Ett leende kan betyda så mycket

Solen hade varit ovanligt tidig denna morgon. Den hade ansträngt sig att värma herr Skriftställares kaffehörna i trädgården. Arosstrand badade morgontrött i den värmande augustisolens sken. Fåglar kvittrade glatt, En och annan övertidarbetande humla sög nektar från ståndet med smultron. Kort sagt det var en solig morgon i den lilla staden vid Trängtjärns strand!
Herr Skriftställare hade klarat av morgonpromenaden med den ludne sambon. En andra omgång nybruggt kaffe ångade från lattemuggen. Herr Skriftställare satt i sin soliga kaffehörna med dagen sudoko och den nytergivande kaffebrygden.
Den ludne låg behagligt utsträckt på den för ändamålet utplacerade trasmattan. En riktig idyll, hade säkert någon idyllsökande individ utbrustit. Plöstslig ställer sig den ludne på alla fyra och intar en vaktande pose. Herr Skriftställare hör hur trädgårdgrinden öppnas och hasande steg närmar sig husknuten. Den ludne kommenderas stanna i vaktande position!

- God Morgon, utbrister en från Turkiet invandrar åldring. Han är klädd i mörkgrå kostym. Under kostymjackan är en sliten kofta synlig. Skjortan är uppknäppt i halsen och visar halslinningen på den ljusblå t-shirten han bär. Den obligatoriska, något för stora kepsen, fullkomnar bilden. I famnen bär han en brödlåda i papp från Pågens bageri. Den är fylld med allejhanda grönsaker.
Han sträcker med ett nästand tandlöst leende lådan mot herr Skriftställare.
- Du ha vassågott, säger han på mycket bruten svenska. Leende ögon skiner av generositet.

Herr Skriftställare blir något ställd...
-Å ena sidan , tänker han, varför i all världen denna generositet, inte kan jag ta emot denna gåva. Den behövs ju säkert bättre hemma hos honom! Å andra sidan är dte inte en förolämpning att inte ta emot gåvan?
Obeslutsamheten stormade i hans inre. Han sökte i sitt inre efter socialt godtagbara koder för att avböja gåvan, Men inga sådan fann han.
-Varför denna fina gåva, frågade Skriftställaren.
- Du hälsa glad hel vintren, all dagar, sa han med viss svårighet att finna och formulera orden.
Tacksamheten över dessa glada hälsningar ville han nu återgälda med knippen av morötter, lökar av skilda slag, salladshuvud och minsann en plastburk med mörka körsbär. Herr Skriftställere for med en hastighete, som även överraskade honom själv, in i lägenheten, tog en bild från ouppackad kartong och gav den till den gamle invandraren.
-Tack för din fina gåva, sa Skriftställaren, då vill jag du ska ha denna lilla tavla.
Den gamle invandraren tittade på den bild Skriftställaren med myckenhet av kramp och ångets framställt under vintern. Den föreställde en jesusgestalt som höll stadsdelen Vallby i sina händer!
Den gamle tittade på bilden. En tår trillade sakta nerför hans fårade ansikte. Han förde bilden mot sina läppar och kysste den! Han bugade djupt. Han gömde bilden innanför den slitna koftan och bugade igen.
-Tycka om , sa han med det nästan tandlösa leendet!
Han bjöd farväl och lämnade Herr Skriftställare stående ännu förvånad med en brödkartong i papp från Pågens Bageri i sina händer.

Ett leende betyder så mycket!