenska gymnastikens fader Mr Ling, ser från sin himmel med stolthet på Skakspjuts aktiviteter!
- Se det är en gosse i sann Linganda, har flera grannänglar hört honom utropa!
Nu sitter Ville Skakspjut fär framför stugan i den allt mer bleknande höstsoles och njuter sin kritpipa. I hans inre mal tankarna, att blogga eller inte blogga.....
Så går morgontankarnas illamående blekhet sakta över i någon form av mer eller mindre vist fattat beslut.
Han knackar förnöjt ur sin kritpipa klappar katten och uppslukas av den röda stugans inre!

Valfritt ämne

Under Herr skriftställare skoltid fanns vid svenskämnets uppsatsskrivningar, förutom en mängd olika ämnesområden att skriva om, et befriande alternativ längst ner på listam: Valfritt ämne !
Detta alternativ tilltalade mestadels herr Skriftställare!
Där blandades skrönor om flickan som älskade Essaias Tegner och hatade hon inte levde i samma århundrade. Där skrevs det om hovfotografen som vandrade vilde i de svenska fjällen. En skröna om det pratande badkaret. Vikingen som lärde sig köra bil! Ja många figurer passerade förbi. De flesta var rena påhitten, andra lånade drag av människor Herr Skriftställare mött under sin då korta vandring på jorden. Sömmerskan Elvira var en sådan halvpåhittad tant. Egentligen var hon syster till min Mormor. Tillsammans drev de en sytillbehörsaffär. Elvira var den som stöd för ändringsskrädderi och mormor affärskvinnan som stod i butiken och sålde trådrullar och spetsar, nålar och tyger!
Herr Skriftställare förstod tidigt att besöka affären, för då vankades det limpsmörgås med ost och kaffe med mjölk och TVÅ sockerbitar! Att Limpsmörgås var så attraktivt, berodde på att Skriftställarens fader under en längre period var ivrig så kallad frisksportare! Det betydde att normalt bröd inte gillades, utan han påtvingade den övriga familjen ett grått btöd, som uppskuret i tunna skivor mest liknade och smakade masonit!
Herr Slriftställare har under en längre tidsperiod nästan daglogen gästat Second Life. Vid flera tillfällen har detta program stått honom upp o halsen och han har tagit kortare och längre avbrott. Ibland har jan undrat om Second Life mestadels är till för den generation, som avundsjukt tittat på hur barn elle ryngre syskon lekt med LEGO eller Barbiedockor. Kanske tillhör du dem som under natten, när alla sov, i smyg, i ficklampas sken byggde med Legoklossar eller spelade dockrollspel med barnens/syskonens Barbie och Ken!
Så plötsligen för ett antal år sedan erbjöds detta VuxenLego, detta VuxenBarbie/Ken... som kallas Second Life.
Där fiction blir verklighet, där vuxenhetens mognad förbytts till barnens hämningslösa fantasilekar. I secon Life blev jag plötsligen den, som verkligheten förvägrat mig! Där kunde jag bli modell, husbyggare,kläddesigner, fotbollsproffs, ja till och med musiker och konstnär! I skräck över att verklighetens partner skulle upptäcka fann/finner många förtjusning i att hitta nya partners, ja till och med gifta sig en gång till!!!
"ja, men det är ju bara en lek och vi har ju själva valt!"
Så är det kanske men ibland behöver man en paus och besinna sig, att låta verkligheten få bli herre i livet igen.
Herr Skriftställare vill genast understryka att den partner han har i Second Life är det käresta han känner i alla liv!
Så blir då verkligheten ett Second Life och Second Life en verklighet....ibland behövs dock en paus så att verklighet får förbli verklighet och second life förbli ett second life!



Vi höres och synes i verkligheten eller i något virtuellt gathörn!

Flytt Bytt kommer aldrig igen

Nu får det vara nog!
Herr Skriftställare har flyttat pinnaler för sista gången! Hmmm, det kan ju tänkas att längtan till Spanien eller Nordvästra Skåne blir för stor, fast å andra sidan tänker han då inte flytta några grejer, förutom det som går under benämningen kläder.
Men sista gången möbler flyttas. Nästa gång de gör så är det förmodligen bescikna arvtagare, som svarar för det hela. Då ska Herr Skriftställare , nyduschad och osvettig sitta på ett moln och förnöjy notera jordsliga ansträngningar.
Men det står än så länge skrivit i framtiden, så tills vidare får Skriftställaren njuta av att ta muggen med kaffe och om morgonen njuta javan på uteplats!
Vänner till herr Skriftställare kom över och gratulerade till den nya bostaden å minsann hade de inte med sig trädgårdmöbel! Herr Skriftställare blev rörd av tascksamhet och den omtabke vännerna visade!
Efter ett tags skruvande kunde det färdiga resultatet beskådas och provsittas. Underbart, risk före´ligger doch att Herr Skriftställare kommer att så njuta dessa nya stolars bekvämlighet, att sömn kan infinna sig.

För övrigt är Herr Skriftställare ganbska så förargad på Bloggprogrammet, som för tillfället ej tillåter illustartion av bloggartiklarna.

Det är bara att gilla läget

Herr Skriftställare har nytt läge. Han befinner sig numer i en marklägenhet, som till den ludnes stora förtjusning inbegriper litet strövområde och skuggig plats i augustivärmen.
Nu har ju denna lägesförflyttning inte skett helt mankemangfritt, utan som van SL-byggare har han gjort linkning till ett signum även för RL.
Men som tidigare påpekats man kan inte flytta utan att krossa glas....
Nu återstår att rengöra det man lämnat och försöka hitta platser för det man förflyttat. Vlket inte är så okomplicerat, då det nya läget är mindre spaciöst!
Redan har några mindre använda möbler fått stryka på foten och funnit ett sista vilorum på en återbruksstation. Herr Skriftställare hoppas bara att flytthjälparna inte förpassat den bokkasse med de av Herr Skriftställare så älskade Wodehouseböckerna till återbruk. Nåja den dyker säkert upp.
Noterade att den hjälp skriftställaren fick av unga atleter verkade dubbelt så effektfullt, som för oss normalbyggda. De var två som bara stora ekskåpet. Förra gången herr Skriftställare tvingades förflytta det skåpet var det fyra normalstarka individer som unde stånk och stön lyckades förflytta det hela.
Nu är Herr skriftställare markbunden bara 5 meter bort från månadssmultron.
Bytt å flytt men aldrig mera!

Så är det att jobba på egna ben

Skriftställaren han håller på att flytta han. Ger inte mycket tid att författa skrönor elle rpå annat sätt vara delaktig i den digitala världen.
Senast nytt från den plötsliga men nu i hans tycke, långvariga proceduren att flytta, är han han för tillfället bor på två ställen.
Skriftställaren bar en låda med en massa manuskript, till en gång hållna föreläsningar. Han såg inte stolen, som av någon anledning inte fanns på sin ursprungliga plats. Långsamt , som i ultrarapid faller skriftställaren framåt. Att säga att livet passerade revy för hans ögon vore att ta i, men en del tankar om hur detta ska sluta fladdrade förbi innan han nådde golvet. Den felaktigt placerade stolen uppgav ett stridsrop , obelåten med den behandling den utsattes för. Den slängde sitsen all världens väg. Tog spjärntag mot väggen och vände en skarp kant mot skriftställaren underben.
Oförmögen att röra sig, med en smärta i benet som inte går att beskriva paralyserade skriftställaren. Ja ni som någon gång blivit sparkade på smalbenen av en järnförsedd srbetarstövel kan nog föreställa er.
Den ludne sambon upp fattade genast situation; Se husse har hittat på en ny lek. Som ett skott glatt skällande stormar den ludne fram till den slagne Skriftställaren. Bescikelsen lyste ur hans ögon när han insåg att den fallne, var slagen till slant.
Kvidande reste han sig upp. Skakade på kroppen. Stödde prövande på benet och skrek högt av smärta. Den ludne hoppa lika görfart hpgt som hussen hans hade ont.
Nu var det väl tur att Herr Skriftställaren lärt sig linka i SL, för linka är vad han gör just nu!

Kalorisnål fetrock

Det har inte undgått Herr Skriftställare att nationen haft besök av ett av de mest populära rockgrupperna, U2! Berömda inte bara för sin musik utan också för en medveten samhälls- och världsyn!
Fram på småtimmarna natten till måndagen strålade herr Skriftställare samman med Arosstrands eget välkända och medvetna populärmusikband, W8. Med på mötet var grundaren och bandets förgrundsfigur Phono Durspel samt bandets batterist Klas "Pinnen" Virvelström. Vi träffades i gruppens studio beläget på vinden till Diversehandlare Lusts affärsbyggnad.
Herr Skriftställare var nyfiken på varför bandet valt just det namnet.Då han är en handlingens man ställde han den raka frågan:
- Tala nu om för mig, varför ni heter W8 ?
Phono Durspel log filosofiskt och gjorde sig beredd svara. Han drog ett djupt andetag.
- Det ligger en djup mening i detta namn, som återspeglar vår syn på människans kaloriintag och allmänna destruktiva livsstil, sa han och tände en ny Bellman. Den blågrå röken la sig som en något dimmig gloria runt hans huvud.
- Vi har sett den tilltagande övervikten bland västvärldens invånare å därför valet av namn, när de hör oss spela ska de veta att vikten är viktig.

- ja, skrockade Pinnen interfolierad av en mager trumvirvel, vi tycker nog att double u var en fyndig inledning och åttan är ju egentligen en dubbel nolla ovanpå varandra. Så vi har lyckats med ett dubbelt budskap, det tycker jag nog.
På frågan om hur detta syntes i deras musik svarade den mer filosofiskt lagda Phono:
Vår musik innehåller inga feta gitarriff och heller inga tjocka basgångar. Skulle nog vilja säga att vär musik är kalorisnål. Texterna är också lätta och lagom mycket influerade av omega 3 idealet.
-Ja, och inte blir vi feta på att spela denna musik, skrockade Pinnen förnumstigt.
Musiken har blivit populär. Inte bara den unga medvetna publiken gillar W8, utan även äldre mer besuttna innevånare i Arosstrand har setts klappa taken om än något avmätt till W8's musik.
- Ni har lyckats skapa en debatt med ert spektakulära scenbygge, fortsatte Herr Skriftställare, Var fick ni iden till detta?
-Ohh det är en ren hembygdsprodukt, svarade rockaren Durspel, vi fick inspiration när vi såg bonden Vetelövs uthus med tillhörand dass. Vi vill gärna att nationens kulturbyggnader ska få inrama våra framträdande.
Avisans populärmusikaliska kulturskribent har kallat er musik och scenshow för en minimalistisk prepalestrinsk aha upplevelse. Vad har ni för kommentar till det?
.Jag tycker nog att kulturskribenten fångat oss i ett nötskal, men skulle vilja tillägga att man nog kan spåra mycket av influenser av folkmusik från Sätrabrunn i vår musik också. Detta är inte minst märkbart i vär taktfasta tretakts valsrock, som i sann miljövänlig tradition återanvänder takter från förr. Ja än sitter takterna i, som vi brukar säga!

Hur påverkar er kalorisnåla musik er på det personliga planet, frågade Herr Skriftställare.
. Det har påverkat oss eller snarare vår musik har påverkats av vår magra livshållning, fastslår Phono Durspel bestämt, vi äter fårfiol och drumsticks. Vi klär oss helst i Rock, undviker t-tröja. Vår scenutrustning transporteras av 20 varucyklar med tillhörande pedaltrampare. Detta för att vi vill inte slösa med energitillgångar, som andra mer globalt inriktade rockband gör. Våra medarbetare blir inte feta, då hela elshowen drivs av motionscyklar med dynomos.
Här började bamdets medlemmar samlas och en animerad diskussion om huruvuda deras musik var skadlig för torskarnas själsliv. Herr Skriftställare som ännu lätt omtöcknad av berusande rengöringsmedel valde att, innan samtalet nådde lågvattenmärke, lägsna av sig och jakande besvara nattlägrets lockande kallelse.
Med W8's senaste låt, med den kryptiska titeln " Du är den du äter " rockades han till dvala och har han inte vaknat, så sover han än!

Angående art exhibit about suicide, suicide prevention, anti stigma and recovery.

Läste en bloggartikel om självmord och annat elände i Tinas blogg!

Jag kan förstå och vara positiv till vad som avhandlas, men personligen känner jag mig ännu efter 3 år illa berörd!

Bara en kommentar, Herr Skriftställare har upplevt självmord i såväl den närmsta familjekretsen, som i bekantskapskrets! Han Har ingen som helst lust att besöka en utställning om en företeelse, som så fortfarande river upp känslomässiga sår inombords.
Det är möjligt att en sådan utställning kan vara upplysande och tankeväckande för de som kan se på självmord mm objektivt och betrakta det hela intellektuellt.
Herr Skriftställare har inte den talangen, utan fann att bara kort ögna igenom en sådan artikel, gav saknaden ny näring.
Besök gärna och läs gärna, agera och stötta. men förvänta er inte att Herr Skriftställare ska finnas där!

Flyttbestyr

Med huvudet instoppat i ett skåp, inandande ångor från modernt, säkert miljöfarligt, rengöringsmedel, sprider sig ett småleende på Herr Skriftställares läppar. Han känner sig lätt i kroppen och flyger över de smutsiga ytorna med rengöringssvamp.
Vägen till diskhon företas på lätt lullande fötter. Tänk att städning kan vara så berusande.
När arbetstempot nått sitt max, tar Herr Skridtställare en paus och med en hallonsaft slår han sig ner på balkongen. Njutande ett tillfälligt otium begrundar han morgontidningens budskap:

Regnet slår ut telefoni
Telia och Tele2-kunder har inte kunnat använda sig av sina abonnemang.

Enkelt Perikles, sa Arkimedes! I sin hjärna något mosig av flitigt användande av modernt rengöringsmedel ser Herr Skriftställare en enkel lösning!
Kära Telefonörer, placera telefonen i samma byggnad som ni bebor. Inte ens det mest frekventa skyfall kan då stoppa användandet av era abonnemang!

En annan rubrik får Herr Skriftställare se under ivrigt sörplande av hallonsaft.

Ledarskapscoachen lär chefer att bli bättre ledare med hjälp av islandshästar.

Hovsamt ber Herr Skriftställare om uppmärksamhet! Detta öppnar nya möjligeheter för alternativt användande av hästar. Islandshästar kan ju vara bra för energibossar, inte minst med pållarnas erfarenhet av heta källor! Chefer inom rebhhåkllningbranchen lär ha bättre nytta av att tränas av Sketlandsponnies! Ledare inom reklambranschen torde få mest utbyte av coaching av ARab-hästar. Vissa kurser lär dock drabbas av manfall och anornaren får se sig om efter annat sett att sko sig på.
Chefer, sadla om! Så lyder det käcka rekryteringsropet!

Så tog också denna morgon slut. Sakta övergår den i att bli förmiddag! Herr Skriftställare ställer ifrån sig glaset, som nyss var fyllt med hallonsaft och återvänder till berusande städuppgifter.
Under återfärden erinrar han sig det gamla ordspråket: Bättre flytta än illa städa!