Uti i vår valrabatt där växa ogräs

Den uppmärksamme flanören i Arosstrands bostadskvarter kan se en äldre herre småmuttrande påta i täpprabatten. I det fall flanören väljer styra sina steg riktigt nära den påtande äldre herren höres han puttrande muttra: och beklaga sig över den politiska valkartan i staden.
En lätt skrumpnande maskrosplanta rycks från sin viloplats ackompanjerat av missnöjda ord från ryckaren.
- Nog skulle jag kunna tänka mig lägga en röst på den charmerande och kunniga Maria, men får jag då inte buttererikson på köpet. Å buttra politiker vill jag ju inte ha!
En för sin fräscha skönhet kämpande höstros klipps av från den livgivande stjälken och läggs försiktigt i den flätade korgen. Tätt sammanlänkad med rosen finner den äldre herren några ogrässtrån fästade.
- Tänk att man inte ska kunna plocka en ros , utan att få ogräs med i buketten.
Den äldre herren river sitt grånande hår i förtvivlan. Nog skulle det vara fint med några andra blommor i höstbuketten. Men det är sällan nu som blommar säljs styckvis. Den enda blomma som tycks vara styckpris på är en extrem blågul variant av någon sippa å den passar inte det minsta i förnuftets keramikvas.
Den äldre herren undrade hur detta sippparti någonsin kska kunna frigöra sig från arvet från Furugårdare och Lindholmare. Än finnes Einar Åbergs pamfletter i de unkna pausrummen för detta parti.
Den svenska valrabatten, muttrade den äldre herren knappt hörbart och allmer aggresivt bearbetande den hösthårda jorden, har blivit en omöjlighet! Det går ju inte välja utan att också få något man inte vill ha!
Den uppmärksamme flanören vandrade småleende vidare tänkande:
"Din gamla tok"