Ett år till ända.. och hopp för de hopplösa

Skriftställaren lutade sig behagfullt tillbaka i läsefåtöljen. Förberedelserna för årets champagneafton är gjorda.

Redan har småhuliganerna varit och nallat i storhuliganernas fyrverkeriförråd. För inte är det väl föräldrar som köpt ut till sina ätteläggar? Så ansvarslösa är väl inte föräldrar idag? Skriftställaren kände att rent mordiska tankar väcktes i primatdelen av hjärnkontoret. Stoppa en raket innanför tröjan på dessa kapitalförstörare till fyrverkerihanterare. En klunk Zoegas Intenso lugnar de blodiga tankegångarna och han suckar djupt.
Öppnar dörren till badrummet, som skänker den ludne en ljudisolerad plats.
-Här rädes varken schäfrar eller kamphundar, björn eller varg, säger den ludne, men dessa UFO-ljud ger mig stora skälvan!
Skriftställaren funderar på hur strategiskt förlägga dräneringspromenaderna, så att den ludne lider minst. Det ska nog gå i år med tänker han och tänker på annat!
Hans tankar går till alla de, som planerar att avlägga mer eller mindre välövertänkta löften inför den nya fyrkvartalsperioden. Hur många hoppas att de ska kunna hålla sina löften. För hoppas på det måste de ju, annars är de hopplösa!

När juldagsmorgon glimmar...

... jag vill till stallet gå!
Tidig barndom kom till Skriftställarens minne, när han hörde den gamla julpsalmen. Fadern övade på pianot, det han senare skulle spela på kyrkans orgel. Han mindes hur han tyckte synd om de, som ville till stallet gå.
Juldagsmorgnarna i Skriftställarens barndom var sällan sådana morgnar som manade till promenader. Råkallt! Isande vindar från Öresund, där sundet är som smalast. En tunt snötäcke som knappt dolde de krattade gångbanorna. dessutom en uppsjö nya saker att sysselsätta sig med. Mekano, bilar av märket Dinky Toys!
... där Gud i nattens timma - ar ren vilar uppå strå!
Bilderna som formades i hans unga sinne blev rätt absurda. Han såg framför sig de hornförsedda samekorna vilande på en bädd av halm. Moderns ihärdiga gnat om att de stickiga strumporna måste på. Den nymodiga nylonskjortan skulle iträdas! Han hatade dessa nylonskjortor, som vid minsta huvudvridning  nöp tag i nackhaår och orsakade stor smärta.
.. så tar vi tagelskjortan på!
Den tidiga spårvagnsfärden från korsning Tågagatan och Pålsjögatan via centrum och avstigning vid Knutpunkten. Inträda i den gamla Betaniakyrkan där människor med tilltvingad hurtighet önskade varandra god fortsättning. Fast Skriftställaren visste nog att de flesta likt honom helst ville vara hemma och smälta julaftonens lekamliga förnöjelser!
Det var långt senare i livet, som han förstod mera av julen kristna budskap. Ett budskap han senare i livet tyckte att många ockuperat för egen tillfredställelse och till och med egen vinning.
För den mer äldre Skriftställaren handlar julen inte om skinka och julklappar. Inte om familjens introverta navelskådande, utan om ett hopp...
Ett hopp som föddes där någon gång före vår tideräknings början.
Men ändå.. den underbara Sofia Karlsson får hälsa god fortsättning med denna version av Gläns över sjö och strand....

Julen står för dörren

Hade vi levt för cirka 1600 år sedan hade vi likt biskop Wulfilas kunna konstatera att vi är i sita fasen an av Jiuleis! Detta lär vara en av de absolut första gångerna man kan konstatera att ord som avlägset påminner om vårt jul används. Ska man försöka ge sig på ytterligare äldre "jul-ord" år man på mycket osäkert gungfly!
Fornengelskan använde Geohhol eller geohol. Fornnordiska språk lånar ut Yule till engelskan och Jul till tyskan. Dessa båda språk har numer anammat Christmas respektive Weihnachten!
I svenska skrifter lär ordet Jwlen och iula förekommit. Islänningar använder an annan stavningsvarian Jol. Finland har två ord med samma ursprung.  Juhla, som väl numer betecknar högtid i största allmänhet och sedan ordet för Jul... Joula!

Vår julfigur  tomten kom i allmänt bruk först i slutet av 1800-talet, då han ersatte den mer , då, vanligt förekommande Julbocken.  Det lär vara Jenny Nyströms illustration av Viktor Rydbergs berättelse om lille Vigg 1874, som inspirerat till denna figur. Äldre vittnesbörd menar att tomten inte var så röd, som idag. Möjligen har luvan varit röd! I övrigt lär hans klädsel varit mer grådaskig.
Den lilla figuren i grå vadmalsrock, som vakade över gårdens hus, stall och andra byggnader.
Tomtenisse, som odag är beteckningen på tomtens hjälpredor är egentligen samma sak som tomtegubben. Så här har på dryga hundra år en sammanblandning skett. Till yttermera visso har väl dagens tomte i a ll sin röda prakt också sammanblandats med Sankt Nickolaus och andra mindre trevliga fugurer i medeltida mysteriespel! Tryckfelsnisse är måhända en sådan figur som mindre övervakar än ställer till allmänt förtret i tryckalster!
Det mu nu vara hur som helst med det!
Skriftställaren med luden sambo önskar alla eventuella läsare en GOD JUL och önskar Tomtebolycka till alla!

Insnöade tankar snöade in

Skriftställaren satt som vanligt vid brasan denna kyliga måndagmorgon i julveckan och läppjade belåtet på på en kopp Intenso från Zoegas. Den ludne sambon låg något ekivokt på rygg och slappade.

Han hade under tidig morgonpromenad funderat på huruvida visioner finns på denna sidan horisonten eller den på andra sidan densamma.
Han hade vandrat i tystnaden denna morgon. Så tyst han kunde höra de få snöflingorna ljuda när de långsamt singlade mot marken. Ändå fanns undran kvar, I tystnaden finns en längtan efter det som inte tystnad är.

Den korniga snön knastrade om såväl fot som tass. Hemvägen syntes oändlig. Verkar som snön djupfryser lukter och koncentrera dem till ännu m,er ljuvliga doftupplevelser för luden sambo. Hemmet nåddes efter en del kontroverser om huruvida gula abstarktioner i snötäcket ska kräva mer eller mindre än två minuters doftande.

 Då gryningen sakt övergick i ljusare morgon, konstaterade Skriftställaren,
att i stängda ögons sällskap ser man inte sanningen!

Sonya Hedenbratt å ett glas vitt

Skriftställaren satt och löste korsord i den trevna skrivarlyan. Plastgranen vilar ännu i sitt skåp. Inget julpynt har ännu visat sig i all sin prydnad.

Visserligen hade Skriftställaren besökt förrådsrummet, där dessa girlanger och gamla papperstryck vilat sen förra julen. Visst var det meningen , att dess skulle plockas fram och iordningställas för den korta tid de får tillfälle visa sig. Han kom av sig, då han hittade den gamla Rolleiflexen. Den kära gamla kameratrotjänaren han ärvt av sin fader. Han hade öppnat den och sett in  kamerhusets inre. Hans ögon beskådade ett stort tomt inre. Han mindes hur han med hjälp av småbildsinsatsen luckats ta flera fina bilder. Men riktigt bra lyckades han inte. Han lyckades aldrig få filmframmatningen fungera. 36-bildersrullen gav alltid ba4a sex bilder. Såp han tröttnade. Nu när han såg det tomma inre, undrade han om det inte fanns  en digitalinsats att handla. Som kunde bevara optiken och förena den med digitalkamerans fördelar. Om inte ett tips till någon digitalt elektroteknisk kunnig....
I bakgrunnden hörde han från televisionsapparaten hur Sonya Hedenbratts dotter, berättade hur Sonya H gjorde sin sångdebut. Upplurad på scen av äldre broder Östen. Hur hon behöll kappan på, när hon sjöng. För hon ville inte visa hur enkel hennes klänning var. Mindes många sköna musikminnen med denna underbara säbgerska och revyartist!
I avvaktan på att julsånger helt ska dominera, så njut av Sonya Hedenbratt när hon sjunger till Jan Johanssons (en annan svensk jazzgigant) Trio!

Kommersiell konsumentupplysning

Det är inte, på något sätt, ovanligt , att Skriftställaren nogsamt insuper lärdom från televisionens kommersiella kanaler. Där får man veta både det ena och det andra. Lära sig om tandborstar, som svenska tandläkare rekommenderar. Dessa dentala artister tycks också ha förkärlek för vissa tandkrämer.

En helt ny värld av kunskap öppnar sig, då det ges information om diverse feminina nödvändigheter. Något som Skriftställaren tidigare med varm hand överlåtit till personer av motsatta könet. Men nu vet han, allt om vilka bindor som begärligt insuper en blåaktig vätska, utan att det på något sätt märks. Detta till skillnad från andra artiklar, som spiller  den blåaktiga vätskan både länge och väl. Måhända skillnaden är vingarna.

Krämer kan införskaffas, som enligt upplysaren vetenskapligt bevisat gör dig, om inte 10 år yngre , så i vart fall betydligt mindre rynkig. Smörj bara på och märk skillnaden redan efter första gången den används. Känd skrynkelfri allvarligt leende skådespelerska lovordar krämen.
Mer näraliggande för Skriftställaren intresse, är informationen om att man nu kan inhandla bilar, som redan har framtidens teknik och material integrerat. Vissa av dessa konsumentupplysare av bilmärken hävdar dessutom att du är mer  miljövänlig än någon annan bilägare.
Men det som måste vara helt felaktigt, är de kommersiella konsumentrådgivare, som menar, att deras kapselkaffemaskin är det mest miljövänliga som finns. Skriftställaren har aldrig förstått hur det hänger ihop! Hur kan trettio små plastkapslar bli mer miljövänligt än en kaffepaketkapsel i papper!
Usch, nu börjar det ett samhällsprogram... tusan, att det ska avbryta de informativa  upplysningsfilmerna, som andra kallar tevereklam!

Making Whoopee och söndagsmorgon

Efter nattlig dräneringspromenad med den ludne sambon kunde Skriftställaren konstatera att den nattliga kyliga snålblåsten gör det den nattliga kyliga snålblåsten är bäst på. Om detta vittnade den lätta rodnaden på såväl öron, näsa som kind.

Söndagmorgonen vaknade sakta i Skriftställarens sinne. Kaffebryggarens hemtrevna surrande. Förväntnibgar inför Luciafirande i det andra livet bubblande. Visserligen kan en frustration infinna sig, då samma firande av den sicilianska flickans livsavgörande öde också sker i den första världen. Det kommer innbära en mängd teleporting såväl i verkliga livet som till andra livet och inom andra livet. Med hopp om att alla arrangörer av luciafirande ska få framgång försvinner Skriftställaren in i en verklighet av fejande och tillredande.. det ska ju både var julrent och julgott.. inför firandet av den multikulturella helg.. många kallar jul!

Skriftställaren kan dock finna även de mest otrevna städaktioner utförbara om de ackompanjeras av Diana Kralls  underbara pianospel och herrarna Elton John och Elvis Costellos inspirerande sång. De gör Donaldsson/ Kahns mer än 80 år gamla musikaldänga till ett söndagsmorgonminne... som varar ända fram till nyår, fast det är inte sant, för däremellan kommer julen.

Vad Making Woopee egentligen betyder avstår Skriftställaren för att markera söndagens prydhet...

det jobbas , läste han...

.. på en blogg nära honom.
Det är inte lätt att bli med nytt land, samtidigt som ett deltagande i Zindras Art Maze ska förberedas. Såp just nu motbevisas tesen att endast kvinnor kan multitaska.
Ett första test över utställningshall av permanent slag har uppförts. Samtidigt jobbas det med tester av icke-permanenta expo-hallar.
Det andra livet tar sin tribut och första livet kräver sin. Sim en skållad gnagare i fiberkablar löper Skriftställaren mellan de två världarna.

Med hopp om att allt till slut ska stå färdigt, så har han iklätt sig de gamla spikskorna, vässat spikarna och fullbordar loppet allt eftersom.
Megaprims som äter bilder.
Ludna sambon, som ger brevdistributören en utskällning.
Det är mycket att stå i dagarna före den multikulturella högtid, någon kallar jul!

Jenny Lewis - Veckans Musiktips

Jenny Lewis bildade tillsammans med vänner bandet Rilo Kiley i Los ASngelses 1998. Hon har även en egen karriär som soloartist.
Skriftställaren brukar titta på olika musikprogram i teve och Elvis Costellos program brukar alltid locka fram en stund av musikalisk njutning och insiktsfulla intervjuer, även om Mr Costello ibland kan bli lite väl pratig.
Denna söndagmorgon, i Mr Costellos program, innan vintersport totalt ockuperade eterutrymmet, mötte han Jenny Lewis som soloartist.
En musikupplevelse han gärna delar med sig av:

Med viss förkärlek för udda ordvändningar...

..kan Skriftställaren inte låta bli att kommentera den forskning,som bedrivs vid State University of New York.

Där tror man sig nu funnit en variant av genen DRD4, som gör att risken vara otroGEN fördubblas!
Skriftställaren kan inte låta bli att undra. är det bärarna av varianten av genen DRD4,
...som kallas GENGÅNGARE?

Christmas for displaced persons?

Skriftställaren och Andra, som är den enda, kastades brutalt ut i vindpinad ödemark, som framgått av tidigare blogginlägg. Den stora frågan för de båda är nu, ska det bli nåt till Jul eller är det torftig lägervistelse som är deras lott.
Det jobbas på det lite i skymundan och hoppet är tänt och kalla vintern tycks kunna erbjuda ett värmande hopp.

Nu är det inte bara de två som arbetar för att julen ska bli något att minnas. Runt om i den virtuella världen plogas dansbanor och skulpteras scener. I keltiska nejder arbetas det för ett luciafirandet och på virtuella Svenska Ambassaden är arbetet lika ihärdigt.  I det andra Norge  är fliten lika påtaglig.


Egentligen ganska märkligt hur profaniserade skandinaver med sådan emfas ägnar möda och tid att fira ett katolskt helgon! Eller är det månne förväntan om arla kaffeblask, vetebullar och morgonsup serverat av någon grann ljusklädd jänta som är det drivande?

Till alla er som så ihärdigt arbetar för andras trevnad, sänder Skriftställaren en musikalisk hälsning av David Phelps, som kan göra till och med helvetespotentaten religös. En av de absolut bästa versioner Skriftställaren hört av den kanske mest älskade julpsalmen!

Det är något lurt.... med att vara displaced persons

Skriftställaren och Andra, som är den enda, har under en längre tid försökt göra den ägandes parceln lite vintrig och snöig. Så mycket tid har ägnats åt detta, att vi nästan alldeles glömt bort att medelst tillverkade skapade alster pryda densamma.
Visst fanns två stycken smidda viltsvin på plats. Och en och annan mobil hade ochså poppat upp ur snötäcket.

En läckert glaserad urna hade även den lyckats hitta en hedersplats. Ivrigt övervakad av en snögubbe. Mr Snowman kastade då och då ett vakande öga på den stora adventsstaken, som tryggt vilade i en snödriva energiskt förkunnande att första advent redan varit.
Den lilla viken hade frusit och de båda inneboende hade provat skridskoduglighet och bärkraft. Allt verkade berett för en slutspurt och göra den nya boplatsen färdig.
De två hade lyckats hitta en tomt, som passade deras  icke så frekventa tillvaro i den virtuella världen.

Priser, som minde om Skriftställarens första stapplande steg som landägare i denna virtuella värld.
Då kom bomben!
Ägaren har sålt sina simmar. Ägaren fick inte det hela gå runt! Den nya ägarna beklagade i långt brev att de inte kunde ha marken kvar i nuvarande skick, utan uppmanade oss att söka ny mark, då de nyförvärvade simmarna helt måste göras om och med helt annan prisnivå.
Förstämningen sänktes över de två. Nu var de tillbaka på ruta ett! Den tid och kraft som borde ha ägnats åt att göra lite vintrigt, får nu ägnas åt att finna ny bosättning. De två börjar lite känna sig som internflyktingar och spanar ivrigt efter konventionstexter om regler för displaced persons.

Kanhända finner vi ny bosättning innan sillsallt och skinka ska inmundigas.
Kanske finner de ny bosättning innan klappar ska lackas och öppnas!
Eller blir det en jul i något tältläger i UNWRA:s regi?

Det är något visst med flickorna från Norberg

Skriftställaren har med förtjusning tagit del av Eurosports sändningar från alpina tävlingar i  USA. Ävren om deras bildpratare inte skulle fått godkännt i svensk geografi. Han placerade Norberg i Dalarna. Visserligen kan det vara ett gränsfall.. gränsen till dalarna går ju nästan nästgårds. Men ännu ligger Norberg i Västmanland!

Från Norberg kommer den frejdiga tösen Frida Hansdotter och hon gjorde storstilat ifrån sig i de amerikanska pisterna. Tänka sig tre töser från Sverige bland de nio främsta. 

Maria Pietilä Holmner  vann sin första seger i den alpina världscupen. Och som hon gjorde det. Det schvischades mellan slalompinnar och snön bar henne fram till seger. Vonn, Reich, Putiainen med flera kunde bara stå och med beundran se på svenskans framfart. 

 


Therese Borsen från Rättvik forsade fram  och med en tid i andra åket, som tangerade Norbergsjäntans , blev hon nästbäst av  de svenska pistbetvingerskorna.




 
 Frida Hansdotter slog an tonen med ett andråk som med kraft lyfte henne i prislistorna. Ja, se de kan då, dessa töser från Norberg!

Nu kan Skriftställaren inte lämna den alpina världen utan att notera att gammelgubben Järbyn förvånade alla. Den äldste super-g-åkaren i tävlingen belade en hedersam sjundeplats. Hatten av för ålderiga svenska utförsåkare!

Internt drama

Skriftställaren läste häromdagen en bloggartikel av VANADIS!
Den handlade om ett test man kunde göra på en sida kopplad till Nationalencyklopedin. Genom att svara på ett antal enkla frågor, skulle man få reda på vilken fiktiv figur man kunde finna likheter med.

Nyfiken av naturen kunde han inte låta bli och testa.
Han följde länken och svarade på frågorna. Dessa var nu inte så enkla , utan skapade en viss frustration! Det visade sig, att han kunde klicka på flera alternativ.
För att undvika eventuella felkällor, så utförde han testet flera gånger, så att alla de svarsalternativ han tyckte stämde in på honom kom med.
Inte så underligt att svaret att han inte bara påminde om en figur, utan två!
Nu går han omkring och känner efter hur dessa två fiktiva personligheter strider om hans inre utrymme.
Det fajtas om utrymmet, det strides om vilken som ska få störst plats.
Vilket drama! Vilken dualism!
I en vrå i ett hjärnkontor står Herr Pigg
tillsammans med onkel Melker rökande en cigg.

För övrigt kan från verkliga livet rapporteras att många personer råkat i blåsväder dessa dagar!

Vi undra var hon varit....

Hon använde gärna sin lilla fyrbenta föleslagare, som språkrör för vad hon ville säga. Hon hade en förkärlek för att använda lite ålderdomliga prepositioner. Det var därför inte underligt att hon kom att kallas "Fru Emedan och Emellertid"!

Hon låt sin fyrbenta följeslageska ha synpunkter på det mesta. Hon lyssnade ivrigt efter udda saker, som gav henne en arsenal till nya uttalande. Givetvis inte uttalade av henne själv, utan lagda i den fyrbentes taxlikbnande mun.
"Mimmi har alltid tyckt om karlar!"
"Mimmi skulle aldrig röstat vänster, emedan hon är för klok för det!"
"Mimmi tyckte inte det var trevligt att Bosse och Kajsa separerats, emellertid tror Mimmi det berodde på alkoholen!"
Ibland lämnades den fyrbenta hemma och Fru Emedan-och-Emellertid besökte ortens servicehus. Här intog hon emellanåt lunch och pratade med gästerna. För hennes del var det lycka att finna någon äldre, som ej kunde flytta sig själv. Då blev denna äldre föremål för timslånga monologer om ett liv som varit:
Då lade hon fram åsikter om kärnkraft och och andra energislag, med en mångordighet osm var förbluffande. Med jämna mellanrum  sköt hon in, att hon visste och kunde, för hennes make, salig i åminnelse, minsann varit lektor på en stor teknisk högskola och fått ett flertal böcker ederade i ovan nämnda områden.
Med för hemorten omisskännlig dialekt malde hon på.
Bo-Erik vägrade öppna dörren , när hon ringde på. Vilket fick till följd att Hemtjänsten kallades in, för något hemskt måste ha inträffat.
" Det måste det ju, för Minni tycker vi har så trevliga konversationer!"
Nu var det ingen som sett och hört av henne på mer än en vecka! Jo, vi hundägare har lite koll på varandra, även om vi inte alla sitter i knät på varandra. En oro spred sig. Kan något ha hänt henne.
Eller hade hon åkt till sin dotter i Stockholm. Kanske var hon åter inlagd på lasarettet? Ryktena florerade och ibland var de väl fantastiska. Hasse med Laban påstod att han med säkerhet visste att hon flyttat samman med en döv fd ingenjör på Västermalm. Inga med Rullatorn å sin sida var övertygad om hon åkt på charterresa till Bulgarien.
I samtal vid rullatorparkeringen är Fru Emedan-och-Emellertid det dagliga samtalsämnet. Alla tror att en dag så dyker hon upp igen och talar om:
-Mimmi tycker om karlar!

Imelda May --- Veckans Musiktips

Imelda May  gav natten ett ljus, en rytm, en sång!
Skriftställaren hade somnat i tevesoffan. Flimrande bilder  och ljud fyllde rummet utan att någon lyssnade eller såg.
Vaknade och skulle stänga av flimret, men fingrarna tryckte på fel knapp. Fråne tveapparaten strömmade rockabillymusik ,er irländsk touch. Skriftställaren blev klarvaken! Han dansade sittande i soffan. Klappade takten.  Sen plötsligt förändrades musikmiljön. Lugn kärleksång. Underbar sång. Fantastiskt basspel. Ord som Skriftställaren kunde rikta till kvinnan i hans hjärta.
Lyssna och njut!

...bara att börja om igen!

Efter en gedigen vällagad lunch begav sig Skriftställaren och hans ludne sambo ut på dräneringspromenad i det snålkalla novebervädret. Det behövs lite kroppsförflyttning efter ett alltför näringsrikt födointag.

Välmående om än lite frusen passerade ekipaget centrumanläggningen. Små vita partiklar började sakta singla mot marken. I brist på annat fann sig skriftställaren i ett tillstånd av meteorologiskt rus.
Ett, två, tre, fyra....  107, 108, 109...
Snöfallet blev allt ymnigare och partiklarna något större. Han följde varje, för honom, observerbar flinga. I ordning förde han in dem i tabell.  1003, 1004, 1005....
Huvudet panorerade åt höger och tillbaka åt vänster. Inte en flinga förblev oräknad.

3317324,3317325....
Ett vänligt tillrop önskade en god eftermiddag!
Skriftställaren tappade räkningen..... jaha börja om igen... trägen vinner, skam den som ger sig!
Plattityderna for genom luften....
Ett, två, tre, fyra, fem....

Gånglåt

Knastrande gånglåt komponeras steg för steg på frusen tösnös notpapper!

Tystnadens stråkar spelas ljudlöst av frusna fåglars vintersömn.
Fåtaliga morgonvandrares basgång ger morgonen rytm!
Den ludnes krafsande i frusen driva ger morgonen virveltrumljud.
Fåfängt sökes mening med dagen innan styrkande kaffe intages.
Backande varubil stöter i basunen andra till varning!
Frusna ljud fyller morgonen med musik!

Nu ska vi bara få lite kaffe, så blir den här dagen med en dag att njuta av!

Fars dag

Denna dag då alla fädrar ska ges uppskattning av sina barn är just idag. Slipsar och morgontofflor. Bakelser och teckningar överlämnas med i bästa fall en kram!
Så mammor och pappor ni har varsin dag. Men varför har inte brödrar och systrar, fastrar och mostrar sin egen dag!
Lätt kunde vi fylla hela året med olika dagar som hyllade någon speciell!
Egentligen är det konstigt att inte kusiner  och sysslingar har sin egen dag, oavsett om de är fädrar eller mödrar!
Eller är det så enkelt att dessa dagar som tillskrives någon speciell egentligen inte skulle behövas. Varje dag hela året runt borde vara mors dag, fars dag, brödras dag, systrars dag, fastrar och mostras dag, kusiner och tremänningars dag!

Slips- och morgonrocksförsäjlare protesterar ivrigt.

Idag är den dag då , dem som är far, får det han förtjänar!

Chilensk aftonsång

Skriftställaren drog sig till minnes en ljum afton i Santiago. Det chilenska samhället var ännu i de grymma händerna av Pinochet. Det var inte ovanligt att vi samlades utomhus, i en avlägsen del av en park.

En park där unga älskande flytt trångboddheten och gav sig hän på knappt dolda parkbänkar eller i skyddet av ett glest buskage. I denna kakafoni av älskliga ord och en mångfald av älskande par, såväl som ensamt sökande personer träffades vi..
Försiktigheten, vaksamheten fanns ständigt där. Skriftställaren kände många som hade en bror, en syster, en far, en vän som varit på besök i Casa Grimaldi eller andra centra för torterande förhör. Vem som helst bland de vi mötte kunde vara den som angav! Den som röjde!
Viskande fördes samtal av såväl filosofisk, religiös som politisk natur. I bland var det svårt skilja ut under vilken rubrik samtalstemat skulle föras.
I den krets, som Skriftställaren bara parantesiskt tillhörde, fanns allehanda livsåskådningar. Ateister och agnostiker. Ljum attityd och passionerad attityd. Katoliker och protestanter.
Inte en gång under den knappa vecka Skriftställaren fick tillhöra denna grupp, förekom det att andras tro  på ingen, en eller flera gudar angreps. Ömsesidigt fanns en vilja att förstå varandra lite bättre.

I sin dikt "La luna siempre es muy linda" utropar Victor Jara:
Jag vill ropa:
Jag tror på ingenting
utom människors kärlek.

Det var där i den kärleken, som vi kunde överse med varandras ofullkomlighet. I det kärleksmötet fann vi varandra och ett hopp, om att kärleken till varandra en dag ska vinna!

Klargörande

Sedan flera veckor har då och då IM nått  Skriftställaren, där det undrats över hur mycket han betalts för att skriva bloggartiklar!
SVAR: Inte ett enda öre, penny,cent,linden eller annan valuta har Skriftställaren fått. Av den enkla anledningen att hans åsikter ej är till salu!

Det har på senare tid i IM till Skriftställaren gjorts gällande att han bara skriver på uppdrag av andra/annan  person!
SVAR: Skriftställaren skriver bara på eget initiativ. Beställning på vissa åsikter eller blogginnehåll mottages ej och utföres inte!




Dyker det upp företeelser, händelser som står mot vad Skriftställaren tycker och tänker, så ska dessa företeelser kritiseras, ifrågasättas.
Skriftställaren tar i allt avstånd från odemokratiska företeelser, misstänkliggörande , personförföljelse, vuxenmobbning,  rasism med mera varhelst de visar sina fula ansikten.

"De sista 24 timmarna har tusentals människor runt om i världen avstått från att säga eller göra elaka saker mot varandra."

Little Boots - Veckans musik

Lite oregelbundet, men ändå, tips på musik som är tilltalande ovanligt och tillgängligt!
Här direkt från Blackpool med såväl tenori-on och Slylophone kommer Little Boots.
Lyssna njut. Hänföres av nya instrument (allt är relativt) handklappning och en nästintill magisk vänsterhand.

Reflektioner från en kyrkogård

Den ludna sambon och hans ledsagare flanerade mellan tända gravljus och tysta medflanerare.
Det gick nästan nuddande ta på de tankar som tänktes. En och annan hörbar suck ackompanjerade tystnaden.
Förkvällen denna frusna novemberdag föder tankar på de som gått före "genom den port, genom vilken ingen mer går ut" (Dan Andersson).

Skriftställaren mindes en sjuksal på lasarettet, där modern låg. Hon som en gång var sportig, kraftfull låg där i smärtor. Morfinbedövad. Nästan bara skinn och ben.  Livet fanns knappt där. Mummlande att hon såg Jesus sträcka ut  handen.  Sonen blev avlöst av fadern och mormodern. Flydde längtande efter luft som inte förgiftats av dödens närhet.
Nu ligger moderns aska i jorden. I en urna från det bruk där sonens farfar verkat!

Skriftställaren mindes fadern. Tärd av saknad och bitterhet över den älskades frånvaro. Fadern försökte gömma sin saknad i floder av öl. Nyss hade han fått beskedet att hjärtat inte längre fungerade bra.
-Ska du klara en operation, hade doktorn sagt, får du sluta röka och börja motionera.
Fadern mindes ungdomens jakt på det röda nystanet på isarna utanför Nässjö. Hur då inga tankar på att inte orka fanns. Då när allt verkade möjligt. Han satt där i stolen i sitt teverum. Hade öppnat en Tuborgburk. Slutit pläden om benen! Fotbollsmatchen hade just börjat! Den flimrande bilden av bollsparkare bar hann med sig in i evigheten.
Nu ligger faderns aska i jorden. I en urna från det bruk där farfadern verkat!

Skriftställaren mindes den unga flickan, som var hans. Hon som påminde honom, när det var dags för frisörbesök. Som såg det kvinnor ser, men icke många män, då det gäller hushållets skötsel. Han mindes hennes glada skratt. Han mindes hennes kärlek till faran. Balansera längst ute på klippkanten. Hoppa från högsta trampolinen. Sådant som en åskådande fader fick magknip av. Han mindes hennes kamp, som hon sa, "mot den demon som äter upp mig inifrån". Han minns tiden från Intensivvården, där ögonen tomma på liv, såg ut i intet. Han hörde maskinerna, som höll kroppsfunktioner igång!
Löftet om en promenad med sambon och Skriftställaren bar hon med sig in i evigheten.
Nu ligger hennes aska i jorden. I en minneslund utan skydd av en urna från det bruk där farfadern verkat!
Det är vackert på kyrkogården i allhelgonatid!

Sakta isande kryper vintern...

... upp innanför byxorna. Påminnande om att tid för värmande underplagg må vara att tänka på.
Förundrad ser Skriftställaren och den ludne sambon hur pärlgnistrande gräsmattor sakta tinande vaknar  i morgonsolens värme.

Frostig gräsmatta släpper sommarlängtande daggvåta tårar på frusen mark.
De två morgonvandrarna förundras över att en frostig morgons kyla ändå kan ge ett panorama av gnistrande skönhet!
Inkommen i stugvärmen försvinner morgonens kylans i takt med att en värmande kopp kaffe ger önskvärt resultat!

Det tog en ända med förskräckelse...

Lördagen den 23 oktober skrev Skriftställaren om en inhägnad parkering vid det på Vallby decentraliserade hotellet.
Idag kan berättas att man sedan flera dagar har installerat en gallergrind. Vid förbipassage med den ludne sambon har kunnat konstaterats att låsmöntörer, elektriker i legio varit sysselsatta med att få det hela fungera.
Och de lyckades... igårkväll hade flera bilar tryggt parkerats innanför låsförsedd grind!
Idag på morgonen var hantverkare i legio fullt sysselsatta med att försöka öppna grinden. Irriterade bilägare stampade frustrerat med fötterna. Tittade ilsket på ensina klockor. Fingrar slog enrgiskt upprört på domumentportföljer.
Lugnande tillrop från hantverkare förkunnade att det snart skulle vara fixat.
En halvtimme senare passerades den väl inhägnade parkeringen på hemvägen.
Ännu fler irriterade bilägare var samlade.
Talet om missade affärsmöten, förlorade miljonbelopp blev allt stmer omfångsrika ju längre tiden gick.
Förslag om att spränga grinden stod som spö i backen.
Protester mot detta förslag upphävdes kraftfull av en ägare till en Mercedes strax innanför grinden.
Middagspromenaden får avslöja hur stort avbräck denna väl låsta grind har på svensk ekonomi!
Huruvida High-Tech-lösningar  alltid är det bästa, funderade Skriftställaren på under hemfärden...
... i motvind piskades ansiktet av regndroppsliknande asiatiska kaststjärnor!

GOOD NEWS Nyhetsbyrå

Skriftställaren satt och läste inkommande notiser på den mer än ålderdomliga teleprintern. Han vet att det finns modernare grejer, men han gillar det manande printersmattret, som signalerar något nytt har kommit!
Hans ögon fastnade på en nyhetsnotis från den okända  nyhetsbyrån GOOD NEWS.
Notisen var liksom glittrande självlysande:


"Under de sista  24 timmarna har mängder med människor jorden runt avstått från att göra eller säga elaka saker mot varandra."

Man ska inte leva i det förgågna, men alltid lär man sig något av historien!

För flera hundra år sedan runtom i världen försiggick ett drev.
Moralens väktare av så väl religiös som annan livsyn jagade häxor trollkonor och trollkarlar!
Det räckte med att någon sa.. jag har sett... jag har hört...
Så var drevet igång!
I mörka slutna rum band man den väv som skulle leda till fällande dom!
Unga och äldre , företrädesvis kvinnor, togs till fånga,  i bästa fall summariska rättegångar. dödsdomar. Tusentals  brändes på bål, för att någon tolkat, sett, hört annan säga....

Historien har lärt oss... det var inte häxorna, trollkonorna som var skyldiga,
utan de som sprang med rykten, jagade häxor, trollkonor, trollkarlar, de som dömde, oftast utan rättegång!

De var de anklagande som var de skyldiga, så lär  en titt i historiens backspegel!
Måhända kan det idag lära oss att vara mer varsam med ord och tillmälen!

Flashback från skolbygge i Bangladesh

Dagligen undersöker Skriftställaren och den ludne sambon bostadslyans närområde. Detta är inte minst påkallat av den lednes önskemål om att dränera systemet utomhus.
Dessa bevattningspromenader innebär en mångfald av möten och observationer av människor och ting på bostadsområdet. Inte bara årstidens skiftningar följes, utan även byggnationer, bilbestånd och busskurers placering.
För tre veckor sedan fann Skriftställaren att någon lämpat av en stor gallerförsedd grind på ett ställe nordost om det utlokaliserade hotellet och rakt söder om detsamma hade en hög med staketnät avlastats.

Skriftställaren förstod genast sambandet. Under sommaren har flertalet bilar haft påhälsning av oönskade glaskrossare och bilradionappare. Här skulle det byggas en inhägnad parkering med från hotellets reception fjärröppnad gallergrind. Skriftställaren och den ludne tittade i samförstånd på varandra och konstaterade att detta borde vara gjort på några dagar.
Men den påföljande veckan hände ingenting. Jo småbuset hade försökt släpa bort den stora grinden.
Skriftställaren misstänkt starkt att nu får han följa logistikerns värv i verkliga livet.
10 dagar efter det att arbetsmaterialet avlastats kom så MARKÖREN. Han gick runt med en tumstock och en sprayflaska med blå färg. Mellan två promenader hade så den tilltänkta inhägnade parkeringen försetts med blå kors och några blå linjer.
Dag 11 kom GROPGRÄVAREN. Med en bullrande bensindriven jordborr borrade det hål på plats markerat med blått kors.
Dag 12 hände ingenting!
Dag 13 kom STOLPPLACERARE och GJUTARNA. Försedda med laserpass, vattenpass och färdigblandat betong utplacerades nödvändiga stolpar och hålen fyllde med betong.
Dag 15 placerades den tunga grinden på plats med hjälp av  lyftkran. Det borrades i betongplatta och grinden fästes med stora bultar. Några timmar senare anlände ett glatt arbetslag och placerade ut nätet, som fästes med skruvar och speciella distansbrickor. Det hela började faktiskt likna en inhägnad parkeringsplats.
Dag 20 kom så TAGGTRÅDSUPPSÄTTARNA och med tre liner taggtrådar begränsas möjligheten  att medels klättring passera över staketet.
Allt ät nästan klart, men ännu väntar vi på att resterande staket ska sättas upp och Gallergrinden inpassas i sin skena.
Små buset har redan tränat på att klättra över staketet, då parkeringsägarna haft vänligheten uppsätta en rörelsestyrd strålkastare på en påle strax innanför stängslet. Denna påle kommer väl till pass för att utan större hinder klättra över staketet!
Skriftställaren är nästan säker på att det byggarna vinner i effektivitetsbesparingarar förlorar de på  transportera arbetarna mellan olika byggnadsplatser på andra sidan stan eller för den delen i närliggande tätorter.
Vad har nu allt detta med Bangladesh att göra?

Ja inte mycket! Skriftställaren drog sig bara till minnes hur en skolbyggnad, som skulle färdigställas emellanåt stod helt  tom på¨arbetare. Inget hade vi hört... och själva var vi inte kunniga i att bygga.
Svaret kom tre dagar senare när arbetarna återkom till skolbygget. Förklaringen vi fick, var att fisken gått till i Bengaliska viken!

Då blev skolbygget väldigt lågprioriterat!

Gogol Bordello PALA TUTE

Det händer det dyker upp från ingenstans.
MUSIKUPPLEVELSE
Gogol (ett namn som nästan passar som hand i handske på internet) Bordello blandar friskt bland musikaliska influenser. Det romska musikarvet får bl a  en touch av såväl punk, som contry,  rock och blues. Sedan kryddat med genuin spelglädje och spelmansyra.
I omkvädet kan man även höra latinamerikanska influenser och då inte minst från den latinamrikanska popdängan Camisa Negra!
Smaka på detta och jag är säker på du kommer att tycka att roms musik inte bara är Gypsy Kings!

Nostalgisk eufori

Skriftställaren noterade att Sundets Pärlas fotbollsstolthet nästan passerade "di blåe" och kampen om vilket skånelag som vinner allsvenskan är åter en öppen affär.

På den tiden då ett Olympiabesök var en given  händelse varannan söndag var alla fotbollsspelare betydligt äldre än Skriftställaren. Vilken skillnad mot idag! Idag då alla fotbollssparkare är betydligt yngre än Skriftställaren. Men spänningen består!
Den laglojalitet, som spelare som Sven "Butti" Espling, Sven-Ove Svensson, Gerhard Andersson, Lars-Erik Ahlberg, Bengt Salomonson och Kalle Svensson med flera skapade hos Skriftställaren har överlevt såväl flytt till bandymetropol, som kortare och längre utlandsvistelser.
De rödblåa bollkämparna var alltid i pojkgänget betydligt mer intressanta identifiera sig med än de blåes Prawits Öberh, Tore Svensson, Bengt Lindskog, Ingvar Swahn, Bo Larsson med flera.

Det var de rödblåas hjältar man ville vara när pojkgänget sparkade boll på gatan eller lyckades smita in på Magnnus Stenbocksskolans grusplan. Skolgården låstes efter schemalagd tid och mmed jämna mellanrum jagades vi bort av skolvaktmästarna.
Med samma självklara elegans som de rödblå gjorde mål på Olympia, så gjorde vi mål antingen mellan upplagda tröjor eller på skolgårdens trämål.
I skriftställarens ögon har Helsingborg redan gjort mer än vad som förväntats. Redan nu med tre omgångar kvar har man skrapat hop sex poäng mer än vad vi "experter" siade om före allsvenskans start i våras!
Skulle nu Malmö gå å vinna, så får ju vi exhelsingborgare glädjas åt att de tränas av en helsingborgare!
Så Skriftställaren blir nog nöjd hur det än slutar.
Mest nöjd blir han dock om de rödblå skulle lyckas passera de blåe på upploppet!

Lit4e mer inte så vanligt

Efter att ha avnjutit underhållning  i televisionsapparaten... något bollsparkande från stövellandet, beslutade skriftställaren att göra ett nedslag i det andra livet.

Han begav sig till Regionen SilentNigth, för att ge respekt till Ikaros och hans Helena.
Skriftställarens dator eller om det är modemet är ibland inte helt överens med Skriftställaren om vad som ska fungera. Det var roligt att så mycket folk hade anlänt och de tycktes alla trivas på denna region.
I ock för sig kan man jy fundera på varför vissa artister väljer att framföra musikstycken, som de i kommentar säger att de inte helt behärskar. Men är det någonstans man ska göra det är det väl i Second Life.

Då det blev dags för Bara Jonsson att framträda beslutade Skriftställarens dator att nu fick det vara nog. Ljudet försvann och efter ett tag även skriftliga kommentarer. En förstenad bild hängde länge kvar. Skriftställaren förstod att det var en så kallad frysning!
Beslut att dränera luden sambo under kvällspromenad fattades !
Vid återkomst till de virtuella världarnas värld talade inloggningen om att önskad inloggningställe inte var klart.

Beslut om att istället besöka den göda vännem Midnattsdotter på hennes Fridestock fattades.
Som alltid blir man hjärtligt välkomnad  värdinnan- Hon och hennes medarbetare lyckas alltid skapa en varm atmosfär, som gör att folk från olika delar av vår värld känner sig hemma och välkomnad.
Skriftställaren  hyser den största förståelse för att det är svårt att balansera ljud från instrument och sång, utan tillgång till mixer. Men samtidigt ger ju denna obalans en närhet och verklighet, som kasettbandskonserterna i Second Live saknar.
Mercury Madzuko, i vars slutnummer Skriftställaren anlände, lyckades i denna sång väl förmedla känslan av längtan efter någon speciell.

Engrama som följde därpå blandade friskt i stämningsläge och musikstil. Enyas pneumatiska musik kändes väl närvarande, men med en latinsk touch. Det var i det mer latininspirerade musikstyckena som sångerskans röst kom till sin bästa rätt.
Även om Skriftställaren inte i allt kan instämma i den ovavtionsliknande beundran, som gästerna gav uttryck för, så konstaterar han att Engrama är bland de bättre liveuppträdande han hört i den virtuella världen.

Med önskan om att de närvarande ska tänka på sina kamelers välfärd, påminde Skriftställaren om att förse dessa husdjur med varma fotbeklädnader innan de släpptes ut för natten. När denna önskan var utsagd, återvände Skriftställaren till en verklighet av somn och väntan på söndagen!.

Inte så vanligt

... att Skriftställaren lämnar sin skyddade verkstad och beger sig ut bland vanligt folk. Fredagkvällen var dock ett sådant tillfälle. Han hörsammade en kallelse och besökte det nya tillhållet för de som gillar RAJRAJ. Ett socialt sammanhang där man alltid hälsas välkommen, fredagkvällen var inget undantag.

Det kan vara riktigt behagligt och avslappnande att befinna sig mitt i bruset. Belzez väl valda musikskivor. Insiktsfulla och ibland inte helt meningsfulla kommentarer far som ljumma sommarbrisar mellan de dansande.
Efter ett tag kallade verklighetens sömn på Skriftställaren  och med en önskan att förse nattutgående kameler med värmande yllesockar försvann Skriftställaren in i sömnens dimma.

Kan ni läsa detta är det gott hopp om att han vaknat ur dvalan och verkligen skrivit detta.
Men helt säker kan man aldrig vara!

Det var då...

, då den ljusnande framtid ännu var ett hopp för abiturenterna. Skriftställarens och hans kamrater, Mange, Bosse, Birgitta, Annika och Lena, gick hårt in för att vara "svåra". Svåra kulturellt sett. Vi älskade gå till bibliotekets hörsal och uppleva diktläsning. Diktläsning var kanske att ta i.

Uppläsaren kom in i en mörklagd sal med pannlampa. Han ställde sig och titta på publiken.
Vi satt alla tyst förväntansfulla.
Den pannlampsförsedde poeten teg under en minut. Sedan tog han fram en hammare, som han dolt innanför manchesterkavajen. Han la upp sin hand på det lilla bordet.
Tystnad!
Sakta förde han hammaren i en parabelliknande båge och lät hammaren med ett snärtigt ljud träffa handen.
Nu vidtog en lång tystnad. En tystnad som gränsade till pinsam längd.
Pannlampans sken panorerade över publiken.
Till slut kom det... det förlösande ordet:

AJ!

Vi jublade i hänfördhet över denna verbala existensiella ångest! Eller vad vi nu kunde ha tolkat det som!

Det var i denna anda som Skriftställaren, Mange , Bosse, Lena, Annika och Birgitta skulle sätta upp en teaterpjäs på en av stadens ungdomsgårdar. Troligen kallades den " ingen ser vad som händer bak trädets stam! " Eller något liknande meningslöst. Skriftställaren vill idag inte gärna kännas vid detta teaterstycke, som i ärlighetens namn inte hade mycket till handling eller för den delen dialog heller.  Han vill minnas att det hela gick ut på att få med så många ordvitsar som möjligt, typ:
Nu barkar det åt helvete!
Om du stammar blir du stamanställd!
Det där var kvistigt!
Träd tråden!
I Löv you, en replik som vill visa på vår internationella solidaritet!
För att skyla över bristen på handling, dialog och annat  för ett teaterstycke nödvändigt innehåll, drog vi ut på pauserna mellan akterna, så långt vi kunde.

Mange och skriftställaren vattnade en liten planta i en kruka. De tillförde näring av olika slag. De gav kommentarer till den allt mer otåliga publiken, att de behövde ett träd för handlingen i sista akten.

I varje aktpaus, så byttes den lilla plantan ut och ersattes med en något större. Ihärdigt vattnades den!
Till slut tvingades de i sista akten att korta av denna med hänvisning till att trädåterväxten inte var så god, som de hoppats.
Den gode tidningskrönikören, som var satt bevaka ungdomsgårdarna, konstaterade torrt dagen efter att pauserna utgjorde 80 % av de den fem akter långa föreställningen.
Det behöver väl inte tilläggas, att de fem inte fick fler engagemang!

Nä, det blev inget....

Skrifställaren satt ner och betraktade håglöst det vita papperet i den gamla Remingtonen. Han hade förgäves sökt få de i tanken formulerade meningarna att materialiseras på pappret. Det ville sig inte!
Att säga att det inte ens blev ett kommatecken, vore dock en överdrift. Ty när han skulle borsta bort en liten svart partikel, som solkade det vita pappersarket, visade det sig vara just ett kommatecken.
Samtalet med den äldre finska kvinnan, som pantade burkar i den lokala butiken, ville inte bli fästat på pappret.
Sammanträffandet med gamla arbetskamrater, som återigen hade en planeringsdag... nä processdag heter det visst numer,... om samma saker som vi planerade/processade om 1993, gav bara en fadd eftersmak och ville inte låta sig beskrivas i ord.
Mötet med de två unga syrianska pojkarna, som försökte provecera bråk, kändes bara tjatigt. Den enes fader hade samma "spela-tupp-fas" för 25 år sedan.
Skriftställaren känner ålderdomens ältande och brist på nytt föga inspirerande. Han känner sig nöjd med sig och sitt. Han har inget behov av att ta över andras framgångskoncept för att stå i centrum.
Nej något helt nytt ska det vara, något som ingen gjort förut, då komme ungdomen åter. Men det är en annan historia och den som lever får se!
Något nytt är på gång....

Konstskandal

Det var uppror bland de konstälskande innevånarna i den lilla staden Arosstrand.
Vågorna i den naturhamn som Trångtjärns vik  utgjorde hade ännu inte tämjts av vinterns förlamade kyla. Innevånarna hade ännu inte uppsökt sina vinterviste med mysiga brasor och varm toddy.
På stadens café Bruna Bönan hade de konstälskande samlats.
Huruvida stadens prima målarinna Kladde-Maja Spleen skulle lägga penslarna och palettknivar på hyllan var det stora samtalsämnet.
Det hade nämligen visat sig att den magra konstnärslön hon åtnjutit av stadens myndigheter nu skulle dras in. Den allmänna sparivern hade också nått kulturens område. All icke-kommersiell  kultur skulle gå på sparlåga, menade kulturpolitikerna. Den konst som inte kan överleva av egen kraft är inte en konst vi vill befrämja sa de.
Ryktet hade gått att Kladde-Maja Spleen inte längre hade råd med annan fär än  den vita färgen.

Kulturmecenaten Inge Verde menade dock att denna ny situation hade gett Fröken Spleens konst en  ny dimenssion.
- Se bara på hennes senaste Tavla "Vita Frun på vintersemester"! Visst, har hon, fortsatte han lyckats fånga fruntimrets sensuella längtan efter en ny ungdom med hänförande penselskicklighet. Man kan riktigt ana hur den Vita Frun längtar till varmare trakter, till sol bad och en läskande Pina Collada
- Näru, sa den mer insatte teckningslärarinnen Rita Janill, det säger du bara för att du inte voll sponsra henne längre. Hennes verk saknar nu den skärpa och vitalitet, som hennes mer färglada bilder gav!

Med en av sparsamhet driven envishet fortsatte mecenaten Inge Verde att hävda att hennes  senaste bilder på ett helt nytt sett pekade på kulturens utsatthet i ett postkulturellt samhälle.
_ Se bara på denna bild, som så tydligt visar hur konsten marginaliserats i vårt nutida sammanhang.
Denna bild kallar hon "Musikanten" och jag har själv hört henne säga att det är hennes protest mot våra kulturpolitiker, för vilka en god middag med tillhörande dryckjom är mer eftertraktat än att göra ny inköp till stadens konstmuseum.
_ Jag vet inte om jag håller med dig helt därm sa Rita Janill. Tycker nog att hennes senare bilder helt fallit ur ramen för vad som ska betraktas som konst.
Skriftställaren avlägsnade sig med de debatterandes hetsighet ringande i öronen. Han vet dock att det vore synd om konstnärer bara skulle ha råd med vit färg, för att kulturpolitiker mer lystet ser på konst , som betalar sig själv.