Skriftställaren hade för en tid sedan ingått i en kamratkrets som tillbringade en period av hösten med att rensa en olivlund på dess svarta frukter.
Det var dammigt, smutsigt, varmt. Man rev sig på kvistar. Den brännande höstsolen frestade plockarna till ideliga pauser! I enlighet med regionens dryckeskultur, så var det inte enbart vatten som brukades för att behålla vätskebalansen. Måhända det var denna blandning av svaga och starka drycker, som gjorde eftermiddagarna och tidiga kvällar näst intill outhärdliga.
Denna speciella dag hade inte startat eller förlöpt annorlunda än andra plockardagar. I dte fall man nu ska leta skillnader, så kunde man se att det fanns inga fler oliver att plocka. Kar, plastsäckar, säckar av juteväv och en och annan ICA-kasse var till brädden fyllda.
Olivlundsägarinnan kände sig förnöjd och belåten. Tittade tacksamt på de fyllda behållarna och konstaterade att det kommande årets förbrukning av virgin oil var hemma.
Hon hade dock en överraskning i beredskap, det fanns en olivlund till! En inomhusodling.
Något konfunderade följde vi olivlundsinnehaverskan in i det stora slottsliknande huset. Genom ett vairrvarr av korridorer och genom stora magnifika rum, nådde vi till slut det lilla rummet,
Det lilla rummet innehöll förutom badkar, bidé också en bonzaiodling av olivträd. Man fick ha en större lupp för att över huvud taget se frukterna.
Nåväl, du tappra skara av rutinerade olivplockare knäna böj och fram med pimcetterna. Hela natten höll de på och plockade knappt knapphålsstora oliver. Tandborstglas efter tandborstglas fylldes.I neonlampans sken fann de arla om morgonen att hela skörden rymdes plastkasse från hemlandets apotek.
Trötta lutade sig de rutinerade plockarna mot badrumsväggen och föll stående i en kort orolig slummerdvala. En solstråle letade sig in genom det öppna fönstret och killade Skriftställaren på näsan.
Han gjorde en hastig rörelse med handen, som han ville vifta bort solstrålen.
. O liv igen , ropade gruppens lustigkurre!
Det visade sig senare under dagen att dessa bonzaioliver var värda sin vikt i saffran. Från denna skörd av bonzaioliver kunde pressare framställa en "Mini Virgin Oil", som i små flaskor såldes till de mest renommerade restauranger världen runt.
Den numer välbärgade Skriftställaren hälsar vinkande till Arosstrands medborgare, då han färdas på stadens gator i en olivgrön Bentley!
Så kom inte å säg , att det inte lönar sig plocka oliver med pincett!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kul och bra skrivet!!!
SvaraRadera*;*