Morgonpromenad dagen efter

Skriftställaren och den ludne sambon beslöt att dagen skulle inledas med en promenad i höstkylan. Det var den ludne sambon som var mest ivrig att möta höstmorgonen, Skriftställaren hade egentligen andra prioriteringar. Mera kaffe, mera sömn. Det verkade för honom, som han egentligen inte ville möta denna dag.
Väl ute på bostadsområdets gångbanor kändes morgonen ovanlig kall och hård. Detta bekom dock inte den ludne nämvärt. Han bevattnade ivrigt och befriande småbuskar och träd. Nosade ivrigt längs underjordiska sorkgångar. Det politiska klimatet i landet tycktes föga påverka honom.
En unken extrem xenofobisk vind piskade mot ansiktet. Prydnadsbuskar rodnade skamset! Träd av allehanda slag syntes förändra sitt utseende. En dyster dag!
De sju unga män som 1988 samlades i en lägenhet för att finna framkomlig väg för sina extema  xenofobiska åsikter, var överens. Bomberjackor och kängor måste bort. De var eniga att de måste lära sig knyta slipsknutar.
De gömmer sitt nazistiska arv bak pressveck och slipsar. Håret får växa ut. De finner så småningom en bortstött medlem i liberala ungdomsförbundet. Den typen, slängd i käften och uttryckslöst ansikte, honom kan vi modellera till ledare för vårt garbadinrasistiska partis ledare.
En unken xenofobisk vind piskar i ansiktet.....